lördag 30 april 2011

Västerås vision för 2026

Den 29 april talar jag på Sveriges Radio P4 Västmanland om Västerås stad vision för 2026, och jämför med de utvecklingar för städer som beskrivs i boken Cities on the Edge

Lyssna på sändningen från P4 Västmanland där jag talar med Gösta Westling (19.10 in i programmet).

Här är Västerås stads film för vision 2026


Är inte det här mer av en reklamfilm för dagens Västerås? ABB och Mälardalens högskolan framhålls, men skapar det verkligen öppningar för mindre start-up företag? Trivsel tas ofta upp, men hur långt är kommunledningen beredda att verkligen öppna upp staden för medborgarna? Samverkan tas som ett honnörsord, men samverkan kan vara handlingskraftens motsats och främst gynna de redan etablerades lobbyism.

Visioner kräver konkretiseringar och ofta svåra avvägningar. Är Västerås stad beredda att göra dem? Nu verkar visionen handla om att konkurrera med Stockholm.

Här kommer viktiga frågor om e-demokrati in, om hur kommunens arbete öppnas upp. Då kan medborgarna komma med praktiska förslag, än de vaga formuleringar kommunen fått in hittills.


onsdag 27 april 2011

IT-forensikens möjligheter

IT- forensiken erbjuder rättsväsendet nya möjligheter till goda förundersökningar. Kriminaltekniken är en förutsättning för rättssäkerheten.

Hur skyddas rättssäkerheten bäst? Finns det problem med strukturella metodfel inom IT- forensiken? Vilka förväntningar kan vi ha på IT- forensiken och vilka är teknikens gränser? Vilken information kan återskapas? Var gör den bäst nytta? Vad innebär breddningen från dataintrång och datorbedrägeri? Några bra fallstudier som företag har nytta av tas upp i föredraget.

Den 12 maj håller jag tal på temat IT-forensik hos Dataföreningen Syd i Malmö. Läs mer om agendan och hur du kan anmäla dig på konferensens hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 26 april 2011

Allt fast förflyktigas, upphovsrätten och materien


Vilken koppling finns mellan digitala piratkopior och fysiska piratkopior? Nu börjar kopplingen att göras igen. I artikeln Allt fast förflyktigas i Netopia den 21 april, beskriver jag hur kreatören, skaparen, börjar att komma tillbaka i tankarna kring ett verk.

Allt fast förflyktigas, så även gränsen mellan atomer och bitar. Fysiska föremål kan nu skannas in för att skapa upp en CAD (datorassisterad design) och sedan återskapas varsomhelst genom att använda en 3D-skrivare. Är detta en demokratisering av tillverkningen i klass med tryckpressen?

I boken Piraterna av Anders Rydell och Sam Sundberg, är den utvecklingen tydlig när det gäller omvärldens syn på Antipiratbyråns ansvarige jurist Henrik Pontén. Han gick från brottsbekämpande hjälte på TV3 till mordhotad och undviken. Vad hade hänt? Antipiratbyråns arbetsmetoder var desamma. Rydell och Sundberg pekar på Napster som vändningen.

Den första fildelningen formades med hemdatorn Commodore 64. Konkurrerande användargrupper fick tag på mjukvara som sedan spreds vidare. Filerna spreds ofta rent fysiskt på disketter i en hierarkisk pyramid, där grupperna fick tillgång efter sin interna status. Ju mer och bättre material som lades in, desto mer fick man ut.

BBS:erna använde i mycket samma system. De som spred kopiorna utanför pyramiden var inte väl sedda, och det var inte fritt att bara lägga upp saker. Denna slutna hantering var tillgänglig för långt färre, och många såg med misstänksamhet på den.

Skiftet till internet möjliggjordes av ny teknik och den ökade risken för tillslag, inte alltid med den äldre hackerkulturens gillande. Peer-to-peer (P2P) med fildelningsprogrammet Napster öppnade upp tekniken för vem som helst.

Internet snabbar upp processen; från filer på en privat server, via protokollet FTP ut på P2P-nätverken. P2P gör att fildelningen är mindre hårt styrd av ett toppskikt, vare sig vem eller vad som kan laddas upp. Alla i nätverket kan agera i alla roller. Användare och grupper styrs av nätverksdynamik, snarare än organisationspyramider, men etiken har sina rötter i universitetens dataklubbar där alla kände alla.

Tidigare diskussioner runt piratkopiering handlade om fysiska varor. En av de stora vändningarna i debatten var att fysisk och digital kopiering skildes åt. Världshandeln av piratkopierade varor var enligt OECD år 2007 värd 250 miljarder dollar. Enligt World Customs Organisation omsätter piratkopior i dag mellan fem och sju procent av hela världshandeln. För tio år sedan gjorde tullen årligen kanske ett femtiotal ingripanden mot misstänkta piratvaror, nu har antalet ingripanden tiofaldigats, med ett uppskattat försäljningsvärde på 50 miljoner kronor. Främst kommer varorna, i mindre kvantiteter, från Kina.

Ett exempel är att The Global Anti-Counterfeiting Group har uppskattat att 11 procent av alla kläder som säljs är piratkopior. De förluster modebranschen gör är mycket större än musik- och filmbranschens. Det uppvisar likheter med hur piratkopieringen sett ut digitalt. Först via mindre delande nätverk, sedan en politisering, som vid krav på att läkemedelspatent ska släppas till behövande länder.

En del kan sympatisera med utvecklingen, ”nu visas verkligen vad varorna är värda”. Fast det är en paradox i en tid som annars är så upptagen med säkerhet, med produktansvar, med att följa hela kedjan och av etisk och hållbar tillverkning.

Kopplingen mellan materien och tanken ligger hos skaparen, fast tanken på en kreatör har monterats ned. Det kommer från 60-talets franska poststrukturalism, som plockade isär romantikens bild av den ”gudomliga gnistan” i kreatören, men ersatte den med en syn på den enskilde skaparen som bara en överföringskanal utan autonomi eller ens medvetenhet om sitt verk. Kulturvetaren Roland Barthes ville istället sätta den som läser, läsandet och det ständiga tolkandet i centrum, det vill säga konsumtionen.

Juristen och aktivisten Lawrence Lessigs resonemang inriktar sig på att marknader håller nere nyttjandet av begränsade resurser. Digitala varor är idéer, och det finns ingen gräns för deras konsumtion. Då borde dagens produktion gå samma väg som tillverkarna av hästkärrorna när bilen kom.

Det argumentet vilar på teknikdeterminism. En ny teknik har inte bara ett sätt att användas på, eller distribueras. Den påverkas av omgivande kultur, samhällsekonomi och individuella val. Internet är inte ett undantag, utan en föregångare. Hur kan ett mer integrerat internet påverka resten av samhället?

Det går Lessig inte närmare in på. Han snuddar vid problemets ursprung – brist på konkurrens. Kortsynthet och riskundvikande blir vanligare i en affärsmiljö där många tillverkare upplever osäkerhet inför marknaden. Kommer man verkligen att få betalt?

Utbyten skapas i sociala relationer mellan människor. Byteskulturer och statuskulturer fungerar sämre i större ekonomiska system, där inte alla känner alla. Då behövs någon form av ekonomisk modell för att säkra tillverkning och kvalitet.

Allt fast förflyktigas, så även gränsen mellan atomer och bitar. Fysiska föremål kan nu skannas in för att skapa upp en CAD (datorassisterad design) och sedan återskapas varsomhelst genom att använda en 3D-skrivare. Är detta en demokratisering av tillverkningen i klass med tryckpressen? Har ditt kylskåp gått sönder? Ladda ned CAD-filen, tillsätt plast och skriv ut. Vitvarubutiken hamnar i samma sits som bokhandeln efter Amazon. Fast vad händer om du skriver ut en patenterad kyl? När tekniken blir vanligare kommer konflikt att uppstå kring intellektuell äganderätt.

Just nu är 3D-skrivaren någonstans där IT befann sig i början av 70-talet. Det har börjat uppstå mer seriösa hobbygrupper som provar sig fram, men det är för dyrt och svårt att använda tekniken. Den är en bra bit från att få sin Napster, och det finns ingen citaträtt eller återgivningsrätt för fysiska föremål.

Det finns skäl att se hoppfullt på tankens och materiens möte. Mejkarna (som de kallar sig) har en chans att från första början skapa synergier med kreatörer, uppfinnare och företag och undvika de bittra konflikterna runt intellektuell egendom. Då undviker industrin också att i ett tidigt skede missa tillfällen att kommersialisera tekniken och dra nytta av decentraliserad tillverkning.


tisdag 19 april 2011

Lobbyismens fem strategier

I Vi behöver mer lobbyism, inte mindre på Newsmill skriver jag om förhållandet mellan politikerna och PR-branschen. Det finns fördelar och nackdelar med hur lobbyismen fungerar, problemet ligger i att det finns mycket att vinna för särintressen i att börja kontrollera statsmakten. Artikeln beskriver fem strategier som företag och lobbyister använder för att kontrollera myndigheterna. Lösningen är mer öppenhet.

Lobbyismens inflytande i Sverige har minskat på senare tid. För inte så länge sedan var det en självklarhet för politiken att arbetsgivarorganisationer, fackförbund, folkrörelser och ”strategiskt betydelsefulla” företag satt med och fattade beslut. I det korporativa systemet ansågs vissa intressenter främja allmänintresset, oavsett vad de gjorde.

Nu är våra beslutsfattare mer försiktiga i sina kontakter. Lobbyister ses mer för vad de är, representanter för särintressen. Vilket är bra, demokrati ska inte vara något man måste bli inbjuden till för att få delta i. För verklig demokrati finns inga utomstående, och då måste medborgare också få föra sin talan via ombud.

Huvuddelen av det arbete PR-branschen utför handlar i och för sig inte om traditionell lobbyism. Kontakterna mellan politik, särintressen och PR-firmor är oftast samhället i stort till nytta. De ger politiken tillgång till mer information och åsikter att väga mot de egna övertygelserna. PR-branschens kontakter med politiken är ofta inte mer komplicerade än så. Resultaten är i många fall blygsamma, och bör tas med en nypa salt. Det ligger i PR-branschens intresse att upprätthålla en mystik av att den kan ”verka utan att synas” och åstadkomma stora förändringar för kundens räkning.

Därmed sagt, så kan kontakterna mellan politikerna och PR-firmorna vara problematiska ur en demokratisk synvinkel.

Det finns ett utbrett missförstånd att företag lobbar för friare marknader och lägre skatter. Ekvationen att en fri marknad är lika med dagens kapitalism minus regleringar och skatter går inte ihop. Marknaden är nämligen ett darwinistiskt system, där de som är bäst anpassade till sin omgivning överlever. I dagens affärsmiljö är djupa kontakter med myndigheterna nödvändiga för att överleva.

Det har påverkat vilka företag som överlevt i konkurrensen. De drabbade är småföretagen som krossas av skatter och regleringar, skattebetalarna som får bekosta dåliga upphandlingar och stödpaket samt konsumenterna som får betala högre priser och får sämre valfrihet.

Lobbyspelets fem strategier är:

  • Insiderspelet handlar om att storföretag känner väl till undantagen i lagstiftningen. De vet hur man ansöker om stöd och riktade lån, och undviker de mest kostsamma granskningarna. När de själva varit med att utforma lagstiftningen är de särskilt bra på det.

  • Overheadskostnadssmashen Fler och mer komplicerade regleringar och granskningar ger alla i branschen högre kostnader för administrativa funktioner, stabsfunktioner och servicefunktioner. Storföretagen skjuter visserligen sig själva i foten, men mindre konkurrenter trängs ut, och det blir svårare för nykomlingar att ta sig in på marknaden. 

  • Målbursbytet Större företag har ett försprång på marknaden, men är mindre flexibla och förnyande. Fler regleringar som bromsar ekonomin i sin helhet är motsvarigheten till att ett fotbollslag leder med 2-0 i halvlek och byter ut båda målburarna mot ishockeymål. Ingen når några nya framgångar, och ledningen behålls. Sverige har den lägsta andelen medelstora företag i västvärlden, enligt OECD. Det är ingen slump.

  • Förtroendemärkningen När myndigheterna kräver licenser, märkningar och tester uppfattas redan existerande företag få en kvalitetsstämpel i konsumenternas ögon. Det förtroendet är inte alltid befogat. Det som visats är att företagen kan uppfylla myndigheternas standarder, om standarderna är bra eller dåliga för konsumenten är en annan fråga.

  • Fånga myndigheten (regulatory capture) De företag som regleras av en myndighet har störst intresse av myndigheten och kan inrikta sitt arbete mot den. Ju mer specialiserad verksamhet, desto färre personer som kan ha den kunskap som behövs för att effektivt utöva tillsyn och reglering. Övervakarna och de övervakade hämtas då från samma krets, och har mycket med varandra att göra. Nackdelen med den uppskattade samförståndsandan och flexibiliteten är risken att myndigheten börjar att dela sin världsbild med dem som ändå ”ingår i verksamheten”. Risk för lågintensiv korruption och jäv kan infinna sig, särskilt när PR-firmorna ger möjligheten för forna reglerare att gå över till den andra sidan med sin kunskap och sina kontaktnät. Att problemen hittills varit begränsade är ingen garanti för framtiden.

Vad kan göras för att minska skadorna från dessa fem strategier? Samhällsdebatten har ofta kretsat kring registrering och licensiering av PR-firmorna. De största firmorna lär inte få några problem, däremot blir det värre för de mindre och medborgarna. Det är faktiskt en form av lobbying när du skriver ett e-mail om dina åsikter i en fråga till den europaparlamentariker du personkryssat.

Ska politikens djupa inblandning i samhället rullas tillbaka? Det kan vara önskvärt ur några ideologiska perspektiv, men lär stöta på motstånd även från näringslivet. Det missar att även dem som vill ha en stark offentlig sektor har ett intresse av att den är hederlig, effektiv och oberoende.

Det är öppenheten som är den närmast liggande lösningen. Sajten partibidrag.se är ett lovvärt steg, fast den lär främst upptäcka hur beroende svenska partier är av statliga bidrag. Viktigare är att myndigheter gör inköpsorder, attesterade fakturor och utbetalningar tillgängliga på nätet. Data finns redan som geografiska informationssystem, ekonomisystem, inventariesystem och projektsystem. Öppenhet ger fler chansen att delta, och förstå hur beslut fattas. Rädslan kring lobbyismens mystik kommer från bristande öppenhet och begränsad till de med mest pengar och inflytande. Problemet kanske är att vi haft för lite lobbyism hittills?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 16 april 2011

Cities on the Edge on the radio

Cities on the Edge is presented by Sean Punch on RPG Countdown, 17 minutes into the show.

It is quite a feeling that Cities on the Edge is presented as the top selling RPG product right at present.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 8 april 2011

The cities of the future

I am interviewed by Hplus Magazine regarding mine and Anders Sandberg's book. On April 8th 2011 you can read some of my thoughts on urban and cultural developments in the article Cities on the Edge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Google Gemini - the innovator's dilemma?

Det var många som reagerade på Googles AI Gemini. I sitt försök att korrigera tidigare bias i sökmotorn har Google fått kritik för att ha gå...