söndag 25 mars 2012

Rymdpolitik, pengar i ett svart hål

Svensk rymdindustri är framåt, men det bör sättas i rätt perspektiv. USA står för tre fjärdedelar av alla utgifter på rymdfart, ESA för 9 procent. ESA:s sammanlagda satsningar utgörs främst av Frankrike, Tyskland, Italien Storbritannien och Spanien. Övriga medlemmar är rätt försumbara sett till hur mycket pengar de satsar.

Peter Egardt och Olle Norberg på Rymdstyrelsen talar för egen sak med att vilja ha en rymdpolitik.

Den europeiska rymdindustrins stora flaggskepp har varit satelliterna i navigationssystemet Galileo, som är avsett som ett svar på amerikanska GPS. Det är också ett dåligt exempel på hur stora forsknings- och infrastruktursprojekt ska gå till.

Galileo är nu tio år försenat och uppskattas nu kosta skattebetalarna 22,2 miljarder euro över tjugo års tid. Risken finns att Galileosystemet inte drar in sina kostnader, ens om det fungerar.

Hur gick det till?

År 2000 uppskattades kostaden till 7,7 miljarder euro, med 2,6 miljoner från offentliga medel och resten från privata investerare. De privata investerarna har dragit sig ur projektet för att konkurrensen från GPS samt ryska, kinesiska, indiska och japanska alternativ är hård. Bråket med den kinesiska partnern blev särskilt dyrt, då kinesernas Compass kom upp före och EU måste nu be om tillstånd för att sända på frekvenser ursprungligen avsedda för Galileo. Europeiska kommissionen överskattade att intäkterna till år 2020 skulle ligga på 275 miljarder euro, med makalösa 3 miljarder användare och ge 150 000 nya arbetstillfällen i EU. Nu diskuteras siffror som 90 miljarder euro, och tyska leverantörer fördömer projektet när de är på tu man hand (VD Berry Smutny har sedan dess fått lämna sin plats).

Det brukar sägas att högteknologiska rymdprojekt på den här nivån inte kan lämnas till marknaden. Ingen är villig att investera. Galileo-misslyckandet visar att investeringsviljan finns, om tekniken flyger. Det måste finnas ett ekonomiskt skäl för rymdfarten. Utan det, finns ingen spärr för projekt som inte efterfrågas. Eppur si muove.


11 kommentarer:

Ahrvid Engholm sa...

Att Galileo har brister är inget bra argument mot rymdpolitik *i allmänhet*. Det är kanske för att bl a Sverige har haft vacklande, oklar rymdkompass som ett sådant projekt ev gått över styr? Om vi engagerat oss kunde vi hjälpt till att styra skutan rätt.
Om vi bara ser på Sverige gäller a) blygsamma och minskande rymdsatsningar, men b) trots det förmodligen bra utväxling på pengarna. Vi ligger på ca 800 milj/år i rymdpengar, men avräknat inflation är det en satsning som långsamt minskat. Trots det får vi tillbaka en stor del av det i beställningar till svensk rymdindustri, och vi kan bygga en viktig verksamhet som t ex Esrange och ett antal svenska eller delsvenska satelliter (t ex SMART-1 som for ända till månen).
Och då är inte inräknat vinster i teknikutveckling och värdefulla rön i grundforskning.
Rymdprojekt lönar sig nästan alltid, för rymdbudgetar som ligger på bråkdelar av BNP-promille. Men vinsterna kommer inte nästa kvartal utan om några år. Man räknar t ex med att det iofs dyra Apolloprojektet redan på 70-talet betalat tillbaka sina kostnader tre gånger om! Det beror bl a på teknikutvecklingen som drevs fram. NASA var storkund hos den på 60-talet spirande datorkretsindustrin och dess engagemang anses ha inneburit ett kvantsprång värt tio års extra utveckling.
Spinoff och språng i utvecklingen är typiskt för rymdprojekt, då rymdmiljön *ställer upp extrema krav* som frammanar det yttersta i kreativitet och ansträngning.
Men man kan alltid diskutera vem som skall få och fördela rymdslantar. Politiker och deras myndigheter, oberoende forskningsinstitutioner, enskild rymdindustri? Finns nog skäl att misstro politikers framsynthet och rymdkunskap, så låt kanske dessa nöja sig med att plocka fram pengarna - men överlämna resten till forskare och företag.

--Ahrvid

Waldemar Ingdahl sa...

Galileo är ett skolexempel på att rymdpolitik i allmänhet fungerar dåligt, då Galileo pekar ut vilka incitament som finns inom rymdpolitiken.

Om det är så lönsamt och rör sig om så lite pengar, varför gör inte redan privata företag dessa investeringar?

Självfallet därför att företagen förstår att de inte får tillbaka sina pengar. Då gäller det att engagera politiker. Apolloprojektet har naturligtvis inte gett tillbaka pengarna till amerikanska skattebetalare. Spinoff-effekter och språng i utvecklingen är ytterst osäkra och NASA har flera gånger använt teknik som redan utvecklats i andra sammanhang (se debatten kring NASA och mobiltelefoni). Löftena om återbetalning stannar vid löften. NASA har ju inte någon speciell kunskap om vilken teknik som kommer att fungera, men de har budgeten att skjuta skattepengar på många floppar. Snarare så dras rymdpolitiken till flopparna, då många politiker använder rymdpolitik som valfläsk hemma i valkretsen för att bli återvalda.

http://news.cnet.com/2009-11397-6211308.html?tag=tb

Space is a place, not a program som den amerikanska rymdrörelsen brukar säga. Det behövs konkreta kommersiella skäl för att ge sig ut i rymden. Nu har vi inte det, för de tas inte fram för att det finns enkla pengar från skattebetalarna att håva in. Snarare har rymdpolitiken stoppat rymdfarten från att utvecklas.

Det skulle ge kraft åt utvecklingen av rymdfarten är att forskare och företag själva fick plocka fram pengarna genom att förklara varför deras projekt är viktiga och kan ge vinster för dem som är villiga att satsa.

Robert Cumming sa...

Galileo är väl ett skolexempel på att enbart ekonomiska argument inte funkar i rymden. Alla använder GPS. Finns det finns ingen anledning till att bygga något annat. Om det inte vore för den lilla detaljen att GPS ägs av USA.

Waldemar Ingdahl sa...

Att Galileo påbörjades visar ju tydligt på problemet med att ha en rymdpolitik kombinerat med europeiskt prestigetänkande

Ahrvid Engholm sa...

Men privata företag HAR redan investerat i projekt av Galileo-art, dvs satelliter, till flera magnituder mer i kostnad. Och då talar jag om de stora mängder TV- och kommunikationssatelliter de investerat i. De har uppenbarligen varit lönsamma.
Vad gäller det europeiska positioneringsystemet ligger nog inte bara allmän "prestige" bakom. Det torde finnas konkreta skäl. Ett är att positionering har militär betydelse (styr smarta bomber m m). Om Europa hamnar i militär konflikt vill man inte att USA skall kunna stänga av nuvarannde GPS. Det torde också vara skälet till att såväl Ryssland som Kina också vill ha egna positioneringssystem. Sedan kan man tycka vad man vill om den militära aspekten. Det kan även finnas övergripande affärsbedömningar t ex att amerikanska företag kan tilldelas tekniska fördelar av amerikanska GPS-systemet så att europeiska företag får konkurrensnackdelar. (Med det vill jag inte göra någon allmän bedömning av Galileosystemets status, men det är mycket mer komplicerat än att utropa det till halstarrig "prestige"!)
CNET-länken som ges är inaktuell (fr 2007, nästan 5 år gammal). Rymdskytteln har redan tagits ur drift och det går iofs att hålla med om mycket av kritiken mot den. Obama har redan ändrat NASAs politik. Den gamla dyra bärraketen Constellation har lagts ned och man satsar nu på privata SpaceX:s Falcon-program. Får erkänna att jag var skeptisk till en början, men Falcon-programmet verkar framskrida bra, och det är positivt. Ett exempel på större engagemang från privat näringsliv: NASA är bara den nya bärraketens beställare, inte dess konstruktör och huvudman - det sköts istället utanför huset.
Naturligtvis gav Apollo pengar till amerikanska skattebetalare - det är bara det att vi inte tänker på HUR det faktiskt skedde. Om det nu var så att datortekniken tog ett extra tioårigt språng pga Apollo betyder det att tio år tidigare än annars uppstod en massa företag, projekt, produkter och inte minst arbeten inom datorindustrin, som alla genererat skattepengar! Den nya ekonomiska aktivitet som skapades har rimligen varit av stort värde (och en del hävdar att Apollo betalade tillbaka ggr 3 är LÅGT räknat).

(Del 2 strax.)

Ahrvid Engholm sa...

Del 2 (systemet ville tydligen inte ta mer än max 4K - dumt! - så därför tvingas jag i onödan dela upp i två delar. --AE)

Det är förmodligen inte enbart datorindustrin som gynnades av Apollo. (Det har bl a hävdats att även styrmodeller för företagsadministration gick framåt enormt, då NASA fick hitta på helt nya saker pga mycket tighta tidsramar - till månen på mindre än tio år! Dessa modeller har sedan spritts till näringslivet och varit av värde, ungefär på samma sätt som analysmodellerna för att hantera ubåtshotet under WWII också togs över av näringslivet efteråt.) I början på 60-talet var kretsar enstaka transistorer, max något handfull i samma komponent - och mycket dyra. Det behövdes en kunde som dels var beredd att betala mycket, dels var i starkt behov av tätare packning (=mindre vikt, större driftsäkerhet, t ex inga lödningar som spricker).
Den kunden var NASA, som krävde, fick och kunde betala för en snabb vidareutveckling. I mitten av 60-talet skall NASA ha varit uppköpare av *halva världsproduktionen* av integrerade kretsar! Det var billigare att betala för de dyra kretsarna och betala för vidareutveckling av dem, än att tvingas bygga mycket större raketer för att ha bärkraft för mycket tyngre elektronik. (Som ryssarna måste göra, då de låg efter - därför var ryssarnas raketer tidigt mycket större.)
Det finns mycket mer som kunde nämnas (hittar tyvärr inte den där filen som gav 100+ goda argument för rymdprojekt, annars hade jag givit pekare till den!) men jag kan se argumenten för att stater undantaget ett initialskede kanske inte är lämpligaste huvudman.
Privata företag HAR investerat mycket i och tjänar pengar på rymden. Förutom kommunikationsatelliter kan nämnas t ex jordresursspaning (jordresurssatelliter är iofs vanligen statliga, men näringsliv m fl är storkunder av data och bekostar dem därmed - hittar man nya oljekällor är det lätt värt det!), positionering (vad är marknaden idag värd för all GPS-utrustning?), man har nytta av t ex väderrapportering (jordbrukare är också företagare), rymdturism som börjar komma (Virgin Galactic m fl), osv.
Men för grundforskning och det som ligger i den främsta frontlinjen är avkastningen oftast för långt i framtiden - även om vi kan vara säkra på att avkastningen kommer!

--Ahrvid

gagarinones sa...

Ett lovvärt initiativ. Men inte ett ord om att det nuvarande förbudet mot privat rymdverksamhet i Sverige skall upphävas. Förbudet infördes i början av 80-talet, där man gav staten monopol kring rymdverksamhet. Detta begränsar klart utvecklingen i Sverige inom rymdverksamheten.

Lag om rymdverksamhet 1982:963, URL
https://lagen.nu/1982:963, "Svensk fysisk eller juridisk person får inte heller bedriva rymdverksamhet någon annanstans utan tillstånd"

Frågan om förbudet har diskuterats i en en av diskussionstrådarna på Piratpartiets hemsida:
http://www.freelists.org/post/skriva/Litet-om-rymdfrbudslagen
https://forum.piratpartiet.se/showthread.php?p=163569

Samma dag som deras artikel publiceradas antog Ung Pirat, på sin kongress, motionen En progressiv rymdpolitik. Med den antagna motionen går det lungt att säga att PP driver den mest progressiva
rymdpolitiken av alla politiska grupperingar.
http://nipe.me/2012/03/27/om-rymdpolitik/

Rymden är människans framtid, ifall vi skall ha någon framtid. Det är något jag önskar mig. I rymden finns outtömliga resurser och möjligheter. Ex-vis finns alla nödvändiga mineraler mänskligheten någonsin skulle behöva i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Oändligt med energi finns i ex-vis vår sol. En tumme av solflare skulle räcka till att försörja vår värld i sekler.

Neil deGrasse Tyson, vetenskapsmannen, astrofysikern och rösten bakom TV-serien PBS Nova, vittnade häromdagen inför Senate Science Commitee, varför vi skall investera i framtiden, i rymden.

Neil deGrasse Tyson Testifies Before Senate Science Committee, March 7, 2012
http://www.youtube.com/watch?gl=US&v=rmKlA_UnX8c

Ahrvid Engholm sa...

Tja, det var jag som tog upp det här om Rymdförbudslaget i Piratpartiets forum...
En helt bisarr lag. Bör bort snarast! Privata initiativ är väldigt viktiga för rymdutvecklingen. De bör inte by default vara förbjudna.

--Ahrvid

Waldemar Ingdahl sa...

Rymden väcker diskussion! Det gör mig glad, tack Ahrvid Engholm, Robert Cumming och gagrinones för att ni kommenterat. Forskningsfrågor inom politiken brukar tyvärr sällan ha tydliga skiljelinjer. Om inte frågorna debatteras eller alla verkar ställa sig på en konsensuslinje så kommer inget nytt fram. Det har drabbat rymdfrågorna.

President Obamas omläggning av politiken beror på att den amerikanska staten helt enkelt inte har resurserna längre. NASA har fått förbättra sig och släppa in fler privata intressen och projekt. Knappast något som NASA gjort annars. Den utvecklingen rymmer mycket positivt och hoppfullt med chans på nya smarta lösningar. Det finns inte längre en enhetlig rymdindustri längre utan flera sinsemellan mycket olika användningar.

ESA är litet i jämförelse med NASA, och Sveriges rymdindustri är än mindre. Det finns inte längre något budgetrymme för stora satsningar av den gamla skolan. Då är ett eftertänksamt byte av policy viktigt, för alternativet är att anslagen går åt till att göra lite samma saker som idag. Det utvecklar inte rymdfarten.

Bra att Ung Pirat tar upp frågan, min förhoppning är att man tittar vidare på open source-lösningar, pristävlingar och nya former av samarbeten som crowd sourcing - vilket ju ligger i linje med partiets ideologi till att börja med. De stora statliga satsningarna med upphandling från stora teknikföretag som tidigare kännetecknat rymdfarten är inte de bästa lösningarna längre. Rymdfartens utmaningar är mer varierade numer än ett tydligt uppdrag att sätta en man på månen.

Ahrvid Engholm sa...

Det var ett reportage i 60 Minutes nyligen om SpaceX där det verkade som om allt går bra för dem (Falcon-raketer m m). 60M går numera på TV4 News, men man kan se det via weben om man googlar på "CBS 60 Minutes".
Rymden väcker känslor och reaktioner. Som gammal fan av både science fiction och rymden (såg månlandningen live 1969 t ex) tycker jag att ämnet är viktigt. Andra tycks se rymdutveckling som en penningslukare (trots att det objektivt sett får småsmulor). Problemet är nog mest att rymd är framtid, högteknologi, mänsklig expansion - när en del helst vill strypa människans ambitioner, äta morötter och leva "nära naturen".
Sakligt sett bör USA ha råd att finansiera en stor budget för NASA (nästan allt annat i budgeten kostar MYCKET mer). Problemet är snarare att NASA inte funkat så bra (exploderande rymdskyttlar, byråkrati, osv). Att satsa litet mer "utanför huset" kan vara vettigt. Open Source, pristävlingar som Xprize m m kan vara en bra idé.
Ryssland skall tydligen börja satsa mer, och Kina har stora ambitioner. Sverige bör haka på (fast med vetskap om att vi är en liten spelare).

--Ahrvid

Waldemar Ingdahl sa...

Rymden kommer att komma in i vår vardag när folk som är ointresserade av rymden jobbar med den. När de ser rymdinvesteringar som en bra investering bland andra. Rymdkolonin kommer som en följd av rymdföretaget, inte tvärtom.

Källkritik, vetenskap och fake news

Det är Källkritikens dag och i samband med det tänker jag tillbaka på Sveriges Radios diskussion ” Frukostseminarium 7 mars: Hur svårt k...