torsdag 6 september 2012

Hälsofascismen är representationens baksida

Jobbet är inget hälsoläger, skriver Erik Helmerson i DN och ger exempel på en flåshurtig hälsokontroll över de anställda som allt fler arbetsgivare tycker sig ha rätt till.

Det är förstås rädslan att råka anställa fel personal på en trög arbetsmarknad som spökar, men inte bara det. Det finns en koppling till många skandalerna med myndigheters representation med skattebetalarnas pengar.

Det finns ett intryck när man läser Helmerson att han inte verkar beskriva organisationer som fungerar väl. Runt om i näringsliv, stat och kommun finns många organisation med otydliga direktiv och osäker ledning. I arbetslivet sprider sig en känsla att organisationen behöver få en uppgift.

Finns inte den uppgiften tydlig på grund av ständiga omorganisationer, drift av linjeverksamhet i projektform, ledning som tillträtt genom Peters princip så är det lätt att organisationen börjar lägga sig till med andra uppgifter. Det påminner om boken The Timid Corporation av Benjamin Hunt från år 2003, där Hunt beskriver ett alltmer riskundvikande men samtidigt okontrollerbart näringsliv.

Det finns en länk mellan representationsfesten och hälsocoachernas intåg på arbetsplatsen, i osäkerheten  om organisationen använder ledningen gärna detta som morot och piska. Uppgiften att räta ut de interna problemen är svårare, och inte alltid något som ledningen får göra. Det ju trots ägarna som skapar uppgiften, hur omöjlig den än blir.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

TransVision 2017 in Brussels

On November 9th 2017 I will give a speech on technological development in Sweden and Europe and the politics of emerging technologies at...