måndag 15 februari 2010

Vem tar till vara på mobiliteten?

Jag skriver artikeln Vem tar till vara på mobiliteten? i tidskriften Liberal Debatt nummer 4, 2007.

Hastigt har globaliseringen ändrat karaktär. Plötsligt handlade den inte bara om varor som flödade över gränserna, utan även om konkurrens om högutbildade arbeten. Öppna gränser, ny teknik och bättre kunskap gör att många svenskar väljer att rösta med fötterna.

När 1,2 miljoner svenskar flyttade till USA mellan 1840-1930 talade man om massemigration, men de senaste tjugo åren har 400 000 svenskar flyttat utomlands. År 2006 flyttade 45 000 svenskar, den högsta siffran sedan 1892.

Utflyttningen beror inte på att man som på 1800-talet flyr missförhållanden och fattigdom, utan på att man ser bättre erbjudanden utomlands till inkomster (vilket inte är så svårt då Sverige har medelhöga löner och mycket höga skatter), karriär, utbildning och livskvalitet. Sverige planterar många frön, men de gror inte här. Av de mest citerade svenska forskarna flyttar 20 procent utomlands.

Internet, EU och lågprisflyget har gjort flytten lättare. Man kan jämföra lön efter skatt, se platsannonser och bostadspriser från datorn hemma. I diskussionsforum på nätet kan man tala med utlandssvenskar. Det är lätt att bo och arbeta i ett annat EU-land, då de nu delar viktiga förutsättningar med Sverige. Lågprisflyget gör att man kan upprätthålla kontakten med hemlandet. Det sänker kostnaden för en dålig flytt; man kan flytta vidare till ett bättre alternativ - precis så som många iranier och irakier i dag använder Sverige som språngbräda till sitt egentliga slutmål i USA eller Kanada.

Av de utflyttade återvänder cirka 60 procent, men det betyder inte att de stannar. Problemet är att välfärdssystemen i Sverige kraftigt subventionerar vissa faser i livscykeln. Man flyttar ut när man är nettobetalare, men kommer tillbaka när man blir nettomottagare. De sociala turisterna kanske inte är polska rörmokare, utan Londonsvenskar som under några år drar in inkomster de inte varit närheten av i Sverige, men som kommer hem för att föda barn och få maxtaxa på dagis.

Detta faktum ställer viktiga partitaktiska och långsiktiga frågor. Tidigare var flytten definitiv, man röstade inte. Nu kan man både shoppa runt bland länderna och påverka hemma. Med 122 177 röstberättigade personer utomlands vid 2006 års val var de utlandsboende större än vissa län. De utlandsboende kan vid valet 2010 utgöra 180 000 röstberättigade. Hade de varit ett parti skulle de vara större än Sverigedemokraterna. Ett skäl till Maria Borelius blixtkarriär inom moderaterna var att hon genom ”Entreprenörsnätverket” mobiliserade röster och pengar från utlandssvenskar.

Långsiktigt måste regeringen fråga sig varför så många kreativa och produktiva medborgare flyttar. En del av svaret ligger i höga löneskatter, men inte bara där. Skälet till att London har blivit hemort för 50 000 svenskar är att de erbjuds en kosmopolitisk mix av möjligheter som de inte finner hemma. Det får effekter även för avväganden om kultur-, infrastruktur- och socialfrågor. Det parti som finner ett gensvar på den nya mobiliteten kan både vinna röster och dra nytta av globaliseringen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant
Skicka en kommentar

TransVision 2017 in Brussels

On November 9th 2017 I will give a speech on technological development in Sweden and Europe and the politics of emerging technologies at...