torsdag 7 januari 2016

Det nya välfärdssamhället: Negativ inkomstskatt

Den kunskap som efterfrågas går mot en högre specialisering eller mot enklare tjänstearbeten som är svåra att automatisera, sägs det. Problemet är att det inte verkar matcha. Det hemliga ingrediensen är att ekonomin rör sig från en kunskapsekonomin till en innovationsekonomi. Det räcker inte att bara stapla civilingenjörer. Problemet är att samtidigt drabbas även vissa specialiserade och högutbildade yrken. Arbetsmarknaden har globaliserats och öppnats. Förbättrad logistik och automatisering har ändrat förutsättningarna.

Arbetsstyrkan arbetar inte längre med ungefär liknande saker och är därför svår att pressa till samma lön. Även Kina, all outsourcings moder, har tuff konkurrens från Vietnam, Indonesien och Bangladesh på vissa marknader.

Vad är ett rimligt socialförsäkringssystem? Konstigt nog diskuteras frågan sällan.

I några inlägg kommer här några grova skisser och frågor. Låt oss börja med ett egentligen grått förslag från farfars tid: medborgarlön, basinkomst, UBI eller negativ inkomstskatt.

Socialsystemen bygger än idag främst på att mannen i en heterosexuell parrelation tjänar mest pengar i en stabil tillsvidareanställning i ett mycket stort företag med ett så högt förädlingsvärde att det kan göra en stabil vinst genom åren. I Sverige särskilt pådrivet av processindustrins tillverkning mot prognos. Systemet ses som en försäkring, då arbetslöshet och andra problem (som pensionstiden) är snabbt övergående. Snart behöver bruket återanställa för att klara en topp för nästa prognos. Det är anpassat för 1950-talet då barnafödandet minskade, fler kom i arbete och antalet gamla var litet.

Det som provats från statsmakterna är att stoppa arbetskraftinvandring till förmån för flyktinginvandring, även öppningar mot andra EU och EES-medborgare har främst riktats mot specialister som behövs för viktiga särintressens produktionstoppar. Höga inkomstskatter, löneskatter, företagsskatter och moms sänker efterfrågan men samtidigt finns ett stort antal åtgärder insatta från statsmakten för att försöka göra vissa sorters arbete billigare genom riktade rabatter och understödsprogram.

Myndigheterna och marknaden har försökt dämpa utbudet av arbetskraft genom att förlänga utbildningstiden allt mer, ofta till hög kostnad för den enskilde som måste belåna sig och inte får en lön som motsvarar det som de kan erbjuda marknaden (dubbeldoktor till praktikantpris). Arbetslinjens press höjer inte i sig förmågan eller villigheten att anställa. Medikalisering ut från arbetsmarknaden är en särskilt dyr åtgärd.

Allmänheten är rädda för free riders i systemen, vilket kan göra skattekrediter mer populära än bidrag. Basinkomstförespråkarna menar att det gäller att ta tillvara det stödet, så att det går i en konstruktiv lösning.

En del av motståndet mot en basinkomst är många tänker att alla mottagare skulle luta sig tillbaka och leva bara på basinkomst. Risken är att ersättningarna höjer trösklarna för att ta vissa arbeten, antingen får man över en viss lön eller så tar man inte arbetet. Idag pressas det mer av att vissa arbeten försvinner genom automatisering eller än värre - att vissa arbeten inte uppfinns då de är för dyra.

Samtidigt har tanken på vad en miniminivå utgör stigit, en del människor blir fortfarande chockade av att romska tiggare har smartphones, men allt fler ser tillgång till internet som del av livets nödtorft.

Transaktionskostnaderna för administrationen av utbetalningarna stiger genom att arbetsmarknaden förändrats och att en del av kostnaderna har skjutits ut på den sökande.

Så vad öppnar för ett mer mångsidigt försäkringssystem, ger en individualiserad lägsta nivå, är lätt och säker att tillämpa, tar bort trösklarna mellan arbete och bidrag. Negativ inkomstskatt innebär en basinkomst som faller eller stiger med inkomsten.



Negativ inkomstskatt har hittills inte lyckats få ett stöd, då den ersättningen setts som för hög av högern och för låg av vänstern. Båda har uppfattat det som en press på de väljargrupper som varit innanför industrialisamhällets arbetsmarknad. Därför betalar man hellre understöd för att vissa grupper ska vara utanför marknaden och informationssamhällets arbetsmarknad behövde inte ta tag i problemet utan kunde lägga på några år till på universitetsstudierna.

Innovationssamhället och AirBnB-samhället ställer andra krav och problemet förvärras enormt av att stora grupper ställs utanför genom invandringen. Basinkomsten möter samma dilemma, om än möjligtvis mildare, av nationalstatens ihopkoppling av medborgare som skiljer sig allt mer åt i livets förutsättningar. Hur möter man grupper med speciella behov? Räcker det med en annan avräkningspunkt för den negativa inkomstskatten?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

Make the future come sooner på Arholma GAL-festival!

Den 3 september anordnas Arholma GAL-festival – en mötesplats och forum för gröna, alternativa och libertära aktörer. Festivalen å...