Först och främst undrar jag om varför vi inte har sett en ökning av antalet cancerfall? Vi borde ha börjat se mer av cancerfall orsakade av miljöfaktorer, vilket vi inte gjort.
Problemet är ofta att forskningen kring larmen grundar sig på epidemiologiska studier, snarare än att förstå patologin bakom. Epidemiologin skapar stora mängder statistik, som för ofta tolkas okritiskt. Patologin analyserar molekyler, celler och vävnader vilket ger oss förståelse om varför cancern kan bli malign - en biologisk mekanism - istället för att bara veta att den kan bli malign.
Vi en stor genomgång av litteraturen kunde man finna en ökning av risken på tio procent. Karin Bojs omnämner "massivt vetenskapligt stöd" för kopplingen köttätande och cancer med omkring 30 procents högre risk.
Det låter skrämmande, men det gäller att tänka på sannolikheter.
När amerikanska EPA började larmen om passiv rökning på 90-talet, så gjorde EPA en metastudie. Metastudier för samman forskningsresultat från många olika studier, hur värderas skillnaderna i metod och urval mellan studierna? Resultatet visade inte på signifikanta risker, så EPA tog bort en negativ studie ur metastudien och antog ett p-värde på tio procent. Det finns tio procents sannolikhet att effekterna de fann av passiv rökning beror på slumpen. Det resultat EPA fann efter bökandet var en förhöjd risk för lungcancer på 19 procent från passiv rökning. Jämför den med att aktiv rökning ökar risken för lungcancer med 2400 procent.
Riskhöjningar på under 50 procent är inte alarmerande. Det är epidemiologin bortom sans och måtta.
Läs även andra bloggares åsikter om epidemiologi, medicin, kött, risker, larm, media, forskning, vetenskap
0 kommentarer:
Skicka en kommentar