tisdag 2 september 2014

Politikens smedja: en ledarredaktion utan tidning

Den första generationens tankesmedjor finns det kvar en hel del av även på 2010-talet, men under 1970-talet började en ny generation av tankesmedjor att ta form.

Det tidiga 70-talet var en politiskt laddad tid, en skiljelinje mellan två samhällssystem. Den första generationen hade blivit märkbart byråkratisk och krävde långa förberedelser för att kunna göra vaga utlåtanden. Medierna hade börjat att ta över universitetens roll som debattdomare, den andra generationen kan därför kallas ”en ledarredaktion utan tidning” eller ”ett partikansli utan parti”. De producerade böcker, rapporter, kommentarer, debattartiklar, essäer och kunde även ställa upp i radio och TV-program som ”talking heads”.

Tevi Troy beskriver i sin artikel hur det gick till när den andra generationen gjorde sitt genombrott i USA. Steget från forskning och sammanställning till policyrekommendationer begränsades av att skattelagstiftningen bestämde hur givare fick göra avdragsgilla gåvor till politiska institutioner. Det behövdes en sorts tankesmedja som befann sig närmare beslutsfattandet utan att direkt påverka det, för annars överskreds gränsen för att gåvan skulle vara avdragsgill.

Image courtesy of [Ambro] / FreeDigitalPhotos.net

Troy anger amerikanska Heritage som den första av den andra generationens tankesmedjor. Det perspektivet är måhända något för amerikanskt, då brittiska IEA var årtionden före. Det handlade om en politisk mobilisering, där främst liberala tänkare uppfattat att Fabian Society hade avslutat sitt institutionsbygge (som London School of Economics) och dragit sig tillbaka från en strategisk syn på idédebatten. Många socialdemokrater trodde sig ha vunnit idéstriden och blott mindre detaljer återstod.

En del kunde agera som skuggregeringar. Heritage och IEA kom nära den verkställande makten i form av president Ronald Reagan och premiärminister Margaret Thatcher. Brittiska Demos fick ett stort inflytande över att forma tankarna för premiärminister Tony Blair.

Det tog tid för idén att sprida sig. England fick sin första tankesmedja på vänsterkanten först i slutet av 80-talet. I Sverige skapades tankesmedjan Timbro genom ett genomtänkt stöd från Svenskt Näringslivs föregångare SAF (läs mer i boken T25 samt Sture Eskilssons memoarer). Det stora och breda genombrottet, för den andra generationens tankesmedjor, skedde runt millennieskiftet. Den andra generationens framgångar inspirerade till att fler bildades men arbetet var påfallande enhetligt. Många trängdes i samma nisch och Östeuropas breda flora av tankesmedjor under 2000-talets första hälft var beroende av pengar utifrån.

Omvärldstrycket började förändras. Mediernas position ifrågasattes av bloggar och senare de sociala medierna, den stora politiska kampen uppfattades som avslutad: nu gällde det att hålla sig relevant med en alltmer avlägsen väljarkår. Politikerna behövde neutralisera politikens politiska laddning. Donatorer har kanske inte längre samma tålamod eller djupa fickor för policyarbete, mer direkta och handfasta resultat måste uppvisas. När medierna tappade makten över att sätta sin egen dagordning behövde de aktörer som kunde skapa klickdrivande nyheter. Det var dags för den tredje generationens tankesmedja att göra sitt inträde på politikens arena.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

TransVision 2017 in Brussels

On November 9th 2017 I will give a speech on technological development in Sweden and Europe and the politics of emerging technologies at...