torsdag 4 oktober 2012

Biologisk mångfald, hotad i Europa

Europeiska kommissionen varnar för att skadorna på den biologiska mångfalden blir större och sker snabbare. I den europeiska röda listan ges en översyn av läget för 6.000 olika arter (däggdjur, kräldjur, amfibier, sötvattenfisk, fjärilar, sländor och vissa grupper av skalbaggar, blötdjur och kärlväxter).

Röda listan bygger på undersökningar av Europas inhemska djur- och växtliv, och visar att en stor del av kontinentens blötdjur, sötvattenfiskar och kärlväxter i dag är hotade. Ansatsen i listan är omfattande och rymmer inte bara Europas karismatiska megafauna.

"Vår hälsa och välfärd här i Europa och i resten av världen är beroende av varor och tjänster som naturen tillhandahåller. Om vi inte tar i tu med orsakerna till denna förlust av mångfald och snabbt stoppar den kan vi få betala mycket dyrt för det" säger EU-kommissionären med ansvar för miljö, Janez Potočnik. Det stämmer, men det beror på efter vilka riktlinjer det definieras att en art är utrotningshotad.

Ofta är en djurart försvunnen på bara en viss plats, som javanoshörningen i Vietnam, men som ändå finns kvar på andra ställen. Det finns även arter som återupptäcks. Forskarna antog att flodpärlmusslan var utrotad redan på 1980-talet men fler hittades för något år sedan i några floder i Frankrike och Spanien. Den kvarstår som allvarligt hotad. Det upptäcks även nya tidigare okända arter. De nyupptäckta arterna är ofta varianter på tidigare kända arter, som exempelvis hybrider. Dessa varianter dör ofta lätt ut genom att antalet exemplar är lägre. Då räknas de ändå som en egen art som dött ut.

En del arter kanske behöver avlistas för att andra ska kunna räddas. Centranthus trinervis, en växt som är unik för Korsika, har i röda listan nedgraderats från allvarligt hotad till hotad efter ett hårt skydd. Problemet är att endemiska växter och djur ofta är hotade, just genom sin anpassning till en livsmiljö.

EU:s strategi för biologisk mångfald till år 2020 bygger på resultaten från Nagoya. För att citera miljöekonomen Richard L. Stroup, strategin är mycket kraftfull och väldigt svag. Stroup skriver om Endangered Species Act i USA, en lag som handlar om att skydda utrotningshotade arter. Paradoxen kommer sig av att myndigheter sällan önskat göra prioriteringar. Fast prioritera måste man, menar Stroup, för resurserna är begränsade. Det gäller att titta på vilka incitament som miljöskyddsmyndigheterna har när de ska upprätthålla artskyddet och vilka incitament som folk på platsen har för artvariationen.

Varje ny utrotningshotad art ses i dag som en kostnad, istället för som en resurs. Då är det inte så konstigt att vargstammen kan väcka sådana konflikter i Sverige. Vargen uppfattas som en kostnad som bara ska bäras av dem som bor i glesbygden.

Ett bättre sätt att skydda den biologiska mångfalden verkar vara att närma sig sakfrågorna mycket mer konkret på det lokala planet, med äganderätter och lokala projekt. Richard Stroup tar upp några amerikanska exempel på naturskydd med låg budget och stora framgångar. Det gör landägarna samarbetsvilliga och inte skräckslagna för att råka hitta en utrotningshotad art på sin mark.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Make the future come sooner på Arholma GAL-festival!

Den 3 september anordnas Arholma GAL-festival – en mötesplats och forum för gröna, alternativa och libertära aktörer. Festivalen å...