fredag 2 april 2010

En hel generation TV-tittare kan gå förlorad

Jag skriver artikeln En hel generation tv-tittare kan gå förlorad på DN Debatt fredagen den 11 augusti 2006 tillsammans med Oskar Kalmaru, Bo Dahlbom, Lars Pålsson Syll och Nicklas Lundblad.

Begreppet public service är snart historia. Ungdomar tittar inte på tv. De väljer internet. När SVT försöker föryngra sig genom att ändra programinnehållet är det som att sminka ett lik.

SVT, med VD Christina Jutterström i spetsen, säger sig vara medvetna om det nya sättet att se på TV: tittandet sker inte genom den traditionella apparaten utan på Internet. I höst satsar SVT därför stort på ungdomligare innehåll i tablåerna, man drar ner på fakta och nyheter och lanserar ”ungdomsbingo”, för att locka tillbaka förlorade tittare. Men ingenting görs åt det verkliga problemet för public service: att ungdomar inte längre ser TV på det sätt som SVT sänder. Om inte SVT kan förändra upphovsrättsavtalen med sina samarbetspartners och öka tillgängligheten på Internet, kommer en hel generation TV-tittare gå förlorade och public service som begrepp snart vara historia.

SVT är nämligen en starkt protektionistisk organisation, som till varje pris vill behålla full kontroll över sina produktioner och vägrar låta allmänheten, publiken, vara delaktig i vare sig produktion eller distribution. Ett exempel på detta är utspelet mot den nystartade videocommunityn Bubblare.se. På en videocommunity kan vem som helst (publiken) ladda upp egna filmklipp, distribuera till andra och ta del av det stora utbud av videosnuttar som finns på sajten. Tittarna bestämmer vad de vill se, när de vill se det, samt genom betygsättning och kommentarer vad som blir populärt och känt för andra. Kul och demokratiskt, tycker användarna. Tråkigt och upproriskt, tycker SVT.

Men här uppstår en intressant, och för public services framtid avgörande, fråga: vems intressen tjänar SVT när man begränsar tillgängligheten till dessa produktioner? Att som SVT ändra i innehållet och på så sätt försöka förnya sig är att sminka ett lik. Det hjälper inte att föryngra programmen om målgruppen inte sitter framför TV-apparaten när programmet råkar sändas. En undersökning från tidigare i somras som omvärldsanalysföretaget Kairos Future genomförde tillsammans med ungdomscommunityn Hamsterpaj, visar på en kraftfull förändring i hur dagens ungdomar ser på TV. Nio av tio ungdomar mellan 13 och 20 år skulle, om de tvingades välja, behålla sin dator framför TV:n. Sju av tio skulle hellre behålla datorn framför sin mobiltelefon. De allra flesta ser alltså datorn som ett viktigare verktyg än TV:n, och använder Internet som ett substitut till traditionell etersändning.

Mot den bakgrunden och med vetskap att Internet är den enda lösningen för moderna TV-kanaler, är det märkligt att SVT motarbetar publicering på Internet. Låt oss göra en jämförelse med USA. Där har videosajten YouTube.com mycket snabbt vuxit till en av världens största sajter med över 20 miljoner besökare och 50 000 uppladdade filmer varje dag. När amerikanska NBC i februari upptäckte ett klipp på YouTube från populära underhållningsprogrammet Saturday Night Live, agerade man liksom SVT med reflexmässiga copyright-tentakler och fick personerna bakom sajten att snabbt avlägsna allt NBC-relaterat material. Till mångas förvåning svängde dock inställningen. Fyra månader senare deklarerade företrädare för NBC och YouTube plötsligt att man hade ingått ett utbrett samarbete.

Det naturliga för SVT, och det som verkligen vore ”publikservice”, skulle därför vara att radikalt förbättra tillgängligheten till sina program och öppna upp för en tolerantare hållning till de möjligheter som redan idag finns att publicera på nätet. Detta ökar valfriheten för alla tittare och för public services del är det ett nödvändigt steg om man vill upprätthålla sitt existensberättigande.

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , ,

Intressant
Skicka en kommentar

Universalism mot brutalism

Det görs mycket sökande efter mening i dessa dagar då liberalkonservatismen spelat ut sin roll. Ibland så förs tanken om den stora state...