måndag 29 september 2014

Klickfarmarna, ett hot mot de sociala medierna?

Sverige är den åttonde största marknaden för nätannonser i Europa. Men frågan om hur många möjliga kunder en annons når är mer komplicerad än man kan tro. Vad händer när de sociala medierna alltmer fylls av fejkade personer? Jag reder ut begreppen kring falska konton och klickfarmare i en artikel för tidskriften Internetworld den 29 september 2014.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

lördag 27 september 2014

Extropism på tröskeln till framtiden

De extropiska idéernas rötter finns i de många små grupper som på 1970-talet arbetade med så skilda frågor som livsförlängning, kryonik, rymdkolonisation, science fiction, datateknik och framtidsforskning. Under årens lopp hade medlemar av dessa olika grupper uppfattat kopplingar och samverkansområden, fler av dem började att undersöka om det även fanns filosofiska kopplingar och en gemensam syn på världen.

Boken Great Mambo Chicken and the Transhuman Condition av Ed Regis beskriver detta röriga, genialiska och excentriska innovationsklimat. Det är så vetenskapliga discipliner och tekniska utvecklingar ser ut innan de blivit kända och regelbundet studerade på universitet. Regis ger exempel som kryonik, nanoteknik och rymdturism, där författaren väljer att skildra de mer skruvade sidorna. Exempel på det är kryonikens första rättsliga problem och hur några av de nedfrysta huvudena försvunnit. Titeln hämtas från ett av rymdturismens tidiga experiment med att avla fram en stam av kycklingar som klarade av hög gravitation bättre.

En del saker i boken har åldrats mycket, att ladda ned filer och programvara från internet är knappast samma tekniska under som det var 1991. Mycket av det som var underground, lite knasigt och visionärt då är självklar vardag idag. Nanoteknik studeras i prestigefyllda forskningsprogram och kändisar köar för att få köpa rymdresor.

Filosofen Max More var viktig för att ge systematik åt idéerna, skapa upp de extropiska principerna samt ett lugnt och rationellt ansikte åt de mer radikala tankarna. Inspirerad av tänkare som Jeremy Bentham, Voltaire, John Locke och Adam Smith utropade han en ”Upplysning på steroider”. De tre tänkare som tydligt präglat Max More är FM2030, Ayn Rand och Friedrich Nietzsche. Från FM2030 hämtades framtidsvisionen och teknikfilosofin, vilken antog en tämligen rak och accelererande utveckling av 1900-talets teknologier. Från Ayn Rand hämtades den etiska individualismen, och även hennes romantiska syn att samhällsutveckling och teknikutveckling sker genom enskilda individers tydligt identifierbara handlingar. Friedrich Nietzsche bidrog med sin estetik, sin vilja till makt och konceptet övermänniskan som står över sin samtids moral, men det utelämnade Nietzsches askes och förhoppning att få förlora sig själv. I kombination med kontakter med BDSM-kretsar, tidiga ravepartyn, turboentreprenörerna i Silicon Valley, hackers och steganografer samt bodybuilders skapades en mycket kalifornisk filosofi som delar många rötter med Burning Man. Den fick namnet extropism, hämtat från boken ”The wounded sky” från 1983 av Dianne Duane, där hon beskrev ett möjligt nästa steg i den mänskliga utvecklingen. Inom termodynamiken används extropi som en metafor för något som står emot entropin, något som motverkar sönderfallet och ger en rörelse in i framtiden.

Extropy magazine gick från ett tryck på femtio exemplar 1988, som Max More och T.O. Morrow var tvungna att jaga folk för att bli av med, till att ha tusentals prenumeranter år 1997 då tidningen blev för dyr att trycka och gick över till webben. Samma år grundades Extropy Institute som organisation för att sprida och forska kring idéerna. E-postlistan Extropy startade 1991, den första hemsidan kom 1996. År 1994 hölls den första omtalade konferensen Extro-1, som beskrivits i en epokgörande artikel i Wired av Ed Regis.

Max More och hans hustru Natasha Vita-More (författare till det transhumanistiska konstmanifestet) samlade en krets av studenter, av Upwingers från kretsarna runt FM2030, AI-forskaren Marvin Minsky, nanoteknikens fader K. Eric Dexler, Wired Magazines grundare Kevin Kelly, astrofysikern Fiorella Terenzi som tonsatte stjärnorna och kallades för en blandning mellan Carl Sagan och Madonna av TIME magazine, forskaren Bart Kosko som sedan blivit känd för sin forskning om suddig logik och uppfinnaren Ray Kurzweil. AI-teoretikern Sasha Chislenko utvecklade tankar om en rekommendationsekonomi på nätet och mikrobetalningar som först senare satts i verket genom algoritmer. Chislenkos självmord år 2000 var ett avbräck för extroperna, både för att hans teorier om cyborgen, självexperiment och interaktivitet på internet inte vidareutvecklades men också för att man inte förutsett att död och självmord är förhållandevis vanligt förekommande – fastän tragiska – händelser i vilken gemenskap som helst. En genuint extropisk tolkning gavs inte, även om den befann sig inom räckhåll. De extroper som hade kapaciteten att analysera var för personligt inblandade.

En omläsning av boken Great Mambo Chicken pekar på några av extropernas problem. Nanotekniken hyllas som tillväxtmotor av politiker, men dagens teknik har väldigt lite att göra med K. Eric Dexlers vision av molekylära maskiner efter den hårda striden med Richard Smalley och resultaten på 2010-talet är magrare än vad många väntat sig. Rymden har fått en skjuts framåt genom New Space och Indiens lyckade resor till Månen och Mars, men det finns absolut inget som liknar en kolonisering av rymden med människor och produktion. Rymdresenärer behöver kanske inte vara de rikaste bland mångmiljardärerna längre, men nog bör de vara väldigt ekonomiskt välmående. Kryoniken såg några mindre förbättringar i vitrifieringsprocessen, men det är fortfarande en teknik på gränsen till vetenskap, främst därför att ingen har återupplivats. Priset på att bli kryoniskt bevarad har inte förändrats. Sannolikhetsberäkningen ligger fortfarande på samma dåliga argument som tobakshandlarn har för att kränga lotter ”har man ingen lott så kan man inte vinna”. De grupper skulle vara intresserade av kryonik ställer den låga sannolikheten mot alternativkostnader. Kryonikerna missbedömde hur provocerande kryonik skulle bli för ett sekulärt och humanistiskt samhälle som har allvarliga problem med att förhålla sig till döden. Det är mer OK att dra ett argument om liv efter döden med ett ”because Jesus!”. Det är känslomässigt inte så utmanande då den troende ändå inte för ett argument som fungerar i samhällsdebatten. En pretention om vetenskapligheten i det här laddade ämnet möter däremot traumat med full kraft.

Många extroper satte likhetstecken mellan en given teknisk utveckling och de extropiska idéerna. Besvikelsen var märkbar, varför utvecklades det inga AI-datorer eller genetiska modifikationer? Det gav ett intryck att transhumanism var något som kunde tillämpas i en avlägsen framtid, efter Singulariteten, men inte i vardagens möten med tekniken, kropparna och institutionerna. Digitaliseringen av Extropy magazine har i efterhand beskrivits som ett misstag, då den elektroniska tidskriften inte kunde samla rörelsen på samma sätt.

En ny generation tog avstamp från ExI-konferensen 1999 och förde på allvar in frågor om bioteknik och bioetik. En akademisk transhumanism utvecklades och Ray Kurzweils teleologiska tankar om Singulariteten gjorde ett djupt avtryck även utanför rörelsen. Det var uppenbart i början av 2000-talet att extroperna inte var drivande längre. Extropy Institute lades ned år 2006. E-postlistan Extropy finns kvar men drivs främst av gammal vana och medlemmarnas personliga band.

Kontroversen kring fåret Dolly år 1997 gav chockvågor bland extroperna, när de märkte rent känslomässigt att samhällets elit tog avstånd och istället spelade på samtidens krav på nollrisk, autenticitet och kontroll. De extropiska vänskapskretsarna misstog i många fall omvärldens reaktioner på deras utanförskap som en negativ reaktion på de extropiska idéernas budskap. Många människor bedömer idéer efter vem som yttrar idén, hur det sägs och först därefter vad som sägs. Lite av det mesta som personerna i de kretsarna hade sagt, hade fallit i dålig jord. Den samtida, akademiska transhumanismen har en enorm fördel i allmänhetens öron av att yttras av professorer vid prestigefyllda universitet och av uppburna entreprenörer.

Transhumanismen smalnade av efter extroperna, kopplingarna till samtidskulturen och dess subkulturer söktes inte längre. Nätverksteori, hacking, självorganisation, konstnärliga experiment, kroppsmodifikation, de utvecklingsexperiment som skulle leda till koncept som DevOps eller ens queerteori var inte riktigt välkomna under den tidiga 2000-talet. Den utvecklingen skulle börja att ta fart på 2010-talets mitt.

Extropismen vidareutvecklades. Idéerna kunde inte stanna i 90-talet, men kan definitivt bidra genom sin myllrande mångfald och sin dynamiska optimism. BEST DO IT SO, som de hade sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 25 september 2014

Vad hotar mänsklighetens överlevnad?

Det är inte särskilt sannolikt att hela mänskligheten kommer att utplånas fullständigt inom en nära framtid, men om det skedde vilken katastrof skulle då vara mest sannolik? Kommer fältet Artificiell Intelligens att utvecklas så mycket att en superintelligens, överlägsen all mänsklig intelligens, kan tillverkas?

Den sortens frågor måste handla om mer än att spekulera om hur många änglar som kan dansa på ett nålshuvud. De behöver underbyggas av en rationell riskanalys. I Nyhetsmagasinet Fokus i nummer 38 2014 skriver jag om Katastroffilosofen Nick Boström och om hans nya bok Superintelligence. Vilka risker ser Boström framöver och finns det något som kan göras för att undvika det värsta?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

lördag 20 september 2014

Förpackningen blir viktigare än varan

Jag skriver om modern förpackningsteknik Innovativa förpackningar för Svenska Dagbladet den 19 september 2014.

Läs mer om:

  • Uppkopplad förpackning ger ny kunskap om varans värde. RFID är en teknik för att kunna spåra och identifiera ett föremål. Den blir också ryggraden för att koppla upp föremål till ett sakernas internet.
  • Den osynliga revolutionen. Rätt förpackning är lika mycket en fråga om att finna en heltäckande lösning för ledtiden som att hitta rätt material.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 13 september 2014

Forskning för tillväxt, från störst till minst

Jag intervjuar Vetenskapsrådets ordförande Lars Anell om forskningens villkor i Dagens Nyheters bilaga Forskning i framkant, innovationer för tillväxt av den 12 september 2014.

Läs även mer om:

  • Rymden redo att lyfta. Rymdteknik är ett vitt begrepp som innefattar en rad olika teknikområden som också används i tillämpningar på jorden. Astronauten Christer Fuglesang berättar om sin syn på rymden.
  • Nanoteknik -  materialets minsta byggsten. Nanovetenskapen, kunskap om material på atomnivån, är ett av de viktigaste forskningsområdena just nu. Kan den komma till sin rätt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 10 september 2014

Därför gråter kvinnor mer än män

Gråter kvinnor mer än män? William H. Frey är biokemist och expert på tårar och gråt vid Ramsey Medical Center i Minneapolis och har forskat på frågan om kvinnor gråter mer än män.

Fram till tolv års ålder gråter pojkar och flickor ungefär lika mycket. När de fyllt 18 år så gråter kvinnorna sammanlagt 5,3 gånger i månaden mot männens 1,4 gånger. När de gråter, så gråter kvinnorna längre tid än männen, i medeltal 6 minuter mot männens 2-4 minuter.

Frey tar upp att visst spelar socialiseringen en roll, men det finns även fysiologiska skillnader. Ett annat skäl kan vara att kvinnor i puberteten får högre nivåer av hormonet prolactin som stimulerar mjölkproduktionen och även tårvätskeproduktionen i kroppen (kroppens mest mångfacetterade hormon). Det finns dessutom anatomiska skillnader i tårkanalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

lördag 6 september 2014

Politikens smedja: en strumpdocka utan arm


Politiken har alltid balanserat mellan att utforma policy och politisk kamp. Det lutar åt ett håll ibland, ibland åt den andra. Tevi Troy är medveten i sin artikel att han håller på att skriva en moralsaga om att förvärva, förvalta och förslösa genom tankesmedjornas tre generationer. Moralsagor hamnar lätt i villfarelsen om att det var bättre förr. Troy påpekar även den första generationens tankesmedja hade sina låsningar, bara det att den passade in i en politisk miljö där aktörerna ofta var mycket enhetligare än idag.

Den politiska miljön där den tredje generationen verkar är under ett starkt förändringstryck, med en stark fragmentering på väg. En del mönster från mitten av 2000-talet finns kvar, men miljön på internet har förändrats radikalt.

Det finns regionala skillnader. I USA är tankesmedjorna starkare, samtidigt som PR-branschen har konkurrens från jurister genom att det amerikanska rättsväsendet ofta kan gå in och avgöra policyfrågor. På EU-nivå har de inte samma avtryck som idéproducenter i nomenklaturans kommittologi. Det inte minst då kommissionen sedan Maastrichtavtalet 1992 gynnat tillväxten av strumpdockorna.

Strumpdockarna pekar på en viktig förändring, mängden pengar som behövs i modern politik. Tiden då enskilda superrika miljardärer som bröderna Koch kunde påverka Washington med sina donationer börjar gå mot sitt slut. Det är lärarfack, fastighetsmäklarföreningar och försvarsindustriföretag som har den finansiella råstyrkan över tid som behövs. Det innebär förändringar i vilka institutioner som finansieras.

I Sverige är exemplen på den tredje generationens tankesmedja inte så tydliga, främst nyhetssajter med snabba argument, som t.ex. Avpixlat och Politism. De samordnar och dirigerar de flöden av tyckare som behärskar debatten. Framförallt skapar de debatten, som Tevi Troy påpekar, de väntar inte längre på medlemmar eller medier och vinner därmed initiativet.

Många politiska frågor kräver tålamod över lång tid och djupare kunskaper. De statliga myndigheternas idéproduktion och politiska påverkan har expanderat för att kunna sätta agendan för riksdagspartiernas politik. Tjänstemännen på myndigheterna kan vara mer ideologiskt insatta och politiskt kunniga än de folkvalda politikerna i en tid av allt mer specialiserad policykunskap.

Myndigheternas förändrade betydelse har varit ett av skälen bakom PR-byråernas expansion, då de ofta är stora kunder. Det är viktigt att hålla reda på vad PR-branschen gör och inte gör när det gäller policy och idéarbete. Den senaste tidens många uppköp av byråer och en tilltagande titelinflation tyder på ett generellt behov i branschen av att bredda sina nätverk och att kunna erbjuda ett större strategiskt kunnande. Rådgivning går från omvärldsanalys och berättelser för att legitimera en politiks genomförande till djupare idépåverkan och strategiskt beslutsfattande.

En möjlig utveckling efter den tredje generationens tankesmedja skulle kunna kallas "en strumpdocka utan arm".

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

onsdag 3 september 2014

Politikens smedja: en PR-firma utan uppdragsgivare


"FEMA - 33800 - Public Relations Society of America workshop at FEMA headquarters" by Bill Koplitz - This image is from the FEMA Photo Library. Licensed under Public domain via Wikimedia Commons.

















"Do tanks", som den tredje generationen också kallas, tog balansen mellan forskning och PR-arbete i en ny riktning. En beskrivning av den tredje generationens tankesmedja skulle kunna vara ”en PR-firma utan uppdragsgivare”. De kan inte vara specialiserade på ett fåtal frågor, då måste nå ut brett och de kan ligga på gränsen till att vara aktivister.

Tevi Troy berättar i sin artikel hur den amerikanska vänstern skapade den första tredje generationens tankesmedja: Center for American Progress CAP år 2001. Det gällde att ge en plattform åt de kadrer av intellektuella som blivit över efter segern för George W. Bush och där universitetsmiljön förändrats för mycket för att kunna ta emot dem. Redan i början av 90-talet hade IEAs dåvarande chef, den nu framlidne John Blundell, känt trycket från en del intressenter att omforma tankesmedjan till en do tank.

Den tredje generationens tankesmedjor nådde ut i media. Deras politiska slagfärdighet gav dem en fördel om donationerna mot den andra generationens tankesmedjor. Den tredje generationen förstod att det viktiga inte var att investera i enskilda individer genom att samla, skola och slussa talangerna. Det var istället viktigare att bygga upp många och varierade institutioner. Ett ekosystem där aktörer kan snabbt gå in och ut och omformas efter situationen.

I slutet av sin artikel beskriver Tevi Troy med oro hur miljön i Washington alltmer går i en riktning där TV-framträdanden blir tankesmedjornas hårdvaluta. Han är orolig för att tankesmedjornas trovärdighet är hotad på lång sikt. Den tredje generationen tar inte så mycket fram nya idéer som att den agerar hejarklack och ekokammare åt regeringen eller oppositionen. Inflytelserika andra generationens börjar att alltmer komma närmare den tredje generationens sätt att arbeta.

Troys tanke är lite väl negativa, det är en anpassning till några viktiga utvecklingar i omgivningen som vi kommer att titta på i den sista delen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

tisdag 2 september 2014

Politikens smedja: en ledarredaktion utan tidning

Den första generationens tankesmedjor finns det kvar en hel del av även på 2010-talet, men under 1970-talet började en ny generation av tankesmedjor att ta form.

Det tidiga 70-talet var en politiskt laddad tid, en skiljelinje mellan två samhällssystem. Den första generationen hade blivit märkbart byråkratisk och krävde långa förberedelser för att kunna göra vaga utlåtanden. Medierna hade börjat att ta över universitetens roll som debattdomare, den andra generationen kan därför kallas ”en ledarredaktion utan tidning” eller ”ett partikansli utan parti”. De producerade böcker, rapporter, kommentarer, debattartiklar, essäer och kunde även ställa upp i radio och TV-program som ”talking heads”.

Tevi Troy beskriver i sin artikel hur det gick till när den andra generationen gjorde sitt genombrott i USA. Steget från forskning och sammanställning till policyrekommendationer begränsades av att skattelagstiftningen bestämde hur givare fick göra avdragsgilla gåvor till politiska institutioner. Det behövdes en sorts tankesmedja som befann sig närmare beslutsfattandet utan att direkt påverka det, för annars överskreds gränsen för att gåvan skulle vara avdragsgill.

Image courtesy of [Ambro] / FreeDigitalPhotos.net

Troy anger amerikanska Heritage som den första av den andra generationens tankesmedjor. Det perspektivet är måhända något för amerikanskt, då brittiska IEA var årtionden före. Det handlade om en politisk mobilisering, där främst liberala tänkare uppfattat att Fabian Society hade avslutat sitt institutionsbygge (som London School of Economics) och dragit sig tillbaka från en strategisk syn på idédebatten. Många socialdemokrater trodde sig ha vunnit idéstriden och blott mindre detaljer återstod.

En del kunde agera som skuggregeringar. Heritage och IEA kom nära den verkställande makten i form av president Ronald Reagan och premiärminister Margaret Thatcher. Brittiska Demos fick ett stort inflytande över att forma tankarna för premiärminister Tony Blair.

Det tog tid för idén att sprida sig. England fick sin första tankesmedja på vänsterkanten först i slutet av 80-talet. I Sverige skapades tankesmedjan Timbro genom ett genomtänkt stöd från Svenskt Näringslivs föregångare SAF (läs mer i boken T25 samt Sture Eskilssons memoarer). Det stora och breda genombrottet, för den andra generationens tankesmedjor, skedde runt millennieskiftet. Den andra generationens framgångar inspirerade till att fler bildades men arbetet var påfallande enhetligt. Många trängdes i samma nisch och Östeuropas breda flora av tankesmedjor under 2000-talets första hälft var beroende av pengar utifrån.

Omvärldstrycket började förändras. Mediernas position ifrågasattes av bloggar och senare de sociala medierna, den stora politiska kampen uppfattades som avslutad: nu gällde det att hålla sig relevant med en alltmer avlägsen väljarkår. Politikerna behövde neutralisera politikens politiska laddning. Donatorer har kanske inte längre samma tålamod eller djupa fickor för policyarbete, mer direkta och handfasta resultat måste uppvisas. När medierna tappade makten över att sätta sin egen dagordning behövde de aktörer som kunde skapa klickdrivande nyheter. Det var dags för den tredje generationens tankesmedja att göra sitt inträde på politikens arena.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

måndag 1 september 2014

Politikens smedja: ett universitet utan studenter

Brookings Institution grundades redan år 1916

Valet står för dörren, kanske med ett regeringsskifte i sikte. Kan en motsvarande förändring även ske de i vidare politiska kretsarna runt europaparlament, riksdag, landstingsfullmäktige och kommun? Hur kommer de institutioner som burit upp det politiska landskapet under de senaste årtiondena att se ut?

Många böcker har skrivits om de politiska partiernas fall och oförmåga att kunna styra sin egen opinionsbildning, främst genom att förlora makten över agendan till medierna.

De senaste decennierna har debatten om politikens långsiktiga perspektiv handlat om tankesmedjornas alltmer framträdande roll. Ofta har tankesmedjorna omtalats i konspirationstankar, som främst pekar på att delar av allmänheten saknar makt och insyn i det politiska skeendet. Tankesmedjorna, på bägge sidorna av Atlanten, sägs vara innovatörerna inom idébyggandet genom partiernas rädsla att förlora kontakten med det som uppfattas som mittenväljaren.

Bilden av tankesmedjan som växande maktfaktor i samhällsdebatten och som leverantör av beslutsunderlag är relativt etablerad och särskiljs från lobbyismen genom sitt genuina ideologiska intresse.

I sammanhanget är det givande att läsa artikeln Devaluing the Think Tank av Tevi Troy i National Affairs. Troy berättar om tankesmedjans historia som en skiftande balans mellan policyarbete och politisk kamp.

Troy anger tankesmedjans början som ”ett universitet utan studenter”. Den första generationens tankesmedjor påminde om en forskningsinstitution på ett universitet, fast med mer handfasta politiska idéer. Författaren anger Brookings, Hoover, RAND och American Enterprise Institute som exempel på den första generationen som kom i mitten av 1900-talet.

I Sverige motsvaras den av exempel som SNS, Ratio samt IFN och myndigheter som Institutet för Framtidsstudier eller de adjungerade professorerna. De arbetar med liknande metoder som forskningsinstitut, och som Troy påpekar, står de något utanför sin samtids hetaste debatter. De har en viss politisk åskådning i botten, men det går inte alltid att utläsa en handfast politisk ståndpunkt. SIPRI har förklarats som att ge "objektiv information till den egyptiske diplomaten vid nedrustningsförhandlingarna i Genève i början av 1960-talet".

Den första generationen vann förtroende genom att kretsarna inom politiken var så snäva. Det var lätt att få inflytande när alla kände alla och policy var det som kunde diskuteras fram när finansministern lyfte på telefonluren och pratade lite med direktören för arbetsgivarorganisationen. Villkoret var dock att befinna sig inom ramen för det konsensus som fanns i Washington eller de europeiska huvudstäderna.

I längden skulle omvärldsförändringarna leda till den andra generationens tankesmedja, där den första generationen skulle få allt svårare att hävda sig i en mer politiserad policydebatt. Därför lämnade många donatorer intrycket att den första generationen var oförmögen att påverka samhället eller forskningen. Det behövdes nya lösningar för mer konkreta utmaningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

Digital health, misslyckad disruption?

För några år sedan var digital health omtalat som den nya disruptionen . Nu skulle vårdkrisen lösas, medicinen skulle förbättras och stora ...