torsdag 3 juni 2010

Rätten att få begravas i frihet

Jag skriver artikeln Din röst påverkar allas begravningar på SVT Opinion den 16 september 2005.

Vissa sätt som människor hanterar döden på kan väcka anstöt, men tiden är inne för att slutligt sekularisera döden och öppna för en större tolerans. Den avlidnes sista önskan borde vara vägledande. Tyvärr gäller kyrkovalet inte bara frågor som rör kyrkans organisation och trosföreställningar, utan även frågor som berör oss alla. Så ni som kan rösta, tag till vara er rösträtt.

Kyrkovalet beskrivs av många med rätta som det glömda valet. De röstberättigade sviker, och partierna satsar inte särskilt mycket politiskt krut på valet. Valet och de politiska församlingar det är satt att välja är en rest från statskyrkan, som fortfarande påverkar livet även för oss som inte är röstberättigade då vi inte är medlemmar. Svenska kyrkan gick från att vara statskyrka till det vagare folkkyrka, vilket ändå ger den evangelisk-lutherska tron en särställning som inte är lämplig.

Något som påverkar oss alla är döden. Svenska kyrkan svarar för den allmänna begravningsverksamheten för alla, vilket innebär att man förvaltar de allmänna begravningsplatserna.

Visserligen får nära 90 procent av de som avlider i Sverige begravning
enligt Svenska kyrkans ordning, och att Sverige är ett litet land gör att vi har begränsad rättspraxis i udda frågor. Men vi är numer ett mångkulturellt land, och ett land där fler människor önskar sätta sin personliga prägel på sin tillvaro, och sin bortgång.

Förvisso kan de som tillhör ett annat religiöst samfund vända sig till sitt samfund för den religiösa akten. De flesta kommuner har också en borgerlig begravningsförrättare, och alla har rätt att välja borgerlig begravning. Toleransen har gått framåt.

Även vi som inte tillhör Svenska kyrkan måste dock betala begravningsavgifterna till den (för kyrkans medlemmar ingår det i kyrkoavgiften), och nog präglas ännu mycket av lagstiftningen kring gravsättningen av en kristen syn.

Vi har haft strider kring gravsättningen tidigare, nämligen vid kremering. Den 15 december 1888 legaliserades eldbegängelse i Sverige. Tidigare hade folk fått föras till Tyskland för att kremeras, men även efter legaliseringen var kyrkan emot och fick igenom ett obduktionstvång som fördyrade kremering. År 1909 invigdes Norra krematoriet i Stockholm, vilket blev kremationens kyrkliga genombrott. År 1927 blev det möjligt för anhöriga att bestämma om gravskicket men spridande av aska och minneslundar blev tillåtet först 1957. Idag kremeras 72,5 procent av de avlidna i Sverige, och i storstadsområdena är andelen långt över 80 procent.

Att förändringar sker långsamt beror inte bara på att traditioner är långlivade på livets känsliga områden, utan även att lagstiftningen ser på alla ingrepp på avlidna som inte är uttryckligen tillåtna som förbjudna. Det borde förstås vara tvärtom, som med all annan lagstiftning, att allt är tillåtet som inte är uttryckligen förbjudet.

Begravning hålls inom lagar som är satta efter att
det må intet förekomma som strider mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd. Vad det innebär kan dock vara mycket annorlunda för olika människor.

Den amerikanske författaren och journalisten Hunter S. Thompson valde att gravsättas genom att hans aska spreds i luften genom att skjutas ur en kanon av skådespelaren Johnny Depp.

Den zoroastriska religionen begraver sina döda utan gravsättning i kristen mening. Då eld, jord och vatten tillhör den goda, heliga och ljusa sfären får inte de döda begravas eller brännas. Liken sätts i stället ut till fåglarna i torn på höjder eller bergstoppar.

Aska efter kremering får man inte dela upp om det inte finns mycket speciella förhållanden. Det kan drabba skilda föräldrar som vill begrava ett avlidet barn i båda familjegravarna eller invandrare som vill begrava en del av askan i hemlandet. Den vanligaste anledningen till att dela på askan är dock att den avlidne var hindu och ville bli spridd i den heliga floden Ganges.

Kryonik, nedfrysning av människor vid döden, så att kroppen skall kunna bevaras för att återupplivas när den tekniska utvecklingen gått långt nog för att läkarna åter kan göra dem unga och friska igen är en växande företeelse i USA. I Sverige får detta inte utföras, liksom balsamering av kroppar.

Vissa sätt som människor hanterar döden på kan väcka anstöt för vissa, men tiden är inne för att slutligt sekularisera döden och öppna för en större tolerans. Den avlidnes sista önskan borde vara vägledande, det tjänar både de evangeliskt-lutherska och alla andra uppfattningar på.

Så ni som kan rösta i valet, tag till vara er rösträtt. Tyvärr gäller valet inte bara frågor som rör er egen kyrkas organisation och trosföreställningar, utan berör oss alla.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Skicka en kommentar

Den smarta staden, en ny generation

De senaste åren har intresset förnyats för att diskutera städernas infrastruktur. Miljöfrågor och klimatfrågor diskuteras tillsammans me...