Jag skriver en artikel om politiska djur i Magasinet Neo nummer 4, 2011
Artikeln Hur gör djur? är en satir över samtidens politiska debatt, men rymmer också allvar som behöver en djupare kommentar.
Människor och djur löser konflikter på olika sätt. Evolutionen har hos en del flocklevande djur sållat bort konfliktbeteenden och stärkt beteenden som främjar sociala band. Därför ägnar schimpanser så mycket tid åt att putsa varandras päls, flockar som håller ihop stärker individernas chanser att överleva.
Om vi förminskar moralen till sin enklaste form kan vi hitta likheter mellan oss och djuren. Fast människans särställning kan förklaras med darwinistiska principer. Intelligens är en ny egenskap i naturen. Människor föds inte med en färdig etik. Vi lär oss den, småbarn bedömer handlingar efter konsekvenserna snarare än efter avsikterna.
Lockelsen med biologismen är att ge den egna politiken en vetenskaplig fernissa och att man inte längre behöver argumentera för dess rimlighet. Naturen innehåller ingen ritning för vad empati är, än mindre för mänsklig politik.
I slutändan handlar dagens biologism om budskapet att den lilla gruppens moral borde följas av alla. Vi människor lever inte så längre, alla känner inte alla i våra samhällen. Läs även om Den lyckliga stenåldern.
För att vi ska kunna samarbeta och lösa konflikter måste vi använda oss av socialt skapade värderingar och uppförandenormer. Vi kan uppföra oss därför att vi kan behärska oss, känna av någon annans situation och värdera våra handlingar förnuftigt.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, biologi, djur, socialdemokraterna, natur, demokrati, vetenskap, frans de waal, forskning, anarki, genetik
