söndag 27 mars 2016

Apokalypsen eller Singulariteten?

Är 2000-talet människans sista århundrade? Jag skriver på Medium om Apokalypsen eller Singulariteten? om de möjliga framtider som kan inträffa. Går människan under eller utvecklas hon till en långt mer avancerad livsform? Svaren beror nog mycket på livsåskådning och vilken utveckling som eftersträvas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 25 mars 2016

Kombinera säkerhet med integritet som i Israel


Jag skriver på Sveriges Television Opinion den 23 mars om Kombinera säkerhet med integritet som i Israel. Världen är i chock efter terrordåden i Bryssel. Särskilt omskakande var massakern på flygplatsen Zaventem. Flygplatser, som vi vet är särskilt utsatta, borde ju vara säkra. Bakom flygplatssäkerheten på Ben Gurion ligger en kombination av sunt förnuft och genomtänkta rutiner som tar hjälp av högteknologiska datasystem, inte tvärtom. Det går inte att, som terroristerna i Zaventem, gå in i vänthallen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 24 mars 2016

Myndigheternas användning av öppna data

Jag skriver artikeln Sverige tappar stort på öppna data – så ska vi hämta in det i Digital Teknik den 23 mars 2015. Det är en rapport från tävlingen Hack for Sweden och en beskrivning av läget kring öppna data bland myndigheterna. Sverige har tappat i ranking enligt en undersökning, vad beror det på? Hur ser möjligheterna ut framöver?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

lördag 19 mars 2016

Forskningens underdogs

Vetenskapsjournalistiken möter ofta starka reaktioner därför att den utmanar föreställningar. Det bästa sättet att utmana läsarnas föreställningar är att lugnt peka ut uppenbara fel, snarare än att kampanja.

Det kampanjandet finns även hos de forskare som bemöter uppenbart felaktiga påståenden med ett stön eller hänvisningar till konsensus. Det är därför att vetenskapens egen historia ger en viktig roll till sina Galileo Galileis, anekdoterna om stora framsteg som möttes av spott och spe av forskarkollegor vars livsverk hotades av genombrottet. I verkligheten möts de flesta genombrott av applåder, inte minst för att stora genombrott tenderar att komma när forskningen gått in i en skenbar återvändsgränd.

Tyvärr har, den ibland begripliga, viljan hos forskare och media att kväva nonsens i sin linda utlöst en del oförtjänt sympati hos allmänheten för outsiders med kontroversiella uppfattningar. Många sätter dem i Sanningssägarens stol, men att den utomstående möter motstånd kan vara ett tecken på att denne har ordentligt fel.

Det som också har skapat problem är att vetenskapen i många discipliner är beroende av modellering, av deduktion snarare än induktion. Det kan inte vara lika stark forskning, men det är svårt för allmänheten att uppfatta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

lördag 12 mars 2016

Fokus Samhällssäkerhet: systematiskt brandskydd

Det lönar sig att förebygga bränder, för när de inträffar så går det sällan att helt skydda sig från skador. Människoliv och många föremål kan inte ersättas med pengar och minskar skadorna från bränder så går även försäkringspremierna går ner. Läs mer i Systematik förebygger bränder i Fokus Samhällssäkerhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 11 mars 2016

Populärkulturen stävar mellan popvänsterns Skylla och bibliotekshögerns Karybdis


Erik Zsiga fick kämpa. Hans bok Popvänstern var en av de första krusningarna på våra dagars kulturkrig. Boken handlar om hur populärkulturen besatts av ett trendigt etablissemang som slentrianmässigt svänger sig med politiskt korrekta vänsterklyschor men som mest är hycklande, intoleranta och samhällsbevarande. Zsiga visar i boken också på populärkulturens kraft i samhället, och att den egentligen är den ett område som borde behärskas av frihetliga krafter.

Det låg förstås utanför Zsigas uppgift att definiera vad denna frihetliga populärkultur skulle vara. Popvänstern handlar just om popvänstern. Men bristen på alternativ visade sig vara verktyget genom vilket popvänstern i slutändan vann debatten. Det gick inte att ställa upp en motbild av hur ett frihetligt kulturliv skulle se, främst för att det kulturlivet inte var särskilt uppskattat inom borgerligheten.

Zsiga påpekade det konstiga med en popvänster som verkar inom en kommersiell ram. Kanske inom ett av de mest kommersiella sammanhang som finns att uppbära inom det svenska samhället. Svenska Musikerförbudets kollektivavtal är ovanliga, i popmusiken arbetar man efter kontrakt och F-skattesedel.

Tyvärr har högerns syn ofta varit att ett stabilt, självbehärskat och ordnat samhället är det goda samhället. Ett ständigt experimenterande samhälle ses som flum, förlorad kontakt med de gamla värdena, med effektiviteten och rationaliteten. Mer krav i skolan, fler poliser och språktester! Den uppfattas därför som motståndare till det uttrycksfulla, kreativa, sensuella och öppensinnade. Var det därför som så många i den kreativa klass som uppstod i storstäderna under slutet av 90-talet drogs till popvänstern? Kapitalismen sammankopplas med att förutsätta en väldig konformism och självbehärskning.

Kulturpolitiken som förts i Sverige sedan 1970-talet har delat upp kulturen, dels i de stora institutionerna och dels alternativkulturen. Den senare fick en vänsterprägel, men den första med de stora institutionerna för musik, drama och måleri var till för borgerlig identitetsbyggnad. Stadsteatern spelar Ibsens "En folkfiende", visserligen i en anda av Dario Fo, men fortfarande med en repertoar från dåtiden. Då frystes borgerligheten kvar tidsmässigt, konsten retirerade ut från kulturen. Den ideologiska borgerligheten på 2010-talet känner sig mer tillfreds med att se tillbaka på aristokratin för hundra år sedan än samtidens vulgära entreprenörer. Man har fortfarande en aversion mot Ullaredskulturens vulgaritet men det är inte långt ifrån att börja tala nostalgiskt om hur bra allt var i gamla sossesverige. Det kände man trots allt till, framför den ovissa framtiden som Johan Norberg påpekat.

Skribenten Virginia Postrel har vid flera tillfällen tagit upp populärkulturens betydelse. Ett tydligt tecken är att studera omslagen på det lilla politiska magasin som hon tidigare var redaktör för. Omslagen på Reason magazine uttrycker en nyfikenhet, öppenhet och lekfullhet som är sällsynt i den svenska kulturen.

Mellan popvänsterns Skylla och bibliotekshögerns Karybdis har populärkulturen ofta fått kämpa för att behålla sitt fria uttryck och sin långt mindre programmatiska inriktning. Kommersialism har spelat en viktig roll, men har inte varit den enda drivkraften. På samlingsplatser för nya näringar och kulturella företeelser så uppstod tillväxt just genom att bejaka anti-konformism, experiment och brytande av mallar. Affärskultur blev alternativkultur och ledde till den demokratisering av estetiken som gjort populärkulturen så livskraftig och dynamisk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 9 mars 2016

Bläckfiskens förunderliga intelligens


Jag skriver om bläckfiskarnas intelligens och psykologi från boken The Soul of an Octopus i Modern Psykologi nummer 3/2016. Bläckfiskar är på många sätt fascinerande djur, om än mycket främmande från oss människor. Därför är det ett problem "intelligens" hos djur ofta antas vara något som liknar mänsklig intelligens och mänskliga egenskaper. Bläckfiskar är tillräckligt spännande i sig själva, utan spekulationer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 6 mars 2016

Helikopterpengar i skuldsättningens tidevarv


Vi lever i tider av hög skuldsättning, stora statliga åtaganden, små produktivitetsökningar och att Sveriges Riksbank använt negativa räntor och kvantitativa lättnader. Sannolikheten är hög att Riksbanken kommer använda minst en QE till för att försöka få igång inflationen.

Om nu Riksbanken verkligen ska göra det, borde de kanske inte ge de nyskapade pengarna till bankerna, utan till alla? Jämfört med de lösningar som omtalats kan helikopterpengar vara en av lindrigaste åtgärderna. I Aftonbladet den 6 mars tar jag upp samtidens farliga läge och dess riskabla balans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

lördag 5 mars 2016

Panik-cykeln och rädslan för teknik


Gartner har en kurva som de kallar för hype-cykeln för nya teknologier som beskriver hur ny teknik först beskrivs som revolutionär och omvälvande för att sedan prövas mot verkligheten och då förkastas som orealistisk. Sedan börjar fler användare komma på att nedvärderingen av tekniken gick för långt och börjar använda tekniken, vilket ger den ett brett genomslag.

Det finns en motsvarighet till rädslan kring en ny teknik: panik-cykeln. Det är viktigt att lära sig den för att inte överdriva risker och ge allt för stor betydelse till besinningslös rädsla. Det finns många exempel. På 1880-talet kom bärbara kameror från Kodak och tidningarna drev en panik att kvinnor en déshabillé skulle bli omedvetet fotograferade. Fåret Dolly utlöste en panik följda av storstilade deklarationer av rätten till sitt genom som vi fortfarande måste dras med. Nu börjar vi skönja de första faserna av vad som kan vara en panik om persondata och Artificiell Intelligens.

The Privacy Panic Cycle: A Guide to Public Fears About New Technologies av Daniel Castro och Alan McQuinn tar upp frågorna om panik-cykeln på ett tankeväckande sätt. Författarna pekar på problemet att välkända företagsnamn eller statliga institutioner som ofta syns hos allmänheten får ta det mesta av kritiken. Okända aktörer kommer undan med mer.

Castro och McQuinn manar oss att förstå panik-cykeln. Hypotetiska, spekulativa och obekräftade hot kan mötas tidigt så att samhället slipper paniker som man från början ser handlar om problem som går att lösa. Tekniken är inte så stark som den utmålas i panik-kurvans början och mötet med praktiken tar bort användningar som är möjliga men oönskade.

Ett bra exempel är paniken runt RFID i mitten av 00-talet som sedan inte blev till så mycket. Redan efter något år tonade stora företag som Wal-mart ned sin satsning. Kostnaderna för radiotaggarna var för höga och vare sig affärspartners eller kunder tyckte sig inte uppfatta fördelar för egen del.

Ett problem är att panik är billigt att anstifta och kostnaderna drabbar inte dem som hetsar. Dessa Merchants of Doom har snarare mycket att tjäna på rädsla.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Den smarta staden, en ny generation

De senaste åren har intresset förnyats för att diskutera städernas infrastruktur. Miljöfrågor och klimatfrågor diskuteras tillsammans me...