måndag 31 mars 2014

Folkrörelser utan folk

För något år sedan publicerade Christopher Snowdon en skrift på IEA om strumpdockorna, som jag läste från Almedalen. Strumpdockorna är de frivilligorganisationer som är helt beroende av statliga bidrag för att kunna överleva.

Snowden har granskat utvecklingen på Europanivån i skriften Euro Puppets. Efter Maastricht-fördraget förändrades Europeiska Gemenskapen till Europeiska Unionen. Det som också förändrades var den elitism som präglat organisationen. Nu skulle EU inte längre diktera beslut, utan förankra dem. Ankringsplatsen var frivilligorganisationerna, att jobba in vissa NGO i den politiska processen. Det var en svår och kostsam uppgift för det civila samhället att börja driva politik i Bryssel och Strasbourg, så därför började Europeiska kommissionen med en generös utdelning av bidrag.

Fast det ekonomiska stödet riktades in på de grupper som stödjer den politik som Europeiska kommissionen driver. Snarare än att öppna bubblan i Bryssel har bidragen sett till att sprida bubblan lokalt till medlemsländerna, med fickor präglade av europanivån prioriteringar. Bubblans prioriteringar och språkbruk kopplar sällan till det nationella planet, så pengarna blir främst ett sätt att driva organisationernas gamla vanliga agendor.

Jesper Jönsson på Vargfakta ger tänkvärda exempel på hur bidragsberoende även stora föreningar med många medlemmar är, att bidragsnivåerna ökar kraftigt samt att alltmer av statens politik och satsningar numer dikteras av strumpdockorna. Det är en sak med de gamla folkrörelserna som i alla fall har en del medlemmar, även om de tränger ut de civila samhället. Det nya är att politiska debatter kan dyka upp ur tomma intet och ta över agendan, genom 5-6 personer som sitter på lite olika stolar i en mängd mikroskopiska strumpdockeorganisationer med pipeline in i departementen och anslagsgivande myndigheter.

Nu är Snowden tillbaka med en skrift om vad som borde göras åt problemet, The Sock Doctrine - What can be done about state-funded political activism? Snowden anser att det finns sätt att ge nytt liv åt demokratin och det civila samhället. Hans råd är förstås anpassade till brittiska förhållanden, men en del tankar kan även vara till hjälp i Sverige.

Statligt finansierade folkrörelser har släppt sin folkrörelsekoppling. Långt mer än andra intressenter har därför allmänheten intresse av att få reda på vad de gör med anslagen och politiska kontakter tar för pengarna. Offentlighetsprincipen hjälper medborgarna att se vilka anslagen är, men moderna strumpdockeorganisationer är blandningar av ideell förening, aktiebolag och stiftelser där det kan vara svårt att få insyn. Kan Snowdens förslag om att organisationerna tydligt ska deklarera hur mycket av deras intäkter som kommer från offentliga anslag vara till hjälp för att vidga medborgarnas insyn?

Anslag ska gå till föreningar där det finns ett legitimt folkligt intresse, uppstartsbidrag från staten av alla det slag visar att det inte finns ett tillräckligt folkligt intresse. Det gäller inte minst för den vegetation av underföreningar och specialorganisationer som de stora grupperna startat endast för att kunna få anslag ur olika budgetar på samma myndighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 30 mars 2014

Futurismen som filosofi

Futurismen var en mycket bred rörelse. Idag låter futurismens anslag bombastiskt, närmast löjligt men dess koppling till masskulturen gjorde att delar av ligger kvar i grunderna för reklam, film, fotografi, industridesign etc. Motiven finns inte kvar, men en del av futurismens manér. Jubileumen av manifestet år 1909 brukar uppmärksammas, men vankelmodigt.



Futurismen kopplades politiskt till fascismen. Det går att diskutera om det var nödvändigt givet riktningens idéer, men med Marinetti som dominant frontfigur var vägen utstakad. Det låg förstås en del opportunism från Marinettis sida, men inte enbart, likheter fanns i många av de rörelser och riktningar som spirade i Italien på 1910-talet.

Marinetti strävade förstås att futurismen skulle bli den fascistiska regimens officiella konstsmak, vilket diktatorn Benito Mussolini inte lät den bli. Precis som med futurismens arkitektoniska kusin razionalismo, var Mussolini mer lagd åt en pompös klassicism. Till skillnad från Adolf Hitler lämnade han ett utrymme åt fler konstriktningar om de tjänade hans syften, futurismen sågs däremot av nazisterna som ”degenererad konst, Entartete Kunst”.

Futurismens fick betala för Marinettis dominans. Han såg det som det radikala steget att stödja Mussolini även när han störtats från makten och grundade sin marionettstat Salòrepubliken. När sedan Marinetti dog av en hjärtattack 1944, så tog riktningen tvärt slut och var försvunnen efter kriget.



Riccardo Campa, en sociolog som undervisar vid Jagellonska universitetet, har skrivit en bok om denna antifilosofiska rörelse och försökt gräva fram dess filosofiska rötter från manifesten, dikterna, böckerna och essäerna. Finns det en egen position? Mycket är handlingsmystik men Campa gör jämförelsen med Aristoteles metafysik och dess uppfattning av under, häpnad, fascination för det okända och nyhetens behag. Från nyhetens behag går det till innovation, då Campa beskriver den futuristiska filosofin som ett ställningstagande mot den tyska idealismen, särskilt synlig i filosofen Benedetto Croces verk som vid tidpunkten dominerade den akademiska filosofin i Italien. Inspiration kommer från t.ex. Nietzsche.


Campa ser den futuristiska ansatsen som en fortsättning av filosofin, genom att den bevarar ett intresse för metafysiken. Mycket av filosofin begränsas sedan till språkspel, reflektioner över det egna tillståndet eller definitioner av den vetenskapliga metoden. Under den andra halvan av 1900-talet blir filosofin så begränsad att frågor om fysik och metafysik snarast tas över av fysiker och teologer. Futuristerna sätter tekniken i rollen som frälsare och helare, enligt Campa. De är också bättre rustade att närma sig döden som koncept, vilket den samtida filosofin hade börjat få svårt för genom sitt avskiljande från kristendomen. Futuristernas förandligande av teknik och handling tar dem tillbaka till en pansofisk, allomfattande, filosofi som närmast påminner Campa om de klassiska grekerna eller renässansen.

Författaren gör en intressant läsning av futuristerna, även om vissa bitar i pusslet han lägger känns något inpressade. Det mest värdefulla är utmaningen som futuristerna slungar mot vår tid.

Modernismen blev en mycket fransk rörelse. Det futuristiska manifestet publicerades i den konservativa dagstidningen Le Figaro, och reaktionerna från konstnärerna och de intellektuella var tämligen kyliga. Futurismen hamnade i periferin, i Italien och det tidiga Sovjetunionen.

Även i Frankrike, konstens bubblande kittel de första årtiondena av 1900-talet, kändes en önskan för rörelse, av uppbrott och omfattande förändring. Däremot tog den sig uttryck genom kubismen. Guillame Apollinaire, själv påverkad av futurismen, ansåg att dess ”fetisch” av tingen skulle leda till att futuristerna bara skulle bli ”plakatmålare”. Pablo Picasso förlorade mot Marcel Duchamp, som vägledde konsten ut ur kulturen. Apollinaire hade en poäng, men den modernism som överlevde efter kriget saknade idéerna och snart nog även relevansen och vitaliteten.

Då blir det tydligare varför futurismen går på tvärs med samtiden, och beskylls för dogmatism och nihilism då den tar sig an frågor om att förändra samhället och bemästra naturen. Det finns alltså anledning att, medveten om tidigare misstag, damma av delar av futurismens estetiska, tekniska och politiska nyfikenhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

lördag 29 mars 2014

Vilka it-kompetenser efterfrågas mest?

Vilka it-kompetenser efterfrågas mest? I media får vi ofta läsa om molntjänster, big data och avancerade säkerhetslösningar men efterfrågar arbetsgivarna kompetens om dem på arbetsmarknaden? I artikeln "Du ska kunna minst ett språk" den 28 mars 2014 talar jag för TechWorld med tre experter och undersöker en rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

söndag 23 mars 2014

Socker är livets krydda

Image courtesy of [Grant Cochrane] / FreeDigitalPhotos.net

Det pågår ett korståg mot socker. En förklaring är att livsmedelsverk i Europa och Nordamerika förklarade fett som det stora hotet och att pendeln nu svänger. Det finns en del skumma händelser bakom fettets demonisering på 1970-talet med kontakter till livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin.

Två fel ger inte ett rätt. Kampanjen mot socker rymmer varningstecken. Det finns en sur stämning, en något för auktoritär tankestruktur och risk för konspirationstänkande. Genom en del nya dieter finns kopplingar till andra delar av livsmedelsindustrin. Det ropas om Sockerfällan. Det förrädiska sötsuget är beroendeframkallande! Det har inget näringsvärde (vilket ju kalorier förstås här)! Det ropas på skatter och förbud. Siffror förs fram över sjukdomar som sägs vara kopplade till sockret men ofta är svåra att koppla ifrån allmän vällevnad och åldrande.

Världshälsoorganisationen WHO väger in i debatten på ett konstruktivt sätt med sin öppna konsultation.

Free sugars contribute to the overall energy density of diets. Ensuring energy balance is critical to maintaining healthy body weight and ensuring optimal nutrient intake. 
There is increasing concern that consumption of free sugars, particularly in the form of sugar-sweetened beverages, may result in both reduced intake of foods containing more nutritionally adequate calories and an increase in total caloric intake, leading to an unhealthy diet, weight gain and increased risk of noncommunicable diseases (NCDs).

WHO påpekar också problemet med karies, vilket inte är så kontroversiellt.

Det är tonen som är upplyftande, organisationen säger inte att socker är knark eller att fruktos är farligare än sackaros och glukos. Den försiktiga linjen borde vara vägledande för framtidens debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 21 mars 2014

Godhet på recept

Forskare försöker hitta den moraliska molekylen som kan göra oss till bättre människor – via ett piller. Läs mer i Godhet på recept som publiceras i Nyhetsmagasinet Fokus, nummer 11 år 2014 om hur tre signalsubstanser som påverkar glädje och ångest kan användas. Finns det användningsområden som vi bör avstå från om forskningen visar sig stämma?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

torsdag 20 mars 2014

Flying has never been safer

I write in the magazine Spiked about deregulation and automatization in the air. Flying has never been safer, what are the effects on the economy of air travel?

The pressure of competition on airlines is very hard indeed, some airlines and airports would not exist if not for the subsidies. Within the EU there are 460 commercial airports, of which perhaps 15 per cent are profitable. The profitable ones are usually those who have been fully or partially privatized. Of these airports 71 manage over five million passengers annually. Of the commercial airports, 185 of them handle less than 200,000 passengers a year.

A freer market would probably see more automatization of the aircrafts. It is often difficult to grasp how far the technology has been developed, actually it is more stuck in the 1960's than necessary because of regulations.

What does the pilot's work look like today, say with a flight on an Airbus? The crew begins by reviewing the weather at destination, alternate airports, the airports enroute and checks the roadmap made up by the operation department of the airline. Final decision on the amount of fuel and briefing to the cabin crew are made. Calculations are made on autopilot programming and takeoff speed. This is made one hour before take-off.

At take-off the pilot uses levers and instruments for half a minute up to five minutes, depending on traffic and weather. This is a take-off according to SID. On cruise level height the crew keeps track of fuel and checks the route with GPS. When the aircraft enters a new sector it hails ATCO (the air traffic controller).

Landing is in accordance to another procedure – STAR, with a check up with the autopilot and the weather for half an hour. After arrival at the gate, pilots work with the plane's logbook, tech log, and the personal logbook. For a ten hour flight, the crew works in flight for about an hour. No wonder airlines see the opportunity to cut costs while increasing security by automation.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

onsdag 19 mars 2014

Växande datavolymer, backup och restore möts av nytt paradigm

Aldrig har teknikutvecklingen varit så snabb och het som nu för lagring, säkerhetskopiering och återställning. Verksamheten ställer nya krav, och it-avdelningen måste hänga med.

I Tech World den 19 mars skriver jag i Den nya lagringen: Sluta gissa, börja räkna om hur optimerad design genom persistent minne behöver konvergerad infrastruktur med blandade laster, federation och automation. Du kan läsa mer här för att få perspektiv på datalagring genom tiderna.

Exempel från seminariet på plattform för Big Data-lagring driven av HP med partnerföretag.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

lördag 15 mars 2014

Hålla webben fri och öppen

Håller de stora IT-bolagen på Web 2.0 på att växa till att bli för stora? Kommer vi se allt större karteller på nätet nu när molnet blir viktigare? Kanske inte, men IT-branschen kommer att förändras.

Från politiken kan åtgärderna vara rent destruktiva, det är många politiker som gärna vill reglera marknader som fungerar "bara ifall att". Timothy Muris, som tidigare var chef på amerikanska FTC (ungefär Konkurrensverket) gav år 2010 fem bra råd i Wall Street Journal till lagstiftare och konkurrensverk:

  1. Var vaksam när konkurrenter klagar på att en konkurrent beter sig oschysst. Det kan lika gärna vara ett sätt att egna fördelar.
  2. Att företag är framgångsrika behöver inte betyda att de måste förklara sig om hur de blivit framgångsrika.
  3. Definiera inte marknaderna för smalt. Om något är verkligen nyskapande så kommer det att behärska marknaden, om inte annat till nästa stora genombrott. Innovation driver marknaden.
  4. Straffa inte innovatören genom att gå på krav att konkurrenter ska "släppas in" på tjänster och affärsmodeller.
  5. Utvärdera en åtgärd tidigt och ofta. På snabbrörliga marknader så kan konkurrensregleringar bli det enda som befäster en gammal affärsmodell.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 12 mars 2014

FM2030, evighetens framtidsnostalgiker

FM-2030, mannen som omskapade sig själv flera gånger under livet, är satt i kryofrys för att invänta en tämligen osannolik återuppståndelse. Kanske, kanske gör FM-2030 ytterligare en förvandling av sin tillvaro. Troligare är att eventuella omvandlingar kommer att handla om synen på hans arv.

Hans litterära arv finns kvar. Det är några böcker från ett tidigt författarskap som visade en del potential, men som fastnade för mycket i ett tema. Det såg författaren själv. Idag är troligen Identity Card den av böckerna som överlevt bäst.

Framtidsforskaren FM-2030 går att utvärdera, vi börjar nu på 2010-talet gå in i den tid som han betäcknade som "framtiden" i sina skrifter på 1970-talet. Det finns förutsägelser som FM- 2030 fick rätt, men även fel.

Områden som telekommunikationer, automatisering av tillverkningsindustrin och förändringar i familjelivet ser vi har rört åt det håll han väntade sig, men viktiga förutsägelser om rymdkolonisation, livsförlängning och kryonik har inte alls utvecklat sig i den radikala riktning FM-2030 tog ut.

Förutsägelserna han gjorde var baserade på prototyper i laboratorier eller under testning. Det förutsäger sällan i vilken ordning teknikerna kommer i allmänt bruk. Orsaken är att även om de med god säkerhet identifierar vad som är på väg så är det en kontext av ekonomi, politiska beslut och kunders val som i slutändan avgör hur snabbt de utvecklas för komplex för att förutsägas med säkerhet. Även en tekniskt lyckad uppfinning kan behöva övervinna mycket motstånd och förseningar innan den når ut. Den kan också få nya användingsområden som ingen väntat sig.

Bedömningen av honom som samhällsvisionär beror delvis på betraktarens politiska åsikter, men hans jetset-vision av en harmonisk framtid som följer av att tekniken används på ett visst sätt känns nog mindre trovärdig. Det även om man delar optimismen som FM-2030 gav uttryck för, istället för de domedagspredikanter som i mycket vann samhällsdebatten. Många av samtidens transhumanister finner att hans syn på genteknik och neurochip är naiv och behöver i alla fall mer omtanke om individens rättigheter.

Det är som transhumanistisk filosof FM-2030 kanske trätt in i den framtid han längtade efter. Idag så omtalas han sällan ens bland transhumanister. När hans personlige vän filosofen Max More sammanställde ett samlingsverk över viktiga texter i tankeriktningens historia, så fick FM-2030 en hyllning i förordet av antologin, men ingen av hans texter valdes ut till innehållet.



Det är förstås en viktig utveckling som alla samhällsrörelser behöver, de första visionärernas idéer är inte särskilt väl sammanhängande. Det behövs analys och granskning för att få både bredd och djup på tankegångarna. FM-2030 lämnade stora hål i sina tankar, vilka inte har blivit bättre med årens lopp. Transhumanismen behövde skapa en akademisk trovärdighet för sina ställningstaganden, om inte annat för att rensa bort felaktigheter, dumheter och önsketänkande.

Samtidigt lades väldigt mycket energi på det akademiska arbetet och mindre på entusiasmerande visioner om framtiden. Tankeriktningen blev långt mer begränsad. Riskanalyser beräknas för disruptiv teknik, men inte för de kostnader som status quo eller självgod traditionalism kan ge upphov till. Tanken om Singulariteten, en tidpunkt när datorer överträffar människans intelligens, blir väldigt abstrakt för många människor och blandas ihop med eskatologi. Den tar också energi från att utveckla tänkarna om förbättringar av det mänskliga tillståndet. På det var FM-2030 mer handfast.

Det är till en ny generation som FM-2030 har mer att säga. Det är den första generationen där digitala frågor och bioetiska ställningstaganden har en politisk laddning precis som miljöfrågor, arbetsmarknadspolitik och finanspolitiken. Om inte annat för att de får en förebild som höjer blicken in i evigheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

tisdag 11 mars 2014

FM2030, transhumanisten

I början av 80-talet var FM-2030 djupt engagerad i sina idéer. Han hade bytt namn. Riktigt vad det nya skulle betyda var obekant. Kanske var det bara initialerna i hans föregående namn tillsammans med årtalet han ville leva till, kanske stod det för Future Man. I vilket fall som helst väckte namnbytet uppmärksamhet. Namn är en av våra starkaste kopplingar till traditionerna.

Det hade vid det här laget byggts upp en liten rörelse runt idéerna. Anhängarna bestod först och främst av vänner och bekanta till FM-2030, utökade med några av hans studenter. På 80-talet låg inte tekniken inte i närheten av den nivå som FM-2030 skrivit om i sina böcker, men kanske gick det att börja leva efter några av de sociala förändringar som han skrivit om. En sådan sak var hans vegetarianism, då han ansåg att vårt samhälle redan nu var så välmående att det inte fanns något behov att döda djur. Han var också engagerad mot dödsstraffet.

Bäst fick rörelsen fäste i Kalifornien och den firade framtiden genom att hålla The Future Festival i Will Rogers State Historic Park i bergen ovanför Santa Monica. Det gick relativt bra för FM-2030 och hans idéer på 80-talet. De verkade passa in i den kaliforniska kulturen av Silicon Valley, body building, plastikkirurgi, medveten kosthållning, framtidsoptimism och frihetlighet. Särskilt i de jet set kretsar som FM- 2030 identifierade sig med. FM- 2030 fick under dessa år tillfälle att medverka i TV-program som Today, Good Morning America och bli intervjuad på Larry King Live.



Försiktigt började fler att samlas i nätverken runt FM- 2030, den transhumanistiska rörelsen fick sin första stora skjuts av energi och drivkraft. Den unge filosofen Max More och hans senare hustru konstnären Natasha Vita-More (det var många transhumanister som tog efter exemplet att byta namn) tillhörde kretsen runt FM-2030 och skapade upp de extropiska principerna. Max More tänkte sig principen extropi som en motsats till begreppet entropi. Det var en första formalisering av de transhumanistiska idéerna: extropianismen, som också ledde till organisationen Extropy Institute, tidskriften Extropy och en serie konferenser som kallades Extro. Från rave och alternativscenen kom i början av 90-talet personer som Romana Machado och R.U. Sirius.

När rörelser växer så kommer det impulser från andra håll och nya personer börjar att spinna vidare på idéerna. Särskilt när internet började att göra sin entré på 90-talet, och öppnade världen, var det tydligt att idéerna gått långt utanför bekantskapskretsen runt FM-2030. Internet liknade några av förutsägelserna som FM-2030 gjort om informationstekniken, men det var tydligt att den nya generationen av transhumanister inte tog FM-2030 till sig. FM-2030 hade på 1970-talet försökt anpassa sin litterära stil och skrivna språk till den kommande elektroniska eran och den digitala skriften. Söker man på de uråldriga siter som finns kvar från 90-talet är avtrycket från FM- 2030 förvånansvärt litet för den läsare som känner till hans betydelsefulla ställning de föregående tjugo åren.

Det blev informationstekniken, biotekniken, nanotekniken och kognitionsforskningen i sig som diskuterades, inte sammanhållna framtidsvisioner. Det kom in bioetiker, filosofer och riskanalytiker för att diskutera teknikernas utveckling. I slutet av 90-talet hade Ray Kurzweil blivit transhumanismens frontfigur. FM-2030 var fortfarande verksam, men det var tydligt att han inte längre var en av rörelsens drivande tänkare.

För FM- 2030 tog den framtid han längtade till slut år 2000. Hans kropp gav upp för den cancer som vuxit i bukspottskörteln under tio års tid. Fast kanske inte riktigt, sannolikheten är låg att nedfrysningen ska lyckas, men den finns där. Kanske kan FM- 2030 vakna upp ur evigheten till den framtid han längtade efter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

söndag 9 mars 2014

FM2030, samhällsvisionären

New York Times kallade FM-2030 “a prophet of boom” (jämför med "doom"). Han sågs som en extrem och oansvarig förespråkare av den utveckling som lett fram till civilisationens och ekosfärens snart förestående undergång. De godtagbara lösningarna, om det inte redan var försent, handlade om att sätta ett tak på energiförbrukningen och befolkningstillväxten.

Det blev inte bättre av att FM-2030 var en högljudd förespråkare av selektiv fortplantning och genetisk ingenjörskonst. Låt alla barn få bästa möjliga genetiska start i livet, ansåg han. Riktigt hur det skulle organiseras eller vilka egenskaper som var ”bäst” tänkte inte FM-2030 på så mycket. Ett sådant argument, sågs inte med blida ögon efter andra världskriget och Nazi-Tysklands fasor. Omgivningens dom var hård, särskilt om man jämför med samhällets godmodiga reaktion inför de drastiska barnbegränsningar och hårdhänta befolkningskontroll hans dåtida motståndare ville genomföra. 

I backspegeln fick FM-2030 i alla fall mer rätt om världsutvecklingen än de experter som hade samhällets öra. Det kom inga stora folkvandringar, raskrig, klasskamper, hungerkravaller eller någon världsomfattande miljökatastrof. Det kom inte ens ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen. Mellan 1970 och 2006 sjönk, enligt Världsbanken, andelen absolut fattiga av jordens befolkning från 27 till 5 procent. Det trots befolkningsökningen. Undergången fick skjutas på framtiden, gång på gång.

Som framtidsforskare gjorde förstås FM-2030 en hel del prognoser som gick fel. Framtidsforskarens baneman brukar vara att ge exakta årtal för när något ska inträffa, och det gjorde FM-2030. Samtidigt var han duktig på att följa sin samtids tekniska trender: solenergi, 3D-skrivare och globaliseringen beskrev han i god detalj för att vara 1970-talet.

Statsvetaren Leif Lewin beskrev redan 1970 i boken Folket och eliterna om hur TV och telefon kunde växa ihop för att användas i enkäter och rådgivning till de politiska partierna. FM-2030 såg snarare att datorerna öppnade för en kvalitativt skifte inom telekommunikationerna. UniCom skulle koppla samman människor och idéer och forma om samhället.



Omforma samhället var viktigt i hans framtidssyn. Många av samtidens transhumanister talar ofta om avancerad teknik, men sällan om hur samhället kan utvecklas. Att besegra döden är bara en början, ansåg FM-2030, ungefär som att se till att minska andelen av världens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen. Ingen människa är fri om hon är ständigt hotad av döden och evolutionen. Den människa som vet att hon ska dö blir kortsiktig, konservativ och begränsad. Materiellt överflöd är snarare viktigt för att ge alla människor en bra grund att stå på, så att de inte får armodets låga förväntningar. Då skulle dessa postmänniskor förstå att de förtjänar lycka och tillfredsställelse, och bygga sig en än mer fantastisk tillvaro.

Boken Are You A Transhuman (1989) är utformad som en enkät, där läsaren svarar på frågor om sin inställning till ett transhumant liv. FM-2030 målar upp ett nytt sätt att se på relationer. ”Linkups” är personer man har relationer till, oavsett släktskap eller romantisk inblandning. I detta nätverkssamhälle kunde relationer uppgraderas och nedgraderas efter behov. Det oavsett titlar, kön eller geografiskt ursprung.

Människor skulle donera ägg och spermier för att framställa genetiskt förbättrad avkomma, och barnen skulle växa upp på olika platser i ett globalt nätverk av gemenskaper. Dessa gemenskaper skulle leva under kupoler med konstgjord miljö. Sammankopplingen av mänskligheten genom nätet skulle fortsätta över hela planeten och resten av världsrymden. Normerna för samlivet höll på att förändras. Det går att se likheter mellan de familjeformer FM-2030 beskrev och dagens seriella monogami.

FM-2030 talade ofta om friheten. Om det var något politiskt värde han uppskattade var det valfrihet. Men det var en valfrihet inför evolutionen, inför människokroppens begränsningar, inför tillvarons vansklighet. Ofriheten som började vid att inte kunna få välja kropp eller sinne själv. Det var en frågeställning som på 1980-talet som sågs som filosofiska grubblerier på sin höjd, men som i och med medicinens framsteg blivit mer aktuella.

FM-2030 förde fram bioetiska tankar innan den akademiska disciplinen riktigt hade tagit form. Själv hade han en konstgjord höftled och en konstgjord tand, fast han ansåg att det inte längre gick att särskilja proteser från kroppen. Kroppen i sin nuvarande form var något evolutionen påtvingat människan för att kunna överleva högst tillfälligt i en fientlig miljö. Därför är det rätt att forma kroppen med teknik och förse den med nya funktioner. Skillnaden mellan den naturliga och den konstgjorda kroppen är inte relevant. Det som behövs är en ny syn på vad vi anser vara hälsa och börja kräva mer, även när det tar oss långt bortom kroppens nuvarande förmågor.

FM-2030 ville bekämpa strävan efter makt. Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Bättre telekommunikationer och delad information skulle ge medborgarna mer kunskap om samhället de levde i, och därför större möjligheter att påverka demokratin. Presidenter och premiärministrar skulle bli som samtidens konstitutionella monarkier, symboler för statsskicket, men där den verkliga makten fanns ute hos medborgarna.

Det var radikalt i sig att föreslå det på 1980-talet, men han gick steget ytterligare att medborgarna borde få hjärnimplantat inopererade för att möjliggöra omedelbar kommunikation från person till person. Information delas och sekundsnabba folkomröstningar skulle genomföras.



Den uppkopplade e-demokrati som FM-2030 såg rymmer ju en del svåra frågor om integritet, demokratisk kontroll av besluten (grundlagar tjänar ofta som bromsar på beslutsfattandet) och personlig autonomi. Samma teknik kan användas för att vitalisera demokratin kan användas för att bygga ett kontrollsamhälle.

FM-2030 hade ofta svårt att ta till sig den sortens motfrågor. Han kopplade ihop ett framsteg med en viss sorts användning i samhället. Visionen var en blandning av OS-byns kroppsligt fulländade idrottare som lever i en nära gemenskap, styrs av samma upplysta system som FN:s ideal och med diplomatins pragmatiska problemlösning.

Det var för honom självklart att i ett samhälle som präglades av överflöd och långt liv så skulle rädsla och makthunger ersättas av samarbete och vänlighet. Tanken att ett mycket avancerat samhälle också kan ha sina problem, låt vara angenämare, var honom avlägsen. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

FM2030, framtidsforskaren

FM-2030 återuppfann sig som framtidsforskare och undervisade vid The New School, UCLA och Florida International University. Han skrev artiklar för publikationer som New York Times, The Nation, The Saturday Review och Village Voice. Hollywood tog in honom ibland som konsult på framtidsimage.

Många länder bildade på 60-talet framtidskommissioner. En vanlig slutats de formulerade var att utvecklingen skulle leda fram till ett postindustriellt samhälle där informationstekniken på olika sätt skulle få en stor betydelse.

Framtidsstudierna uppstod vid tidpunkten som ett eget forskningsfält. Det som skilde framtidsforskarna från forntidens siare eller Jules Vernes kvalificerade gissningar var att professionen använde sannolikhetsberäkning, statistik, nationalekonomi, nätverksteori, datorvetenskap och ingenjörsvetenskap för att avgöra vart utvecklingen rör sig.

Rymdkapplöpningen, p-pillret, de första forskningssatsningarna på artificiell intelligens och det som senare skulle bli internet, jet-set ersatte kafékulturen, Robert Ettingers bok om kryonik The Prospect of Immortality fick en del uppmärksamhet. FM-2030 fascinerades av sin samtids syn på framtiden. Han gick från att skriva fiktion till att skriva om en fantastisk framtid på futurologins grund.

Debuten i genren Optimism One: The Emerging Radicalism (1970) handlar om att mänskligheten nått ett stadium i sin utveckling där pessimism, fatalism och nihilism inte längre är rimliga ståndpunkter inom filosofin. Vi är den första tidsåldern präglad av optimism. Hittills hade människans utveckling utgjorts av biologiska sammanträffanden, nu var det dags att lämna det djuriska bakom sig. Bortom det mänskliga går det att själv bestämma sina biologiska förutsättningar. Denna bild av människan under omvandling var sinnebilden för transhumanismen.

I Up-Wingers: A Futurist Manifesto (1973) beskrev han en kommande tidsålder av interaktiv telekommunikation, intelligenta maskiner och radikal livsförlängning. FM-2030 hyllade den utvecklingen. En Up-Winger "accepterar inget mänskligt tillstånd som permanent, ingen tragedi som irreversibel, inget mål som ouppnåeligt" och omfamnar förändringarna. Vi bör inte längre förutsätta att naturen styr människors liv, eller att vi är bundna av evolutionens lagar. Vi är i framtiden inte begränsade till våra biologiska kroppar och till den här planeten. Vi bör inte längre anta att vår tillvaro begränsas av döden. Det framtida livet skulle påbörjas idag. Ät bra kost, motionera, undvik stress var några av råden, vilket var en mer anmärkningsvärd uppmaning på 70-talet än idag.

I Telespheres (1977) undersöker FM-2030 det postindustriella samhället. Det är ett överflödssamhälle där automatiska fabriker tillfredsställer alla materiella behov och mänskligheten färdas mellan stjärnorna. Själva språket i boken var anpassat till framtiden. ”Unilang”, den universiella språket utan adjektiv och ålderdomligheter speglade den elektroniska skriften snarare än tryckpressen.

Det fanns ingen god forntid att längta tillbaka till, bara fattigdom, svält, förtryck och massmord särskilt om man ställde dem i kontrast till samtiden. Tekniken var uttrycket och orsaken till att människan blivit alltmer civiliserad. Därför behövde tekniken förbättra livet och öka människans livsmöjligheter.

Den optimism han gav uttryck för kom vid en tidpunkt som inte kunde bli mer fel. Oljekrisen, Romklubben, Stockholmskonferensen 1972, social oro, Vietnamkriget, Watergate, hungerkatastroferna i tredje världen och Kalla krigets kärnvapenhot. De framtidsprognoser som fick bäst spridning handlade om att världen skulle gå under i en gigantisk miljökatastrof, troligen på 1990-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

lördag 8 mars 2014

FM2030, författaren och världsmedborgaren

FM-2030 såg sig själv som för tidigt född och kände under sitt liv en nostalgi för framtiden. FM-2030 tänkte, som namnet antyder, att han skulle bli hundra år gammal och att gamla traditioner som kulturellt bundna namn skulle vältas över ända. En ljus framtid var möjlig med teknikens utveckling.

Idag är FM-2030 kryoniskt bevarad. Hans huvud ligger nedfryst i väntan på att en dag kunna återupplivas av den framtid som han längtade till. I viss mån fick FM- 2030 den odödlighet han sökte.

Fereidoun M. Esfandiary ”lanserades” som han själv kallade det, i Bryssel år 1930. Han var son till en betydelsefull iransk diplomat och levde på faderns olika tjänstgöringsplatser runt om i världen. Utbildningen fick han därför på många olika skolor i världen och han lärde sig att tala arabiska, hebreiska, engelska och franska. En världsmedborgare sedan födelsen.


Han spelade basketboll för Iran vid OS i London 1948 och studerade sedan vid UC Berkeley i USA. I faders fotspår gav han sig på 50-talet in i diplomatin och arbetade för FN. Uppdraget gällde medling i konflikten mellan Israel och Palestina, och där fick FM-2030 en första smak av samtidens problem. OS-byn i London och FN-högkvarteret i New York var två miljöer som skulle prägla hans senare arbete. Där fanns förebilderna för hans framtidssyn, både till kropp och sinne.

Han började skriva romaner. Den första, The Day of Sacrifice (1959), är en blandning av kulturkrock och spionberättelse i 50-talets Iran. Den hyllades som en av årets bästa böcker av The New York Herald och översattes till elva språk. Boken fanns även på USA:s utrikesdepartements läslista.

Den kejsare, shah, som fadern tjänat var Reza Pahlavi. Reza Pahlavi hade störtat den konservativa Qajardynastin som styrt sedan slutet av 1700-talet och påbörjat reformer för att få det efterblivna Iran att moderniseras. Det var en tid då Iran präglades av framtidshopp, vilket bröts när en brittisk-sovjetisk invasion 1941 avsatte Reza Pahlavi och förde hans son Mohammed Reza till Påfågeltronen.

Reformismen var det Iran som FM-2030 hade en avlägsen kontakt med. När landet sedan vände sig mot reformerna, försvann de sista banden för FM-2030.

Romanen Identity Card (1966) avslutade hans litterära bana. Det är en bok om en ung iranier som vuxit upp i väst och som återvänder. Huvudpersonen fastnar och dör i ett land som alltmer präglas av byråkrati, autokrati och självgod traditionalism. FM-2030 förstod att han skulle hamna i ett fack av mellanösternskildrare om han fortsatte som romanförfattare. Han hade funnit en mycket mer intressant destination: som världsmedborgare i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

onsdag 5 mars 2014

Kan vi räkna med Afrika?

Afrika framtidens land. SVT:s Korrespondenterna sänder reportage från det framgångsrika men underrapporterade Gabon. Vi får höra att Etiopien nu kan börja konkurrera när det gäller produktion. Dagens Industri håller en konferens på temat Afrika – framtidens marknad med nya affärsmöjligheter för svenska företag. Hans Rosling visar oss på Gapminder siffrorna om hälsa och livslängd från Förenta Nationerna. Fast hur stort förtroende kan vi ha för siffrorna från Afrika?

Afrikas utveckling är osäker. Det sker många bra saker i Afrika nuförtiden, men en bok skriven av Morten Jerven ger tillfälle att vara aktsam. Han är en norsk ekonomhistoriker som arbetar i Kanada och har gjort en resa bland afrikanska statistiker.

Jerven undrar hur det kan komma sig att länder på kort tid kan gå från att vara ett fattigt land till att kallas aspirerande medelinkomstland? Det är förstås ofta svårt att förstå hur fattiga många afrikanska länder är och hur stora effekter även små förbättringar kan ge, men Jerven pekar även på statistikens roll.

Det är inte bara fråga om noggrannheten i data, vilket förstås kan vara svårt i länder där insamlingen är omständlig och kostsam. Det som många afrikanska länders statistiska centralbyråer gör, berättar Jerven, är tydligen att noggrant välja ut "rätt" basår för att sätta priserna i uppskattningarna av BNP. En näring som var viktig när basåret sattes kan fortsatt verka viktig idag, oavsett strukturella förändringar. Näringar som var mindre viktiga när basåret sattes underskattas. Tillväxt kan medvetet både överskattas och underskattas på det sättet.

Internationella valutafonden IMF rekommenderar ett byte av basår vart femte år. Jerven skriver att det sker mer sällan i Afrika, och ofta på politiska grunder. Ghana fick år 2010 sin BNP justerad uppåt med 60 procent efter ett sådant byte. Hur robust är tillväxten? Det vet vi tyvärr rätt lite om, i alla fall från BNP-måttet.

BNP är ett mått på status för ett land i vår globaliserade värld. Stigande BNP anses signalera att statsledningen i landet genomför en bra politik, en politik som är värd att satsas på för både bistånd och investeringar. Det är inte ovanligt att påpeka att BNP inte kan mäta allt, men det är mer sällsynt att påpeka hur man bör mäta rätt. Bistånd, affärskontakter och demokratifrämjande tjänar på det.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...