Steve Davies höll ett tal vid IEA:s THINK-konferens om en tankebild kring den nya politiska skalan.
Davies anser att västvärlden just nu genomgår början på slutet av en stor omvälvning av den politiska skalan som troligen slutförs någon gång i mitten på 20-talet. Den gamla politiska skalan, som gällde från början av 1970-talet, dominerades av breda koalitioner kring ekonomi och sociala frågor. Den kartan fokuserade främst på socialdemokrati mot frimarknadskonservatism, vilka båda är stora förlorare idag.
Davies menar att den sociala skalan bytts ut mot identitetsfrågor; det ger grupperingar som vill ha global styrning av ekonomin och identitetspolitiken (SJW radikalvänster), nationell styrning av ekonomin och identitetspolitiken (nationalkollektivisterna), global frimarknadsekonomi och fri identitetskreolisering (liberalkosmopoliterna) och nationell frimarknadsekonomi och identitetspolitik (nationalliberalerna). Davies verkar luta mot att den nya konfliktlinjen går mellan nationalkollektivister och liberalkosmopoliter där socialdemokrater och frimarknadskonservativa antingen splittras eller inordnar sig under den nya konfliktytan.
Argumentet Steve Davies gör är förenklat, och tar inte med viktiga utvecklingar och politikområden, men just förenklingen är kanske inte så mycket rätt som att den uppfattas som praktisk. Davies har rätt att vi är inne i ett skifte av strukturerna bakom politiken, gamla donatorer går ur tiden och med dem de institutioner de skapat. “68:ornas” strukturella politiska aktivism, att kasta grus i maskineriet, ersattes av “99:ornas” nätverkstänkande hacktivism men det passade inte politikens strukturer. Politiken själv kan forma sina förutsättningar, om den tillåts vara binär och frågor ska besvaras med “ja” eller “nej”. Då fokuserar politiken på frågor som kan hålla ihop koalitioner för att vinna regeringsmakten.
Sammantaget är det en tid där det finns många möjligheter att forma politiken, grupperingar är fortfarande lösa, och förutom vissa skyttegravar finns det många öppna fält.
.jpg)
