söndag 29 januari 2017

Tre världsomvandlande tekniker för 2017: CRISPR


Generella teknologier är ofta de som förändrar världen mest. Jämför med hur elektriciteten och informationstekniken ligger till grund för att det utvecklas fler tekniker som använder den grundläggande teknologin till allt fler sammankopplade tekniker. Nu när samtiden allt oftare talar om sakernas internet så slås ju till och med elektriciteten och informationstekniken ihop till en ny form av teknologi.

Idag finns det tre teknologier under utveckling som är viktiga att uppmärksamma just för att de är generella: blockkedjan, CRISPR och maskininlärning. De tre teknikerna har omtalats under året som gått därför att de är nära ett bredare genombrott, faktiskt med viss varning för hype.

Gentekniken har tagit steg framåt sedan mitten av 10-talet. Attityderna i samhället har påverkat för att göra framsteg långsammare, som i frågan om GMO, men tekniken har också att överkomma att biologin är ett komplicerat ämne, långt mer komplicerat än forskarna tidigare anat.

CRISPR-tekniken ger tillfälle till mycket mer precis redigering av genomet. CRISPR (som står för Clustered Regularly Interspaced Palindromic Repeats) är ett DNA-redigeringssystem. Det är hopkopplat med ett protein som kallas Cas9 som fungerar som ett endonukleas, ett enzym som klipper DNA vid specifika ställen. Tekniken utvecklades ur bakteriernas immunförsvar med hur de försvarar sig mot virus.

I stället för att som med andra tekniker föra in en hel gen med dess egenskaper från en annan organism kan genteknikern med CRISPR redigera bort eller lägga till delar av informationen ur en organisms egna gener och därmed skapa nya uttryck för dess egna arvsmassa.

Då inga nya gener läggs till organismen eller dras ifrån den, så blir det svårt att tillämpa samma omfattande lagstiftning på CRISPR som på annan genteknik. Problemet är att amerikanska FDA har bedömt CRISPR som ett läkemedel, istället för som medicinteknik, så testerna kan bli omfattande på tillämpningarna.

Genterapin har haft problem sedan pojken Jesse Gelsinger, avled under ett försök år 2001. Hans immunförsvar reagerade på det virus som användes som transportör. Kan CRISPR göra genmodifiering enkel tillförlitlig och med samma resultat varje gång?

De första försöken är spännande: stärka immunsystemet hos lungcancerpatienter, återställa åldrandet i  mänskliga celler, framställa gurkor som står emot virussjukdomar, utföra avancerad könsselektion på djurbesättningar eller göra djuren så motståndskraftiga mot sjukdomar att antibiotika inte behövs. Det är främst rädslan för sjukdom som driver på bruket av antibiotika, insjuknar några djur måste hela besättningen bringas om livet. Därför får inte djuren bli sjuka.

Mycket av vår tids rädsla för pandemier beror egentligen på fattigdom, men i slutändan så kommer inte stora pandemier kunna hindras utan immunisering på gennivå. Om inte annat kan generna hos t.ex. smittbärande myggor ändras så att Y-kromosomer blir dominanta och det föds för många hannar.

Just nu anar vi bara teknikens potential, debatten har inte ens kommit så långt i hypekurvan. Någonstans i en nära framtid kommer troligen saxen till de skräddarsydda generna. Risken är att vi får ett moratorium efter en kortsiktigt konferens som Asilomar eller ett förbud som mot kloningen efter fåret Dolly, utan att vi vet vad tekniken skulle kunna användas till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

söndag 22 januari 2017

Tre världsomvandlande tekniker för 2017: blockkedjan


Generella teknologier är ofta de som förändrar världen mest. Jämför med hur elektriciteten och informationstekniken ligger till grund för att det utvecklas fler tekniker som använder den grundläggande teknologin till allt fler sammankopplade tekniker. Nu när samtiden allt oftare talar om sakernas internet så slås ju till och med elektriciteten och informationstekniken ihop till en ny form av teknologi.

Idag finns det tre teknologier under utveckling som är viktiga att uppmärksamma just för att de är generella: blockkedjan, CRISPR och maskininlärning. De tre teknikerna har omtalats under året som gått därför att de är nära ett bredare genombrott, faktiskt med viss varning för hype.

Blockkedjan är en oberoende, öppen och permanent gemensam databas som samexisterar på flera platser. Posterna är permanenta och kan inte förfalskas så lätt. Alla kan se vad parterna i en transaktion kommit överens om och vilka transaktioner som faktiskt har ägt rum.

Samhället består i mycket av att transaktioner via en tredje part, som en myndighet, en bank, en börs för aktiehandel, ett fastighetsregister, ett äktenskapsregister med mera, håller reda på vem som äger vad, om någon är gift sedan tidigare, om en betalning har gjorts till fullo. Det är en viktig tjänst som mellanhänderna oftast tar betalt för. En sådan tredjepartstransaktion är pengar! Du och en försäljare kommer överens om att handla men istället för att byta varor använder ni en valuta från en tredje part.  Därför var valutan BitCoin en av de första användningarna av blockkedjans teknik.

Fast blockkedjan är så mycket mer än bara en valuta. Det finns tankar på att blockkedjan skulle kunna ersätta nationalstaten och dess funktioner med den neutrala och betrodda tekniken. BitNation är ett sådant exempel. Sesame Credit i Kina är inte en blockkedjeteknik, men visar en annan aspekt av samma trend: hur governance flyttar in i det digitala.

Det finns problem med teknikens säkerhet. Konkursen för MtGox, hackandet av DAO och andra händelser med lägre mediaprofil finns där. Det finns också frågetecken kring hur väl tekniken kommer att kunna antas just nu inom FinTech. Problemen har hittills varit tecken på barnsjukdomar, inte strukturella problem (forkning kan vara ett sådant), så vi står bara i början av samhällsomvandlingen från denna teknik. När börjar det? Kanske när företag som Uber, AirBnB och Amazon börjar att ge rabatter till den som köper deras tjänster med kryptovaluta istället för kronor, euro och dollar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 19 januari 2017

Blå LED är Nakamuras ljusa idé

Shuji Nakamuras Nobelprisvinnande forskning om LED har givit världen energibesparingar och smarta elnät. Läs mer i min intervju Blå LED är Nakamuras ljusa idé.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 15 januari 2017

Reproducerbarhetskrisen, p-hackarna i vetenskapen


Hur korrekt är den forskning som görs vid universitet och institut? Kan vi lita på att resultaten är betydelsefulla? Under ett antal år har reproducerbarhetskrisen diskuterats i den internationella forskarvärlden. Det började med psykologin, men bl.a. Nature pekar på att krisen även gäller andra forskningsfält.

Krisen handlar om att forskare som försöker att återskapa en annan forskares resultat genom att göra om dennes experiment med samma metod inte lyckas få samma resultat som i den tidigare studien. Ofta rör det sig om mindre metodfel när experimentet skulle upprepas, som ändå spelat roll (exempel "ni skakade blandningen istället för att röra den") men de höga siffrorna som anges i undersökningarna är oroväckande inte minst då många experiment ändå är så begränsade.

P-värden och statistisk signifikans spelar en viktig roll. Publiceringsbias handlar om att forskare föredrar positiva resultat, att studien visar att antagandet stämmer. Det kan locka forskare att bara publicera de studier som visar att deras antaganden stämmer. P-värdeshackare försöker att öka sannolikheten för att deras forskningsresultat ska vara positiva. Tyvärr kan testet för p-värdet användas tvärtemot sin avsikt. Forskaren söker då istället först ett statistiskt signifikant resultat, tänker sedan ut en förklaring till det resultatet och drar en trend genom en serie mätningar för att visa på en underliggande orsak. Det går att börja misstänka p-hackare när resultaten som ligger precis under p-värdet 0,05 är överrepresenterade.

Problemet med p-hackare brukar diskuteras när det gäller enskilda forskare eller forskningsgrupper, men vetenskapliga tidskrifter behöver också se över vad de publicerar. För även resultat som inte är signifikanta, de studier som visar att något antagande är fel eller inte tillräckligt rätt för att vara betydelsefullt, har en roll att spela i forskningen genom att visa vad som inte stämmer. Ett skäl till att reproducerbarhetskrisen inte diskuteras mer är att ganska få forskare tar det som sin uppgift att kontrollera kollegornas resultat, bortom peer review- processen.

Det har lagts förslag om att sänka gränsen för p-värdet eller att tidskrifter borde kräva fler replicerade result men för att motverka än mer av publiceringsbias skulle det behövas registrering av studierna, en bättre acceptans av enskilda studiers värde för forskningen överlag och att den använda metoden framhålls mer jämfört med resultatens signifikans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

lördag 14 januari 2017

Framtidens politik avgörs av den som ser framåt


Det är alltid svårt att tala om vart samhället är på väg genom att titta på valresultat. Exakt vem som vinner eller förlorar beror på många omständigheter som är svåra att förutse; från att ett parti hittat en enskild fråga i rättan tid, till ett kommunikativt självmål i sista stund. Det får stora konsekvenser därför att den största gruppen i väljarkåren numer är den partipolitisk ointresserade, som säger “vet ej” eller som tar partiet som är hett för stunden. Parlamentarism är ju också ett nollsummespel, det finns bara x antal mandat i den politiska församlingen. Då kan ett parti se ut att vara smart, välorganiserat och drivet bara därför att motståndarna inte är det.

Det är också alltid lätt att tala om politiken i form av övergripande trender, där populism är samtidens modeord. Alberto Mingardi påpekar att det finns rätt lite som förenar de politiker som kallas populister och att utrymmet för politiska omvälvningar skapas av stagnerande samhällen och ekonomi. Torbjörn Sjöström berättar om ett klimat av rädsla och oro och hur det stött vissa politiska strömningar. Mingardis förklaring pekar dock bara ut att utrymmet för omvälvningar finns, inte riktigt varför vissa sorters idéer ses som rimliga lösningar. Sjöströms förklaring tar inte med att ett sådant klimat måste skapas genom ett långt och målmedvetet arbete.

För långsiktig opinionsbildning avgör vilka positioner som är relevanta i värderingsklimatet och på den politiska kartan till att börja med. Strömningarna i samtidens politik avgörs ofta något tiotal år före sin tid. När den grundläggande investeringen är gjord, är det bara fråga om tid innan politiken slår igenom. Troligen mer så i ett samhälle där människor inte föds, lever och dör inom en politisk identitet. En titt på ideologier som socialism, liberalism, konservatism, den gröna ideologin, feminismen eller olika identitära ideologiska ställningstaganden pekar på att försvaret för de olika idéerna är svagt då företrädarna inte riktigt finner det rimligt att omvandla samhället i den egna riktningen. Socialister strävar inte efter ett socialistiskt samhälle, liberaler finner alltid undantag för friheten, konservativa försvarar gårdagens radikalism bara för att den är gårdagens, de gröna strävar inte längre efter ett småskaligt och lågintensivt samhälle, feminismen och de identitära ideologierna är beroende för sin existens av just de makthierarkier de kritiserar.

Det är ett svårt idéklimat att påverka då många springer på mycket korta bollar, begränsade av vad som uppfattas som praktiskt i den omedelbara samtidsdebatten. Det är onekligen lättare att peka ut motståndarens idéer som dåliga, snarare än de egna som bra, men det lönar sig inte i längden. Att försvara samtidens framgångar tenderar att försvara även samtidens sämre delar, om man inte berättar vad samtidens framgångar syftar till.

Samtidigt var det just denna, ofta mycket personliga osäkerhet i en miljö i snabb förändring, som kunde vinna intellektuella för en viss sorts idéer. Politiska etiketter hänger kvar, inte minst i en tid där många försöker lösa globala problem som om de vore nationella eller uttryck för starka personligheters nycker. Den politiska kartan är minst sagt satt under förändring, frågan är vem som bäst kan formulera en tilltalande framtidssyn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

lördag 7 januari 2017

Återgång till det normala finansiellt 2017?


Vi lever i en värld där återgången till det normala skulle vara problematisk. Tiden efter den stora finanskrisen på 00-talet har präglats av centralbankerna har tryckt historiskt mycket pengar. Europeiska Centralbanken ECB stödköper varje månad räntebärande papper från stater och företag till värdet av €80 miljarder, japanska riksbanken BOJ köper till och med aktier. För svenska företag spelar egentligen svenska politikers beslut rätt liten roll för deras utveckling på börsen, ECB och Fed långt mer.

Styrräntorna hålls mycket låga och i vissa fall är det även fråga om negativa räntor. Sveriges Riksbank har hållit räntorna negativa i nästan två år! Bengt Dennis ökända 500% varade trots allt bara i tre dagar.

Låga räntor gör att företags vinster ser bättre ut, och samtidigt så köper företagsledningar upp de egna företagets aktier på marknaden till höga kurser. Det ser ut som företaget är än mer attraktivt och aktieägarna blir glad, vilket ger högre bonus till ledningen. I USA än mer så, då det ger möjligheten att sänka de höga företagsskatterna. Allt mindre företag tar sig in på börsen, det även företag som kanske inte behöver kapitaltillflödet som en börsintroduktion (IPO) ger. S&P500, indexet över bolagen med störst handel av sina aktier, visar att de i dag köps och säljs för 17 gånger de intäkter de bedöms göra under år 2017.

Fast återgår inte räntepolitiken nu till det normala? ECB ska stödköpa mindre till från och med april och Fed höjde i december räntan i USA - den andra höjningen på 10-talet. Är vi på väg till det normala?

Det som talar emot det är just löften som Donald Trumps att börja spendera pengar på infrastruktur. Banker och finansinstitut har börjat att förbereda sig i tanken på att det inte kommer nya kvantitativa lättnader från centralbankerna så istället kommer staterna att börja att spendera mycket pengar, främst för att en hög inflation ska lösa deras skulder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

söndag 1 januari 2017

AI gör fler jobb möjliga


Det finns två sätt att se på automatiseringen idag, antingen de som talar om en teknologisk Singularitet där inga jobb behövs eller om att robotarna tar alla jobb. Problemet ligger ofta i en falsk motsättning om framtiden: dystopi mot utopi. Verkligheten är snarare en rörig blandning av tjuvstarter, tillfälliga misslyckanden, relativa framgångar och gradvisa framsteg. Vilka som är vinnare eller förlorare är svårt att peka ut. Det är en utveckling som frustrerar den som längtar till en slutpunkt.

För automatiseringen har pågått i årtionden, om inte århundraden och hittills har effekten blivit fler jobb, inte färre. Det lågintensiva jordbruket som försörjde mänskligheten långt in på 1900-talet hade också sina statare, backstugusittare och jordlösa som sysselsattes i produktionen.

Norbert Wiener varnade 1949 att datorerna skulle snart leda till en enormt grym industriell revolution. Gunnar Myrdal varnade 1964 för att automatiseringen skulle leda till obegränsad produktion av maskiner som inte behöva människor längre. Det finns många fler exempel, vi har haft automatiseringsdebatten flera gånger om.

"Den här gången är det annorlunda", har vi också hört vid varje våg. Nu är det ju inte fråga om drängar eller fabriksarbetare utan om ingenjörer, aktiemäklare, akademiker och journalister d.v.s. en helt annan klass av folk. Eller så sägs vissa arbeten på förhand vara skyddade som chef, någon måste bestämma över människor, fast då tänker man inte på utvecklingen efter DAC eller att många ledningsfunktioner också kan automatiseras. Utvecklingen inom artificiell intelligens har gått fort men kanske inte så fort som många tänker.

Det är alltid bekvämt med teknikdeterminism, men om arbetet kunde ställas om från jordbruk till industri och sedan till tjänster samtidigt som kvinnorna kom in på arbetsmarknaden verkar dagens steg vara genomförbara. För tekniken öppnar ju som tröskverket, elverktygen, diskmaskinen eller datorn nya uppgifter som behöver lösas. Rädslan för automatisering tar upp mycket tankekraft som kunde använts till att förstå vad automatiseringen hade kunnat användas till, för att göra en parafras på nationalekonomen Herbert Simon.

För både synsättet med Singulariteten som ett Nirvana eller helvetesvisionen av att "robotarna tar alla jobb" verkar förutsätta ett utslocknande av mänskliga behov, eller rättare sagt att inga nya behov antas tillkomma. Båda synsätten verkar anta att den enda rationaliseringsmetoden är automatisering. Finns det något att vara säker på när det gäller framtiden, så är det att nya behov kommer att tillkomma. Det kommer att finnas arbeten för människor så länge som det finns otillfredsställda behov, och även högteknologiskt avancerade människor kommer att diskutera ekonomiska problem och se på dem med största allvar. Hur kan man leva i en sådan misär att man bara har tillgång till ett enda solsystems beräkningskraft?

Den förlust av medelinkomsarbeten vi har sett i USA och Europa beror snarare på att många relativt välbetalda jobb har beskattats bort och därför flyttats till Kina och andra länder, men det beror på dålig politik för näringslivet, energiområdet, infrastruktur o.s.v.

Det som går att påverka är hur automatiseringen antas och till vilket syfte. Automatiseringen kan införas bara för kortsiktiga kostnadssänkningar, men det missar att automatiseringen öppnar för att återuppfinna arbetsuppgifter och se dem nya ögon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Digital health, misslyckad disruption?

För några år sedan var digital health omtalat som den nya disruptionen . Nu skulle vårdkrisen lösas, medicinen skulle förbättras och stora ...