onsdag 4 februari 2015

Framsteg för gentekniken i Europa

Europaparlamentet har röstat för att utöka möjligheterna för medlemsländerna att själva bestämma om genförbättrade grödor GMO ska få odlas eller inte i det egna landet. Sett till den slutna politiska situationen i frågan så är det ett steg framåt för Europa som helhet.

Spanien är idag det enda land där det sker en odling av genmodifierad majs. Nu vill spanska myndigheter godkänna fler växter. Problemet är att EU:s moratorium kanske är släppt sedan många år, men den europeiska godkännandeprocessen för nya grödor är svår, långsam och komplicerad. Det kan ta upp till tio år att få en ny variant genom systemet, vilket gör den olönsam. Medlemsländerna har tidigare fått mer att säga till om i frågan, nu har det löpt vägen ut.

Det politiska beslutet är ett resultat av en osannolik allians mellan länder som är positiva till GMO, som just pådrivande Spanien och ett allt mer entusiastiskt Storbritannien och några av de länder vars regeringar är mest negativa till GMO, som Österrike och Grekland.

Det visade sig att den spanska kniptångsmanövern fungerade, för den hittade det egentliga hindret för att odla GMO i Europa: den byråkratiska europeiska godkännandeprocessen som främst Frankrike stött. Frankrikes motiv är att regeringen är negativt inställd till GMO, men då franska bönder är mer öppna för odla sådana grödor, har man undvikit att öppet ta ställning nationellt och låtit EU göra jobbet.

GMO-frågan är sig märkligt lik över årtiondena, se mer i boken Som egenmäktiga gudar. Bara det att nu är året 2015, genförbättrade grödor är inte någon ny, högteknologisk företeelse vi ska ställning till och som "väcker allvarliga frågor" hos någon bioetiker. Förutom i Europa är det en mogen teknik. Det finns forskningsdata och metastudier som visar att växterna är säkrare, billigare och bättre för miljön än vanliga grödor. Det behövs mindre bekämpningsmedel och skördarna blir större, vilket ger bönderna större avkastning och vinster. Nu har de första patenten gått ut, så den frågan löser sig med tiden.

Då europeiskt jordbruk formats av den gemensamma jordbrukspolitiken är det tveksamt om det skulle stå sig på en öppen världsmarknad. Bönderna kan inte få tillräckligt betalt för att driva sin verksamhet med de höga kostnader som politiken driver upp. Certifieringar är ett försök att kunna få ta ut ett högre pris. Ekologiskt har förblivit en nischprodukt för ett kundsegment. Konsumentförsäljningen räcker inte till för att uppväga att man förlorar basvaruproduktionen som går till livsmedelsindustrins vidareförädling.

Kombinationslösningen av ekologisk och genmodifierad odling som Pamela Ronald förespråkar har inte slagit igenom. Ekologiskt säljer inte så mycket på kvalitet som den image konsumenten uppfattar av ursprunglighet, vilket avspeglar sig i upplevd samhällsstatus. En sådan image kan skadas allvarligt när inte heller ekologisk odling kan leva upp till renhetsidealen.

Det som drabbats mest av förbuden och svårigheterna att få ut nya grödor på marknaden har varit bönderna i fattigare länder, inte i Europa. De har inte fått exportera till EU-länder till att börja med om de säljer grödor som framställts med genteknik. Nu är det länder som Brasilien och Kina som har tagit ledningen i utvecklingen och odlingen av GMO. Det är där som biotekniken kommer att ta sina fortsatta steg. Nu har åtminstone några länder i Europa chansen att hänga med i matchen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Nudge – en frihetlig knuff?

Vinnaren av årets Nobelpris i ekonomi, Richard Thaler från University of Chicago, har varit ett delvis kontroversiellt val. Thaler är känd ...