onsdag 2 juni 2010

Mircea Cartarescu och Rumäniens okända historia

Jag intervjuar den 1 juni författaren Mircea Cartarescu om den rumänska litteraturen, Hertha Müller och föregångare Max Blecher för Tidningen Kulturen. Läs mer i Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia.

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige, för att ge ny kunskap. Han skall introducera föregångaren Max Blecher, nu när översättningen av Blechers "Händelser ur den omedelbara overkligheten" utkommer.

Cartarescu inledde sitt författarskap under det kommunistiska styret och fick se sina verk censurerade. Nu har hans böcker slagit igenom även i väst, och har själv börjat att omtalas i nobelprissammanhang. Efter förebilder som Franz Kafka och Marcel Proust brukar hans romaner och essäer, precis som Müller, hänföras till den otympliga termen postmodernism. Kanske kan nyckeln till den rumänska litteraturen finnas någonstans i dess mindre kända historia?

Det rumänska kulturinstitutet på pampiga Skeppsbron har blivit en viktig kulturscen i Stockholm, med en bred repertoar av litteratur, film och bildkonst. Där finns ett nyinrättat Hertha Müller-rum, med böcker och material för både nybörjaren som den invande läsaren. Verksamheten kännetecknas av en god portion nyfikenhet, och öppenhet, då Rumänien försöker att finna sitt kulturarv.

Cartarescu är märkbart stolt över kulturinstitutet under intervjun, "satsningen på kulturinstituten har gjort läget för rumänsk kultur märkbart bättre bara fem år. De har gett chansen att visa upp kulturen på världsscenen". Det kan stämma, trots revolutionen 1989 dröjde det många år innan världspubliken upptäckte Rumänien. Framgångarna var en fråga om "cultural management", som Cartarescu påpekar. Det är en tankeväckande motbild till den bild av Rumänien vi oftast får se, av ett land som har haft svårt att finna sin plats i Europa.

Men varför talar Cartarescu om Max Blecher, en rumänsk-judisk författare som skrev ett fåtal verk under sitt korta liv (1909-1938)? Varför läggs så stor vikt på en okänd författare? "Blecher var relativt okänd också i Rumänien, han nådde en större publik för kanske tio år sedan". Under sin levnad skrev han på rumänska. Andra författare från landets minoriteter, som Hertha Müller och Paul Celan, skrev främst på tyska. Det fanns i Rumänien ett gap mellan modernisterna och det avantgarde som Blecher tillhörde. Huvudfåran i den rumänska litteraturen präglades av psykologiserande bekännelselitteratur i fransk anda. Blecher kom från det provinsiella Moldavien och stod utanför de litterära salongerna i Bukarest.

Cartarescu spårar inflytandet från namn som Franz Kafka, Elias Canetti och Bruno Schultz till en judisk konstnärlig rörelse vid början av 1900-talet. Författarna ligger andligen nära varandra i sin tolkning av den oroliga tiderna mellan de två världskrigen. "De känner ett utanförskap, inte bara på grund av sitt ursprung, men också inför samhällsförändringarna". Kafka skildrar den nya tidens avhumanisering och självutplåningen i kriget och de byråkratiska systemen. Blecher skildrar med sin drömska, patetiska förmåga att se bortom verkligheten, det mänskligas möte med avhumaniseringen. Tydligast framkommer detta i "Blechers intresse för simulacra, människoliknande föremål", som exempelvis vaxdockor.

Temat om avhumaniseringen kom sig också av Blechers plågsamma sjukdomstillstånd, han dog förlamad av skeletttuberkulos. Skeletttuberkulosen står i centrum för det verk av Blecher som tilltalar Cartarescu mest, Inimi cicatrizate (ärrade hjärtan). Det handlar om en ung paralyserad man som kommer till en fransk kurort. Då alla intagna på sanatoriet lider av samma sjukdom, är de invirade likt groteska mumier i bandage. Boken skildrar mannens hopplösa förälskelse med en lika bandagerad kvinna.

Efter Blechers död stoppades hans verk av marsalk Antonescus antisemitiska regim. Efter andra världskriget såg den nya kommunistiska staten sig som en av segrarmakterna. De tyska, ungerska och judiska minoriteterna stöttes ut från den rumänska kulturen. Diktatorn Ceausescu krävde en konst som hyllade hans person och det storrumänska.

Vilka framtida möten finns mellan rumänsk och svensk litteratur? Cartarescu anar ett inflytande på nuvarande mystiska trenden inom rumänsk litteratur från den poetiske andeskådaren Emmanuel Swedenborg, i allafall när det gäller förmågan att se bortom verkligheten.

Cartarescu är lågmäld under intervjun, kanske en rest från de underjordiska litterära kretsar han tillhörde under förföljelserna från den fruktade säkerhetstjänsten Securitate. De upplevde sig vara i en liknande situation som Blecher och tog intryck av att läsa honom. Blecher var en författare som lästes av och påverkade andra författare. De främsta exponenterna för den surrealistiska ådran, som dadaismens grundare Tristan Tzara, flyttade tidigt utomlands. 

Surrealismen levde dock kvar och utvecklades i den alternativa kulturen, hos författare som just Hertha Müller och Mircea Cartarescu. Därför har Max Blecher blivit en osannolik förgrundsfigur för den moderna rumänska litteraturen sjuttiotvå år efter sin död.

Skicka en kommentar

Sammandrag politik och teknik GAL-TAN Arholma

Av Moralist - Eget arbete, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4269104 Nedan följer en kort sammanfattning ...