måndag 16 september 2019

Vart är den politiska skalan på väg på 2020-talet?


Stephen Davies, historiker, höll ett tal om det vid IEA:s THINK-konferens om en tankebild kring den nya politiska skalan.


Davies anser att västvärlden just nu genomgår början på slutet av en stor omvälvning av den politiska skalan som troligen slutförs någon gång i mitten på 20-talet. Den gamla politiska skalan som gällde från början av 1970-talet dominerades av breda koalitioner kring ekonomi och sociala frågor. Den kartan fokuserade främst på socialdemokrati mot frimarknadskonservatism, vilka båda är stora förlorare idag.

Davies menar att den sociala skalan bytts ut mot identitetsfrågor; det ger grupperingar som vill ha global styrning av ekonomin och identitetspolitiken (SJW radikalvänster), nationell styrning av ekonomin och identitetspolitiken (nationalkollektivisterna), global frimarknadsekonomi och fri identitetskreolisering (liberalkosmopoliterna) och nationell frimarknadsekonomi och identitetspolitik (nationalliberalerna). Davies verkar luta mot att den nya konfliktlinjen går mellan nationalkollektivister och liberalkosmopoliter där socialdemokrater och frimarknadskonservativa antingen splittras eller inordnar sig under den nya konfliktytan.

Argumentet Stephen Davies gör är förenklat, och tar inte med viktiga utvecklingar och politikområden, men just förenklingen är kanske inte så mycket rätt som att den uppfattas som praktisk. Davies har rätt att vi är inne i ett skifte av strukturerna bakom politiken, gamla donatorer går ur tiden och med dem de institutioner de skapat. “68:ornas” strukturella politiska aktivism, att kasta grus i maskineriet, ersattes av “99:ornas” nätverkstänkande hacktivism men det passade inte politikens strukturer. Politiken själv kan forma sina förutsättningar, om den tillåts vara binär och frågor ska besvaras med “ja” eller “nej”. Då fokuserar politiken på frågor som kan hålla ihop koalitioner för att vinna regeringsmakten.

Sammantaget är det en tid där det finns många möjligheter att forma politiken, grupperingar är fortfarande lösa, och förutom vissa skyttegravar finns det många öppna fält.

måndag 9 september 2019

Tillit ger seger i kampen om skärmtiden


Det talas om en techlash, en motreaktion till den digitalisering som påverkat vårt vardagsliv i snart 25 år. Skärmarna sägs vara beroendeframkallande och skrämmande, där en hårdhänt kontroll är nödvändig för att främst skydda barnen. Begrepp från tobakspreventionen letar sig in om smartphonen, som nu kallas för “den nya rökningen”.

Det är uppseendeväckande hur svårt det har varit för skolan att ta till sig digitaliseringen i undervisningen, där lärare uppger hur smartphonen tar över lektionerna. Föräldrar står handfallna inför de stora plattformarnas hypnotiska effekter på barnen.

Det finns en moralpanik kring tekniken och dess användning. Vilket syfte har det stegrande larmandet, skuldbeläggandet och kontrollbehovet?

Kuratorn Henrik Pallin tar sig an problemet i Kampen om skärmtiden: vad varje förälder behöver veta om unga och nätet (Books On Demand, 2019).

Bruket står i centrum för författaren, där media och debattörer söker faror och risker för att få uppmärksamhet genom att peka ut tekniken i sig som farlig.

Vardagsmötet med det digitala ges en bakgrund och Pallin återkopplar till hur vardagen såg ut tidigare. Påfallande ofta är beteendet som kritiseras bara en digitaliserad variant av något som alltid funnits. Fristående föremål är nu digitaliserade och omfattar arbetet, fritiden och samvaron. Därför bör det bemötas på samma sätt som tidigare, snarare än filter, förbud och skuldbeläggande (inte minst skuldbeläggs föräldrar).

Tillit är lösenordet, skriver Pallin. Det ger ansvar och skapar även förutsättningarna för att barn och ungdomar ska våga be vuxna om hjälp. För det behövs dialog och förtroende, där samma grundläggande förutsättningar som ömsesidig respekt, generositet och frihet under ansvar gäller online såväl som offline. Det är bokens mest slående egenskap, sunt förnuft löser handfasta problem.

Boken är egenutgiven, men förutom några mindre redigeringar är upplägget och korrekturet i “Kampen om skärmtiden” bra och genomtänkt. Längden är lagom för att även barn och ungdomar ska kunna läsa boken på egen hand.

“Kampen om skärmtiden” ger handfasta verktyg till föräldrar att ta sig an frågor kring nätet. Den är föredömligt fri från pekpinnar och underlättar samtal på lika villkor med barnen. Boken kan vara till stort stöd även för skolkuratorer och lärare för att hålla konstruktiva samtal med eleverna om deras vardag.

onsdag 28 augusti 2019

Det svenska techundret - från uppgång till fall?


Nokia, Alcatel, Siemens, Ericsson, Bull, Philips, Dux Radio… vart tog de europeiska techföretagen vägen? Beror förstås på vad vi räknar som “tech”, men främst avses i vardagligt tal konsumentelektronik och slutanvändarapplikationer.

Det hade kunnat se annorlunda ut. Olivetti skapade ett Silicon Valley i staden Ivrea utanför Turin och var ett av få europeiska företag som kunde hävda sig en tid på PC-marknaden. Den första desktopen var faktiskt Olivetti Programma 101 från 1965. Europa var definitivt med i konkurrensen i början av 00-talet med sex mobiltelefontillverkare som hade halva världsmarknaden som andel, en tredjedel av världens investeringar och fulla statskassor från spektrumauktioner.

Efter IT-bubblan och konsolideringen av Web 2.0 är marknaden indelad i infrastruktur, plattformar och konsumentapplikationer. Infrastruktur är sådant som molntjänster, domäntjänster och innehållsleveransnätverk. Där dominerar de amerikanska jättarna, medan Kina ligger bakom den stora kinesiska brandväggen. Plattformarna, som domineras av FAANG och BATX, är nödvändiga för att kunna få ut appar på marknaden. Inom slutanvändarapplikationerna finns det europeiska konkurrenter som Spotify, Mojang, Prezi, Rovio, Soundcloud och många andra.

Det talas fortfarande om det svenska techundret och dess förmåga att leverera enhörningar, ett företag inom tech som värderas till minst en miljard dollar. Namnet kommer från att de var mycket sällsynta i början av 10-talet, precis som sagodjuret. Det här handlar om värderingar, vilket inte behöver betyda att företagen är framgångsrika, utan förväntas vara framgångsrika. Exempelvis gör Klarna kreditförluster.

Historiskt sett har de bästa fonderna fått sin avkastning från sitt ägande i bara ett fåtal av företagen som fonden äger. Traditionella venturefonder har dessutom vuxit i storlek, vilket kräver mer pengar i "exit" för att leverera en acceptabel avkastning till fonden. Bara för att en riskkapitalfond ska kunna ge tillbaka startkapitalet kan den behöva vara storägare i två- tre enhörningar!

De är specialister i en tid som domineras av generalister. Nischföretag kan göra mycket synliga exits. Det gillar aktieägare, så det ger en hög värdering. Det ger dock en känslig position på marknaden.

Den svenska techmiljön kommer från en tidigare ekologi i nätets historia. Man kör några smarta datasnubbar på CSN, snabbnudlar och joltcola i en källare för att sedan göra en killerrunda med ett maxat pitchboard. Stockholm, Lissabon eller ens ett post-Brexit glödhett Paris är dock inte ett Silicon Valley, Silicon Wadi eller Shenzhen.

Segmentet har det tufft för att det är relativt enkelt att få igång ett garageföretag även på andra ställen i världen, och det finns inte lika mycket riskkapital i EU. Fem miljoner kronor i utbyte mot halva aktiekapitalet är inte venture capital, det är ett dyrt lån.

Kommissionerna under Juncker och Barroso var övertygade om att nätneutralitet , dataskyddsförordningen GDPR och konkurrenspolitik med mångmiljardsböter skulle stimulera företagstillväxt och innovation. Snarare har politiken skapat allvarliga problem för de europeiska företagen, då deras konkurrenter kunde göra förtjänster och vinna skalfördelar genom sin verksamhet utanför EU.

Nya EU-regler om nätneutralitet och roaming infördes år 2015, vilket stoppade marknadens prisdifferentiering och krävde dyr nätverksmonitorering. Det skapade problem för de svenska enhörningarnas frustande ledarhingst, Spotify, vars framgångar berodde på just möjligheten att skapa avtal med mobiloperatörerna.

Dataskyddsförordningen GDPR har även skrämt upp annonsmarknaden. Annonsörerna har inte förtroende för att de små och teknikdrivna adtech-bolagen kommer klara de krav som lagstiftningen ställer. Då satsar de hellre hos Google och Facebook eller hos spammarna som ändå inte bryr sig. De amerikanska jättarna har klarat sig bra, och det visar sig alltmer att hotet om att stämma för enorma böter är svåradministrerade för de nationella datainspektionerna runt om i EU.

I avsaknad av en bra politik att driva på ekosystemen för företagen går nu Europeiska kommissionen under Ursula von der Leyen ut med en plan för att vända utvecklingen, men de €100 miljarder som planen lovar är ju egentligen det som kapitalmarknaden skulle ha investerat om inte kapitalet torkat ut genom den marknadssituation de tidigare åtgärderna genomdrivit. Det är tydligt att Europeiska kommissionen förväntar sig att USA kommer att lämna WTO, och därför förbereds ensidiga tullar.

En splittring av internet, i kombination med ett digitalt kallt krig, är förstås riktigt dåliga nyheter för det svenska techundret.

Mer oroande är inställningen, många år av pessimism har gjort avtryck. I Europa ses teknisk utveckling som ett problem snarare än som en lösning. Det driver på att arbetsmarknadslagar är inriktade på att det ska vara svårt att förlora sitt jobb snarare än att det ska vara lätt att få nytt. Det driver på en techlash mot digitaliseringen. Det borde ge näring åt en debatt om hur innovation och företagande kan stärkas i nuläget.

söndag 18 augusti 2019

Välfärdsexplosionen


Det har ju funnits tidpunkter då civilisationer haft intensiv tillväxt: Romerska kejsardömet under Principatet, Abbasidkalifatet, Mogulriket och Songdynastin. Varför har inte moderniteten kommit tidigare? Varför ägde skiftet rum i England på 1800-talet? Historikern Stephen Davies bok “The Wealth Explosion: the Nature and Origins of Modernity”, en kortfattad bok om den andra singulariteten, skiftet till industrialismen och moderniteten, ger intressanta svar. Läs mer på Välfärdsexplosionen på Medium den 18 augusti.

söndag 11 augusti 2019

Agenda 2030: utan demokrati ingen utveckling


De globala målen för hållbar utveckling, SDG, är 17 målsättningar som är en del av Agenda 2030. I september kommer SDG att diskuteras och biståndsminister Peter Eriksson är orolig för att Agenda 2030 ska tappa fart. Tillämpningarna har tappat farten, eller har inte börjat.

Utvecklingen är inte överraskande. Milleniemålen, som Agenda 2030 ersatte år 2015, gick att uppfylla relativt enkelt då det var 8 mål med tydligt fokus och därför mätbara. Mätbarhet gör det möjligt att prioritera resurserna efter effektivitet.

När FN skulle ta fram nya planer efter Millenniemålen gjorde organisationen sin största rådfrågning någonsin, där medlemsländer och intressenter kunde lägga fram önskemål. Det enda sättet att få alla att enas var att inte ställa dem mot varandra. Det blev 169 delmål för Agenda 2030. Alla kunde få med sin favoritfråga och hålla på sin prestige, men komplexiteten blir förstås mycket hög. Det som mindre och fattigare länder saknar är tekniskt bistånd och kunskap om dataanalys. De har svårt för att samla in data till att börja med. SDG:erna ska vara desamma för alla länder; rika som fattiga, stora som små.

Målen får inte ställas mot varandra eller prioriteras, men vissa delmål bygger på att andra redan uppfyllts. För att mål 2: ingen hunger ska vara rimligt så måste det gå före delmål 11.7: skapa säkra och inkluderande grönområden för alla. Vissa delmål, som 8.5: full sysselsättning och anständiga livsvillkor med lika lön för alla, är omöjliga och tvärtom skadliga på en global nivå.

Det kommer att kosta att genomföra Agenda 2030. Prognoser anger 56 biljoner kronor om året, som jämförelse ligger Sveriges statsbudget på ungefär 1 biljon kronor och världens samlade biståndsbudget ligger på 1,68 biljoner kronor. Mycket av pengarna kommer länderna själva få lägga ut, pengar som de fattigaste inte har och därför kan behöva låna till.

Det är förstås svårare att utveckla mätverktyg för nivån av hållbar turism än för vad som är svält. Det är dock för den sortens mål som pengarna finns i de rika länderna och då prioriteras de av näringslivet och det civila samhället.

Risken är att Agenda 2030 kan öka den globala sårbarheten. Tydliga åtgärder som bekämpande av malaria och TBC eller stöd till familjeplanering försvinner när de ställs mot välfinansierade och allomfattande problemställningar. Politiskt energikrävande processer för världssamfundet, som återupplivandet av världshandelsorganisationen WTO, finns inte med bland åtgärderna. Framgångarna för Millenniemålen berodde på att många fattigare länder hade en hög tillväxt runt millennieskiftet, särskilt Kina, vilket gav mer resurser till allt. En friare handel gav dem möjligheten att växa.

Det mest oroande med Agenda 2030 är att för att få med sig världens diktaturer, särskilt FN:s viktiga finansiär Folkrepubliken Kina, så togs inte några demokratimål med! Kina har sitt eget projekt för globaliseringen och i det ingår att förändra FN.

Om den svenska regeringen vill göra en insats för Agenda 2030 så skulle det vara i utvecklingsarbetet för att formulera vilka delmål som kommer att ge mest nytta för pengarna och att inte vika i demokratiarbetet.

tisdag 30 juli 2019

Kryonik, döden läggs på is

Utrustning för kryonisk nedfrysning från utställningen "Framtiden börjar här".

En anledning till att besöka utställningen Framtiden börjar här på ArkDes är dess utställning om kryonik.

Kryonik är nedfrysning för att bevara människor efter att de dödförklarats i förhoppningen om att de i framtiden ska få ett fortsatt rikt liv genom att läkarvetenskapen utvecklats så mycket att den kan återuppliva de nedfrysta och bota sjukdomarna. Idén kom från början i boken “The Prospects of Immortality” som skrevs av matematikern och fysikern Robert Ettinger. Det ställer frågan om det finns ett liv efter döden i ett nytt sken.



Det finns bara några hundratal frysbevarade i hela världen och metoden har väckt kontrovers. I USA framförs kryonik ofta som ett alternativ till en sekulär begravning. Det är fortfarande en teknik på gränsen till vetenskap, främst därför att ingen har återupplivats. Den senaste tiden har forskare kunnat visa på framsteg, men priset för att bli kryoniskt bevarad har inte förändrats. Många som skulle vara intresserade av kryonik ställer den låga sannolikheten mot alternativkostnader.

Kryonik har varit provocerande för ett sekulärt och humanistiskt samhälle, genom att döden och livets slutskede fortsatt har varit religionens och filosofins område, snarare än vetenskapens. Samhället accepterar religiösa tankar om döden, då det inte är lika känslomässigt utmanande. En pretention om vetenskapligheten i det laddade ämnet om döden möter däremot traumat med full kraft.

Ett rättsfall skakar om kryoniken i USA, fast det rymmer också en positiv utveckling mot ökad konsumentmakt. Kunderna kräver mindre science fiction, mer värde för pengarna och mer professionalism hos kryonikinstituten. “Det går inte att göra en ko av en hamburgare”, men det påståendet har kommit något mer på skam den senaste tiden. De nedfrysta är döda sett med dagens medicin, kryoniken måste anta framsteg, upp till troligen avancerad nanomedicin. Om tillräckligt mycket bevaras tillräckligt väl, blir de stora framsteg som krävs inte fullt lika omfattande. Då krävs standarder, processadministration, kvalificerad personal och samarbeten som på ett sjukhus. Det är tid att gå ifrån pionjärtidens nätverk av frivilliga.

Svenska Kryonikföreningen verkar för att så många som möjligt ska välja kryobevarning istället för jordfästning eller kremering. Det rör sig i allmänhet när det gäller döden, med startups inom Death Tech som utmanar begravningskedjorna. Utrymmet kan finnas.

torsdag 18 juli 2019

Teknikpanikens mönster


När ny teknik introduceras uppfattas den som världsomvälvande innan användarna lär sig använda den. Analysföretaget Gartner har formaliserat händelseförloppet i sin hajpkurva.

Modellen från Gartners hypekurva kan också användas för att formalisera de rädslor som samhället upplever när en ny teknik introduceras, en teknikpanik. En teknikpanik sker när en ny teknik introduceras och dess risker spelas upp och förstärks i samhällsdebatten. Tekniken beskrivs i en framtida, färdig form och inte i de första versioner som finns tillgängliga för uppfinnaren, tekniker och early adopters. Det finns idag en skrämselindustri där aktivister, partier, stiftelser, tankesmedjor och forskare fyller olika nischer för att driva på larm. Värderingarna hos en integritetsfundamentalistisk kärna motsvarar inte de prioriteringar som resten av samhället gör men de driver ofta på den första paniken, i ett läge när få ens känner till teknikens existens.

Panikkurvan når ett maximum, där det inte finns någon gräns för teknikens genomslag på övervakning och integritetsintrång. Media, politiker, tjänstemän, forskare och säkerhetsföretag som vill sälja tjänster ser möjligheten att driva på och för ut larmen. Påfallande ofta handlar åtgärderna som förespråkas på paniktoppen om allmänna regleringar av Big Tech snarare än att möta problem i handfasta situationer. I det här stadiet förs larmet gärna in som del av mer övergripande berättelser om moraliskt förfall i samhället. Ungdomen försoffas, människors relationer faller samman, konsumtionen skenar, inre och yttre fiender griper makten genom tekniken.

Efter ett tag visar sig varningarna överdrivna, inte minst för att tekniken var så ny att de flesta bara spekulerade om dess förmåga. När tekniken kommer närmare användarna så visar sig den inte vara så farlig, så snart använder alla den. Man tar sig an felaktigt bruk, inte tekniken i sig.

Larm och varningar kan hetsa fram tidiga förbud och begränsningar, inte sällan på otillräckliga grunder. Teknikpaniker har ett kumulativt drag, inte minst om politiker vill spänna kärran före åsnan med breda regleringar. Användarnas uppfattningar kan bli så negativa av teknikpaniken att tekniken stoppas, som när användare skämdes bort från att använda de förstärkta verklighetsglasögonen Google Glass.

Sluten teknik ger inte en uppfattning av kontroll, användarna får svårt att bedöma hur pålitliga tillverkarna kan vara, vilket i sin tur gör det svårare att uppskatta teknikens värde. Det är i handfasta, enskilda intrång som integritetsförespråkare och lagstiftare kan göra nytta. Sociala normer hindrar ofta användningar som är möjliga men oönskade. Regleringar bör ge den enskilde användaren kontrollen över sin data, ett exempel är NIX-registret.

Verklig integritet är en följd av personligt ansvarstagande och vi bör vara misstänksamma mot de som hävdar att vanliga användare inte kan anförtros det ansvaret.

lördag 6 juli 2019

Databehandling och skydd för ett innovativt samhälle


Databehandling är väsentligt för små och stora företag, oavsett bransch. Det är genom spridningseffekterna som digitaliseringen påverkar samhället i stort.

Hur insamling och bearbetningen av data går till kommer att spela stor roll för vilka tjänster som utvecklas och användarnas fortsatta förtroende. Nu när maskingenererad data framställs, såsom exempelvis data genererad genom maskininlärning och artificiell intelligens, blir kvaliteten på data allt viktigare, går det att fortsätta använda gratis data snarare än bra data för att få fram rätt information?

Skydd för data ges av tre lagar: upphovsrättslagen, lagen om skydd för företagshemligheter och Dataskyddsförordningen GDPR.

Upphovsrättslagen skyddar formen av den data som sammanställts, inte datan i sig, som kan uttryckas i en annan form. Det gäller även för databaser, lagen skyddar sammanställningen.

Lagen om företagshemligheter kan betyda problem om flera varit med om att samla in datan och bearbeta den. Det sker ofta idag och om inte äganderätten är klart uttryck kan den hemliga datan inte skyddas.

GDPR är i mycket en uppdatering av dataskyddsdirektivet från 1995 (i Sverige antaget som PuL), men idag är vi till skillnad från 1995 alla databehandlare. Att anpassa sig till GDPR:s regelverk har tvingat många företag till tids- och kostnadskrävande omställningar när det gäller att samla in, bearbeta och sprida dataflöden. Det är kostsamt med ofta otydlig nytta, vilket ger en ojämn tillämpning för olika aktörer.

Regleringar tenderar att frysa marknaden till läget vid regleringens införande. Det gynnar främst de större marknadsaktörerna som har råd att kunna följa regleringarna. I värsta fall kan det slå undan benen för nya aktörer, eller att marknaden i sin helhet utsätts för disruption till att själva affärsmodellen förändras. Risken finns att istället för att skapa bättre system för datainsamling så uppfyller företagen bara det som krävs för compliance.

Nu ändras reglerna kring öppen data och öppnas upp, i enlighet med Psi-direktivet, istället för att de var tänkta en stor inkomstkälla för de dataintensiva myndigheterna. Öppna data kommer fortsatt att vara en viktig fråga när kommuner och regioner köper in tjänster som de tidigare själva producerade. En del kommuner kan säkert tänka sig, i ekonomiskt svåra tider, att betala entreprenörerna med användardata. Därför bör det i upphandlingarna finnas tydliga krav på ägarskap av data, hur data får behandlas och hur data ska tillgängliggöras för allmänheten.

De bästa lösningarna för databehandling står ofta att finna i just tekniken. Det finns en viktig nisch att fylla för den som kan skapa produkter, tjänster och affärsmodeller för att skydda användarnas data.

Ett bra exempel på en teknisk lösning för att få kontroll över vilka data som lämnas ut är annonsblockerare för webbläsare, så att användaren själv får kontroll. Adblocks visar dock att även tekniska lösningar kan vara kontroversiella, då de störde ut tidningar och plattformars annonsdrivna affärsmodeller.

Very Good Security - VGS, är förstås en lek med namnet Pretty Good Privacy, PGP. VGS är en mellanhand som anonymiserar transaktioner, auktorisationer och autentifieringar så att persondata inte lagras och sänds runt till att försäljare och deras kontakter. Konkurrensen driver integriteten, som exempelvis Google Incognito Mode. Företag vill inte lagra data, de vill bara använda dem.

Många har byggt upp en mycket centraliserad och kontrollinriktad dataarkitektur, men idag samlas data in från många olika källor. Heterogena data ställer frågor kring uppskattningar av strikt ansvar mot oaktsamhet, annars finns risken att systemen blir sårbara. Här har blockkedjan påtänkts som ett sätt att skydda data decentraliserat.

Risken är att vi avskräcker användarna från att använda data med fel policy – många användare har något skämtsamt sagt att de skulle återgå till papper och penna på grund av GDPR (som i själva verket är teknikneutral).

Det som påtänkts hittills är nationella handlingsplaner, som AI-agendan. Vi har också kunskap att hämta från nobelpristagaren Elinor Ostrom och hennes tankar om institutioner. Det kan utveckla fler standarder för datainsamling, best practice, ratings för hur väl data behandlas, mellanhänder och metaplattformar. Försäkringsbranschen har också en viktig roll att spela i att ta fram bra standarder. Vi ska inte heller underskatta den betydelse som sociala normer hos användarna spelar för att styra databehandlingen rätt.

Kritiken brukar handla om att Ostroms tankar inte kan användas på något så omfattande som datainsamling har blivit, men det missar poängen. Det är många bäckar små, en mångfald av lösningar, som kan ge bättre databehandling för alla.

Ovanstående är en redigerad variant av talespunkter framtagna för ett rundabordssamtal i Almedalen lett av Christina Wainikka från Svenskt Näringsliv, med Carolina Brånby från Svenskt Näringsliv, Jon Simonsson från Kommittén för teknologisk innovation och etik (KOMET)), Christine Grahn från Facebook och My Bergdahl från IT & Telekomföretagen.

söndag 23 juni 2019

Vad är Västvärlden?

Utsikt över Batumi, Georgien. Möter Väst Öst här, eller något annat?
Vad är Västvärlden? Gränsdragningarna kring idén om något slags geografiskt och kulturellt  sammansatt civilisation dyker ibland upp. De senaste åren främst ur en postkolonial synvinkel av “Västen mot Resten”.

En ny inriktning ger poängen att kristendomen skulle genomsyra det västerländska och göra det särskilt särpräglat mot andra civilisationer. Samuel Huntington, nestorn för den sortens berättelser tog upp det i sin sista bok "Who are we?" för att formge en amerikansk nationalkaraktär. Samuel Huntington var skaparen av cyberpunkeposet Civilisationernas kamp.

Vad syftar det här skapandet av Västerlandet till? En central person för att beskriva hur Västerlandet skapades är den franske historikern Michel Foucault, som argumenterade för en teori om diskurser. Diskurser handlar om att sociala, moraliska och politiska påstående sällan är “sanna” eller “falska” i en vetenskaplig betydelse, där det inte är så lätt att avgöra sanningen med hjälp av fakta, då fakta delvis byggs upp av själva det språk vi använder för att beskriva det. I dessa diskurser ryms sanningsregimer enligt Foucault, de sätt på vilka samhället anser att man kan se och samtala om en fråga. Västerlandet blir inte så mycket något som upptäcks som något som skapas, i många bemärkelser under 1800-talets slut.



Det finns alltså olika uppfattningar som kan skapas av diskursen om Västvärlden och dessa uppfattningar strävar efter att uppnå olika syften. Filosofen Aristoteles underordnande av barbarerna vänds under hellenismen till tanken att även barbarer kan bli greker. Mycket av det som uppfattas av det klassiska arvet uppstår i mötena mellan det grekiska och det persiska.



Predikanten Paulus skapar kristendomen genom att bryta upp Jesus judiska rörelse med romerska tankar. Det som kallats för “folk” har ofta varit rätt små grupper kring en härskare, se Dick Harrison om vandalernas historia.

Natalie Wynn på ContraPoints har en viktig poäng i sin video. Det vi har kommit att kalla “Västvärlden” har utvecklats i opposition mot judisk-kristna värderingar. Det särskiljer sig i sådana fall från andra uppfattade civilisationer genom just sin öppenhet och förändringsbenägenhet.

lördag 22 juni 2019

Kommer AI att ersätta politikerna?


En fjärdedel av européerna kan tänka sig att låta så kallade ”AI-politiker” styra sina länder, visar en undersökning. Och redan i dag har robotarna Alice och Sam gjort anspråk på tunga politiska poster. Men vad skulle det innebära om robotarna ”tog över” politikernas jobb? Den 21 juni intervjuar fPlus mig om utvecklingen av AI i artikeln Kan Stefan Löfven ersättas av en robot?

måndag 17 juni 2019

Il Parlamento Europeo 2019- 2024: riforma o rivoluzione?


Incontro Fratelli Rosselli il 15 giugno al Wenner-Gren Center per discutere le recenti elezioni europee. Il mio intervento ha analizzato i possibili sviluppi per la politica dell'Unione Europea e quale gruppi politici che decideranno la direzione i prossimi cinque anni.

Möte den 15 juni för det politiska sällskapet Fratelli Rosselli på Wenner-Gren Center för att diskutera europaparlamentsvalet nyligen. Jag bidrog med en analys av möjliga utvecklingar för EU:s politik och av vilka partigrupper som kommer att bestämma riktningen de närmaste fem åren.

fredag 14 juni 2019

EU policy and transhumanist history at TransVision 2018 in Madrid


The slides of my to presentations at TransVision 2018 in Madrid are now online. You can download "Policy challenges in the EU for transhumanism and exponential technologies" from this link, and a brief history about "Transhumanism in Sweden" from this link.

onsdag 12 juni 2019

Framtiden börjar här - ArkDes visar optimismens möjligheter


Utställningen “Framtiden börjar här" på ArkDes är en fascinerande bild av framtiden. Konceptet för “The Future Starts Here” skapades ursprungligen av Victoria & Albert Museum i London och som utställningskatalogen påpekar så har museet en intressant bakgrund. V&A:s samlingar stammar nämligen från Londonutställningen i Crystal Palace år 1851. Utställningen var med och skapade sin samtids uppfattning av hur den industrialiserade världen skulle se ut inom en snar framtid, med dåtidens bästa konst utställd jämte med den senaste teknologin och vetenskapens färska landvinningar. Föremålen i utställningen stod om varandra, utan hierarkier och ofta med utställarens uttryckliga tanke att samma sorts utveckling drev på ett gemensamt framsteg för mänskligheten. Samlingarna splittrades sedan, typiskt nog; naturvetenskapen och tekniken hamnade på The Science Museum och designen på V&A.

Kuratorerna från V&A sätter i fokus vilken roll som design har i att omforma morgondagen, vilka teknologier som håller på att utvecklas och de gemensamma val som mänskligheten står inför. Utställningen visar prototyper, experiment och färdiga produkter med en blandning av design, vetenskap och teknik. Det är ett klokt val för att engagera besökaren och visa på vidden av förändringarna i framtiden.

Presentation på pressträffen med överintendent Kieran Long

ArkDes delar upp framtiden i avdelningar om självet, det offentliga, planeten och livet efter detta. Här finns både det stora konceptet och det lilla föremålet, ofta med tankeväckande utvecklingar för åskådaren. Det är en bild av en tid med stora förändringar och av oförutsägbarhet som framkommer för besökaren. Risken finns att överdramatisera den nära framtiden för besökarens räkning. Ingen vill ju leva i en tid då inget speciellt händer, under de år som framtidens historiker kommer hasta förbi för att komma fram till årtalet då de omvälvande händelserna började. ArkDes undviker den risken genom att fokusera på just designen, för designen samspelar med funktionen, vilket spekulationen inte kan. Därför finns det mindre om AI, genteknik och nanoteknik än man först kunde tro.


Besökaren får se utprovningen av hjälpmedel till en amputerad kvinnas behov, där hon sällan använder sin specialanpassade myoelektriska handprotes till förmån för mer praktiska anpassningar av föremål och enklare men smidigare proteser. Ska tekniken höja hennes förmåga i enskilda situationer eller kan det vara bättre att höja hennes förmåga i allmänhet?

Vilken påverkan har smartphones haft på samhället och våra relationer? I utställningen verkar det dra mot att det är ett beroende men det är egentligen inte fråga om smartphones, utan vad de används till.

Robotarna Jibo och Paro ger en bild av de sociala robotarna, fast de visar bara upp begränsade handlingar som tolkas som ett beteende av en människa.

Restaurangen Een Maal som är avsedd för att gästerna ska äta ensamma speglar förändrade måltidsvanor.

Utställningen visar den dräkt som Antanas Mockus, Bogotás borgmästare på 90-talet, bar som “Superciudadano” en slags omvänd Stålmannen/Clark Kent där filosofen och toppolitikern blir en vanlig, vänlig, ordningsam medborgare för att föregå med gott exempel. Fast idag är politiker mer beroende av PR-byråer, tjänstemän och utvalda forskare för att kommunicera med intressenterna i institutioner, snarare än att själva föra ut sina idéer. De idéer om e-demokrati, e-förvaltning eller flytande demokrati som var vanliga för 20-25 år sedan är inte lika framträdande.

Luchtsingel, en crowdfundad 400 meter lång gångbro i trä över gatorna i Rotterdams finanskvarter, är en modell där arkitekterna i Zone Urbaines Sensibiles (ZUS) ställer det röriga och problemlösande mot de höga modernistiska byggnadernas enhetliga vision. Just crowdfunding gjorde många debattörer oroliga för att städerna inte längre skulle se sig tvungna att betala infrastruktur centralt, utan börja förlita sig på glokala lösningar.

Facebooks soldrivna flygplan Aquila som från hög höjd förser världen med Wi-Fi och 5G visas som ett exempel på filantrokapitalism. Idag oroar sig samtidsdebatten över att Facebook har så mycket data insamlat om människor att de kan överflyga staten och överta dess funktion.

Den billiga DNA-sekventieraren MinION som kostar som en smartphone och det populära gentestet 23andMe, visar upp föremål från konceptet med digital health som omtalades för några år sedan.

BRCK är en mobil Wi-Fi router och hårddisk för användning i fattigare länder, men också en illustration på dragkampen mellan internets centralisering till molnjättarnas datacenter och nätets tidigare decentralisering.

Oculus Rift, ett steg i den långa utvecklingen av Virtual Reality

Slutförvaringen av kärnbränsle i Onkalo, Domedagsrummet i fröbanken på Svalbard, den Gröna Muren mot ökenspridningen i Sahel och kryonik visar “det långa nuet” och behovet av framsyn. Fast kärnbränslet är att likställa med annat farligt avfall som existerar i mycket större mängder. Domedagsrummet behöver anta en domedag och Sahara sprids inte, det är ett stabilt ekosystem. Ökenspridning är misskötsel av mark och utställningskatalogen beskriver skogsbrukspionjären André Aubrevilles oro över skador i ekologin som kunde ske genom några få streck från en fjärran kolonialadministratörs penna utan att folk någonsin skulle få kännedom om det eller förstå. Det är inte en mur som behövs, utan en förståelse för anpassning av och till ekologin. Kryoniken, att frysa kroppar för framtiden, är en teknik som söker sin vetenskap.

Jag förklarar principerna bakom kryoniken tillsammans med Anders Sandberg från Future of Humanity Institute vid Oxfords universitet

Virtuell verklighet och bärbara datorer har varit under utveckling i årtionden. Börsterminalen som står utställd är från en tid då människor styrde börshandeln och den digitala erans motsvarighet till Madonna, Hatsune Miku, har blivit en gammal tant som musikprogram räknat.


Utställningen citerar Paul Virilios tämligen pessimistiska liknelse om att uppfinningen av skeppet var också uppfinningen av skeppsbrottet. Det är dock inte en administration av fruktan i Virilios anda som utställningen framhåller. Snarare en subaltern framtid, påverkad av Gayatri Spivak, och med mycket optimism. Besökaren får intrycket att de stora förändringarna är drivna av de samverkande teknikanvändarna. Det är hackarnas och nätverkens framtid; Manuel Castells informationssamhälle, Alexander Bards och Jan Söderqvists nätokrater och funky business med Kjell A. Nordström och Jonas Ridderstråle. Det är alltså den i huvudsak optimistiska tidsandan från omkring millennieskiftet (utan millenniebuggen) som ser människorna som lösningen och experimentets viktiga roll.

Bortvald framtid, två förslag till ny flagga för Nya Zeeland

Formandet av framtiden handlar ju också om att välja bort framtider. Ibland kan besökarna ana samtidens andra stora utvecklingslinje, den om stabilitet och kontroll. Den Stora recessionen 2007-2009 ledde i kombination med Kriget mot terrorismen till att försiktighetsprincipen fördjupades i väst genom oron för en ny krasch. Samhällsdebatten blev mycket pessimistisk, där den vände tillbaka till 70-talets tanke om begränsning och styrning snarare än experiment, ofta med samma lösningar som söker problem. Det hölls aldrig en samhällsdebatt om det hållbara samhället var möjligt att genomföra, vilka sociala kostnader det skulle medföra och vilka konflikter det skulle innebära med andra målsättningar. FN:s globala mål för hållbar utveckling inom Agenda 2030 erkänner inga målkonflikter eller behov att prioritera. Utan att ha en tydlig idé om hur framtidens energisystem skulle fungera har politikerna fastslagit att det ska vara förnybart. Förnyelsebara energikällor utvecklades inte för att ge energi till ett modernt samhälle. Det är en framtid av försiktighet, begränsningar och låga ambitioner. Hur vi inte ska förlora det vi har, inte hur vi ska få det bättre.

Utställningen på ArkDes är genomtänkt, engagerande och omfattande. Ovanstående beskrivningar skrapar bara på ytan av alla föremål, intryck och lärdomar. En besökare kan behöva komma tillbaka minst en gång till för att kunna smälta och få perspektiv.

Framtiden är ofta en raffinerad samtid. Den är en bild av hur vårt nuvarande liv skulle se ut om det togs ett steg till och därför upplevs framtidens visioner ofta som något passé redan när de är uttalas. Uttalanden tar dock ut riktningen. “Framtiden är vår skjorta, medan nuet är vår hud”, för att citera Eugène Ionesco. Skjortor kan lyckligtvis bytas ut, lagas och ersättas med andra plagg.

söndag 9 juni 2019

Professionell pessimism bekämpas bäst med fakta

Foto Viktor Fladvad
”Det finns ingen plats för fakta om våra sinnen är fyllda av rädsla” sa Hans Rosling och nog finns det många som vill sprida rädsla. Media följer principen "if it bleeds, it leads" för att fånga publikens uppmärksamhet, forskare brer på om vilka slutsatser som dras av deras studier och om hur starka resultaten är för att kunna få förnyade anslag, företag vill sälja varor och tjänster som löser de stora problemen och myndigheter behöver katastrofer och dåliga utvecklingar att reglera. Det finns få som lyfter positiva utvecklingar eller ställer frågor om det pessimistiska budskapet. Läs mer om optimism och pessimism i Professionell pessimism bekämpas bäst med fakta som publiceras av fPlus den 5 juni.

lördag 8 juni 2019

Optimism på Världshavens Dag


I dag på Världshavens Dag den 8 juni uppmärksammas världshavens betydelse i våra liv. Världshaven är i ganska god form, särskilt på längre sikt och om vi människor kan hålla oss realistiska och optimistiska i vårt förhållningssätt till dem. Läs mer på Warp Voyager om Optimism på Världshavens Dag.

tisdag 4 juni 2019

After the European Parliament election - which way for the EU?


Participate at my analysis of the European elections at the Associazione Fratelli Rosselli in Stockholm at 16h00 on June 15th. Who won, who lost? What developments are possible for Italy and Sweden? My intervention will be followed by a very interesting discussion. In order to attend, please e-mail fratellirossellise(at)gmail.com latest on Sunday June 9th.

söndag 26 maj 2019

TEDxStockholm intervention by Waldemar Ingdahl


Waldemar Ingdahl speaking about the nature of innovation, techlash, TEDlash, the reason to elect an AI as President and our need for a Doomslayer at TEDxStockholmSalon Reflections #TEDxStockholm #TEDxSthlm10

torsdag 23 maj 2019

Global Challenges Expo 2019


Jag fick hedersuppdraget att vara medlem i juryn som bedömde studenternas projekt i kursen Global Challenges på Handelshögskolan i Stockholm. Den 21 maj hölls Global Challenges Expo 2019 där projektet The AI Challenge vann både det pris vi i juryn delade ut och publikens omröstning.


onsdag 22 maj 2019

Biologiska mångfaldens dag är värd att fira!

Värd att skydda?
I dag den 22 maj är det den biologiska mångfaldens dag, den är utlyst av FN för att uppmärksamma artrikedomens betydelse. På Warp Voyager kan du läsa Optimism på Biologiska mångfaldens dag om att det tvärt emot mediernas rapportering finns skäl att se optimistiskt på framtiden när det gäller världens biologiska mångfald.

tisdag 21 maj 2019

Reflections at TEDxStockholm


On May 25th, Waldemar Ingdahl joins the panel at 17:50 at TEDxStockholm Salon Reflections together with Yamina Enedahl, Alexandra Larsson, Michele Benincaso, Omar Alshogre and moderator Åsa Sandberg. The panel will discuss the ten year celebration of TEDxStockholm and reflect on their speeches.

In 2012, Waldemar Ingdahl discussed the role of innovation at the Redefining Innovation event.

söndag 31 mars 2019

Dags att göra en Artificiell Intelligens till statsminister?


Vill vi att vår nästa statsminister ska vara en AI? En opinionsundersökning gjord av Center for the Governance of Change vid IE University i Spanien av 2.500 européer om deras attityder till artificiell intelligens. Det verkar vanligt att många ser AI som ett vagt hot men en förvånansvärt hög andel angav att de skulle vilja styras av en AI.

Delvis är det nog en missnöjesröst mot samtidens politiker, men delvis är det en utveckling som är på gång. Beslutsfattandet och politikerrollen har börjat känna av automatiseringen. Abishur Prakash skriver om de artificiella intelligenser som redan finns i politiken i artikeln AI-Politicians: A Revolution In Politics och Kok Yam Tan om berättar om maskininlärning och dess användning i Singapores statsförvaltning i Machine learning for better governance. Det är former av beslutsstöd som är i linje med tidigare utvecklingar av IT.

Den kulturella bilden av AI som president, som objektiv bedömare och genomförare av data är dock fascinerande, oroande och talande för vår samtid.

Dagens rena och integrerade datainsamling och processande verkar annorlunda mot sovjetiska planministeriet GOSPLAN:s gissande storrökande tjänstemän. Då dessutom liberaler och marknadsförespråkare sällan står upp för självorganisation och spontana ordningar, så framstår AI som en bättre lösning på komplexa problem.

Problemet är kunskapsteoretiskt: data är inte information, och information ger inte kunskap. Det gäller att förstå vad AI kan och inte kan göra.

Statistik hjälper till att räkna vad som finns i ekonomin, men det ger inte kunskap om vilken nytta det gör. Därav den klassiska vitsen om en sovjetisk fabrik som uppfyllde hela sin årskvot i en enda stor spik.

Vi behöver inte ens ta med i beräkningen att statistiken skulle kunna vara medvetet manipulerad. AI möter också problem med datainsamlingsmetoder, tolkningsproblem och målproblem som i Goodharts lag. Man vill ju uppnå målen och det har inte med mänsklig strävan att göra, så mycket som strävan efter systemoptimering. AI:n räknar vad den kan räkna, söker det den kan finna och kan fås att finna vad den är satt att finna i en datamängd. Det behövs inte ens en digitaliserad Stalin för det.

Fast nu beräknar väl ändå AI efter metadata? De behöver inte gå efter dåliga källor som redan rensats ut? Big Data hittar samband där inte människor kan.

Data påverkas dock även i efterhand av vidarebehandling för att kunna passa ihop med data som samlats in tidigare. När en AI lär sig kan en mycket enkel modell med få data vara mer tillförlitlig än en mer komplicerad därför att det blir så många olika faktorer som påverkar modellen. Modellerna kan bli mer komplicerade allteftersom de behöver kompensera för någon observation som inte stämmer in i postulaten. Det är en deduktiv teori, beroende av extrapolerade parametrar. Nya observationer och fynd kan snarare bli problem som måste mötas med backtracking. De data som saknas spelar förstås roll, från att de inte finns eller att de inte finns tillgängliga.

De faktorerna stör även en AI:s förhållandevis förenklade centrala beslutsfattande med lokala fel och lokala förhållanden. Den möter också risken för en statisk världsbild, där vissa mål ges universell giltighet.

Det behöver inte gå till instrumentell konvergens, det klassiska exemplet med en AI som sätts att tillverka största möjliga antal gem och tillslut gjort gem av hela planeten. Riskerna i belöningsmaximerande AI dras ofta ut till att bli problem för AI i allmänhet, snarare än just det belöningsmaximerande paradigmet för att bygga superintelligent AI.

Så en AI fungerar som en dator, GIGO, efter de värderingar som dess skapare lägger in i systemet den lär sig efter. AI kan vara bra på att synliggöra just den bias som läggs in i systemet, vilket inte alltid människor behöver göra. Det lägger dock till just den variabel så många vill undvika med att tänka att en AI borde fatta besluten, fria val och dess koppling till ansvar.

torsdag 14 mars 2019

Källkritik, vetenskap och fake news


Det är Källkritikens dag och i samband med det tänker jag tillbaka på Sveriges Radios diskussion ”Frukostseminarium 7 mars: Hur svårt kan det vara?”.

Seminariet avsåg att ta upp frågan hur bra är forskare är på att begripliggöra och informera om sin forskning och hur bra är medierna på att granska och rapportera om den. Det oroande är hur samhällsdebatten kring forskning oftare ställs upp till att handla om ”Vetenskapen vs. Populism och Fake news”.

Paneldeltagaren Anders Mildner noterar under samtalet en politisk polarisering av både medier och forskning, där sidorna skaffar sig hjältar och förkämpar bland forskarna. Det riktigt oroande med det är att utvecklingen kan att minska källkritiken även i den etablerade mediebevakningen. Vetenskapen är en process, inte ett ställningskrig. I ”Larmen vingklipper vetenskapsjournalistiken” beskrivs förändringen i takt med att vetenskapsdesken sparas in på redaktionerna. Sedan skrevs har nya frågeställningar framkommit om replikationskrisen (läs mer i "Replikationskrisen, p-hackarna i vetenskapen") och fler politiska påtryckningar och styrningar (läs mer i "Evidensbaserad politik eller policybaserad evidens?"). Internet kan i sin tur även ha öppnat upp debatten om forskningsfält som länge varit politiserade.

Vetenskapsjournalisten Matt Ridley skriver i ”Lying with science: a guide to myth debunking
Pseudoscience is on the rise – and the media is completely hooked ” att medier, politiker och påtryckargrupper har smidigt kunnat gå mellan förutse katastrof på katastrof utan att behöva tänka på tidigare felaktiga larm. Ridley noterar att det snarast blir allt mer larmjournalistik när konkurrensen ökar. Även avslöjade larm kan fortsätta rulla på som egna berättelser, där Ridley tar upp de endokrina disruptorerna med bisfenol A (läs mer i ”Bisfenol A, kemofobi och forskning”) efter den stora Clarity-studien som inte uppmärksammats av medierna. Det ursprungliga larmet får rubrikerna och krönikorna på ledarsidorna som spinner berättelsen vidare. Rättelserna kommer senare och får inte uppmärksamhet. Larmet blir kvar i läsarnas medvetande.

Mediebevakningen har svårt att ge publiken en bra uppfattning av hur mycket data som forskare kan ha, vilka slutsatser som är möjliga från det materialet och vilken effekt som egentligen politik kan ha. Exempel på det är det sura regnet, skogsdöden och ozonlagret. Allmänheten antar att de löste sig för att industriproduktionen i Polen, Tjeckoslovakien och Östtyskland föll ifrån med Östblockets fall och att Montrealprotokollet fick stora effekter. Det saknas data och problemen var överrapporterade (läs mer i ”Ozonhålet ökar eller minskar?”).

Vetenskapsjournalistiken behöver ge publiken en uppfattning om vad som är stark forskning och ge en förståelse av hur vetenskap fungerar. I samhällsdebatten, och även i panelen beskrivs vetenskapen som empirisk forskning men mycket av det som tas upp i media är deduktion från datamodeller som bygger på antaganden. Sant och falskt ger inte ett lika bra intryck som stark eller svag när studier diskuteras (läs mer i fallet ”Föredrar verkligen stressade män tjockare kvinnor?”)

Risken är att vetenskapen tolkas som moraliska ställningstaganden. Kommunikationsavdelningarna på universiteten och forskningsinstituten växer för att kunna nå ut till allmänheten och beslutsfattarna för att fylla tomrummet från mediebevakningen.

Det kan driva på polariseringen. Forskare åtnjuter ofta ett högt förtroende från allmänheten (högre än journalisterna) genom sina kunskaper men även för att forskaren och dennes resultat ju är storyn som journalistens artikel baserar sig på. Det ger ett inbyggt förtroende redan att just den här forskningen uppmärksammas. Det är sällan som man läser om att forskare bekräftat att deras antagande inte stämmer eller inte kan bevisas. Är det forskningsinstituten själva som lyfter den finns inte samma förtroende.

Ridley varnar i sin artikel för att ursäkta överdrifter och felaktigheter för den goda sakens skull, då det kan leda till en backlash. Därför är det viktigt att nyanser kommer fram i bevakningen.

måndag 18 februari 2019

Kommer Kina att behärska framtiden genom AI-ledarskap?


Data är informationssamhällets olja, där det tidigare populära begreppet ”Big Data” används för att beskriva de ökade mängderna, variationerna och snabbheten i mycket stora dataset för att utröna mönster, trender och orsakssamband i människors handling och samverkan.

De praktiska fördelarna i allt från sjukvård, arkitektur, resursanvändning, säkerhet, bioteknik o.s.v. har ofta diskuterats. Debatten kring datas roll och insamling har dock varit mycket försiktig. Värderingarna bakom tekniken tas sällan upp. Ofta fokuserar debatten på iögonenfallande exempel av dåliga användningar.

Hur data samlas in, används och systematiseras rör ideologiska frågor. Ska Big Data användas för att övervinna informationsproblem där tidigare centralisering setts som den enda lösningen? En privatisering av kollektivt handlande genom emergenta system och framtidsmarknader? Hur säkerställs iterationerna i systemen? Upprättandet av marknader för persondata är viktiga när livsprojekt blir alltmer varierade och lösningar som ska passa alla passar till slut ingen.

Den ideologi som handfast diskuterar datas roll är för närvarande marxism-leninismen, Xi Jinping om socialism med kinesiska särdrag genom Kinas stora AI-offensiv. Denna digitala diktatur och dess "Social Credit System" har åter aktualiserat den socialistiska kalkyleringsdebatten.

Västerländska privata företag är satta under press av en tragglande efterlevnadskontoll av regleringar och interna uppförandekoder, krav från en cirkulär ekonomi samt en dränerande finansialisering av verksamheten. Intrycket hos många är att Folkrepubliken Kina, genom sin ledande ställning inom Big Data och AI, kommer att vinna debatten.

Det finns skäla att vara misstänksam mot den som hävdar att ny teknik kan lösa produktions- och distributionsproblemet. Sovjetunionen försökte med ett datordriven marknadssocialism och Salvador Allende inrättade i Chile ett sakernas internet före sin tid i projekt Cybersyn.

I den socialistiska kalkyleringsdebatten förde Wienskolans två intellektuella giganter: Ludwig von Mises och Friedrich Hayek fram sin tankar om hur marknadsekonomin behandlar information, baserat på bl.a. neurologin.

Ludwig von Mises påpekade att fördelningen av resurser i en marknadsekonomi bestäms av miljoner producenter och köpare. Matematiska konstruktioner kan inte ersätta marknadsmekanismen. Mänsklig handling kan inte fångas av "matematiska symboler", det underskattar graden av komplexitet i det universella problemet som även en avancerad artificiell intelligens står inför. Kunskapen i samhället är fortsatt lokal.

En annan ideologisk konflikt är kring viljan att veta. Ett exempel är att den samtida sjukvården behöver svara på andra problem än de som finns vid ett enskilt benbrott. Att vara frisk eller sjuk är fråga om en utveckling över tid, där data behöver samlas in och jämföras över tid för att sätta in en fortgående terapi. Om behandling sätts in först när en cancerdiagnos getts, kan det vara försent.

Ett annat exempel är insamlingen av data gällande den nordiska jämnställdhetsparadoxen.

Den europeiska dataskyddsförordningen GDPR ser data som lokaliserade och isolerade, där en registreringsprocess skjuts ut på företag och organisationer, med en tanke att reducera databehandlingen för att ett informerat samtycke ska kunna ges. Det riskerar att slå ut viktiga användningar i enlighet med en ideologisk syn på data. En möjliga framtida effekt av detta kan vara att internet splittras upp.

Bruno Latour sa att teknik är ett samhälle som gjorts mer hållbart genom att plocka bort mänskliga aktörer. Sociala värderingar finns inbyggda i teknikens funktion. Motsatsen är dock också möjlig: ett samhälle är en teknik som gjorts mer tillfällig. När värderingar och handlingar förändras, så förändras även våra uppfattning om teknik. Därför är även uppmärksamhet för institutioner och deras förändringar en avgörande fråga för samhällets och teknikens utveckling.

onsdag 6 februari 2019

Fakta är optimismens bränsle


Debatten om världens utveckling handlar om praktik kontra teori. Hans Roslings faktabaserade världsbild visade många att glaset är halvfullt snarare än halvtomt. Fakta ger genomförbara svar och optimistiska värderingar ger rätt frågor inför framtidens utmaningar och möjligheter. Läs mer i artikeln Fakta är optimismens bränsle på Warp Voyager.

måndag 4 februari 2019

Ett Uber för arkitektur?


Debatten om arkitektur i Sverige är ideologisk: tårtorna mot lådorna. Här ställs spröjsade fönster och tegelfasader mot idealen på Stockholmsutställningen 1930 och praktiken i Miljonprogrammet på 1970-talet. Fokuset på ideologi och estetik gör att debatten missar att arkitektur i mycket verkar på en marknad, starkt kopplad till byggnadsmetoder och ingenjörskonst.

Arkitekturens nuvarande affärsmodell; processen att rita, lämna anbud och bygga, lämnar ut delar av vad som tidigare var arkitektens uppgift på byggföretagen, för att arkitekten ska kunna fokusera sig på formalism, geometri och detaljer. Trots att arkitekten sitter på kontraktet är det sällan som denne får mest betalt, det särskilt i tider av hårdare avkastningskrav och benchmarking för fastighetsinvesteringar.

Affärsmodellerna påverkas självfallet av de yttre förutsättningarna. Ännu har vi inte sett en stor disruption av arkitekturens affärsmodell, ett Uber för arkitektur. Fast är det någonstans där disruption, ett uppskakande av affärsmodellen, kan äga rum så är det på marknader där produkten har satts i centrum snarare än användarupplevelsen.

En kandidat för disruption är de många nya initiativen för co-working som kommit fram, som Norrsken House, hypade WeWork, acceleratorer som Epicenter för att ta några exempel. Det är lätt att se dem bara som en del av fastighetsbranschen, i en tid av mycket dyr kontorsyta. De är mer än bara kontorshotell, då de riktar in sig på att erbjuda en datadriven upplevelse av arbetsyta för sina kunder. Insamlandet och bearbetandet av data över användandet av miljöer ger kunskap om hur ytor och byggnader används, vilket kan kopplas vidare till funktionen och formen. Utvecklingen av AI ger än större möjligheter för utformningen av användarupplevelsens rumsliga ekosystem. Byggnaden får hänga på, i sin nuvarande roll är det lättare för mjukvaran att äta upp arkitekten.

söndag 20 januari 2019

Målet för de ryska påverkansoperationerna i EU-valet

By Alexander Zelensky - Российская государственная библиотека, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=64884204

Inför Europavalet 2019 varnas vi för ryska påverkansoperationer i de sociala medierna. Propagandan sägs förstärkas av filterbubblorna, att på de sociala medierna får du dina fördomar bekräftade och du visas inte källor med en alternativ världsbild. Riktade annonser, rekommendationsmotorer och anpassat innehåll skapar ett hätskt debattklimat då tekniken driver användarna till högre engagemang genom upprördhet.

Big Data, datadriven kommunikation och klickanalys i all ära, det är nog svårt även för den ryska underrättelsetjänsten att se exakt vilken påverkan som deras planer egentligen har haft. Algoritmer har inte har skapats för ett politiskt innehåll och den sortens budskap ser fortfarande en rätt liten användning. Det förklarar inte heller varför användare på sociala medier skulle tycka på ett visst specifikt sätt.

Säga vad man vill om Sovjetunionens påverkansoperationer under kalla kriget men de var då uppenbara, tydliga och grovt utformade. Avsikten med propagandan var att lyssnaren skulle bli övertygad om marxism-leninismen och ta ställning för den. Möjligen kunde argumentet om att supermakterna var “lika goda kålsupare” föras fram.

Propagandans problem var att den förde fram ett positivt budskap: det kommer att bli bättre om ditt land blir mer likt Sovjetunionen! Det var ett stort avbräck för det budskapet när en splittrad Warszawapakt angrep Tjeckoslovakien år 1968 och stridsvagnarna mejade ned en socialism med mänskligt ansikte på TV-nyheterna.

Vladimir Putin har inte ställt några löften om att det blir bättre om världen liknar Ryssland. Visst drar han några nationalistiska slogans, gynnar rysk-ortodoxa kyrkan eller fixar fotbolls-VM men det är ingen som tror på det han säger.

Kremls propaganda är nämligen negativ. Den kan stödja yttersta högern lika väl som yttersta vänstern, som i sin tur stödjer Ryssland av sina egna skäl, fast sammanhanget behöver inte hänga ihop. Avsikten är att propagandan ska göra dig cynisk och pessimistisk i allmänhet, inte till en anhängare av en viss politisk idé.

Det går att konstatera att politiskt står olika grupper i samhället längre ifrån varandra än på länge. I Sverige får vi kanske gå tillbaka till när politiker som Palme, Bohman och Fälldin debatterade. Debattens tonläge betyder dock inte att skillnaderna är stora sakpolitiskt.

Journalister avbildar verkligheten för resten av samhället. De gör det genom de dagliga besluten i sin hantering. Vad är värt att skriva om? Hur kan ett ämne behandlas i en artikel? De är därför viktiga för att kunna ge en bra uppfattning om omvärlden.

Det finns en slagsida mot dåliga nyheter i medierna som propagandan kan utnyttja, upprördhet ger klick. Digitaliseringen har gett många fler mediekanaler, men mindre konkurrens mellan de traditionella medierna. Radio- , TV-  och tidningsredaktioner blir allt mer koncentrerade, samtidigt som antalet journalister sjunker och de som finns kvar oftare kommer från en liknande bakgrund. Då spelar ett allt mindre antal prestigefyllda redaktioner större roll för att sätta agendan. Den geografiska och sociala koncentrationen av medierna spelar roll. Det betyder inte att en politiskt, socialt och kulturellt homogen yrkesgrupp medvetet politiserar rapporteringen men det finns en styrning som ligger i gemensamma referensramar och värderingar. Det inte minst genom att agendajournalistiken har slagit igenom, vilket gör det svårare för medierna att inte framstå som en egen sida i samhällsdebatten.

Ökade åsiktsskillnader är inte dåligt i sig och ofta betyder de inte så mycket. Man kan vara överens om att inte vara överens. När det gäller politiska beslut är det annorlunda. Ett dåligt politiskt beslut kommer inte bara drabba den som driver igenom det.

En omfattande politik fungerar därför bäst i samhällen där de flesta har samma åsikter, lever liv som liknar varandras och inte upplever att det är en katastrof när de tillhör minoriteten i en enskild politisk fråga. Ett politiskt mer uppblandat samhälle behöver vara mer försiktigt och förutseende med vilka frågor som tas upp till att avgöras politiskt, annars kommer det bli fler konflikter i samhället. Den splittringen är det som de ryska påverkansoperationerna har kunnat manipulera, varken mer eller mindre.

tisdag 1 januari 2019

Årskrönika 2018: techlash och AI


Techlash, den stora backlashen mot Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google slog till under 2018. En tekniknegativ våg utlöstes och FAANG har haft svårt att samla sig. Kritik mot IT har funnits länge. Det nya är att kritiken är samlad, förberedd och slår över digitaliseringens hela linje genom dess kraftfulla ifrågasättande att verksamheter kan effektiviseras och vitaliseras genom ständig förbättring.

FAANG- företagens framstående ställning beror på att de löste viktiga behov i övergången mellan Webb 1.0 och Webb 2.0. Http är inte tillräckligt robust för korslänkar. Det inte finns ett öppet protokoll för att enkelt dela video eller öppna protokoll för identiteter på internet. Samtidigt är decentraliseringen ännu inte tillräckligt väl definierad.

Debatten om AI har varit svår att följa, då utvecklingen ses som en stor vändpunkt. Då utvecklingen inte är där, så distraheras offentligheten från vad AI är. Vilka slutledningar kan dras från data idag, hur värdefulla är de? Under år 2019 kommer det behövas mycket mer forskning om AI från samhällsvetenskaperna och humaniora.

Delarna för AI börjar att skönjas men ännu inte ritningen och därför sätts AI ihop för hand. Det behövs mer av ingenjörsvetenskap än av hantverk, för att få in analys och design och den första konvergensen mellan AI, blockkedjan och sakernas internet.

Vart är den politiska skalan på väg på 2020-talet?

Stephen Davies, historiker, höll ett tal om det vid IEA:s THINK-konferens om en tankebild kring den nya politiska skalan. Davies an...