söndag 22 juli 2012

Scenarioplanering: framtiden är inte huggen i sten

Wada, Tata och data – hållbara idéer för en urban medelklass, en utställning på Kulturhust om hållbarhet, miljö och stadsplanering i den indiska miljonstaden Pune. Frågan utställningen tar upp är om Indiens medelklass kommer att kunna uppnå samma standard av "villa, Volvo, vovve" som den svenska medelklassen? Den indiska medelklassdrömmen kommer att se annorlunda ut, till det bättre eller till det sämre?

I samband med utställningen hålls en serie diskussioner, och den första handlade om scenarioplaneringens plats inom vetenskapen. Det är en sak att göra prognoser, en annan att se över att framtiden innebär många olika utfall. Moderatorn Pernilla Glaser satte fingret på att scenarier fördjupar framtidsdebatter från de honnörsord de annars kan fastna i.

Jonas Torsvall presenterade projekt UrbaVista. UrbaVista är en maskin för att visualisera framtidsscenarier. Åskådaren kan ställa in några förutsättningar för hur Sergels torg kan utvecklas och ser resultaten på skärmen. Torsvall problematiserade att förutsägelser kan drabbas av samma ideologiska skygglappar som arkitekturen har gjort, man hittar lösningen på ett problem och håller fast vid den oavsett vad som sker.



Peter Majanen på Quattroporte mäter trender för att testa koncept. Quattroportes ekvation räknar på politik, ekonomisk utveckling, teknik och en felvariabel och värdena sätts främst av deras grupp av avantgardister, som ”rör sig 5-10 år före mainstream”. Avsikten är att finna mikrotrender innan de når samhällets huvudfåra. Scenarier gör förutsägelser mer levande för allmänheten, och bryter upp fördomar.

Karl Hallding från Stockholm Environment Institute beskriver scenarier som en historia om hur framtiden kan utveckla sig, där osäkerheter inte täcks av att dra ut en trend in i framtiden. Förutom forecasting kan det vara nyttigt att arbeta med backcasting: ”hur kom vi dit till en viss framtid”? SEI har tagit fram fyra scenarier för klimatförändringarna. De är stereotyper, men underlättar enligt Hallding att ”se hörnpunkterna i osäkerheten”. Då scenarioplanering är korsvetenskaplig har den hittills haft svårt att få ett brett genomslag i forskningen.

Kommer scenarioplaneringen att ge en mer öppen vetenskap? Ofta har vetenskapen räknat med en enkel cybernetik i sociala och ekologiska system, Hallding menade att experiment för att isolera variabler blir mindre intressant i samtida forskning.

Kan de riskmarknader som beskrivs i artikeln Är framtiden värd att satsa på? vara till hjälp? Marknadsmekanismen skulle kunna användas till att testa hur troliga egentligen förutsägelser om teknik, sociala förändringar och politik är och skala bort mycket av fördomar och önsketänkande. Deltagarna satsar pengar på marknaden efter vad de förväntar sig om framtiden. Ett högre pris, och marknaden anser det mer troligt att en händelse kommer att inträffa. Då pengar är inblandade motiveras alla till att skaffa sig bästa möjliga information själva.

Hallding höll med om att det var en bra metod för att förutse attityder på, men inte ”hårda värden” inom vetenskapen. Frågan är var gränsen dras idag, som vadslagningen mellan Julian Simon och Paul Ehrlich visade.

TransVision 2017 in Brussels

On November 9th 2017 I will give a speech on technological development in Sweden and Europe and the politics of emerging technologies at...