fredag 29 juni 2018

Tankesmedjornas historia och framtid

På Medium finns artikeln "Tankesmedjan på 2020-talet: Generationer och disruptioner i policyfabrikerna" som handlar om tankesmedjorna som samhällsföreteelse. Hur har de utvecklats? Vad sker nu med denna miljardbransch? Vilket genomslag har de? Vilken är deras framtid? Artikeln är en version av bloggposterna i serien politikens smedja. Innehållet har uppdaterats och omarbetats inför årets Almedalsvecka.

lördag 23 juni 2018

Dataspelsberoende: WHO, moralpaniker och global folkhälsa

Av Александр Мотин - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=30614518
Världshälsoorganisationen WHO har klassat dataspelsberoende som en sjukdom. Det är en del av en bredare trend mot att sjukdomsförklara vanor som uppfattas som oansvariga eller omoraliska.

Det kan vara tröstande för att de sjuka inte kan hållas helt ansvariga för sitt beteende. Det finns givetvis många grupper och kritiker med ett egenintresse för den sociala konstruktionen av denna panik. Finns något klassificerat som en sjukdom av WHO, så kan det räkna med forskningspengar och anslag för att kontrolleras.

Risken finns för en tanklös lagstiftning, troligen i fortsatt övervakning och begränsningar av främst barns tid online. Den lagstiftningen blir än mer problematisk då forskare pekar på ett överdrivet dataspelande som ett tecken på depression och oro, snarare än som någon egen diagnos.

Dataspelens historia handlar genomgående om moralpanik i cykler, trots att det idag är en industri som överträffar filmbranschen i betydelse. Arkadspelen på 80-talet, hemdatorn, GTA, Pokémon Go eller dagens Fortnite. Fenomenet är så gammalt att effekterna borde vara mycket tydliga vid den här tidpunkten, om de nu går att belägga.

Beroendeforskaren Mark Griffiths påpekar att ett beroende inte behöver vara problematiskt. Ett överdrivet beteende kan ge livskvalitet, det blir ett missbruk när beteendet orsaker betydande psykologiska eller fysiologiska effekter i människors vardag.

WHO är noga med att inte definiera "sjukdomen" som bara att spendera tid på att spela dataspel. Men definitionen är fortfarande vag och styrs av en önskan att anpassa diagnosen till en missbruksmall. Bara några dagar efter WHO:s klassning började vissa forskare att ta fram samma strategier och policyidéer som för tobaksrökning.

Trenden är att WHO inriktar sina begränsade resurser på välfärdssjukdomar, samtidigt som riskerna från smittsamma katastrofala pandemier fortfarande finns kvar. Riskhanteringen kring globala pandemier är nog så svår att klara av, men ger mycket större utdelning i global livskvalitet till en lägre kostnad.

onsdag 20 juni 2018

Fördelningspolitiska reformer för 2020-talet


via GIPHY

Den rikaste tiondelen har nästan lika stor del av den totala disponibla inkomsten som den halva av befolkningen som har lägst inkomst. Ojämlikhet har alltid funnits, men den senaste tidens stora förändringar är svåra att förklara.

Den växande ojämlikheten är nämligen ofta ett oförutsett resultat av fördelningspolitik, politik för att skydda sparare från negativa ekonomiska effekter samt politikers ovilja att göra prioriteringar. Ofta förväxlas försvar av marknadsekonomin som princip med ett försvar av samtiden argumentet ”lika möjligheter, inte lika utfall”. Problemet är att de växande klyftorna alltmer sällan är resultatet av ett rättvist utfall på marknaden.

För att kunna finansiera omfattande statliga ingripanden behövs höga skatter på låga löner, särskilt om socialförsäkringarna ska vara inkomstupprätthållande snarare än ge en minimistandard. Det bland låg- och medelinkomsttagare de stora skatteuttagen finns för Skatteverket. Risken är att förstärka de höga trösklarna mellan bidrag och arbete. Ju högre skatterna blir, desto ofta tas de ut indirekt. Rika tjänar inte sina pengar på arbetsinkomster främst utan på värderingen av företag och tillgångar som de äger. De tillgångarna förblir relativt obeskattade om de inte säljs, vilket de inte gör. Möjligheten att kunna påverka sin skatt är öppen för den som har resurser att anpassa sina investeringar och ta rätt experter till hjälp med komplicerade regleringar. Då skatten är hushållens största utgift gör det skillnad för dem som inte har råd.

Bankstödet löste ut rika ägare när de gått dåligt. Kvantitativa lättnader, där centralbanken skapar pengar ur intet, går direkt till finanssektorn och pressar upp priset på tillgångarna, vilket gynnar dem som äger tillgångarna. Bankerna skapar själva sina pengar genom att låna ut dem, det finns alltså inga pengar som banken själv garanterar lånet med. Ju mer pengar som finns desto högre stiger priserna, men de stiger inte jämnt utan där nya pengar skapas. Lönerna stiger inte lika snabbt som skuldsättningen, men småspararna accepterade nollränta på sitt konto genom bankgarantins försäkringar.

De olika måtten på konsumentprisindex KPI, mäter inflationen på vissa konsumtionsvaror, men de stora prishöjningarna sker inte där, utan på egendom och finansiella tillgångarna där de nytryckta pengarna hamnar. Billiga krediter gynnar den som redan har kredit, men de låga räntorna gör att investeringar förräntar sig när man investerar mycket och riskabelt. Det driver på stora felinvesteringar i ekonomin.

Nollränta sänker kostnaden för skuldsättning. Skuldsättning är numer något som gynnar den redan välbemedlade, vilket uppmuntrar till mer skuldsättning och högre priser för alla. Varför subventioneras skuldsättning? Ett skäl är att höga skatter gynnar låga räntor. Om du har pengarna i handen idag, så måste du skatta för dem. Om du skjuter dem på framtiden är de mer värda. Lägre skatter gör det mer lönsamt att tjäna pengarna idag. Därför är de skattesänkningar USA:s president Donald Trump vill genomföra värda att observera, de kan leda till räntehöjningar.

För att klara EU:s klimatmål kommer det att behövas omfattande politiska ingrepp. Vissa tekniker kommer att behöva förbjudas, koldioxidskatter införas och bidrag till förnyelsebara energikällor ökas. Dagens koldioxidpris behöver tiodubblas och det kommer att få fördelningspolitiska effekter. Den som inte har råd med elbil eller att investera i solceller, trots bidragen från myndigheterna, får betala högre skatter. Förmögna som betalar en lägre andel av sin inkomst för energi och de har råd att investera i att undvika fossilbränslen med hjälp av bidrag och krediter. De kan därmed undvika skatterna, eller skjuta över kostnaderna på konsumenterna, så trycket faller oproportionerligt på låginkomsttagare. EU:s observatorium för energifattigdom EPOV definierar energifattigdom som att mer än 10 procent av inkomsten går åt till att betala energi, vilket då omfattar 50 miljoner européer.

När klimatpolitik beslutas brukar näringslivet, fackföreningarna inom de branscher som berörs, producenterna av förnyelsebar energi och miljöorganisationerna vara med i samtalet, men inte konsumenterna och då tas inte fördelningspolitiken med i beräkningen. Exempelvis borde energieffektivitet uppmuntras, inte enskilda teknologier, då energieffektivitet lättar på de energiskatter låginkomsttagare har svårt att undvika.

Det är ett exempel på hur politik med till synes rimliga motiveringar kan slå snett. Det går igen på många olika områden genom gradvisa utvidgningar av politikens storlek och omfattning snarare än att försöka uppnå specifika mål. Det är en viktig insikt att både fördelningspolitiken och modellen av privata utförare med skattepengar behöver reformeras och nya idéer ges utrymme. 

lördag 9 juni 2018

Vladimir Putins mål i fotbolls-VM



via GIPHY

VM i fotboll 2018 känns som en tidskapsel. Det är det mest politiskt kontroversiella sedan 1978, då den argentinska militärjuntan stod för värdskapet. Det är även en fläkt tillbaka till 2010 då dåvarande premiärminister Vladimir Putin fortfarande försökte visa att Ryssland var en pålitlig och regelstyrd medlem av världssamfundet, WTO och dåvarande G8. Vinterolympiaden i Sotji och fotbolls-VM var delar av den strategin.

Transparency International rankar Ryssland efter länder som Liberia och Iran. Underliga val gjordes av VM-orter som Saransk och Kaliningrad, vars stadion byggdes i ett träsk. Mycket riktigt rusar budgeten för arrangörskapet iväg.

Videogranskningen VAR är en nyhet som kommer att bli omdebatterad. Fotbollen har blivit mer komplex, därför fungerar VAR bäst för att fastslå om ett domslut verkligen var fel, snarare än om det verkligen var rätt.

Fotbolls-VM i Ryssland kanske blir det första TV-sända, i den mån att publiken inte reser dit. FIFA har tappat viktiga sponsorer och det kan gå illa finansiellt. Räddningen kan komma från att kinesiska företag tar sig an en allt större del av sponsorsskapet. Det blir troligen inte så så mycket goodwill för Ryssland. Fast det spelar inte så stor roll, för det här är Putins VM. Det är i hans styrande kretsar som vinsterna har gjorts och det är där som imponeringsfaktorn är avsedd att ligga.

lördag 2 juni 2018

WHO:s förbud mot transfett är ett i-landsproblem

By WHO - Open Clip Art http://www.who.int/about/licensing/emblem/en/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=437462
Världshälsoorganisationen (WHO) tillkännagav nyligen en plan för att stoppa användningen av industriellt producerade transfetter på den globala livsmedelsmarknaden inom fem år. Eftersom WHO inte har någon egen makt för att genomföra detta, måste organisationen övertala regeringar runt om i världen att införa transfettförbud.

WHO:s kampanj mot transfett är den första i sitt slag för organisationen, inte ens tobaksrökning har ju föranlett en rekommendation om omedelbart och totalt förbud. Amerikanska livsmedelsverket FDA har gett tillverkarna tid till nu i juni 2018 att fasa ut transfetter från sina produkter.

Det finns frågetecken kring hur skadliga transfetter är. Än mer så i Sverige. Ett skäl till att transfetter blev vanliga var folkhälsomyndigheterna gynnade dem för att minska på mängden animaliska fetter som användes i livsmedel.

Varför detta fokus på välfärdssjukdomar? Det finns en risk för globala katastrofala epidemier och rädslan finns fortfarande kvar från ebola och hiv/aids. WHO:s generaldirektörer påminner ofta media om hur tomt det är på organisationens bankkonto. Det är välfärdssjukdomar som WHO får anslag för att bekämpa från de rika länderna och enskilda donatorer som Michael Bloomberg.

Fast att dö av en icke-smittsam sjukdom är vad som händer om man undviker att dö av infektionssjukdomar, svält, trafikolyckor, olyckor, drogöverdos, våld, förgiftning, självmord och spädbarnsdödlighet. Om man nu tvunget måste dö av något är en icke-smittsam sjukdom det minst dåliga alternativet. Då blir hjärt- kärlssjukdomar, kroniska andningssjukdomar och cancer stora dödsorsaker men “hög ålder”, den främsta riskfaktorn, utelämnas från WHO:s tabeller. WHO har satt tidsgränsen för “förtida död” vid 70 års ålder, vilket är ungefär den globala medellivslängden.

Om medlemsländerna börjar att följa WHO:s rekommendation och införa förbud mot transfetter, kommer troligen palmolja att bli en allt viktigare tillsats i livsmedel.

Why are thousands of Swedes inserting microchips?

Why are thousands of Swedes inserting microchips? Lately, there has been a lot of discussion and media attention internationally regardi...