torsdag 16 januari 2014

Net delusion, teknokrati mot radikalkonservatism


Boken The Net Delusion kom ut i samband med Arabvårens nätevangeliska brittsommar där en del långsökta resonemang om de sociala mediernas betydelse för omvälvningarna togs på något för stort allvar. Det gjorde Morozov upp räkningen med och visade hur orimliga utfästelser gjordes för länder med låg spridning av internet och rätt låg läs- och skrivkunnighet till att börja med. Evgeny Morozov, ursprungligen från Vitryssland, blev därefter sedd som en av de viktigaste, och grinigaste om man frågar hans belackare, kritikerna av internets frälsningslära.

Tydligt påverkad av Neil Postman och dennes skeptiska inställning till mediesamhället så kändes det att Morozov gick något för långt i The Net Delusion. Morozov är nära att hävda att den kinesiske demokratiaktivisten inför massakern på Himmelska fridens torg år 1989 hade större möjligheter att påverka med en fax än dennes motsvarighet på 2010-talet med sociala medier. Är dagens Ryssland mindre öppet än gårdagens Sovjetunionen? Det kommer nära, därför Morozov anser att nätet spridit en slacktivism: istället för att organisera sig så gillar man på Facebook. The Net Delusion byggde också lite för mycket på anekdoter än fakta.

Morozov har fortsatt med boken To save everything click here. Måltavlan är åter igen nätevangelisterna, som anger "internet" som lösningen på alla problem. Där har Morozov en poäng, det har funnits övertoner att internet setts som en teknokratisk överlösning; där varje problem kan föras in i en avgränsad mall, beräknas och optimeras med algoritmer, där all information är öppen och självförklarande samt att nätets spontana ordning alltid utfaller till det bästa. Det är den "solutionism" Morozov avskyr.

Världsliga problem är komplicerade, Twitter är bättre på att tvinga bort en diktator än att ge ett land demokrati. Det finns ingen agens i internet, ingen förmåga för nätverket att agera på egen hand, bortom det som användarna matar in i systemet. Internet vill ingenting.

Frågan är hur mycket Morozov tänker på automatiseringen av nätet och om betydelsen av emergenta fenomen, men viss poäng får man ge honom mot den mest naiva nätevangelismen.

To save everything click here ställer sig mot kulten av effektiviteten. Här följer Morozov åter Neil Postman och hans tankar från boken Technopoly, teknik är något vi ställs inför att antingen ta till oss som den är eller förkasta. Han vill därför ha en inbyggd friktion i tekniken: adversarial design. Tekniken borde ha funktioner som utmanar vårt invanda sätt att tänka, som inte gör det lätt för oss och som bjuder motstånd.

Design som bjuder motstånd? Provat det på din bil eller din hjärtmedicin på sista tiden? Ursäkta, var inte teknokrati och determinism något som Morozov just skrev att han inte tyckte om? Ineffektivitet medför kostnader, kostnader som tar våra resurser och energi från saker som behöver det bättre. Det inte minst därför att exakt vad som är karaktärsdanande innehåller ett mått av individualism.

Allt nytt är inte bra, bara för att det är nytt. För att göra det bästa av ny teknik och kunna se vad som är ett problem samt vilka lösningar som är möjliga så behövs förnuft blandat med optimism. Det ger en förståelse av att just därför att många problem är så svåra att lösa, så behövs det många olika lösningar istället för att lägga alla ägg i samma korg. Vill man till exempel förbättra sjukvården så är digital health en lösning, men inte den kan inte lösa alla problem som vården har och än mindre erbjuda en utopi.

Synd att Morozov även i den här boken är grötmyndig, förvirrad och sur som ättika. Det motarbetar honom även där han har poänger.

Det var ganska länge sedan som de riktigt fluffiga IT-visionerna formulerades. Tittar vi på samtidens motsvarigheter som debatten kring molnet och Big Data, så känns det mycket mer jordnära. För varje nytt Bitcoin där internet sägs förändra allt invant, så hittar vi också många nya förslag om att reglera och kontrollera vad människor gör på internet.

Antalet cybersurpuppor som pekar på nätkulturens mörka sidor har också ökat i samtidsdebatten. Delvis för att internet hypades så kraftigt tidigare, då kommer med rätta en debatt om att allt inte är så bra på internet som det först verkade vara. Delvis för att pessimismen säljer, då den skapar debatt.

Friktion i tekniken visar att Morozov tänker teknikdeterministiskt, fast likt en digital Ibsen ropar han “tvärtom” till nätets hallelujahkör. Debatten om tekniken går att göra mer konstruktiv genom att se att det finns olika visioner om tekniken inte bara en enda, inte bara för eller emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

En ny form för IMF och Världsbanken

Internationella valutafonden IMF och Världsbanken håller sitt vårmöte i Washington DC. Troligen ett av de svåraste sedan grundandet i B...