måndag 1 september 2014

Politikens smedja: ett universitet utan studenter

Brookings Institution grundades redan år 1916

Valet står för dörren, kanske med ett regeringsskifte i sikte. Kan en motsvarande förändring även ske de i vidare politiska kretsarna runt europaparlament, riksdag, landstingsfullmäktige och kommun? Hur kommer de institutioner som burit upp det politiska landskapet under de senaste årtiondena att se ut?

Många böcker har skrivits om de politiska partiernas fall och oförmåga att kunna styra sin egen opinionsbildning, främst genom att förlora makten över agendan till medierna.

De senaste decennierna har debatten om politikens långsiktiga perspektiv handlat om tankesmedjornas alltmer framträdande roll. Ofta har tankesmedjorna omtalats i konspirationstankar, som främst pekar på att delar av allmänheten saknar makt och insyn i det politiska skeendet. Tankesmedjorna, på bägge sidorna av Atlanten, sägs vara innovatörerna inom idébyggandet genom partiernas rädsla att förlora kontakten med det som uppfattas som mittenväljaren.

Bilden av tankesmedjan som växande maktfaktor i samhällsdebatten och som leverantör av beslutsunderlag är relativt etablerad och särskiljs från lobbyismen genom sitt genuina ideologiska intresse.

I sammanhanget är det givande att läsa artikeln Devaluing the Think Tank av Tevi Troy i National Affairs. Troy berättar om tankesmedjans historia som en skiftande balans mellan policyarbete och politisk kamp.

Troy anger tankesmedjans början som ”ett universitet utan studenter”. Den första generationens tankesmedjor påminde om en forskningsinstitution på ett universitet, fast med mer handfasta politiska idéer. Författaren anger Brookings, Hoover, RAND och American Enterprise Institute som exempel på den första generationen som kom i mitten av 1900-talet.

I Sverige motsvaras den av exempel som SNS, Ratio samt IFN och myndigheter som Institutet för Framtidsstudier eller de adjungerade professorerna. De arbetar med liknande metoder som forskningsinstitut, och som Troy påpekar, står de något utanför sin samtids hetaste debatter. De har en viss politisk åskådning i botten, men det går inte alltid att utläsa en handfast politisk ståndpunkt. SIPRI har förklarats som att ge "objektiv information till den egyptiske diplomaten vid nedrustningsförhandlingarna i Genève i början av 1960-talet".

Den första generationen vann förtroende genom att kretsarna inom politiken var så snäva. Det var lätt att få inflytande när alla kände alla och policy var det som kunde diskuteras fram när finansministern lyfte på telefonluren och pratade lite med direktören för arbetsgivarorganisationen. Villkoret var dock att befinna sig inom ramen för det konsensus som fanns i Washington eller de europeiska huvudstäderna.

I längden skulle omvärldsförändringarna leda till den andra generationens tankesmedja, där den första generationen skulle få allt svårare att hävda sig i en mer politiserad policydebatt. Därför lämnade många donatorer intrycket att den första generationen var oförmögen att påverka samhället eller forskningen. Det behövdes nya lösningar för mer konkreta utmaningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

Oansenlig statuskonsumtion

Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även ...