onsdag 31 oktober 2012

Robotikens ikon Danica Kragic

Jag intervjuar robotforskaren Danica Kragic vid Kungliga Tekniska Högskolan som Framtidsikon i Icon Magazine nummer 9, 2012 (sidorna 105- 108).

Läs mer om robotikens snabba utveckling, robotarnas nya användningsområden och om en spännande forskarkarriär. Det är en berättelse om framgång, förutseende och en fantastisk framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 30 oktober 2012

Ska man säga grattis till västerbottningarna?

Västerbottens läns landsting är att de fyra landsting som varit bäst i Sverige på att sänka antalet recept på antibiotika till patienterna. Det tar landstinget upp som glädjande.

I Västerbottens-Kuriren den 30 oktober 2012 undrar jag vilket pris som måste betalas för att målet ska uppfyllas i Antibiotika dyrköpt seger för patienterna. Hur komplext är problemet kring antibiotikaresistenta bakterier?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Cosa comporta l'uso eccessivo degli antibiotici

RagionPolitica pubblica giovedì 25 ottobre 2012 il mio articolo Cosa comporta l'uso eccessivo degli antibiotici.

I batteri resistenti agli antibiotici sono attualmente una delle più grandi minacce esistenti. Se non ci sono antibiotici efficaci, l'umanità ritornerà indietro nel tempo in cui semplici infezioni erano letali. La mortalità infantile salirebbe e le normali operazioni sarebbero rischiose da eseguire. Il problema è di carattere internazionale.

In Europa la resistenza agli antibiotici uccide ogni anno circa 25.000 persone, secondo il Centro europeo per la prevenzione e il controllo delle malattie (ECDC) con sede a Stoccolma, Svezia. Questa cifra va confrontata con i 48.000 che muoiono ogni anno nel traffico.

In Italia nel 2009 si è vista la campagna ”Antibiotici, usali con cautela” realizzata dall'Agenzia Italiana del Farmaco, l'Istituto Superiore di Sanità e il Ministero della Salute. I dati relativi ad alcuni ceppi batterici sono molto gravi. In Italia fino al 50 per cento delle infezioni da Klebsellia pneumoniae, un batterio che è la causa principale della polmonite, sono resistenti al carbapenem, Il carbapenem è l’antibiotico riservato alle massime emergenze.

Nel dibattito sulla resistenza agli antibiotici la salute pubblica viene spesso opposta alla scelta libera del paziente. La responsabilità è dei medici e dei pazienti. Citando iniziative come l'intensa UE- USA denominata TATFAR e il network internazionale ReAct, si nota che il problema viene definito semplicemente come un sovraconsumo di antibiotici da parte del paziente. La questione è però: che cosa è troppo? Non vi sono stime oggettive di base negli studi sullo stato della salute pubblica.

Il rapporto tra gli antibiotici prescritti e lo sviluppo di resistenza non è chiaro. Si riscontra in un paese dove la resistenza agli antibiotici è molto bassa. In Svezia, i numero ricette per mille abitanti è diminuito nel corso del tempo. Dal il 1992 al 2011, le ricette precritte dai medici sono diminuite di circa il 30 per cento. Nonostante questo, il numero di focolai di batteri resistenti agli antibiotici è aumentato.

Si dice che i medici non siano sufficientemente informati, ma fare una diagnosi se una malattia è causata causa di virus o da batteri non è sempre facile. Sono necessari anche migliori strumenti diagnostici per la diagnosi precoce delle infezioni resistenti nel sangue. Una migliore conoscenza di cure più appropriate è ancora più importante per tutelare la libertà dei medici ad emetteri prescrizzioni.

Sono stati identificati come vettori ambienti ospedalieri sporchi, sia la noncuranza del personale addetto alle pulizie. Sono necessari miglioramenti sanitari negli ospedali e di nuovi regolamenti per medici ed infermiere.

Identificare ciò che è causa e ciò che effetto nella complessa catena della produzione alimentare. La connessione tra la resistenza agli antibiotici negli animali e la trasmissione agli esseri umani non è stata dimostrata, anche se c'è buona ragione che sià così in teoria. Nonostante una diminuzione dell'uso di antibiotici nell' agricoltura non si riscontra una minore resistenza corrispondente. Probabilmente l'uso di antibiotici in agricultura è meno importante dell'uso che ne fanno esseri umani e gli animali domestici come cani, gatti e cavalli.

Il fattore importante che causa la resistenza agli antibiotici è semplicemente l'evoluzione dei batteri. L'evoluzione comporta che i batteri che non riescono a gestire gli antibiotici poco a poco muoiono. Quelli che sopravvivono si sono adattati e prolificano.

La Commissione Europea ha reso noto quest'anno che concederà sovvenzioni ad aziende farmaceutiche attraverso l'EFPIA, la confederazione europea delle industrie farmaceutiche per la ricerca sugli antibiotici. Il successo nella scienza non avviene quasi mai senza che comporti un grande rischio, sia finanziario che scientifico. La semplice ricerca nella medesimo cosa anno dopo anno, con l'obiettivo di risolverne i problemi, tende a fallire ed è per questa ragione che l'industria farmaceutica può abbandonare un intero indirizzo di ricerca che non produca risultati. Ma se chi pagana sono i cittadini europei, c'è il rischio che l'industria non sia così saggia.

Il mercato europeo dei produtti farmaceutici è inefficace, e non dà la possibilità di creare nuovi antibiotici ed innovazioni. Solo una su dieci sostanze provate diventa un farmaco. Degli antibiotici disponibili sul mercato il 75 per cento è stato sviluppato prima del 1970. Oggi ci vogliono otto anni prima che un farmaco sia approvato dall' EMA, l'Agenzia europea per i medicinali. L'Europa è caratterizzata da un sistema sanitario sovraccarico e obsoleto in cui la resistenza agli antibiotici è uno dei molti sintomi di malattia.

È un compito difficile per i ricercatori di sviluppare nuovi antibiotici, specialmente quando le nuove varietà devono essere limitate ai casi più gravi per impedire ai batteri di sviluppare resistenza anche contro di nuovi farmaci. Ci sono nuove idee promettenti. I ricercatori stanno studiando quale geni nel DNA dei batteri li rendono resistenti, per poterne annullare la resistenza. Aziende come l'IBM esplorano come la nanotecnologia possa attaccare i batteri in modo più mirato.

Il sistema per prevenire la resistenza antibiotica deve utilizzare la conoscenza individuale circa la salute del paziente stesso. Si deve trovare un metodo migliore per fare diagnosi, migliori opportunità per i ricercatori ad inventare nuovi antibiotici e una cura più permanente senza problemi per l'approvazione di nuovi farmaci. Questo richiede un mercato più aperto sia per i farmaci  che l'assistenza medica.

Non esiste una unica soluzione per un problema così complesso come la resistenza agli antibiotici. Lasciamo apertura a più soluzioni, e non facciamo di tutt'erbe un fascio.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

måndag 29 oktober 2012

Verklighetens vampyrer

Halloween är här och de vandöda går igen och tigger godis. Numer är vampyrer vardagsmat på bio, TV och i populärkulturen. Varifrån kommer dessa myter om nattliga blodsugare från andra sidan graven? Finns det någon vetenskaplig grund för vampyrlegenden?


Berättelser om vampyrer fanns redan för fyra tusen år sedan hos de forntida babylonierna i vår dagars Irak. Det var den onda gudinnan Lamastu som kunde bryta sig in om natten och döda barn i vaggan eller i mammans livmoder. Lamastu var en enkel förklaring till plötslig spädbarnsdöd och missfall, utan att stigmatisera modern till det döda barnet.

Döden var långt mer påtaglig och svårförklarlig i forna tider. Det var viktigt att skilja de döda från de levande med de rätta begravningsriterna. Mord, konstigt väder och våldtäkter behövde också sina förklaringar. För bysämjans skull kunde en händelse skyllas på vampyren snarare än grannen. Därför finns berättelser om våldsamma gengångare från både Kina, Indien och Medelhavsområdet.

Kristendomen återanvände vampyrmyterna, som med vrykolakas i Grekland. Syndare, odöpta och trollkunniga som använde folkmedicin utanför kyrkans kontroll kunde alla bli vandöda ruttnande lik som kom tillbaka för att plåga de levande. De attraktiva och sexiga vampyrer vi känner till idag kommer från 1800-talets romantiska skräck, som från Bram Stokers bok om greve Dracula.

Lik ruttnar inte omedelbart, särskilt om likkistan är väl tillsluten och begravs på vintern. Då kan förruttnelsen ta månader och när inälvorna ruttnar kan de svälla. Blod kan då stiga upp genom matstrupen och ut genom munnen. Det här känner den moderna medicinen väl till, men vidskepliga bönder såg det som ett bevis för att liket nyligen druckit någons blod.

Porfyri är en sällsynt sjukdom. De sjukes kropp producerar inte tillräckligt mycket hem, ett järnrikt pigment i blodet. Porfyri kan i sina allvarligaste former göra den sjuke känslig mot solljus och ge sår på huden, magsmärtor och även sinnesrubbningar. Alla är symtom som kan påverkat vampyrmyten och förr tiden var en av de få behandlingarna att dricka blod. Hempigmentet är robust nog för klara matsmältningen. Kuren för porfyri är fortfarande blodtransfusioner. Sjukdomen är ärftlig så den kan ha varit något vanligare i isolerade trakter, som just Transsylvanien.

Katalepsi, en ovanlig motorisk störning kopplad till epilepsi och schizofreni kan ha varit en annan källa till vampyrmyten. Under ett katalepsianfall får den drabbades muskler så hård kramp att kroppen kan misstas för likstelhet. Hjärtslagen och andningen minskar så det är lätt att tro att personen är död. Ett anfall kan vara i dagar, så det kan ha hänt att någon fann sig begravd, lyckades ta sig upp och återvända hem – till släktens stora fasa.

Professor Costas Efthimiou har räknat på om det skulle kunna finnas vampyrer. Svaret på hans beräkningar är nej, därför att vampyrerna skulle snabbt få slut på människor att dricka blod av.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 28 oktober 2012

Epidemiologins fader, Richard Doll, fyller hundra år

År 1954 visade forskaren Richard Doll på ett mycket starkt samband mellan rökning och lungcancer. Hundra år efter Richard Dolls födelse har epidemiologin genomgått en omvälvande utveckling.

Epidemiologin undersöker hur sjukdomar smittar i en befolkning eller analyserar om det finns samband mellan att kroppen utsätts av en yttre påverkan (som tobaksrök, stress eller hormoner) och att en viss sjukdom utvecklas (som cancer, högt blodtryck eller hjärtinfarkt). Fältet används för att hitta och värdera hälsoeffekterna hos alltfler livsstilsfaktorer, kostvanor och miljöfaktorer. Forskningsresultaten uppmärksammas ofta i medierna, då de berör allmänhetens liv på ett mycket direkt sätt med larm om pandemi av svininfluensa, miljögifter i omgivningarna eller vilka hälsoeffekter olika sorters mat kan ge.

Epidemiologins metoder spelar i dag en viktig roll för medicinsk forskning och har haft en avgörande betydelse för de senaste årens framgångar mot cancersjukdomar, hjärt- kärlsjukdomar, allergier och diabetes. Nya behandlingar och förebyggande åtgärder kan utvärderas bättre. Miljömedicin, yrkesmedicin och socialmedicin använder sig framgångsrikt av kunskaper från epidemiologin. När beslut ska fattas om folkhälsa och sjukvård ställs frågor, utformas studier och resultat tolkas med begrepp, mått och metoder från epidemiologin. Hemligheten bakom framgången är den statistiska analysen av arv- och miljöfaktorer där epidemiologin lånar in analysverktyg från mikrobiologi, statistisk och demografi.

Epidemiologin har flera utpekade fäder, som de flesta vetenskapliga fält. Den antike läkaren Hippokrates studerade hur miljöfaktorer och livsstil påverkade den enskilde patientens hälsa, men inte befolkningens. John Snow kartlade en koleraepidemi i 1850-talets London genom befolkningsstudier av vattenförsörjningen (se Medicinskt detektivarbete löste koleragåtan, Under strecket 26 augusti 2006), men var okänd för sin samtid. Fältet var i början av 1900-talet fortfarande lika mycket konst som vetenskap, de statistiska verktygen för genombrottet saknades.

Den 28 oktober 1912 föddes Richard Doll. Trots att Doll föddes in i en välmående läkarfamilj, låg hans främsta intresse inom matematiken. Då han missade ett prov till matematikstudierna på Trinity College på grund av en blöt studentfest blev det ändå medicinstudier. En anmärkningsvärd karriär från 1940-talet fram till hans död 2005 gjorde honom till en av de mest framstående i fältet, och gav det många viktiga redskap. Doll forskade även inom invärtesmedicin, astma och hjärt-kärlsjukdomar vilket gav honom en utvecklande bredd.

Efter deltagande i andra världskriget började Doll arbeta med Austin Bradford Hill, en medicinsk statistiker som blev hans mentor. Doll och Hill undersökte varför förekomsten av lungcancer hos engelska män hade femtondubblats sedan 1920. Det spekulerades om att skälet var asfalt eller de ökande bilavgaserna. Från några mindre studier misstänkte Doll och Hill att tobaksrökningen låg bakom. De valde ut att studera manliga brittiska läkare, en grupp spridd över både stad och land, med hög svarsfrekvens och som rökte i lika hög utsträckning som andra män. Runt 35.000 svarade på frågor om sina rökvanor och talande för tiden var det bara 17 procent som aldrig rökt.

Vad de fann var att livslånga rökare löpte mer än tjugofalt högre risk att drabbas av lungcancer än icke-rökare. Risken att dö i lungcancer ökade ju mer läkarna rökte. Dessutom var risken att dö i hjärtsjukdomar ungefär dubbelt så hög. Det var den första stora studien som visade ett orsakssamband mellan rökning och lungcancer. Riskfaktorn, en enskild orsak bakom en fara, har därefter varit ett viktigt begrepp för folkhälsan.

Det tog fram till 70-talet innan resultaten slog igenom hos allmänheten. Det berodde delvis på hårt motstånd från tobaksbolagen, men även på att studien fick kritik från statistiker. Den framstående statistikern och genetikern Ronald Fisher gick i hård polemik mot att studien inte var randomiserad, att läkarna delats upp slumpmässigt i testgrupp och kontrollgrupp. Fisher ansåg för egen del att det måste finnas en medfödd ”rökargen” som också gav fallenhet för lungcancer.

Den brittiska läkarstudien var en av de första kohortstudierna, att studera en grupp efter en delad egenskap, och år 2004 publicerade Doll en uppföljning. Uppföljningen visade en minskning i relativ risk för lungcancer för de läkare som lyckats sluta röka, men stigande med tiden för dem som fortsatte.



Historien om dessa vetenskapliga milstolpar finns återberättad i Conrad Keatings stora biografi Smoking Kills: The Revolutionary Life of Richard Doll. Politiskt hörde Doll till den radikala vänstern, även om han som forskare snarare var mer konservativ om vetenskapens möjligheter. Hans politiska åsikter väckte till en början ont blod när han blev professor i medicin vid Oxfords universitet år 1969. Epidemiologin sågs på den tiden inte heller som en riktigt respektabel del av medicinen.

Observationsstudierna, som den brittiska läkarstudien, har sina begränsningar. Korrelation bevisar inte kausalitet. Det finns ett starkt samband mellan gödsel och att det växer potatis men gödsel orsakar inte potatis, det bara främjar tillväxten. En observationsstudie skulle kunna missa riskfaktorn rökning, och därför påstå att gulnande tänder ökar risken för lungcancer. Observationsstudiers resultat behöver stärkas av kliniska studier och att förstå hur ett samband kan se ut biologiskt.

Den brittiska läkarstudien visade att rökare löpte 2.400 procents högre risk att utveckla lungcancer än icke-rökare. Normalt ligger resultaten inom epidemiologin för en riskfaktors påverkan på mellan 10-100 procent. En påverkan där risken ökat med mindre än 50 procent betyder troligen en sammanblandning av effekterna där riskfaktorn hänger samman med andra faktorer. Lungcancern är nästan unik med att bara ha en faktor, rökningen, som står bakom de allra flesta fallen. Bakom exempelvis hjärtsjukdomar kan det finnas ett tiotal faktorer som påverkar.

Efter att ha varit medförfattare till en felaktig studie om Reserpin, ett antipsykotiskt läkemedel som uppfattades öka risken för bröstcancer, formulerade Doll en regel om studiers trovärdighet. Det behövs att ett test av sannolikheten för slumpmässiga sammanträffanden, p-värdet, ska vara mindre än 5 procent och riskfaktorn som lägst måste ge en tredubbling av risken. Understiger studien det p-värdet är det rimligt att gå vidare i forskningen. Att risken för att studiens resultat bara är en slump är mindre än fem procent låter betryggande, men forskare går igenom stora mängder data för att undersöka många möjliga riskfaktorer.

P-testet kan användas tvärtemot sin avsikt. Forskaren söker då istället först ett statistiskt signifikant resultat, tänker sedan ut en förklaring till vad resultatet kan bero på och drar en trend genom en serie mätningar för att visa på en underliggande orsak. Det är lätt hänt, då människans psykologi ofta uppfattar mönster där det inte finns något.

Därför är Hill-kriterierna viktiga för att bedöma om ett orsakssamband mellan exponering och hälsoeffekt stämmer. Det gäller att komma tillrätta med störfaktorer, en faktor som kan ge missvisande orsakssamband. Ett exempel är att vid en studie om kaffe orsakar cancer och testpersonerna röker, så är rökningen störfaktorn, då rökningen mer sannolikt än kaffet ligger bakom cancern.

Sociologen Ulrich Beck beskrev i Risksamhället att faror allt mer beror på människans handlingar snarare än på slumpen och naturen. Riskerna från livsstilsfaktorer, genteknik, kärnkraft och senare tillkomna hot som klimatförändringar och pandemier ses som omöjliga att avgränsa. Politikens mål, menar Beck, måste vara att ställa globala katastrofala risker under en global demokratisk kontroll. Vi lever i ett mångfaldigt samhälle där vad som ger glädje varierar från individ till individ. Däremot vill ingen få en hjärntumör, så alla vill undvika risker.

Epidemiologin har länge haft en stormig intern debatt. Ett exempel är kritiken från Geoffrey Kabat i boken Hyping Health Risks. Kabat tar upp metodfel som gjorts i studier, men även det han uppfattar som en stark politisk påverkan. En politik som motiveras av längtan efter trygghet behöver stöd från epidemiologin, samtidigt som en vetenskap inriktad på att hitta nya faror också föder nya institutioner. Det driver på att epidemiologin används på ständigt fler områden, som fetma och autism. "Den oheliga alliansen", som Kabat kallar den, mellan osäkra rön publicerade i vetenskapliga tidskrifter följda av braskande rubriker i massmedia uppmärksammar främst de första sensationella fynden. Uppföljningarna, när riskerna ofta är bättre utredda, får inte samma uppmärksamhet och allmänheten är fortsatt uppskrämd.

Utvecklingen splittrar forskningen och det är svårt att se helheten, inte minst då frågor om folkhälsa lätt får en politisk laddning. Richard Doll hävdade att forskare aldrig ska kommunicera sina egna resultat, då de är jäviga. Observationer kan främst eliminera orsaker, inte bekräfta dem. Fast så länge något inte bevisats vara ofarligt så kommer lagstiftare att se det som en potentiell risk.

Doll hamnade under sitt liv i många kontroverser. Han bestred att passiv rökning skulle öka risken för lungcancer. Bakom passiv rökning finns en risk och en biologisk mekanism, men risken är så liten och svår att mäta att det är omöjligt att beräkna den mängd rök som en person skulle behöva utsättas för över lång tid. Kopplingen mellan hjärtsjukdomar och passiv rökning är också mycket svagare än för lungcancern. Doll beskylldes för att gå näringslivets ärenden då han bestred många uppmärksammade riskbedömningar. Debatten pågår fortfarande om hur en del honorar han mottog bör bedömas.

Det skedde främst efter artikeln The Causes of Cancer från 1981 som han skrev med sin skyddsling Richard Peto. Tidigare hade virus, bakterier, miljögifter och föroreningar pekats ut som orsaken bakom de ökande cancertalen. Doll och Peto visade på att de två mest framträdande orsakerna bakom cancer i Europa och USA är rökning och kosthållning. Det minskande antalet rökare visar också på ett sjunkande antal cancerfall. Miljöpåverkan ligger bara bakom två procent av alla cancerfall. Artikeln ses som historisk och omvälvande för cancerområdet, men kritiserades av miljörörelsen.

Samband är sällan entydiga, sannolikheter är ofta mycket låga och ödmjukhet är nödvändigt särskilt om forskningsresultaten ska översättas till policy. Tyvärr har rätt mycket dålig epidemiologi fått passera i samhällsdebatten med hänvisning till att forskningen kring rökningen är så stark.

Den epidemiologi som baserades på riskfaktorer, som Doll var en av grundarna till, påverkas nu av de nya rönen inom molekylärbiologin och från miljöforskningens makrovariabler. Frågan är om fältet kommer att splittras eller om det lyckas att ta in den nya kunskapen från DNA-sekvensieringen?

Den genetiska epidemiologin kartlägger arvsmassan hos bakterier och kan genom algoritmer och kemi spåra var mutationer uppstått och lett till smittor och vilken individ som är den ursprungliga smittkällan. Då vetenskapen undersöker vilka gener som kan ge fallenhet för vissa sjukdomar, kan epidemiologin gå från att vara en reaktiv till en proaktiv vetenskap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

lördag 27 oktober 2012

Inget recept för att lösa problemet med antibiotikaresistens

Myndigheterna behöver se fler lösningar än bara antalet minskade recept för att slippa antibiotikaresistens. Det säger artikeln Färre recept inget recept mot resistens i Dagens Medicin den 26 oktober 2012.

Vad kan göras när det gäller hygienen på svenska sjukhus? Borde patientersättningen för sjukhusen baseras på antalet patienter som måste komma tillbaka efter en sjukhussmitta?

Läs även mer i rapporten Världens väntan på antibiotika.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 26 oktober 2012

Undervattensdykning, ett tekniskt äventyr

Det är spännande att se privata museer som drivs av eldsjälar, och Dyktankshuset på Galärvarvet i Stockholm ger en engagerande inblick i teknikhistorien. Det var inte så länge sedan som dykning var avancerad teknik förbehållen krigsmarinen, nu används den till rekreation på dyksemestern till Thailand.


Dyktankshuset på Djurgården i Stockholm är värt ett besök

Dyka under vatten har människan gjort så länge hon kunnat simma. Det finns avbildningar av dykare från 900-talet före vår tideräkning. En av de första dykarklockorna ritades av universalgeniet Leonardo da Vinci, men det var svårt att stanna nere en längre tid eller att arbeta särskilt smidigt.

Den riktigt stora uppfinningen var den dräkt av segelduk som den tyske verktygsmakaren August Siebe gjorde 1819, med en tung metallhjälm fastskruvad i dräkten. Dykaren kunde se ut genom glaset och en luftpump ovanför vattenytan gav syre. Rörligheten var mycket bättre än med klockan, men tungdräkten behövde tyngas ned av blyvikter i skorna för att inte luften skulle strömma ut.






Två tungdräkter. Dräkter av denna typ användes in på 1960-talet, som vid bärgningen av skeppet Vasa

Dykardräkten SCUBA, där dykaren bär med sig sitt eget syreförråd, blev en framgång under andra världskriget. Grodmän användes för sabotage och minröjning. Den första kommersiellt framgångsrika dykardräkten som vi känner den tas fram på 1940-talet. Aqualung utvecklades av Émile Gagnan och Jacques-Yves Cousteau, där dykaren andas in komprimerad luft från en tank och sedan andas ut i vattnet i anslutning till tanken. Det skedde många olyckor med syrgasförgiftning innan Cousteau utvecklade en rebreather för att upparbeta utandningsluften och ta bort koldioxiden. Moderna versioner av rebreathern, både med halvsluten och sluten krets, är fortfarande tillgängliga idag, och används mest för teknisk dykning, såsom djupdykning.






Il Maiale, grisen, var en torpedliknande ubåt som den italienska flottan använde för att transportera attackdykare under andra världskriget. Dyktankshusets exemplar köptes in av den svenska marinen från Jugoslavien och användes i övningar.

Fram till 1980-talet användes dykare mycket ute på oljeriggarna. Numer är det mer sällsynt med mänskliga dykare. Det är ett farligt arbete, och det är svårt att undvika riskerna för dykarsjuka och skador av trycket på djupt vatten. Undervattensrobotar och miniubåtar, som flottans Sjöugglan och V8 Sii- roboten, används allt oftare.





Dykrekordet ligger för närvarande på 330 meter med scuba-dräkt, och en dykare från amerikanska flottan har klarat 610 meter med enatmosfärdräkt.



Tryckkammaren på dyktankshuset. Teknisk dykning behöver dekompression och har lett fram till innovationer som gaserna trimix och heliox

torsdag 25 oktober 2012

Bortom The Uncanny valley

Nu är det år 2012, skulle vi inte ha hushållsrobotar som gjorde allt tråkigt städjobb, kroppsarbete och tråkiga rutiner? Så var det ju i science fiction-filmerna och även många seriösa teknikbedömare talade om robotarnas betydelse i framtiden.

Robotiken har tagit stora steg framåt, särskilt inom industrin och tillverkningen. Fortfarande är det ett tekniskt problem att få robotar att efterlikna människans komplexa rörelsemönster. Robotar som Big Dog är fortfarande rätt så klumpiga ännu, och förhållandevis dyra.



Ett annat skäl har att göra med hur väl vi människor accepterar robotarna i vår vardag. Forskaren Masahiro Mori beskrev 1970 något han kallade för The Uncanny Valley. Det går bra med industrirobotar och soptunnor à la R2D2 i Star Wars-filmerna, men får svårt för robotar när vi inte riktigt kan avgöra om det är mänskligt eller inte. Robotar som uppfattas som bara nästan mänskliga känns äckliga, men robotiken är ännu inte så bra att den helt övertygar betraktaren att roboten också är mänsklig. Mori hämtade begreppet från psykoanalysens Das Unheimliche som Sigmund Freud skrev om. Något välbekant som också innehåller något obekant, upplevs som mer hotfullt.

Uppfattningarna kring robotar, om det levande och döda föremål, skiljer sig åt mellan kulturerna. I Japan så finns inte riktigt de skarpa gränsdragningarna, och robotar har byggts där som definitivt går in i The Uncanny Valley. Det har spekulerats i att attitydskillnaden beror på shintoismens syn på att även icke-levande föremål är besjälade.



Många uppgifter kan robotar lösa utan att likna oss, men i slutändan ska de verka i en värld anpassad till människorna. Kanske är det robotar som Nao som är framtiden? Den söta, lilla roboten ger oss inte så höga förväntningar. Den kan göra många invecklade uppgifter, och har mänsklig form, men är snarast gullig och känns inte som något obekant hotfullt.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 24 oktober 2012

Newsweek gick bort före nedläggningen

Veckotidningen Newsweek kommer inte längre ut på papper efter den 31 december. Det blir istället mer arbete med sajten The Daily Beast som blivit Newsweek digitala utgåva.

Skälet är dels mediernas kommersialisering och dels problematiken kring den krisande affärsmodellen. Fast ännu ett skäl tror jag är att Newsweek tog sin publik för givet. John Podhoretz skrev om det år 2009 när Newsweek skulle gå igenom en av många ödesdigra förändringar.

Det är tyckandet som har tagit över. Förvånansvärt mycket så kallat seriösa medier har gått in på att försöka nå ut till större publik genom att göra sig roligare och försöka få in karaktärer anpassade till ett demografiskt segment. Framför allt har tyckandet spridit ut sig. Det är vanskligt, i alla fall om medierna vill kvar sin publik. Det finns definitivt fler frågor inom politik, kultur, vetenskap etc. som läsaren får intrycket att mediet redan har tagit ställning, som Podhoretz exemplifierar med hur Newsweek omfamnade Obama.

I dag uppfattar läsarna det tydligare i medielandskapet, för de har mer att jämföra med. En dagstidning eller ett veckomagasin måste kanske inte alltid konformera till läsarens åsikt, men måste kunna föra en övertygande bevakning.

Opinionsmedia har alltid varit små. Podhoretz talar om The Economist, men konstaterar att det är en mycket mindre publik. En mer köpstark publik, men mindre. The Economist tog sedan länge över den seriösa publiken, och där har inte Newsweek kunnat konkurrera med tyckande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Robotarna, ersättare eller partners?

I Teknikdebatt den 23 oktober 2012 frågar jag om robotarna är ersättare eller partners?

Robotikens snabba utveckling ställer oss inför två val när produktionen flyttar tillbaka till Sverige. Ska robotarna slå ut alltfler arbetstillfällen eller leda till en revolutionerande utveckling för många små hackerföretag?

Sverige har en stor tillverkningsindustri, som blir än viktigare när fabriker nu flyttar tillbaka från utlandet. Kunskap blir allt viktigare inom produktionen och färre dyra fabriksarbetare behövs. Utvecklingen av smartare och smidigare robotar betyder redan att en del fabriker redan har robotar som arbetar utan mänsklig översyn i veckor. Mänskliga arbetare kan inte komma upp i robotarnas precision och effektivitet.

Rädsla och missnöje har vänts mot maskinerna ända sedan den industriella revolutionen. Ludditerna gjorde uppror på 1810-talet, uppkallade efter den troligen påhittade vävaren Ned Ludd som slog sönder de maskiner som tagit hans jobb. Luddit har sedan dess kommit att betyda en motståndare till ny teknik.

Ekonomer ser att automatisering och innovation ökar produktiviteten. Det sänker priserna, vilket i sin tur höjer efterfrågan, det behövs då mer arbetskraft och ekonomin växer. Den tekniska utvecklingen kan leda till att arbetstagare med föråldrade kunskaper blir uppsagda, men de senaste två hundra åren har stigande produktivitet inte direkt lett till utbredd arbetslöshet. Tanken att maskinerna skulle ta över alla jobb har förkastats som ludditernas argumentationsfel (på engelska the luddite fallacy).

Varför har arbetslösheten förblivit envist trög trots att återhämtningen höjt företagens vinster till rekordnivåer? Den konventionella förklaringen är att ekonomin inte växer tillräckligt snabbt. Efterfrågan på marknaden är inte tillräckligt hög för att börja anställa, istället betalar företag och privatpersoner av sina skulder och sparar.

Tröga konjunkturcykler åsido så gör robotar, informationsteknik, nätverk och lärande maskiner många yrken förlegade. Den industriella revolutionens maskiner ersatte muskelkraften. För hundra år sedan arbetade nästan hälften av den vuxna befolkningen i jordbruket. Tack vare traktorer och skördetröskor arbetar idag mindre än två procent av befolkningen i jordbruket. Lantarbetarna kunde relativt enkelt byta till industriarbeten och även tjäna högre löner. Industrins automatisering, med robotar vid löpande bandet, verkade följa samma mönster. Det gällde bara att kompetensutveckla tillräckligt många arbetare eller få dem att byta till kunskapsarbeten.

Den artificiella intelligensens sannolikhetsbaserade algoritmer härleder betydelser ur stora mängder data. Då behöver inte ett program lära sig exakt hur en uppgift ska utföras, bara att efterlikna beteendet under liknande omständigheter. Då kunde forskarna bygga program som var specialiserade på en tydlig uppgift.

Robotarna har inte bara trätt in i tillverkningsindustrin men även på börsen (genom börsrobotar), inom sjukvården (genom beslutsstödssystem), juridiken (genom expertsystem). Där det krävs interaktion med människor fungerar robotarna sämre.

Luddismen var ett felslut när produktiviteten fortfarande förbättrades gradvis på, men efter tekniska landvinningar rör sig nu produktiviteten exponentiellt. Det påverkar produktionsarbeten, serviceyrken och kunskapsarbeten samtidigt. Dagens kris på arbetsmarknaden beror inte så mycket på att många avskedas som på att så få nya arbeten skapas.

Teknikdebatten kommer att påverka hur nästa generation av robotar kommer att se ut. Ska robotarna utformas för att driva ned kostnaderna? Ska robotarna att utformas som billiga, lättprogrammerade hjälpredor för att förstärka förmågan hos enskilda människor? Det skulle stämma bättre överens med de många små kunskapsintensiva företag som kan följa på att tillverkningen flyttar hem. Då skulle en förnyad industriproduktion kunna skapa så många arbetstillfällen som kreativiteten räcker till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 23 oktober 2012

TEDxStockholm, en annan syn på innovation

Näringsbloggen hos Näringsdepartementet uppmärksammar talen om innovation på TEDxStockholm om Redefining innovation och mina frågor om vad innovation egentligen är. Varför vill vi alla vara innovatörer idag?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

Unlocking innovation - exchanging precaution for proaction

On October 22nd 2012, Waldemar Ingdahl spoke at the event TEDxStockholm Redefining innovation.

The issue of innovation is much talked about, but it is seldom given a hard look. Are we really experiencing rapid innovation in our present? Waldemar Ingdahl warns that we are building major obstacles toward innovation and its implementation on a societal, organizational and personal level. 

Film from the event and Waldemar Ingdahl's speech Unlocking innovation - exchanging precaution for proaction will soon follow.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 22 oktober 2012

Välkommen till världen, Danica May Camacho!

Den 31 oktober 2011 angav Förenta Nationerna att vi blev sju miljarder människor på planeten Jorden. En bebis född den dagen identifierades som ”människa nummer 7.000.000.000”. Det blev den lilla flickan Danica May Camacho i Manila, Filippinerna.



Det är en pr-gimmick av FN och ett sätt att ta upp demografi och världens befolkningstillväxt till debatt. Befolkningen ökar snabbare än någonsin. År 1800 levde det en miljard människor på Jorden, befolkningen fördubblades först år 1927. År 1987 beräknades det finnas fem miljarder på Jorden och 1999 valde FN ut den nyfödda pojken Adnan Nevic i Bosnien-Hercegovina som symbol för den sjätte miljarden på Jorden. Nu dröjer det till år 2027 till nästa miljard, nio miljarder på planeten blir vi först år 2046 enligt FN.

Vi är för många på planeten brukar det sägas. Är vi för många blir det brist på resurser, men vad som är ”för många” är rätt flexibelt. Vi skulle ha svårt att försörja nio miljarder människor om de levde som de sju miljarderna i dag. Då handlar det inte om de rika länderna, utan problemet är hundratals miljoner människor lever i misär som fattiga bönder. Där är det verkliga befolkningsproblemet, att så många lever under fattigdomsgränsen.

Vi lever i en fredlig tid, krig mellan stater har blivit färre och även antal inbördeskrig, som verkade gå upp efter kolonialväldenas upplösning och kalla krigets slut, har minskat. Det finns inga supermakter som slåss via ombud.

Människor har varit med att orsaka större förändringar i klimatet och naturen biologiska mångfald, men av det följer inte att ju fler människor det finns, desto större skador. USA släpper ut 20 ton koldioxid per person och år, i mer än sextio länder släpper invånarna ut mindre än ett ton. Befolkningstillväxten i de fattigare länderna har i detta fall haft mindre påverkan än USA:s befolkningsökning. Det mesta av befolkningstillväxten kommer de närmaste tjugo åren att ske i de länder som släpper ut minst.

Allt annat lika är det svårare att föda sju miljarder människor än sex miljarder. Världsbanken har beräknat att mellan 2005 till 2055 måste jordbruket bli 66 procent mer produktivt för att kunna täcka den stigande befolkningen och dess kostvanor. Fast det är inte så mycket som det låter, de senaste 40 åren har produktiviteten ökat med mer än 3,5 gånger i jordbruket. Det är inte antalet människor som är avgörande, utan jordbrukets produktivitet. Tillväxten i avkastningen verkar långsammare därför att det finns för lite jordbruksmark och att miljö förändras, men det beror ju inte på att vi är för många. Det är inte ett efterfrågeproblem, utan ett utbudsproblem.

Det är förstås pastor Thomas Malthus som spökar här. Malthus ansåg att om befolkningen går upp så skulle inte matproduktionen kunna hänga med och överskott skulle svälta ihjäl tills att befolkningen åter var nere i en hållbar nivå. Pastor Malthus tänkte inte på människans uppfinningsrikedom, främst var han emot att fattigt folk födde barn som överlevde. Det inte bättre av att den allmänna opinionen har lite för lätt att låta sig imponeras av de i debatten som talar om att undergången är nära. De talar alltid om att undergången är nära, oavsett omständigheterna, och den som alltid gissar att klockan är tolv har ju i alla fall rätt två gånger om dagen.

Särskilt konstruktiv är inte nymalthusianismen, snarare utsätter uppgivenheten oss för värre faror. Brendan O'Neill på tidskriften Spiked har sagt att problemet är att vi misstolkar sociala problem som befolkningsproblem, vi har börjat att uppfatta sociala orättvisor som naturens gränser.

Medelåldern i befolkningen är viktigare än antalet människor på Jorden. När tidigare så få barn överlevde till vuxen ålder behövde föräldrarna få många barn för att bli livnärda på ålderns höst. I dag så lever 50 procent av befolkningen i länder där kvinnor i medeltal under sitt liv föder 2,1 barn. Det kallas för ersättningsnivån, det är som befolkningen slutar att växa.

Professor Hans Rosling, grundare av Gapminder, har kallat dagens läge för ”peak child”-barnafödandetoppen. Antalet barn som föds avstannar sedan 1990-talet, antalet 0-4 åringar är den samma som då även om befolkningen ökar. Befolkningen ökar för att fler överlever.

I stora delar av världen har man hoppat över industrisamhället, i dag flyttar många från jordbrukssamhället in till städernas tjänstesamhälle direkt. Industrisamhället verkar ha bara varit en parentes. I demografin finns ett av de viktiga skälen till välståndets ökning, det finns ett gyllene demografiskt läge där barnafödandet går ner samtidigt som det ännu inte finns så många gamla som måste tas om hand. Det ger massor av ekonomiskt aktiva vuxna, särskilt om antalet kvinnor på arbetsmarknaden ökar. Större familjer, högre inkomster, högre förväntad livslängd och sociala förändringar. I Europa hade vi det här läget under tillväxtåren efter andra världskriget, i Östasien har de haft den rätta balansen för tillväxt de senaste 20-30 åren.

Demografi är inte ekonomi, många unga som kan arbete ger inte automatiskt tillväxt men den totala bilden är av ett fallande barnafödande, en långsammare tillväxt och en jämnare åldersfördelning i världen. Därför gäller det att få så mycket kraft det går i utvecklingen nu för att kunna återuppfinna världen för Danica May Camachos räkning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 21 oktober 2012

Verksamma vitaminer?

Vitaminer är organiska ämnen som är viktiga för kroppen. Ett för litet intag kan leda till bristsjukdomar men för mycket vitaminer kan skada dig.

Kallt och jobbigt idag? Då gäller det att ta vara på hälsan. Det vill många göra, och försäljningen av vitaminer, fruktjuicer och kosttillskott har stigit ordentligt. År 2007 såldes vitaminer och mineraler för 740 miljoner kronor i Sverige, enligt statistik från Hälsokostrådet. Det finns en stor marknad där ute, och bara en titt i tidningarna visar att frågan är ett kontroversiellt ämne. Även stora läkemedelsföretag säljer vitaminer och kosttillskott.

Pionjärer som kemisten Casimir Funk isolerade ett amin, Tiamin som även kallas vitamin B1, och kallade det för livsaminer (vita betyder liv på latin). Senare skulle det visa sig att vitaminer inte behöver innehålla aminer. Det stora genomslaget kom från kemisten och dubble nobelpristagaren Linus Pauling. Pauling var en skicklig kemist, men gav sig på att stödja användningen av vitamin C som medel mot både förkylning och cancer.

Framgången för vitaminer och kosttillskott är kopplade till vår rädsla för åldrandet och följdsjukdomarna som cancer, artrit och Alzheimers sjukdom. Samtidigt vill vi ha kontroll över vår egen hälsa. Det är ett vagt område, någonstans mellan livsmedel och läkemedel. I Sverige bestämmer Läkemedelsverket vad som är ett läkemedel, men kosttillskott lyder under livsmedelslagen. Vad preparaten innehåller kan det vara si och så med.

Forskningen på området är omfattande, men det är sällan som resultaten blir riktigt imponerande. Antingen så är testerna bara utförda på djur, eller så är testgruppen för liten. Placeboeffekten borde ägnas mer uppmärksamhet och då preparaten ofta består av många ingredienser är det svårt att avgöra vad de olika ingredienserna gör.

Är kosttillskotten och vitaminerna säkra? Det finns överdoseringar och varningar, men oftast är de inte tillräckligt verkningsfulla för vad de kostar. Ofta så går de rätt kroppen och ut i urinen. Ett bättre alternativ är att äta rätt kost, fast det är ju också en vetenskap i sig numer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

lördag 20 oktober 2012

Gröna skogar för klimatet

Skogen spelar en allt viktigare roll i klimatfrågorna, både som kolsänka och som källa till förnyelsebar energi samt för nya drivmedel. EU-kommissionen höll den 31 mars 2011 ett seminarium i Stockholm om skogsbruk och klimatpolitik.

Sedan dess har initiativet om den europeiska gemensamma skogspolitiken enligt MEP Christofer Fjellner nu ha tagit stopp. Frågan om en gemensam europeisk skogsstrategi har tagits upp fler gånger tidigare. Troligen kommer vi få sedan förslaget komma tillbaka.

Jürgen Salay från DG Klimat redogjorde för att EU nu alltmer ser på skogen som en europeisk fråga. I nuläget är skogsvård något som medlemsländerna bestämmer över själva, men betydelsen för klimatet bör integreras i energi, transport och jordbruksfrågorna. Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP samt landanvändningsdirektivet efter FN:s anvisningar om LULUCF (Land use, land-use change and forestry) och forskningspolitiken öppnar för fler bidrag till skogsbruket från budgeten 2014-20. Parlamentet gett en avsiktsförklaring till kommissionen att de vill se lagstiftning. Kanske i slutet av 2011?

Det svåraste målet för EU är att förbättra energieffektiviteten med 20 procent till 2020. Beräkningen på 10 procent i nuläget har varit optimistisk. Den bygger på att energisektorn ska närmast avveckla sina utsläpp till 2050, men transporter och jordbruk går att nolla. När EU:s vitbok om transporter kom den 28 mars 2011, så fick kommissionär Siim Kallas backa ned från den föreslagna halveringen av bilismen.

Energimyndigheten försvarade biobränslen som klimatneutrala. Skog kan leverera bränsle om och om igen. Det finns en tidskillnad mellan utsläpp och återställning på 20-100 år. Vad händer med skogens kolförråd? Är det bra att spara gammal skog? Nej, säger Energimyndigheten, träd ger långsiktig klimatnytta. Vi får inte fokusera på kortsiktiga nyttan.

Den linje EU lutar åt än mer snabbväxande skog, för att binda kol och snabb avverkning snabbt till biobränsle. Gammal skog ger till en början högre klimatnytta, men sedan? Om Sverige ska ställa om till EU:s tänkande på tjugoårs sikt, så måste Sverige byta till mer snabbväxande träd från den nuvarande cykeln på 70-100 år för avverkning.

Lars Westermark, klimatchef på Naturvårdsverket gick vidare in i debatten om skogspolitiken, och argumenterade för ett nationellt hållbart skogsbruk. Han påpekade att idag är skogen inte ens en nationell fråga, utan oftast en regional.

Omställningen till snabbare cykler i svenskt skogsbruk blir svårare när gentekniken och gödslingen kommer upp. Föryngringen av skogen beräknas kunna minska skogens CO2-utsläpp med 40 procent. De biologiska förutsättningarna för att öka skogsbruket med 50 procent finns. Snabbväxande skog behöver mer energi, och trädsorterna kan behöva förändras då det kallare klimatet får träd att växa långsammare.

Många länder har varit tveksamma inom EU, skillnaderna i skogsbestånd är stora. Sverige täcks till 60 procent av skog. De stora bränderna i medelhavsområdet har drivit på länderna i södra Europa att föra upp skogsfrågan till europeisk nivå. Fast skogsbränderna i södra Europa beror högst lokala faktorer som torka och att skogsbränderna startas av dem som vill ha bort skogen för markutveckling eller försäkringspengar.

Ur miljösynpunkt kan de långsamt växande skogarna ge klimatproblem på sikt, samtidigt som läget för den snabbväxande skogen är osäkert. Frågan efter seminariet är vilken klimatnyttan är i respektive situation? Hur definieras utgångsläget? Gamla skogar tar lång tid att ge klimatnytta. Salay berättade att EU-kommissionen arbetar med att ta fram europeiska hållbarhetskriterier.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 19 oktober 2012

Sjunker kvaliteten på sperma?

Under många år har vi fått höra att kvaliteten på mäns sperma håller på att falla, ett exempel i högen är den här artikeln hos NBC. Vi har fått höra berättelser om att alltför trånga jeans skulle föra scrotum för nära kroppen och kroppsvärmen dödar spermierna. Testiklarna är känsliga för sin omgivning, men inte fullt så känsliga.

Det också tagits fram studier från spermadonatorer där forskarna räknat spermier i sädesvätskan och undersökt rörligheten. Då brukar miljögifter och kemikalier, mobiltelefoner eller läkemedel lyftas fram som orsak till att alla män snart kommer vara infertila.

Fast spermadonatorer kanske är lätta att ha som testgrupp, men den tenderar att vara lite väl likformigt beroende av studenter från medelklass i storstad. Det spelar roll, skillnad i spermakvalitet kan variera mycket från region till region.

Ursprunget kommer från en studie publicerad 1992 av den danska forskaren Elisabeth Carlsen, där antalet spermier i sädesvätskan rapporterades ha minskat med 50 procent mellan 1938 till 1991. Nu har Niels Skakkebaek och hans kollegor gjort om studien och artikeln publicerades år 2011. Studien på 10-talet är bättre utformad än 90-talsstudien, data är från män av samma åldersgrupp och från ett och samma ställe i Danmark. Data från studier över femton års tid ger en hel del information, det borde gå att se vad som skett. Svaret blev, kvaliteten eller kvantiteten på spermierna har inte sjunkit.

Den danska studien är heller inte ensam, och det kan betyda att rädslan för spermakvaliteten är en klintbergare.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 18 oktober 2012

Biologisk mångfald, en förenklad målsättning?

Det är mycket intressant att se hur det blir allt vanligare med att ifrågasätta begrepp som biodiversitet, biologisk mångfald och artrikedom. Det är viktigt steg mot en bättre miljödebatt att man börjar diskutera vilka målen ska vara, istället för att bara rusa på.


Det är så dags att börja tänka till

De är, som jag tidigare tagit upp, rätt vaga begrepp som har svårt att peka ut vad som de konkreta problemen i miljöfrågorna. Diskuteras frågor om jakt på noshörning, elefant eller på valar behövs ett mycket mer lokalt fokus. Då undviks även globala program som REDD som främst handlar om att skjuta till pengar till mottagarländer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

Öppen sjukvård


”Generation pjosk”, ungdomarna, är de som har förstått hur framtidens vård borde se ut. Vården är till för människorna. Vården går nämligen mot att bli mer personcentrerad, och handla mer om välmående än friskhet. Vård efterfrågas nu när patienten behöver det, och på det sätt hon vill ha.

Så är inte vården uppbyggd. Läkarna är ett skrå skyddat av legitimationer, att det är svårt för läkare från andra länder att få sin legitimation överflyttad samt makt att styra hur många som antas till utbildningarna.

Trycket från efterfrågan kan få mer av sjukvården att flytta ut på internet. Primärvård och sekundärvård smälter ihop. Det som är bra med internet är ökad patientföljsamhet. Många inte tar sin medicin som de ska, t.ex. är det bara 80 procent av alla blödarsjuka som gör det. Det är för lite preventiv vård, den är reaktiv istället för proaktiv.

Mycket av utvecklingen beror på om sjukvården får ta del av den information som insamlas om patienterna eller av sökresultat, ungefär som Smittskyddsinstitutet gör skattningar från användarnas sökningar på Vårdguiden. Webbaserade sökalgoritmer som undersöker användarens hälsa och ser efter om medicin behövs skulle kunna ta bort 85 procent av alla läkarbesök. Kan det leda till att läkare får betalt efter prestation i framtiden?





Det finns mycket osäkerhet i sjukvården inför framtiden, likväl som i läkemedelsindustrin. Osäkerheten om framtiden leder till diskussioner om att staten borde betala läkemedelsutveckling, eller att fler aktörer borde samverka. Anslagen från staten går främst till etablerade forskare. De senaste årtiondet har sett många sammanslagningar både bland företag och vårdgivare, utan att sänka kostnaderna, så lösningen ligger i att tänka annorlunda. Nu diskuteras nya sätt att skaffa kapital, öppna forskningsmetoder och försäljningsmodeller börjar att försiktigt diskuteras, samt alternativa försäljningsmodeller till grossisternas enorma säljkårer.

Det behövs en robust patofysiologisk kunskap, grundforskning, istället för trial and error. De resurserna finns inte för forskningen idag. Biohackers i organisationen DIYBio.org vill istället göra bioteknik till en folkrörelse. Forskningen behöver styra om till forskning i nätverk, via en semantisk webb med gemensamma datastandarder. Fördelen är att mycket av dagens forskning pekar på tidigare åtskilda fält kan kopplas ihop och hjälpa varandra.

Just nu är forskning för svår för nätverken, men vi börjar få en generation av ”bio-natives”, ungdomar som är uppvuxna med biotekniken. Ett litet exempel är från 2005, då en femtonårig kille spårade den spermadonator som var hans genetiska pappa.

Det finns goda resultat från pristävlingar. För finansieringen kan inspiration komma från mikrolånssajter som Kiva. Det ger inte alla resurser, men kan göra skillnad för unga forskare. Tänk på att medelåldern när en forskare får sitt första anslag från NIH nu är uppe i 42 år! I Sverige skulle det minska yngre forskares djupa beroende av professorn. Hindras inte den här nya sortens forskning av patent? De hindren har inte setts vid undersökningar.

Ett problem som inte går att komma runt är de tester som läkemedelsverken kräver för att släppa igenom nya mediciner. De testar säkerhet och effektivitet, men även kostnadseffektivitet för preparatet. Det har gjort det svårt och dyrt att komma med nya mediciner. Det märks. Om IT-branschen var lika reglerad som läkemedelsindustrin skulle fortfarande vi sitta med datorer från 70-talet som jämförelse. Kanske kan fler läkemedel släppas igenom villkorat? FDA och EMA har gjort så tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 16 oktober 2012

Jordbrukets Romeo och Julia

Ekologiskt lantbruk och genmodifierade grödor brukar betraktas som varandras motpoler. Kanske är det dags för en omvärdering, kanske till och med för ett äktenskap mellan gmo och eko?

Förbjuden kärlek och dramatik i nummer 11, 2012 av tidningen Lantmannen. På sidorna 6-10 intervjuar jag månadens profil: forskaren Pamela Ronald och hennes make ekobonden Raoul Adamchak.


Pamela och Raoul på besök hos KSLA i Stockholm den 31 augusti

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

måndag 15 oktober 2012

Hög spänning med smarta nät

Smarta elnät ökar effektiviteten och kontrollen genom mätare som sänder information mellan dig som elkonsument och eltillverkaren. Utrustad med den informationen, kan elbolaget kontrollera elektriciteten i systemet för att möta förbrukningstoppar i realtid. Kunderna får bättre säkerhet mot elavbrott och ser tydligt när elpriset är som billigast på dygnet och kan anpassa sig till det.

Elnät och IT i ett system, är det science fiction? Snarare en gammal tanke. Professor Lars Nordström vid KTH kom in på frågan om smarta elnät genom sitt arbete med standardisering av datasystem, nu är Nordström rådgivare åt EU. Över en lunch berättar han om Vattenfalls kraftsystemsstyrning TIDAS på 70-talet och Sydkrafts styrning av effekttoppar på 80-talet. Så sent som 1998 satsade Vattenfall på att bygga smarta nät, Sens-El. Då såg inte kunderna någon nytta för egen del med smarta nät.

Egentligen gjorde Thomas Alva Edison fel. Han byggde elnätet som ett monopol som styrde allt från koleldningen till glödlamporna hemma hos folk. Det fungerade när energi var billig och lätt tillgänglig. Systemet var inte effektivt. Fanns det en brist, byggde man ännu ett kolkraftverk. Elen flyter i en riktning från producentens högspänning till kundens lågspänning. Då näten delades upp i nationella monopol, så är kopplingarna mellan olika regioner i Europa svaga. Norden är integrerat.

Investeringar i nätet uppmuntrades inte, de kunde ju även komma konkurrenterna till godo. Lösningen som infördes var att betala de som använde mycket för att minska på sin förbrukning när behov uppstår. Nordström tar upp ett exempel, ”i skogsindustrin har timdebiteringen styrt om förbrukningen till lågpristimmar, företagen har även ställt om till egen elproduktion”.

Näten är gamla, det mesta i Europa byggdes för 30-50 år sedan. Efterfrågan har förändrats, påpekar Nordström, ”fler elapparater i hemmet, fler konsumenter som också kan producera egen el och intelligenta tjänster för att styra förbrukningen”. Elbilarna tjänar på smarta nät. Kunderna är mer engagerade i sin energikonsumtion både av klimatskäl och för att spara kostnader, ”ny produktion, som vindkraft och kraftvärme, är också på väg in i systemet”.

Vem ska bekosta de smarta elnäten? Elkunden, bolagen eller staten? ”Det borde vara elbolagen, då det är en investering för framtiden. Hur ska sedan elnätsägarna få ta betalt för teknik som vi inte riktigt känner till ännu?”. Runt om i Europa, som hos ENEL i Italien, finns system med mätare. ”Fast det har varit halvsmarta mätare, för det finns ju ingen prisfunktion på dem. De är gjorde från perspektivet att skicka räkningen, inte från konsumentperspektivet”.

Det smarta elnätet skapas bit för bit, där bolag och konsumenter agerar i eget intresse. De långa tidsperspektiven kan vara svåra att förstå för elkunden. Det verkar inte kosta så mycket på den enskilda elräkningen att inte släcka lampan efter sig, fast på tio års sikt blir det mycket pengar. ”Där kan standardisering hjälpa” både för enhetlighet i pris och mätning av förbrukningen, ”men infrastruktur sker efter en irrationell utbyggnad där människor inte köper det smartaste”. Värmepumpar säljs ju på sin färgglada display.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

söndag 14 oktober 2012

Är det inte måndag snart?

Sitter du och längtar efter att helgen ska slut? Att det äntligen blir måndag och du kan få gå till jobbet, tillsammans med en konstig känsla av lättnad att äntligen få vila ut efter den arbetsamma helgen.

Det intrycket slog Arlie Russell Hochschild, professor vid Berkeleyuniversitetet, när hon intervjuade folk för sin bok The Time Bind. De svarande var ofta inte så stressade av sina uppgifter på jobbet, utan i hemmet. Borde det inte vara tvärt om?

Det bakomliggande skälet är hur förändringar på arbetsplatserna sammanfaller med människans psykologi. Våra hjärnor värderar de tydliga målsättningar, återkoppling, gränssättningar och personliga uppmärksamhet som slagit igenom på många arbetsplatser.

Däremot konstaterade Russell Hochschild att hemmet och privatlivet präglas av dåligt formulerade uppgifter, tidsbrist, brist på tydlighet i utförande och målsättningar. Hemma blir systemvetaren även snickare, chaufför, relationsterapeut, finansrådgivare och så vidare. Då blir övertid snarare en vilopaus snarare än hemmets slitgöra.

Det är tankeväckande att boken The Time Bind utkom så tidigt som år 1997. Sedan dess har utvecklingen gått vidare i den riktningen, för dem som har en fast anställning, och pekar på vad som troligen är ett stort skifte. Hur många kommer att ha tillgång till den utvecklingen på arbetsplatserna? Utvecklingen ställer även svåra frågor om vilken inställning vi har till hemlivet, och borde kanske leda till studier om psykologisk ergonomi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

lördag 13 oktober 2012

GPCR, avskaffa nobelpriset i kemi

Nobelpriset i kemi 2012 går till Robert Lefkowitz och Brian Kobilka, ett välförtjänt pris som dock visar varför nobelpriset i kemi måste förändras.

Det var länge okänt hur celler kan känna sin omgivning förblev ett mysterium, men många trodde att det var genom receptorer dolda i cellväggen. År 1968 var Lefkowitz först med att visa receptorernas existens genom radioaktiva markörer. Senare lyckades han även få fram dem ur cellväggen.

På 80-talet så fick Kobilka, som arbetade med Lefkowitz, i uppdrag att isolera den genetiska koden för en av de mest genomgripande av dessa cellreceptorer, den beta-adrenerga receptorn. Lefkowitz och Kobilka insåg att det fanns en hel familj av receptorer som fungerade på ett liknande sätt. De fick namnet G-proteinkopplade receptorer, GPCR.

Nu vet vi att G-proteinkopplade receptorer är en av de största familjerna av cellreceptorer, som påverkar cellen på olika sätt. Vi vet hur GPCR byggs upp, hur de fungerar och hur de regleras. Det är viktigt därför att receptorerna är inblandade i nästan alla kroppens fysiologiska reaktioner, som luktsinnet, regleringen av immunsystemet och även humörsvängningarna.

G-proteinkopplade receptorer täcker cellmembranet och varna insidan av cellen att en förändring i den omgivande miljön sker, som adrenalin, serotonin, dopamin, histamin eller att ett halten av något annat hormon ökar. I denna intracellulära signalering Receptorn byter form och kapslar in ämnet, vilket utlöser förändringar inne i cellen. Det gör att cellen inte behöver släppa in ämnet i cellkärnan.

Användningsområdet för upptäckten Lefkowitz och Kobilka gjort var förstås enormt stort, och hälften av alla läkemedel som finns i dag uppnår sina effekter genom att påverka G-proteinkopplade receptorer. Fast det här är biologi, nära nobelpriset i medicin. KVA har länge lutat mot att belöna molekylärbiologiska upptäckter med kemipriset. Det vore bättre att försöka renodla priset mot mer utpräglad kemi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 11 oktober 2012

Apokalypsen inställd

Anders Bolling, journalist på Dagens Nyheter, stack ut hackan ordentligt när han gav ut sin bok Apokalypsens gosiga mörker. Finanskrisen rasade som värst, klimathotet var på allas läppar inför Köpenhamnsmötet och framtiden såg mörk ut.

”Vad jag vill säga är detta: världen är betydligt bättre än vi tror”. Han läste igenom tidningar från 1978 och fann att nyheterna då gav ett intryck av en värld plågad av krig, terrorbalans, svält och miljöförstöring. Ett intryck som verkar gå igen i dagens rapportering. Då tittade Bolling på vad forskning och statistik sade. Krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra.

Miljarder fler människor kan födas och överleva än vad pastor Malthus eller professor Ehrlich trodde var möjligt. Resursbegränsningarna de tyckte sig se var inte skrivna i sten. Avkastningarna på skördarna ökades genom bättre grödor och pesticider, och syntetisk gödning gjorde marken bördigare. Det betyder inte att tillgångarna är obegränsade, men att synen om att vi redan överskrider Jordens tillgångar bara stämmer om man antar en mycket begränsad syn på hållbarhet. Människan är duktig på att definiera begränsningar och övervinna dem.

Ändå präglas samtiden av glåmighet över ekonomin, miljön, överbefolkningen, den ekologiska mångfalden, samhällets utveckling och faror i omvärlden. Det är bokens 'gosiga' mörker. Bolling jämför det med njutningen att sitta runt en lägereld och berätta spökhistorier, ”vi är oroligt lagda, så vi väntar oss det värsta”. Vi söker mönster i omgivningen och tolkar in mycket i dem. Fast vissa går bortom spökhistorierna, ”jag kallar dem som tror att jorden håller på att gå under för misantroper. De kan tycka om enskilda, men de älskar inte mänskligheten”.

Bollings granskning av domedagens diskreta charm i medierna har haft föregångare. Amerikanen Ben J. Wattenberg gick i boken The good news is the bad news is wrong igenom samtiden i 80-talets USA – miljö, hälsovård, brottsfrekvens, levnadsstandard, politiskt deltagande och konstaterade också att massmedierna, på område efter område, gav fel bild av tillståndet i samhället. Problemet var inte enskilda händelser utan att medierna missade de goda utvecklingarna. Enskilda händelser är lätta att skildra medan det är svårt att skildra processer i samhället, särskilt långsiktiga sådana, vilka ofta goda utvecklingar är.

Hot och problem säljer tyvärr, påpekar Bolling. Mest hoppfullt är öppenheten mellan länder, kommunikationsrevolutionen och gränslösheten. Då är det lättare även för goda nyheter att färdas och makthavare kommer inte undan med dåliga beslut. Vi är piskade att samarbeta kring viktiga frågor.

Vilka begränsningar har då statistiken? Det är lätt att luras med statistik konstaterar Bolling, men dels får man lita till sitt eget förnuft och att se till de undersökningar med mest dataset som från FN, OECD och IMF.

Har inte larm, oro och regleringar ibland varit till nytta? Att vi föregripit möjliga problem? Dagens nedgång och miljöproblem kanske inte är så svåra i det långa loppet, men den korta sikten kan vara nog så svår att behöva leva i. ”En del förbättringar har skett på grund av oro och förbud. Det är den ständiga rädslan som är farlig, vi måste kunna se vad människan kan åstadkomma och få kraft att fortsätta”.

Förbud anser Bolling att vi bör vara försiktiga med, vi måste ta ansvar för våra beslut. Genom samhällets utveckling så accepterar allt färre människor att bli beordrade, ”jag ser mer av ramregelverk med frihet under ansvar”. För Bolling anser att vetenskapen och vår ökade integration har gjort oss mer upplysta än för hundra år sedan. Kanske inte som individer, men som civilisation.

För det sker stora förändringar av omvärlden, även om kanske folk i u-länderna är mer medvetna om dem. Vi diskuterar begreppet "u-land", problemet är att begreppet verkar antyda att de ska uppnå de rika ländernas standard, på ungefär samma sätt och sedan fortsätta precis som vi. ”Det är troligt att de kommer att hoppa över många steg i den utveckling vi gjorde”.  På den utvecklingen kommer det att ske misslyckanden, frågan är hur uthålliga olika samhällen kommer att vara?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

Astrobiologins sökande efter liv

För att hitta liv i rymden gräver vi oss allt djupare ner i vår egen jord. Astrobiologi är en ny forskningsdisciplin som fått mycket mer uppmärksamhet efter att sonden Curiosity börjat sitt sökande på planeten Mars. Jag skriver artikeln Hallå, där ute? i Nyhetsmagasinet Fokus nummer 40, 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 10 oktober 2012

Ozonhålet läkt eller oskadat?

Professor Murry Salby vid Macquarie University i Sydney publicerar en artikel över sin forskning om ozonlagret. Salby och hans medarbetare har funnit att atmosfären över Antarktis visar de första tecknen på att återbildas.

Det är förstås svårt att mäta förändringarna på lång sikt. Det kan ske en stor variation i ozonlagret från år till år. Salby anser att han har kunnat plocka bort de naturliga variationerna och finna den underliggande trenden i datamaterialet. I huvudsak styr dessa processer hur mycket klor som lossnar från freonerna varje vinter, och avgör hur mycket ozon som senare kommer att försvinna.

Då ozonlagret absorberar solljus kan det skydda mot höjda temperaturer och minska issmältningen på Antarktis. Några forskare har tidigare sagt sig ha funnit att ozonhålet slutat växa, men ingen hade hittills funnit tecken på att ozonet återbildats.

Nu kommer SMHI med data om att ozonhålet är rekordlitet. Har då Montrealavtalet från 1987 redan varit framgångsrikt? CFC-gaser förbjöds från och med 1996.

Vi vet inte, ett trettiotal år är en kort tid för att förstå förändringar i ozonlagret. Det gällde en begränsad kategori substanser som användes i en teknik på utfasning och som var lätt att kontrollera. Exempelvis har det inte varit några stora vulkanutbrott på södra halvklotet på länge, och utbrott kan släppa ut gaser som förtunnar ozonskiktet.

Matt Ridley påpekar i Wired att ozonlagret slutade tunnas ut före förbudet mot CFC-gaser trädde i kraft, och att hålet över Antarktis verkar variera med årstiderna. Skälet bakom det verkar ingen riktigt veta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Kvasikristaller bryter mot naturens regler

Kvasikristallerna bryter mot naturens regler och Daniel Shechtman bröt mot ett helt forskningsfält när han gjorde upptäckten som ger honom nobelpriset i kemi år 2011. Det mest kontroversiella nobelpriset är för kristallografi. Många kemister står också undrande om vad det är. Kemin hamnar ofta mellan biologi och fysik, nobelprisets indelningar från 1800-talet är otidsenliga.

Kristallografin är ett experimentellt område som förs in under den kondenserade materiens fysik. Kungliga Vetenskapsakademien verkar ha en förkärlek för att belöna det, och nu blev det fältets mest udda fågel som fick pris.

Vår förståelse av hur atomer i ett material ser ut, från en DNA-molekyl till en supraledare, har byggts på kristallografin. Kristallografi studerar hur atomer ordnas i fasta material, åtminstone i kristallform. Kristaller blir genomlysta i ett elektronmikroskop och mönstret i bilden används för att bestämma hur atomerna i materialet är placerade. Atomer ordnas som tegelstenar i ett regelbundet upprepat mönster. Strukturen bestäms av olika grader av symmetri som t.ex. roterande och translationell. Här sade teorin om den kristallografiska restriktionen att en kristall bara kan ha en symmetri i storleksordningen 2,3,4 och 6.

Shechtman tittade på en legering av aluminium och mangan som hade hastigt kylts till fast form. Där hittade han en femfaldig symmetri i mönstret. Atomerna i materialet låg alltså på ett sätt som var omöjligt enligt 1980-talets vetenskap. Materialet kallas kvasikristaller där ordningen av atomer följer ett definierbart matematiskt mönster, men mönstret upprepar sig inte.


Mönster av kvasikristaller. Bild från Wikimedia Commons

Naturen bryter mot sina regler genom att föra in femhörniga symmetrier som förhindrar att ”tegelstenarna” på atomnivå upprepar sig. Atomerna i de här legeringarna följer istället nästan regelbundna mönster.

Det finns aspekter av kvasikristallers mönster i det gyllene snittet och i medeltida islamisk geometri. Kvasikristallerna används för att förbättra de mekaniska egenskaperna hos byggnadsmaterial och metaller, även om fältet ännu är experimentellt.

Shechtmans historia lär oss att kontaktnätet är livsviktigt. Resultatet han fick fram ansågs omöjligt. Han behövde forskare som tittade på hans resultat förutsättningslöst, istället för att bedöma det utifrån vad som sågs som etablerade fakta. Det är riskabelt. De allra flesta som säger att all tidigare forskning har fel brukar vara knasbollar.

Omvälvningen i forskningen skedde hastigt under 80-talets mitt, andra hade också sett kvasikristaller tidigare men struntat i eller bortförklarat dem. Nobelpriset hägrar för den som har modet att stå för sina resultat. Fast det gäller också att inte glömmas bort när hela forskningsfältets karta ritas om. Där hade lyckligtvis Dan Shechtman uthålligheten för att få sitt nobelpris.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...