fredag 4 juni 2010

Genteknik för miljövänligt jordbruk

Jag skriver Gentekniken behövs för ett miljövänligare jordbruk på Sveriges Television den 10 oktober 2008.

Dokumentären Monsantos värld av Marie-Monique Robin kommer med uppseendeväckande påståenden. Där sägs kemiföretaget Monsanto vilja styra över vår mat och kontrollera världens befolkning, och filmen vill få tittaren att tvivla på Monsantos arbete med växtbiotekniken genom att dra en rak linje mellan den och kritik mot deras arbete inom kemibranschen.

Genteknikens roll i jordbruket innehåller ingredienser som stora företags makt, svårförståelig teknik och globala omvälvningar. Samband som är svåra att förstå lånar sig gärna till konspirationsteorier. Hur ser det ut egentligen? Är gentekniken farlig? Är bioteknikföretag illasinnade?

Svaret är vi måste lära oss att bedöma risker bättre. Inget är absolut riskfritt, så vi måste kunna bedöma när något är tillräckligt säkert. Stora företag består av vanliga människor, som oftast vill tjäna pengar och göra ett bra jobb, men marknader som reglerats kraftigt kan bli snedvridna.

Det finns ett vetenskapligt konsensus om att de bioteknikframställda grödor som nu finns på marknaden är säkra att äta. Efter mer än 10 års konsumtion har det inte funnits någon bekräftad rapport om negativa hälsoeffekter. Den senaste rapporten om säkerheten kommer från Joint Research Center inom Europeiska kommissionen.

Varje ny genförädlad gröda som introduceras måste testas från fall till fall. Det betyder att de är mer strikt reglerade än andra nya grödor även om dessa framställs med kemikalier och strålning. Kan pollen från genmodifierade grödor sprida sig till andra växter? Nej, då de är hårt anpassade till att leva i ett jordbruk och inte i naturen.

I slutet av 80-talet så fanns det många innovativa startup-företag och väletablerade fröförädlare som satsade på att utveckla bioteknik för jordbruket. De innovativa företagen stoppades, särskilt i Europa, av moratorier och dyra regleringar.

När kostnaden för att få ut en enda ny växt genom jordbruksverkens tester går på nästan en miljard kronor, satsar man på exportvaror och det som bönderna vill ha. Då är inte basvaror för de fattiga länderna som ris, maniok och durra lönsamma att utveckla.

Då genförbättrade frön ger relativt låga intäkter jämfört med till exempel användning av gentekniken i läkemedelsbranschen så vittrade de små firmorna bort och industrin konsoliderade sig i ett fåtal globala storföretag som Monsanto, Dupont, Syngenta och Bayer. Låga intäkter och höga affärsomkostnader har gett en mer begränsad marknad.

År 1998 godkände EU Monsantos Roundup Ready sojaböna- en av de första biotekniska grödorna som godkänts någonstans- för att sedan införa en sex år långt moratorum på godkännandet av nya genförbättrade växter.

Sojabönsodlare över hela världen vill plantera ogräsgiftsresistenta sojabönor, men den enda varianten de kunde använda för som godkänd för den lönsamma europeiska marknaden såldes av Monsanto. Nu har några fler grödor blivit godkända sedan moratoriet lyftes 2004, men inga nya sojabönor.

Då får bönderna runt om i världen hålla till godo med de grödor som man får plantera och därför dominerar Monsantos sojabönor i Argentina, Brasilien och USA som odlar 90 procent av alla sojabönor. Då är det fel att anklaga Monsanto för EUs snedvridning av marknaden.

Vi missar genteknikens viktigaste fördel. Forskaren Pamela Ronald vid University of California Davis, har påpekat att molekylär växtförädling behövs för att jordbruket skall kunna bli miljövänligare.

Om inte jordbruket förädlat grödorna sedan 50 år tillbaka, skulle vi nu behöva använda dubbelt så mycket land för att odla lika mycket mat, och biodiversiteten skulle förstås vara sämre. Genom insektsresistenta växter behöver man inte ploga lika djupt, vilket skyddar mot översvämningar, sänker bränslekostnader och koldioxidutsläpp.

Frågan är inte om vi skall använda gentekniken. Den viktigare frågan handlar om hur vi skall använda den ansvarsfullt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

Skicka en kommentar

Oansenlig statuskonsumtion

Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även ...