fredag 26 februari 2016

Fokus Energi: biobränslen

Jag skriver artikeln Biomassa, ett energival man kan leva med i Fokus Energi med DN den 26 februari. Läs mer på sidorna 4-5!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

onsdag 24 februari 2016

Grinders och nördbaroner, transhumanismens arm och hjärna?

Idag är transhumanism något som förknippas med webbföretag och tech i Silicon Valley, med hänförda tal på TED eller TEDx. Ibland diskuteras forskare på universitet och högskolor eller olika tankeriktningar inom kulturen.

Men mycket av transhumanismen började på bakgårdar och i små labb under osäkra förhållanden med uppfinnare och entusiaster som hade en vag idé om vad de ville åstadkomma med tekniken. Robert Ettinger, kryonikens fader, fick inte sin idé om frysta tidsresor från forskningen utan hämtade inspiration från The Jameson Satellite, en novell i sf-tidningen Amazing Stories för juli 1931.

Extroperna tog steg bort från de hantverkare, uppfinnare, science fiction entusiaster samt hackarna och kryptograferna i Mondo 2000 som drevs av R.U. Sirius. Extropy magazine tog tydliga steg bort från fanzinen och Wired kom att utforma Silicon Valleys kultur. När sedan transhumanister blev mer politiskt intresserade lobbade slipstranshumanister i Bryssels korridorer och en mer salongsfähig idé fick även nördbaronernas stöd.



Det var en bra utveckling på många sätt, för det är stort steg till en postmänsklig framtid där det krävs enorma resurser. Nackdelen är att idéerna blir lite mycket TED-talks eller filosofiseminarium utan att skaka om livet för folk på gatan.

Det är inte konstigt att transhumanismen idag talar så mycket om AI - artificiell intelligens, för det är ett ämne som passar den akademiska grenen av transhumanismen.

Fast kraven på teknik och resurser kanske inte riktigt är fullt så enorma idag?

Grinders, biohackare, 3d-printerentusiaster, gentekniker, bakgårdsklonare, surrogatmödrar, neurohackare, nootropikautvecklare och gamla vanliga datahackare bildar den yviga moderna grenen av den röriga källarvärld som utgör den praktiska sidan av transhumanismen med Lepth Anonym som en i allra högsta grad mycket inofficiell talesperson.



Grinders och nördbaroner är två olika sidor av transhumanismen. De kanske inte alltid kan, eller ska, tala med varandra för att behålla sitt respektive perspektiv. När de gör så kan de stärka varandra genom att tackla samma fråga från radikalt olika infallsvinklar.

måndag 22 februari 2016

Aaron Swartz: the last hacker?


There is a mystique surrounding the young hacker that turns society upside down by his knowledge of technology. Aaron Swartz was seen to incarnate the hacker ideal’s blend of youthful naivety, savvy idealism and aptitude. Read more in Aaron Swartz: the last hacker?

I review The boy who could change the world: the writings of Aaron Swartz, a collection of his writings, blog posts, interview and essays at Netopia on February 22, 2016.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

lördag 20 februari 2016

Matteo Renzi, tillräckligt rätt för Italien?


Italiens katastrofala banker och finanssektor sätt press på Europa. De reglerna för bail in vid bankkriser oroar många (även om bail in är rätt, att låna pengar till banker är en risk som du egentligen ska ta betalt för med ränta). Egentligen skulle Italien behöva göra en omgående sanering som Sverige gjorde med Securum under 90-tals krisen och som Spanien gör nu med Sareb. Kommer kommissionen att tillåta det?

Matteo Renzi har fått ett mer bekymmersamt läge än förra året även om hans kontroll över oppositionen finns kvar. Det är ett viktigt skäl till varför han bråkar med kommissionen i Bryssel, göra vinster på hemmaplan.

Hans politiska framgångar är fortfarande anmärkningsvärda. Reformen "Jobs Act" tog bort lagstiftningen som gjorde det nästintill omöjligt för företag med mer än femton anställda att avskeda personal. Lagar har stiftats för att förenkla regelverk och öppna upp energisektorn. Senatens antal medlemmar ska minskas från 315 till 100. Renzi har också börjat att rikta in många statliga program från penningbidrag till institutionerna till vouchrar för användarna vilket minskar tillfället till svinn.

Självfallet har Renzi gått på minor, av de planerade besparingarna på 16 miljarder euro har det hittills bara blivit 6 miljarder euro (ur en statsbudget på 700 miljarder euro). Det är med italienska mått mätt ganska bra genomfört, i ett land av enormt starka särintressen, kotterier och maffior.

Det kommer bakslag mot Renzis politik och han är inte mer politiker än att han ibland tar till valfläsk. Italiens problem med en fortsatt stel arbetsmarknad, låg produktivitet, högt skattetryck, byråkrati och rättsväsende i rigor mortis, enorm statsskuld och kollapsade banker är inget som blir löst i en handvändning. Det räcker inte att göra mycket bra ifrån sig med italienska mått mätt för Renzis regering. Det finns inga marginaler för Italien i dagens stormiga ekonomi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 17 februari 2016

Twitter trillar av pinn?

Det går inte bra för mikrobloggen Twitter. Det sociala mediet lyckades inte att ökat sitt antal användare i USA under förra året. En bedömare tror till och med att antalet användare minskade lite.

Nu har ju olyckskorpar kraxat om sociala medier förut och nätverkseffekterna har fortsatt ändå med fler och fler nya användare. Fast Twitter har i sådana fall alltid varit det av de stora sociala medierna som haft problem längst och nu kanske nätverkseffekterna börjar att dra åt det negativa hållet. Det behöver inte vara ett stort ras men en fortsatt otillräcklig tillväxt, på samma sätt som för MySpace än gång i tiden.

Är det som Umair Haque skriver, att näthatet får användare att lämna? Det kan vara mer problematiskt än så. Debatter och även konflikter kan vara välgörande, vetenskap handlar till exempel om ständigt debatterande.

Det kan snarare vara att de allra flesta som mikrobloggar på Twitter blir besvikna. Trots all debatt så kommer få över ett hundratal followers. Fler viktiga användare med tusentals followers tröttnar på att sålla i ett flöde som allt mer domineras av anonyma äggkonton och andra troll samt botar som tweetar reklam. På Facebook försöker användaren att adda och adda men det blir inte fler vettiga personer i flödet.

Läget är mest akut för Twitter, men problemet finns också för andra sociala medier. Idag bygger de på att adda fler och fler kontakter, men det är inte meningsfulla kontakter. Det kanske skulle behövas mer specialiserade sociala medier? Kanske metamedier, där en användares kontakter från andra medier sorteras?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

måndag 15 februari 2016

Innovationer för en ny tidsålder


Hur kommer framtiden att se ut? Vi kan göra mer eller mindre kvalificerade gissningar, men i slutändan har vi bara historien att gå efter. Skulle mänskligheten dö ut, då skulle det ha varit på stenåldern. Men, framtiden kommer att se annorlunda ut. Mycket annorlunda ut. Det är nog därför jag är optimist, framtiden har alla förutsättningar att bli ljus.

1900-talet såg enorma kontraster. Även 1800-talet hade sina svåra problem med Napoleonkrigen och den långa depressionen. Andra världskriget slog särskilt Europa tillbaka till en femtio år i ekonomisk utveckling. Fast kanske farligare var det Kalla krigets mer bekväma kärnvapenskugga. När Berlinmuren föll, började historien igen.

Vi fick se fler länder följa Japans exempel. De fyra små tigrarna (Sydkorea, Taiwan, Hong Kong och Singapore) visade även mycket fattiga länder att fallet ned i nationalism och antiglobalism mellan 1914-45 var meningslöst. Den kinesiska draken vaknade och även den indiska elefanten började att dansa lite. Bara det var tillräckligt för en enorm effekt.

Nu sitter världen på skuldsättningens pottkant och tillväxten globalt är för låg. Fast den ekonomiska tillväxten, mätt som ökning av inkomst per capita (korrigerat för inflation), är inte det bästa måttet på vad teknisk utveckling gör. Teknologi ökar produktiviteten genom att göra det möjligt att tillverka varor och tjänster till lägre kostnad. Det är den extensiva tillväxt vi är vana vid, byxorna från Kina har ett pangpris även jämfört med sin kvalitet.

Den viktigare tillväxten är den innovativa tillväxten, att göra någonting som inte var möjligt tidigare. Ångmaskinen fick inte hästen att springa snabbare, den öppnade upp för järnvägen istället. Det behöver inte vara så storslaget, det kan vara att du läser den här texten på din dator via ett globalt nätverk eller att farfarsfar kunde cykla in till Fagersta för att kunna jobba på fabriken, eller att storestyrran kunde lyssna på Duran Duran på sin walkman (det ger tillfredställelse att en del av mina läsare nog får googla det sista). De innovationerna såg inte så mycket i nationalräkenskaperna, de var så billiga.

Vi har fått höra många gånger att nationalekonomin inte kan mäta allt, däribland värdet av fritid. Det kan vara skrämmande, för den som inte producerar är ju inte nyttig. Men mycket av automatiseringen har handlat om att skruva upp värdet av fritiden, mycket mer så än arbetet. Hur visar man på ett bra sätt upp det värdet?

Mycket av samtidens debatt ser negativt på robotrevolutionen eller på att teknikens lågt hängade frukter skulle vara plockade, som ekonomen Tyler Cowen skrivit. Fast telefonen var nog inte så lågt hängande för Alexander Graham Bell eller ens LM Ericsson. Den första mikrodatorn i hemmet var redan resultatet av en riktigt svettig utveckling. Den tidens lågt hängande frukter var också beroende av många innovationer före dem.

För ofta ser vi framsteg som något som börjar med något experimentellt genombrott inom fysik, kemi eller teknik. Så går sällan framsteg till då ett genombrott ofta är fortfarande för teoretiskt. Det kopplar inte ordentligt med sin omvärld. Det behövs en utveckling av den ursprungliga tanken.

Vår samtid präglas också av tekniker som ändrar på spelreglerna: gentekniken, robotiken, informationstekniken och neurotekniken gör det möjligt för oss att bygga stegar för nå upp till de högsta kvistarna och även nå till helt nya träd. Framtidens frukter som ingen kunnat föreställa sig ännu. Det behöver inte ens bli frukter.

Mot detta står allt starkare krafter både av rädsla som spridits av försiktighetsprincipen till en allt mer aktivistisk konservatism. Det hämmar innovationstakten betänkligt, främst genom att färre vågar ta risker. Det är en vision av försiktighet, begränsningar och låga ambitioner och att någon centralt placerad person skulle kunna styra utvecklingen.

Varför ska vi har mer tillväxt och mer teknisk utveckling? Det är inte bara för att lösa gamla problem men även för att lösa nya, exempelvis beror ju antibiotikaresistens på att antibiotika används till att börja med - vilket gör det svårt att lösa problemet med ransoneringar. Vi är tvungna att växla upp, problem blir sällan lösta i sig som att vi går bortom dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 11 februari 2016

Riksbanken går i Lyxfällan?


Sveriges Riksbank sänker styrräntan från -0,25% till -0,50%. Vad ändrar det? Är det plötsligt några nya investeringar som företag börjar att göra i det här affärsklimatet som de inte gjorde tidigare?

ECB vill avskaffa €500-sedeln. Sverige byter nu ut kronorna sedlar och mynt. Det har varit svårt att hitta några av de nya tusenlapparna med Dag Hammarskjöld och Norrland som motiv. Faktum är att även de gamla tusenlapparna med Gustav Vasa är försvunna. Det är ett läge när många börjar att tvivla på vad pengarna egentligen är värda och då passar Riksbanken och bankerna på att sprida än mer osäkerhet. Mängden kontanter är låg till att börja med i ekonomin.

Det brukar sägas att vi lever i kapitalismens tidevarv men problemet är att vi gillar bilden av en framgångsrik kapitalism, inte marknadsekonomin. Centralbanker vill ha låga oljepriser, konstant låg inflation, ständigt stigande huspriser, låg arbetslöshet, stigande aktiebörser, affärsbanker som lånar mycket pengar av centralbanken för att sedan låna ut till företagare som kommer på nya varor och tjänster att utveckla för krediterna.

Fast problemet är nog att många investerare föredrar statsskulder snarare än investeringar. Japan har i nuläget en styrränta på -0,1 procent men om du köper en tioårig japansk statsobligation så får du en minusränta på -0,04 procent. Du får betala för att låna ut dina pengar till den japanska staten. Varför vill någon göra det? Kanske för att det inte finns bättre investeringar att göra på världsmarknaden? På en negativ ränta så förlorar du bara lite pengar. Bristen på vettiga placeringsformer är så stor och inte blir den bättre av att politiken ofta handlat om att försöka optimera efter nationalekonomiska mått. Man har spelat efter mätaren.

Det som skulle behövas är en ordentlig uppställning av bankernas balansräkningar och sluta försöka pumpa upp en högkonjunktur som man inte har kvar verktygen för att mäta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 7 februari 2016

Åsiktskorridor och vinklade medier, en chimär?

Image courtesy of [Ambro] / FreeDigitalPhotos.net

Det talas mycket om att medierna är vinklade och snedvridna. En viss vinkel måste man alltid ha som journalist, annars blir det ingen artikel.

Oftast avses en politisk vinkel, en åsiktskorridor, men det viktigt att påpeka att journalismen inte handlar om direkt påverkan. Mer är det som Jasenko Selimovic tar upp, att vissa frågor och perspektiv inte tas upp för att de inte blir ihågkomna.

Inom vetenskapsjournalistiken är larmjournalistiken ett problem för att medierna hoppas koppla till läsarens vardag. Det inte minst för att studier av sämre kvalitet då tillåts komma fram i redovisningen. Epidemiologiska studier kommer att vara fler än randomiserade studier, därför att de första är billigare och lättare att utföra, men de kommer av sin själva metodik att vara mindre tillförlitliga.

Medieforskaren Matthew C. Nisbet har intressanta förklaringar på varför så många tror att medierna är vinklade.

Nisbet konstaterar att det finns så många fler medier idag och många läsare har problem med att skilja mellan nyhetsmedia och åsiktsmedia. Det är t.o.m. att många uppfattar åsiktsmedia som mer objektiva än nyhetsmedia, för att de skriver om att verkligheten ser ut som jag vill att den ska se ut.

Det finns dessutom många fler som granskar medierna och även mer synligt. Insändare som protesterade togs sällan in i tidningarna och få läste anmälningar till Granskningsnämnden eller Pressens Opinionsnämnd. Då verkar det vara att bias ser ut att ha ökat, det är i vart fler som klagar på snedvridning. Intressant nog ser Nisbet att elitgrupper, som ofta gynnas av medierna, uppfattar medierna som snedvridna.

Vetenskapsjournalistiken är ett exempel på det. Paradoxen att journalister har lågt anseende hos allmänheten (även om vetenskapsjournalister har lite bättre) och forskare högt. Ett skäl är att forskare skildras välvilligt, för deras rön och studier är ju journalistens story. Det är svårare att skriva en artikel om att en studie inte stämmer. Då måste journalisten rapportera och förklara nyheten, vilket ger läsaren ett bättre intryck.

Summan av kardemumman är kanske att vi idag befinner oss i ett medieklimat som är långt mer varierat men många läser fortfarande som på tiden när det fanns få publikationer över huvud taget. Det går nog inte längre att tala om en åsiktskorridor, utan snarare om flera åsiktskorridorer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 4 februari 2016

Satre och den existensialistiska nyliberalismen

Existensialismen har länge varit en idé vänd emot det kapitalistiska samhället och liberalismen, för mer om det läs Vad är verklig frihet?

William Irwin, en filosofiprofessor vid King's College, har i sin bok om frimarknadsexistensialism, en kapitalism utan konsumism formulerat en utmanande tanke, värd att vända på.

Det är något konstigt med Sartres marxism. Sartre trodde att "existens kommer före essens"; Det innebär att vi inte föds med en särskild "karaktär" utan måste "skapa" oss själva. Vi svarar på våra erfarenheter av världen, men vi är inte bestämde av våra svar. Vi är fria att välja vilka vi är och hur vi lever. Sartre menar att man inte bara är "vad man uppfattar sig vara, men man är vad man vill vara". Medvetandets själva natur är det som möjliggör människor att ha fri vilja. Då vi kan vara medvetna om olika framtider och hur kopplar till våra handlingar har vi en fri vilja.

Om det finns någon tänkare som går emot det här så är det Karl Marx. Hos honom är sättet vi tänker på världen och hur vi handlar i den bestämd av vår erfarenhet av världen. Vi kan inte välja vår erfarenhet efter hur vi betraktar vår roll i livet. Då har vi inte ens kommit fram till den stora paradoxen med existentialismens möte med den reellt existerande socialismen i det Sovjet och Kina som Sartre försvarade.

Kan den tidige apolitiske Jean-Paul Sartre ha något att säga till liberalismen?



Irwin utvecklar tankar om konsumismen, att vi idag har kommit att "behöva" många saker som vi egentligen bara önskar vilket begränsar oss.

Det finns några poänger i intervjun med William Irwin ovan, samtidigt som ju han faktiskt återuppfinner hjulet. Max Stirners egoistiska anarkism är förstås en filosofisk tradition som är relativt okänd idag, och än mer så i Sverige. Stirners lärjungar som Lysander Spooner och Benjamin Tucker byggde upp en slag antirealistisk subjektivism som inte var baserad på naturrätten. Enligt den bör vi avstå från att skada andra, inte för att det är en moralisk plikt utan istället för att vi är försiktiga om oss själva.

Irwin har intressanta tankar, en av de böcker som ruckar på idéer som suttit lite för bekvämt även om man inte håller med bokens slutsatser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Digital health, misslyckad disruption?

För några år sedan var digital health omtalat som den nya disruptionen . Nu skulle vårdkrisen lösas, medicinen skulle förbättras och stora ...