onsdag 24 februari 2016

Grinders och nördbaroner, transhumanismens arm och hjärna?

Idag är transhumanism något som förknippas med webbföretag och tech i Silicon Valley, med hänförda tal på TED eller TEDx. Ibland diskuteras forskare på universitet och högskolor eller olika tankeriktningar inom kulturen.

Men mycket av transhumanismen började på bakgårdar och i små labb under osäkra förhållanden med uppfinnare och entusiaster som hade en vag idé om vad de ville åstadkomma med tekniken. Robert Ettinger, kryonikens fader, fick inte sin idé om frysta tidsresor från forskningen utan hämtade inspiration från The Jameson Satellite, en novell i sf-tidningen Amazing Stories för juli 1931.

Extroperna tog steg bort från de hantverkare, uppfinnare, science fiction entusiaster samt hackarna och kryptograferna i Mondo 2000 som drevs av R.U. Sirius. Extropy magazine tog tydliga steg bort från fanzinen och Wired kom att utforma Silicon Valleys kultur. När sedan transhumanister blev mer politiskt intresserade lobbade slipstranshumanister i Bryssels korridorer och en mer salongsfähig idé fick även nördbaronernas stöd.



Det var en bra utveckling på många sätt, för det är stort steg till en postmänsklig framtid där det krävs enorma resurser. Nackdelen är att idéerna blir lite mycket TED-talks eller filosofiseminarium utan att skaka om livet för folk på gatan.

Det är inte konstigt att transhumanismen idag talar så mycket om AI - artificiell intelligens, för det är ett ämne som passar den akademiska grenen av transhumanismen.

Fast kraven på teknik och resurser kanske inte riktigt är fullt så enorma idag?

Grinders, biohackare, 3d-printerentusiaster, gentekniker, bakgårdsklonare, surrogatmödrar, neurohackare, nootropikautvecklare och gamla vanliga datahackare bildar den yviga moderna grenen av den röriga källarvärld som utgör den praktiska sidan av transhumanismen med Lepth Anonym som en i allra högsta grad mycket inofficiell talesperson.



Grinders och nördbaroner är två olika sidor av transhumanismen. De kanske inte alltid kan, eller ska, tala med varandra för att behålla sitt respektive perspektiv. När de gör så kan de stärka varandra genom att tackla samma fråga från radikalt olika infallsvinklar.

The challenge between natural and artifical?

We have no right to be afraid of the future! That was the message from Corriere della Sera’s former editor Ferruccio de Bortoli, thought-pro...