onsdagen den 30:e juni 2010
Problemet med politisk filosofi
| Reaktioner: |
tisdagen den 29:e juni 2010
Jonathan Zittrain och piratrörelsens nedgång
Jag skriver på Netopia den 28 juni 2010 om Jonathan Zittrain och hans bok The Future of the Internet and How to Stop It i artikeln Hur kan man stoppa internets framtid?| Reaktioner: |
söndagen den 27:e juni 2010
Femtio år av sexuell frihet
| Reaktioner: |
onsdagen den 23:e juni 2010
P-pillret 50 år! En stor förändring i litet format
| Reaktioner: |
Fri television med Jardenberg och SVT?
| Reaktioner: |
tisdagen den 22:e juni 2010
The EU and Rifkin's dangerous energy ideas
I write the article The EU and Rifkin's dangerous energy ideas, together with Nicklas Lundblad, in The European Voice issue 6, 15 February 2007.
The European energy debate is heating up. This is good.
Less good, however, is the unfortunate mix of lofty visions, buzz-words and simply bad science that seems to range freely in the debate under various headings. One particularly horrible example is that of the Jeremy Rifkin cult now growing like wildfire in Brussels.
Dr. Rifkin, an American scholar, has made it his trademark to engage with high-profile individuals and is a kind of European Union hang-around, appearing everywhere environmental issues and technology are discussed. The man is obviously not stupid, and many of his suggestions have the unmistakable quality of provoking thought.
Obviously this is enough for many European political actors. They happily embrace Rifkins ideas and join with him in calling for things like a green hydrogen economy (the green part being that he wants to phase out nuclear energy because it is centralised) and a third industrial revolution. MEPs like the charismatic Jo Leinen have quickly bought into these tasty catchphrases and now embrace Rifkin like the long-lost visionary the European Union so badly needs.
Rifkin readily offered, recently, a European dream that supposedly would surpass even the American one. This European dream is shifting the EU to a - take a deep breath – post-carbon and uranium-free Europe.
The American dream is rising in society by personal accomplishment in a free society. What we Europeans are offered dream-wise by this American professor is a dirigiste industrial energy production shift. No thanks.
This would probably not be as upsetting if it was not for the fact that Rifkin has an inordinate amount of influence in European Union-affairs. Back in 2005 he engineered a major call for subsidies for the hydrogen sector where several MEPs obediently joined him. During Energy Week in the EU a draft has been circulated containing a joint declaration on, among other things, a green hydrogen economy and a post-carbon Europe. The idea is to force even more people down under the Rifkin agenda, and to lock in other actors than the ones currently in favour.
So far Rifkin has not done irreparable harm to the European energy debate. But the fact that he has been able garner such support for his often fuzzy and ill-defined ideas, not only among Greenpeace activists and Friends of the Earth, is worrying. The draft contains a surely mistaken idea about reducing energy consumption by 20 percent to the year 2020!
It is a sign of intellectual poverty that the European energy debate is currently dominated by an American professor that wants us to dream not about a free individual in a free society with a free market, but about welfare-state engineered technical shifts in energy production.
Let us find our own way.
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, energi, eu, teknik, europa, usa, politik
| Reaktioner: |
EU, varför det?
| Reaktioner: |
Valfrihet ger hälsa
| Reaktioner: |
Problemet är fattigdom, inte patent på medicin
| Reaktioner: |
tisdagen den 15:e juni 2010
Valfrihet ger hälsa
Det är intressant att läsa i Biotech Sweden om personlig medicin, ett nytt regelverk för läkemedel och banbrytande upplägg. Fast som jag tog i Svenska Dagbladet finns det även problem kring den personaliserade medicinen. En anpassning av regelverket är nödvändig, och det skulle vara bra om det lades upp för att öka både individens valfrihet, hälsa och forskningens till på data, som i boken Fler valmöjligheter ger bättre hälsa.
Läs även andra bloggares åsikter om läkemedelsindustrin, medicin, läkemedel, forskning, vården, politik, samhälle, bioteknik, genteknik
| Reaktioner: |
Google-koden dekrypterad
Många är rädda för att Google kan förändras, att de idealistiska krafterna skall försvinna, och bli en Storebror à la 1984. Andra oroar sig för att Google och dess kringtjänster är så bekväma att vi begränsas till att bara använda dem (kampanjen för Google-fria dagar).
Andreas Ekström skildrar företaget i sin tänkvärda reportagebok Google-koden (recenserad av mig i Corren), men trots Don’t be evil handlar inte företaget så mycket om att undvika att skada och att vara schysst. Det är en slogan, inte en mission. Googles mission är att organisera världens information och göra den allmänt tillgänglig och användbar. Och sälja annonser. Google är ett posthumanistiskt företag.
Ekström tar upp frågan om inte Google gör affärer av andras innehåll? Det är en fråga av stora mått. Det finns en oro, inte att Google tar över hela IT-branschen, utan att Googles affärsmodell eliminerar dem som tillhandahåller de andra delarna av informationskedjan: skapande, distribution, och organisation. Deras affärsmodeller var under svår press redan innan, genom digitalisering, ökad uppkoppling och P2P. Google drar vinning av dessa krafter och uppmuntrar dem. Det gör det svårt att utveckla nya affärsmodeller, förutom just Googles typ av öppenhet, och förutsätter ett stadigt inflöde av innehåll i systemet. Den tanken förs fram i boken The Google Enigma av Nicholas Carr.
Fast å andra sidan... företag i allmänhet omvandlar gärna andras varor och tjänster till komplement till sina egna. Se på vad Microsoft gjorde med PCn för att göra mjukvaran till det centrala, och hur IBM nu återigen vill göra hårdvaran till det mest lönsamma genom spridning av open source.
Det är tyvärr lite lätt att bli skeptisk till Googles höga moraliska svansföring och storlek. Likaså är det lätt att beundra Google för ensidigt. Google har blivit en tom duk att måla upp farhågor och förhoppningar på. Det samma hände med Microsoft och IBM på sin tid.
Nyckeln till att lösa Google-koden heter affärsmodellen. Företagets affärsmodell är helt enkelt beroende av det fria flödet av information. Gott? Ont? Det beror på hur vi ställer oss till den visionen av hur nätet skall fungera.
Beroendet av det fria flödet av information gör att Google inte kan kontrollera grunden för sin verksamhet, och är öppet för angrepp från nya konkurrenter som innoverar. Bill Gates byggde Microsofts storhet på att företagets programvara låste in användarna och höll konkurrenterna ute. Så kan inte Google göra, med internet som grund är företaget bundet till en öppen struktur.
Tveklöst är Googles datainsamling vad många skulle kalla ett stort integritetsintrång. Skälet till att det fungerar, än så länge, är att de allra flesta inte bryr sig. Ekström påpekar att mycket få krypterar sina e-mejl. Trots FRA-protesterna är folk rätt ointresserade av integritet. Fast det är ju inte Googles fel, det beror ju på samhällets ibland rätt problematiska syn på integritet. Google gillar bara läget.
Det är synd, för dagens krypteringsalgoritmer är mycket svåra för FRA, NSA, FSB och andra bokstavskombinationsorganisationer att knäcka. Den moderna krypteringen gjorde Echelon mycket mindre användbart än de dystra prognoserna vid millennieskiftet förutspådde.
Google-koden skildrar de teknokratiska idéerna på 00-talet, bara man har rätt redskap så blir problemen lösta. Det är därför det kan gå så fel, som när Google stängde av den svenske IT-entreprenören Ted Valentins hemsidor. Ingen kunde säga vad som var fel, för felen är automatiserade. Google är ett posthumanistiskt företag.
Det finns nya tjänster som hotar Google. Facebook låser inne användarna, Twitter söker i realtid. Kan inte Google också göra det med molnet? När institutioner som Lunds universitet eller Linköpings universitet lägger upp sina system i Googles moln, sitter inte universiteten fast då? Vem säger att även molnet inte kan bli lappat och lagat, fast då har universiteten ingen kontroll. Har man tänkt över steget efter, när Google är föråldrat?
Lanseringen av Google Buzz, för att bemöta Facebook, visar en sida som inte riktigt skildras av Ekström i Google-koden; Google under press. Google Buzz hade några allvarliga integritetsmissar, som retade upp Googles vanligen så trofasta användare. Det pekar på att särskilt millennieungarna inte drivs av vanans makt, därför måste Google innovera och ibland blir det då kostsamma felsatsningar. Det är ofta häpnadsväckande hur korta även storföretags glansdagar kan vara.
Google är ett ingenjörsdrivet företag, och drog till en början stor nytta av att kunna verka långt borta från marknadens krav. Det höll sig undan från att verka på den politiska arenan tills rätt nyligen, då det började kämpa för nätneutralitet, som ju är viktig för affärsmodellen. Debatten om nätneutraliteten hade jag väntat mig något mer från Google-koden. Det finns argument mot nätneutraliteten, och det hade varit bra att få mer kontraster.
Det något naiva avståndet från politiken är en sympatisk sida av Google, men nu skulle företaget tjäna på att vara mer öppet och ta tydligare debatt. Affärsmodellen är affärsmodellen, den kan man inte ändra på, nu gäller det att förklara varför den gagnar det stora flertalet.
Det visas av händelserna i Kina. Google hamnade i kamp med vad Kina såg som nationella intressen. Här var Googles slogan och affärsmodell inte tillräckliga, och Googles beroende av nätets öppenhet fällde avgörandet till Kinas fördel.
Egentligen kan inte väst klaga. Censur av Google är okej i Tyskland, men inte i Kina? Google kunde ha klarat censuren. Det var attackerna från hackers som var problemet. Google vilar på den tilltro som användarna har till säkerheten. Om tilltron hotas, som att Google ses som sårbart för hackers, så tappar man användarna. Det kinesiska dramat var ett globalt hot.
Uttåget ur Kina kan kosta Google mycket i framtiden, inte bara i framtida intäkter, men för att nu kan Kina utveckla en alternativ internetinfrastruktur. Utan ett internet med öppna spjäll, så kan inte Googles affärsmodell fungera.
Läs även andra bloggares åsikter om google, google-koden, internet, politik, samhälle, kultur, sökmotor, böcker, övervakning
Intressant
| Reaktioner: |
söndagen den 13:e juni 2010
Genpatent är bra
En nyligen avkunnad dom har hyllats som en väg att avskaffa mänskliga gener patent. Men en närmare titt visar att avskaffandet av genpatent förmodligen skulle vara ett stort misstag.
Henrik Brändén har varit toppen för vetenskapsbloggosfären. Kunnigt och entusiastiskt har han lyft bloggandet om genetiken och biotekniken till en helt annan nivå. Och inte bara det, Henrik pushar oss andra till att lyfta oss flera snäpp. Det är mycket lättare att ta upp komplicerade frågor och vidareutveckla än att bara lägga upp Twingly-länk till TT-artikeln på tidningens site.
Nu lyfter Henrik Brändén upp frågan om genpatent, det är åter företaget Myriad som är uppe till debatt. Henrik kritiserar genpatenten.
| Reaktioner: |
Kommunikatörernas tid i vetenskapsjournalistiken är gången
| Reaktioner: |
lördagen den 12:e juni 2010
Alla var med i Holland
| Reaktioner: |
Barack Obama bailout BP
Barack Obama sätter hårt mot hårt mot Carl Henric Svanberg, fast tecknen finns redan där i miljöns 911, BP kommer att förklaras too big to fail. Nej, ingen vill ha en chockvåg i oljebranschen just nu.
Olja och kredit smörjer den reala ekonomin. Men ekonomin fungerar inte väl om olja eller kredit är för dyrt - eller för billigt.
Som blev uppenbart under 2008, var kredit alltför billig de senaste tio åren eller så. På samma sätt i olja, gjorde djuphavsborrningen till synes mindre riskfylld än det var. Denna illusion höll också oljepriserna billigare än de borde ha varit.
BP aktien har fallit 40 procent, det finns en allvarlig risk att BP inte kommer att överleva det här. En gång till, det finns en allvarlig risk att ett av världens stora oljebolag går i konkurs.
Bostadsindustrin gjorde det, bilindustrin gjorde det, nu är det big oil.
David Cameron, Storbritanniens nye premiärminister, har ett mål att försöka få sitt land att bli mindre beroende av bara bank och finans, och BP är ett av landets stora icke-finansiella bolag. Snart kanske Svanberg låter Union Jack flyga över det multinationella företaget.
Nej, britterna fixar inte att ge bail out till BP, och det är inte troligt att man kan sälja ut BP till ett annat oljebolag som t.ex. Exxon Mobil. En del får skuldsatta brittiska skattebetalare betala för att fixa sanering och skadestånd.
Men om brittiska skattebetalare skulle pumpa in en begränsad mängd pengar i en kompensationsfond, BP köps till brandutförsäljningspris till ett amerikanskt företag, så kan amerikanska kongressen med stjärnbaneret i topp gå in och garantera pengarna för att BP skall överleva.
Att vara för fria marknader betyder inte att vara näringslivets kravlösa hejarklack, och Friedrich Hayek påpekade att de liberala idéerna lidit stor skada när de uppfattats som bara ett stöd för sakernas tillstånd.
När banken eller storföretaget gör vinst, och cheferna får ännu en rekordbonus, så är risken stor att det faktiskt sker genom att sko sig på dig. Via skattesedeln, via att fixa in en lagstiftning som hindrar konkurrens, genom att se till att kommunen tvångsinlöser din sommarstuga billigt åt dem, eller genom att se till att en viss sorts räntepolitik hålls. Tyvärr är det vad marknadsekonomi betyder för många människor idag.
Om denna utveckling sker, blir det svårt att övertyga andra länder om att staten och kapitalet inte skall sitta i samma båt. Dessutom vore det bättre för miljön. Pris är viktigt, om inte känner till oljans verkliga kostnader så kan vi inte bedöma den relativt andra energikällor.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barack obama, carl henric svanberg, david cameron, storbritannien, bailout, miljö, olja, louisiana, kris, ekonomi
| Reaktioner: |
torsdagen den 10:e juni 2010
Farliga mediciner med slopat patentskydd
Jag skriver Slopat patentskydd ger farliga mediciner på Sveriges Television den 3 december 2007.
Carl Schlyter och Pehr Olov Pehrson hävdar att patentsystemet inte fungerar. Schlyter tycker inte om patent i allmänhet, Läkare utan gränser tror att man kan skilja utvecklingsländernas marknader från våra och att företagen fortsätter ta fram mediciner i alla fall.
Båda anklagar patenten för att inte ge innovationer som hjälper de fattiga. Det är underligt, särskilt för bromsmediciner mot aids, då alla de mer än 80 medicinerna som finns eller är under utveckling är framtagna under patent.
Siffrorna de ger på antalet senast framtagna läkemedel missar något viktigt, som John Calfee visade i Mars/April-numret av The American. Senast framtagna läkemedel är lätta att räka, men verklig innovation på läkemedelsfronten är att sjukhus, läkare, patienter och samhället i allmänhet långsamt utprövar läkemedlen och gradvis finner nya användningar på redan upptäckta rön och framtagna mediciner.
Många av de bästa behandlingarna för de sjukdomar som drabbar de fattigaste har tagits fram på fältet, men då måste medicinerna tas fram till att börja med.
Ett patent är värt så mycket mer för ett företag i utvecklingsländerna, när det respekteras, än för de stora multinationella bolagen. Det ser länder som till exempel Jordanien och Colombia, som såg över sina patentlagstiftningar på 90-talet, och därefter fått investeringar, medan företag avskräcks från att investera i Brasilien.
Schlyter säger att läkemedel är en rättighet för fattiga (även om det är två medelinkomst länder som vill tvångslicensiera) och därför står patenten i vägen. Men ganska få av de mediciner WHO bedömer som nödvändiga är patentskyddade i u-länderna, som ekonomen Gernot Pehnelt påpekat. Tvångslicensieringen finns redan till för nödlägen.
Pehnelt pekar vidare på Indien; ett land med mycket svagt patentskydd. Av de miljoner hivsmittade indierna så får mindre än en procent av dem någon behandling med bromsmediciner. Det är fattigdom och dåligt utvecklade sjukvårdssystem som främst ligger bakom att fattiga inte får tillgång till mediciner, inte starkt patentskydd.
Schlyter och Läkare utan gränser tar inte upp en viktig fråga, nämligen om patientsäkerhet och läkemedelskvalitet. Det är tyvärr ett problem för kopior från u-länderna att de ofta tillverkas med sämre kvalitetskontroller, och att farliga mediciner kan komma ut på marknaden.
För fem år sedan lanserade WHO en treårsplan för att dela ut indiska kopior av bromsmediciner till tre miljoner människor. Kopiorna visade sig bristfälliga och WHO fick dra bort 18 av medicinerna från sin lista. Vad gör det för nytta om man så får gratis mediciner, om de inte fungerar eller till och med är farliga?
I bästa fall skulle huggsexan med tvångslicensieringar kunna ge lägre priser för ett fåtal läkemedel, som förhoppningsvis tar sig fram till fattiga patienter genom otillräckliga sjukvårdssystem. Men kostnaden blir risker i läkemedelssäkerheten, investeringsklimatet och u-ländernas möjligheter att själva utveckla läkemedel.
Läs även andra bloggares åsikter om läkemedel, upphovsrätt, debatt, bistånd, frihandel, politik, eu, ekonomi, rättvisa
| Reaktioner: |
Nederländerna Geert Wilders in i regeringens kvarnar?
Något som slår en vid en titt på den holländska valet är Geert Wilders problem. Hans parti PVV vinner mandat, men han skulle ju vinna det här valet? Som det ser ut nu hamnar han i den gamla vanliga nederländska koalitionsregeringen där alla skall med och mandattiden ägnas åt att bestämma vad regeringen inte skall göra. Frågan är hur många månader Mark Rutte och DVV kan hålla ihop en regering? PVV har suttit i koalitioner tidigare, men inte klarat av den nederländska politikens rutiner.
Holland präglas av bilden efter mordet på Pim Fortuyn som antingen haschrökande, homosexuella, alternativa hippies i Amsterdam där allt är tillåtet, kontra kryptofascistiska kristna extremister på landsbygden och förstås en extremt militant islam i förorterna. De intrycken är fel, men efter 911 användes Holland som exemplet på att västerländsk liberalism minsann inte gick att kombinera med islam. Muslimerna skulle välla in över Eurabien.
En kedja av tänkare skapades. Pim Fortuyn som sades visa att liberalismen behövde hård immigrationskontroll och krav på assimilering för att försvara de europeiska värderingarna, Theo van Gogh som dog för yttrandefriheten, Ayaan Hirsi Ali tog striden mot de muslimska förtrycket av kvinnorna. Geert Wilders, med förbud av koranen, är nu symbolen för den populistiska fasa som kommer att ske om politikerna hukar i debatten om invandringsfrågan och mångkulturalismen.
Pim Fortuyn lade en intellektuell grund för kedjan. Det var genuint oroade, men även provokativa och retsamma frågor om samhällets framtid. Fortuyn hade sedan fel, men det är en annan sak. Det var hemskt att Theo van Gogh blev mördad för sin konst, men hans bakgrund som självutnämnd nationell byfåne var ett problem. Före muslimerna gjorde han också grova attacker mot judarna i Holland. Theo Van Gogh provocerade nihilistiskt mot allt. Det måste man vara skyddad att få göra, men han blev inte lika populär som Fortuyn. Ayaan Hirsi Ali har råkat ut för kontroverser sedan hon föreslagit kristen mission till muslimska områden. Geert Wilders har aldrig fått omvärldens stöd på det sättet, kanske för att förde tillbaka civilisationernas krig i 911:s skugga från civilisationens försvar, tillbaka den populistiska extremen av främlingsfientlighet. Den 00-tals "höger" som Fortuyn verkade ha startat är borta. Kvar finns populismen, och den har svårare att klara sig när den kommer nära makten.
Fast... hela bråket som präglade 2000-talet i Holland post-World Trade Center verkar handla om något annat än integration. Inte ett kulturkrig, utan fantomsmärtor av att lämna poldersamhället bakom sig. Det kan nog ha varit frågan om att behålla pensionsåldern vid 65 år som varit mer inflytelserik för Wilders. Den slutna och kränkta politiken hade redan tagits in i Wilders väljarkår...
Det är återigen kränkthetens marknad som spelar in, och där det finns grupper som positionerat sig på att tjäna på konflikterna. Så länge som kränkthetens marknad spelar in, kommer inte Nederländerna att kunna lämna dagens politiska problem, vilket gynnar status quo.
Se mer
som har kloka tankar om frågan
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, nederländerna, politik, islam, mångkulturalism, ekonomi, liberalism, samhälle, europa, eu
| Reaktioner: |
Min blogglista
-
Vilken jävla attityd...1 timme sedan
-
Aktuella klyftor1 dag sedan
-
-
-
Bakgrunden till att logga mig själv1 dag sedan
-
-
Watching the bound shrink2 dagar sedan
-
-
LPAD - The Full Court Press3 dagar sedan
-
Tranströmer och Sebald3 dagar sedan
-
-
-
Bortom självet1 vecka sedan
-
-
-
Männen2 veckor sedan
-
Intervjuad av danska Weekendavisen2 veckor sedan
-
-
Ett nytt sätt att göra naturfilm?4 veckor sedan
-
Att mötas är ett hantverk1 månad sedan
-
-
If book, then2 månader sedan
-
Fria öppna kurser om hälsa2 månader sedan



