Tänk om vi betalade för mat på samma sätt som för sjukvård?

Tänk om vi betalade för mat på samma sätt som för sjukvård? frågar jag i ett tankeexperiment på Medium. Om vi följer den logik som normalt brukar förklara varför sjukvården måste produceras och finansieras borde ju mat vara mer lämplig än sjukvård att finansieras, produceras och distribueras av regionerna. Vilka effekter skulle det få för hur maten ser ut?

Vart är den politiska skalan på väg på 2020-talet?

Stephen Davies, historiker, höll ett tal om det vid IEA:s THINK-konferens om en tankebild kring den nya politiska skalan.


Davies anser att västvärlden just nu genomgår början på slutet av en stor omvälvning av den politiska skalan som troligen slutförs någon gång i mitten på 20-talet. Den gamla politiska skalan som gällde från början av 1970-talet dominerades av breda koalitioner kring ekonomi och sociala frågor. Den kartan fokuserade främst på socialdemokrati mot frimarknadskonservatism, vilka båda är stora förlorare idag.

Davies menar att den sociala skalan bytts ut mot identitetsfrågor; det ger grupperingar som vill ha global styrning av ekonomin och identitetspolitiken (SJW radikalvänster), nationell styrning av ekonomin och identitetspolitiken (nationalkollektivisterna), global frimarknadsekonomi och fri identitetskreolisering (liberalkosmopoliterna) och nationell frimarknadsekonomi och identitetspolitik (nationalliberalerna). Davies verkar luta mot att den nya konfliktlinjen går mellan nationalkollektivister och liberalkosmopoliter där socialdemokrater och frimarknadskonservativa antingen splittras eller inordnar sig under den nya konfliktytan.

Argumentet Stephen Davies gör är förenklat, och tar inte med viktiga utvecklingar och politikområden, men just förenklingen är kanske inte så mycket rätt som att den uppfattas som praktisk. Davies har rätt att vi är inne i ett skifte av strukturerna bakom politiken, gamla donatorer går ur tiden och med dem de institutioner de skapat. “68:ornas” strukturella politiska aktivism, att kasta grus i maskineriet, ersattes av “99:ornas” nätverkstänkande hacktivism men det passade inte politikens strukturer. Politiken själv kan forma sina förutsättningar, om den tillåts vara binär och frågor ska besvaras med “ja” eller “nej”. Då fokuserar politiken på frågor som kan hålla ihop koalitioner för att vinna regeringsmakten.

Sammantaget är det en tid där det finns många möjligheter att forma politiken, grupperingar är fortfarande lösa, och förutom vissa skyttegravar finns det många öppna fält.

Tillit ger seger i kampen om skärmtiden

Det talas om en techlash, en motreaktion till den digitalisering som påverkat vårt vardagsliv i snart 25 år. Skärmarna sägs vara beroendeframkallande och skrämmande, där en hårdhänt kontroll är nödvändig för att främst skydda barnen. Begrepp från tobakspreventionen letar sig in om smartphonen, som nu kallas för “den nya rökningen”.

Det är uppseendeväckande hur svårt det har varit för skolan att ta till sig digitaliseringen i undervisningen, där lärare uppger hur smartphonen tar över lektionerna. Föräldrar står handfallna inför de stora plattformarnas hypnotiska effekter på barnen.

Det finns en moralpanik kring tekniken och dess användning. Vilket syfte har det stegrande larmandet, skuldbeläggandet och kontrollbehovet?

Kuratorn Henrik Pallin tar sig an problemet i Kampen om skärmtiden: vad varje förälder behöver veta om unga och nätet (Books On Demand, 2019).

Bruket står i centrum för författaren, där media och debattörer söker faror och risker för att få uppmärksamhet genom att peka ut tekniken i sig som farlig.

Vardagsmötet med det digitala ges en bakgrund och Pallin återkopplar till hur vardagen såg ut tidigare. Påfallande ofta är beteendet som kritiseras bara en digitaliserad variant av något som alltid funnits. Fristående föremål är nu digitaliserade och omfattar arbetet, fritiden och samvaron. Därför bör det bemötas på samma sätt som tidigare, snarare än filter, förbud och skuldbeläggande (inte minst skuldbeläggs föräldrar).

Tillit är lösenordet, skriver Pallin. Det ger ansvar och skapar även förutsättningarna för att barn och ungdomar ska våga be vuxna om hjälp. För det behövs dialog och förtroende, där samma grundläggande förutsättningar som ömsesidig respekt, generositet och frihet under ansvar gäller online såväl som offline. Det är bokens mest slående egenskap, sunt förnuft löser handfasta problem.

Boken är egenutgiven, men förutom några mindre redigeringar är upplägget och korrekturet i “Kampen om skärmtiden” bra och genomtänkt. Längden är lagom för att även barn och ungdomar ska kunna läsa boken på egen hand.

“Kampen om skärmtiden” ger handfasta verktyg till föräldrar att ta sig an frågor kring nätet. Den är föredömligt fri från pekpinnar och underlättar samtal på lika villkor med barnen. Boken kan vara till stort stöd även för skolkuratorer och lärare för att hålla konstruktiva samtal med eleverna om deras vardag.

Det svenska techundret - från uppgång till fall?

Nokia, Alcatel, Siemens, Ericsson, Bull, Philips, Dux Radio… vart tog de europeiska techföretagen vägen? Beror förstås på vad vi räknar som “tech”, men främst avses i vardagligt tal konsumentelektronik och slutanvändarapplikationer.

Det hade kunnat se annorlunda ut. Olivetti skapade ett Silicon Valley i staden Ivrea utanför Turin och var ett av få europeiska företag som kunde hävda sig en tid på PC-marknaden. Den första desktopen var faktiskt Olivetti Programma 101 från 1965. Europa var definitivt med i konkurrensen i början av 00-talet med sex mobiltelefontillverkare som hade halva världsmarknaden som andel, en tredjedel av världens investeringar och fulla statskassor från spektrumauktioner.

Efter IT-bubblan och konsolideringen av Web 2.0 är marknaden indelad i infrastruktur, plattformar och konsumentapplikationer. Infrastruktur är sådant som molntjänster, domäntjänster och innehållsleveransnätverk. Där dominerar de amerikanska jättarna, medan Kina ligger bakom den stora kinesiska brandväggen. Plattformarna, som domineras av FAANG och BATX, är nödvändiga för att kunna få ut appar på marknaden. Inom slutanvändarapplikationerna finns det europeiska konkurrenter som Spotify, Mojang, Prezi, Rovio, Soundcloud och många andra.

Det talas fortfarande om det svenska techundret och dess förmåga att leverera enhörningar, ett företag inom tech som värderas till minst en miljard dollar. Namnet kommer från att de var mycket sällsynta i början av 10-talet, precis som sagodjuret. Det här handlar om värderingar, vilket inte behöver betyda att företagen är framgångsrika, utan förväntas vara framgångsrika. Exempelvis gör Klarna kreditförluster.

Historiskt sett har de bästa fonderna fått sin avkastning från sitt ägande i bara ett fåtal av företagen som fonden äger. Traditionella venturefonder har dessutom vuxit i storlek, vilket kräver mer pengar i "exit" för att leverera en acceptabel avkastning till fonden. Bara för att en riskkapitalfond ska kunna ge tillbaka startkapitalet kan den behöva vara storägare i två- tre enhörningar!

De är specialister i en tid som domineras av generalister. Nischföretag kan göra mycket synliga exits. Det gillar aktieägare, så det ger en hög värdering. Det ger dock en känslig position på marknaden.

Den svenska techmiljön kommer från en tidigare ekologi i nätets historia. Man kör några smarta datasnubbar på CSN, snabbnudlar och joltcola i en källare för att sedan göra en killerrunda med ett maxat pitchboard. Stockholm, Lissabon eller ens ett post-Brexit glödhett Paris är dock inte ett Silicon Valley, Silicon Wadi eller Shenzhen.

Segmentet har det tufft för att det är relativt enkelt att få igång ett garageföretag även på andra ställen i världen, och det finns inte lika mycket riskkapital i EU. Fem miljoner kronor i utbyte mot halva aktiekapitalet är inte venture capital, det är ett dyrt lån.

Kommissionerna under Juncker och Barroso var övertygade om att nätneutralitet , dataskyddsförordningen GDPR och konkurrenspolitik med mångmiljardsböter skulle stimulera företagstillväxt och innovation. Snarare har politiken skapat allvarliga problem för de europeiska företagen, då deras konkurrenter kunde göra förtjänster och vinna skalfördelar genom sin verksamhet utanför EU.

Nya EU-regler om nätneutralitet och roaming infördes år 2015, vilket stoppade marknadens prisdifferentiering och krävde dyr nätverksmonitorering. Det skapade problem för de svenska enhörningarnas frustande ledarhingst, Spotify, vars framgångar berodde på just möjligheten att skapa avtal med mobiloperatörerna.

Dataskyddsförordningen GDPR har även skrämt upp annonsmarknaden. Annonsörerna har inte förtroende för att de små och teknikdrivna adtech-bolagen kommer klara de krav som lagstiftningen ställer. Då satsar de hellre hos Google och Facebook eller hos spammarna som ändå inte bryr sig. De amerikanska jättarna har klarat sig bra, och det visar sig alltmer att hotet om att stämma för enorma böter är svåradministrerade för de nationella datainspektionerna runt om i EU.

I avsaknad av en bra politik att driva på ekosystemen för företagen går nu Europeiska kommissionen under Ursula von der Leyen ut med en plan för att vända utvecklingen, men de €100 miljarder som planen lovar är ju egentligen det som kapitalmarknaden skulle ha investerat om inte kapitalet torkat ut genom den marknadssituation de tidigare åtgärderna genomdrivit. Det är tydligt att Europeiska kommissionen förväntar sig att USA kommer att lämna WTO, och därför förbereds ensidiga tullar.

En splittring av internet, i kombination med ett digitalt kallt krig, är förstås riktigt dåliga nyheter för det svenska techundret.

Mer oroande är inställningen, många år av pessimism har gjort avtryck. I Europa ses teknisk utveckling som ett problem snarare än som en lösning. Det driver på att arbetsmarknadslagar är inriktade på att det ska vara svårt att förlora sitt jobb snarare än att det ska vara lätt att få nytt. Det driver på en techlash mot digitaliseringen. Det borde ge näring åt en debatt om hur innovation och företagande kan stärkas i nuläget.

Välfärdsexplosionen

Det har ju funnits tidpunkter då civilisationer haft intensiv tillväxt: Romerska kejsardömet under Principatet, Abbasidkalifatet, Mogulriket och Songdynastin. Varför har inte moderniteten kommit tidigare? Varför ägde skiftet rum i England på 1800-talet? Historikern Stephen Davies bok “The Wealth Explosion: the Nature and Origins of Modernity”, en kortfattad bok om den andra singulariteten, skiftet till industrialismen och moderniteten, ger intressanta svar. Läs mer på Välfärdsexplosionen på Medium den 18 augusti.

Agenda 2030: utan demokrati ingen utveckling

De globala målen för hållbar utveckling, SDG, är 17 målsättningar som är en del av Agenda 2030. I september kommer SDG att diskuteras och biståndsminister Peter Eriksson är orolig för att Agenda 2030 ska tappa fart. Tillämpningarna har tappat farten, eller har inte börjat.

Utvecklingen är inte överraskande. Milleniemålen, som Agenda 2030 ersatte år 2015, gick att uppfylla relativt enkelt då det var 8 mål med tydligt fokus och därför mätbara. Mätbarhet gör det möjligt att prioritera resurserna efter effektivitet.

När FN skulle ta fram nya planer efter Millenniemålen gjorde organisationen sin största rådfrågning någonsin, där medlemsländer och intressenter kunde lägga fram önskemål. Det enda sättet att få alla att enas var att inte ställa dem mot varandra. Det blev 169 delmål för Agenda 2030. Alla kunde få med sin favoritfråga och hålla på sin prestige, men komplexiteten blir förstås mycket hög. Det som mindre och fattigare länder saknar är tekniskt bistånd och kunskap om dataanalys. De har svårt för att samla in data till att börja med. SDG:erna ska vara desamma för alla länder; rika som fattiga, stora som små.

Målen får inte ställas mot varandra eller prioriteras, men vissa delmål bygger på att andra redan uppfyllts. För att mål 2: ingen hunger ska vara rimligt så måste det gå före delmål 11.7: skapa säkra och inkluderande grönområden för alla. Vissa delmål, som 8.5: full sysselsättning och anständiga livsvillkor med lika lön för alla, är omöjliga och tvärtom skadliga på en global nivå.

Det kommer att kosta att genomföra Agenda 2030. Prognoser anger 56 biljoner kronor om året, som jämförelse ligger Sveriges statsbudget på ungefär 1 biljon kronor och världens samlade biståndsbudget ligger på 1,68 biljoner kronor. Mycket av pengarna kommer länderna själva få lägga ut, pengar som de fattigaste inte har och därför kan behöva låna till.

Det är förstås svårare att utveckla mätverktyg för nivån av hållbar turism än för vad som är svält. Det är dock för den sortens mål som pengarna finns i de rika länderna och då prioriteras de av näringslivet och det civila samhället.

Risken är att Agenda 2030 kan öka den globala sårbarheten. Tydliga åtgärder som bekämpande av malaria och TBC eller stöd till familjeplanering försvinner när de ställs mot välfinansierade och allomfattande problemställningar. Politiskt energikrävande processer för världssamfundet, som återupplivandet av världshandelsorganisationen WTO, finns inte med bland åtgärderna. Framgångarna för Millenniemålen berodde på att många fattigare länder hade en hög tillväxt runt millennieskiftet, särskilt Kina, vilket gav mer resurser till allt. En friare handel gav dem möjligheten att växa.

Det mest oroande med Agenda 2030 är att för att få med sig världens diktaturer, särskilt FN:s viktiga finansiär Folkrepubliken Kina, så togs inte några demokratimål med! Kina har sitt eget projekt för globaliseringen och i det ingår att förändra FN.

Om den svenska regeringen vill göra en insats för Agenda 2030 så skulle det vara i utvecklingsarbetet för att formulera vilka delmål som kommer att ge mest nytta för pengarna och att inte vika i demokratiarbetet.

Kryonik, döden läggs på is

Utrustning för kryonisk nedfrysning från utställningen "Framtiden börjar här".

En anledning till att besöka utställningen Framtiden börjar här på ArkDes är dess utställning om kryonik.

Kryonik är nedfrysning för att bevara människor efter att de dödförklarats i förhoppningen om att de i framtiden ska få ett fortsatt rikt liv genom att läkarvetenskapen utvecklats så mycket att den kan återuppliva de nedfrysta och bota sjukdomarna. Idén kom från början i boken “The Prospects of Immortality” som skrevs av matematikern och fysikern Robert Ettinger. Det ställer frågan om det finns ett liv efter döden i ett nytt sken.



Det finns bara några hundratal frysbevarade i hela världen och metoden har väckt kontrovers. I USA framförs kryonik ofta som ett alternativ till en sekulär begravning. Det är fortfarande en teknik på gränsen till vetenskap, främst därför att ingen har återupplivats. Den senaste tiden har forskare kunnat visa på framsteg, men priset för att bli kryoniskt bevarad har inte förändrats. Många som skulle vara intresserade av kryonik ställer den låga sannolikheten mot alternativkostnader.

Kryonik har varit provocerande för ett sekulärt och humanistiskt samhälle, genom att döden och livets slutskede fortsatt har varit religionens och filosofins område, snarare än vetenskapens. Samhället accepterar religiösa tankar om döden, då det inte är lika känslomässigt utmanande. En pretention om vetenskapligheten i det laddade ämnet om döden möter däremot traumat med full kraft.

Ett rättsfall skakar om kryoniken i USA, fast det rymmer också en positiv utveckling mot ökad konsumentmakt. Kunderna kräver mindre science fiction, mer värde för pengarna och mer professionalism hos kryonikinstituten. “Det går inte att göra en ko av en hamburgare”, men det påståendet har kommit något mer på skam den senaste tiden. De nedfrysta är döda sett med dagens medicin, kryoniken måste anta framsteg, upp till troligen avancerad nanomedicin. Om tillräckligt mycket bevaras tillräckligt väl, blir de stora framsteg som krävs inte fullt lika omfattande. Då krävs standarder, processadministration, kvalificerad personal och samarbeten som på ett sjukhus. Det är tid att gå ifrån pionjärtidens nätverk av frivilliga.

Svenska Kryonikföreningen verkar för att så många som möjligt ska välja kryobevarning istället för jordfästning eller kremering. Det rör sig i allmänhet när det gäller döden, med startups inom Death Tech som utmanar begravningskedjorna. Utrymmet kan finnas.

Teknikpanikens mönster

När ny teknik introduceras uppfattas den som världsomvälvande innan användarna lär sig använda den. Analysföretaget Gartner har formaliserat händelseförloppet i sin hajpkurva.

Modellen från Gartners hypekurva kan också användas för att formalisera de rädslor som samhället upplever när en ny teknik introduceras, en teknikpanik. En teknikpanik sker när en ny teknik introduceras och dess risker spelas upp och förstärks i samhällsdebatten. Tekniken beskrivs i en framtida, färdig form och inte i de första versioner som finns tillgängliga för uppfinnaren, tekniker och early adopters. Det finns idag en skrämselindustri där aktivister, partier, stiftelser, tankesmedjor och forskare fyller olika nischer för att driva på larm. Värderingarna hos en integritetsfundamentalistisk kärna motsvarar inte de prioriteringar som resten av samhället gör men de driver ofta på den första paniken, i ett läge när få ens känner till teknikens existens.

Panikkurvan når ett maximum, där det inte finns någon gräns för teknikens genomslag på övervakning och integritetsintrång. Media, politiker, tjänstemän, forskare och säkerhetsföretag som vill sälja tjänster ser möjligheten att driva på och för ut larmen. Påfallande ofta handlar åtgärderna som förespråkas på paniktoppen om allmänna regleringar av Big Tech snarare än att möta problem i handfasta situationer. I det här stadiet förs larmet gärna in som del av mer övergripande berättelser om moraliskt förfall i samhället. Ungdomen försoffas, människors relationer faller samman, konsumtionen skenar, inre och yttre fiender griper makten genom tekniken.

Efter ett tag visar sig varningarna överdrivna, inte minst för att tekniken var så ny att de flesta bara spekulerade om dess förmåga. När tekniken kommer närmare användarna så visar sig den inte vara så farlig, så snart använder alla den. Man tar sig an felaktigt bruk, inte tekniken i sig.

Larm och varningar kan hetsa fram tidiga förbud och begränsningar, inte sällan på otillräckliga grunder. Teknikpaniker har ett kumulativt drag, inte minst om politiker vill spänna kärran före åsnan med breda regleringar. Användarnas uppfattningar kan bli så negativa av teknikpaniken att tekniken stoppas, som när användare skämdes bort från att använda de förstärkta verklighetsglasögonen Google Glass.

Sluten teknik ger inte en uppfattning av kontroll, användarna får svårt att bedöma hur pålitliga tillverkarna kan vara, vilket i sin tur gör det svårare att uppskatta teknikens värde. Det är i handfasta, enskilda intrång som integritetsförespråkare och lagstiftare kan göra nytta. Sociala normer hindrar ofta användningar som är möjliga men oönskade. Regleringar bör ge den enskilde användaren kontrollen över sin data, ett exempel är NIX-registret.

Verklig integritet är en följd av personligt ansvarstagande och vi bör vara misstänksamma mot de som hävdar att vanliga användare inte kan anförtros det ansvaret.

Databehandling och skydd för ett innovativt samhälle

Databehandling är väsentligt för små och stora företag, oavsett bransch. Det är genom spridningseffekterna som digitaliseringen påverkar samhället i stort.

Hur insamling och bearbetningen av data går till kommer att spela stor roll för vilka tjänster som utvecklas och användarnas fortsatta förtroende. Nu när maskingenererad data framställs, såsom exempelvis data genererad genom maskininlärning och artificiell intelligens, blir kvaliteten på data allt viktigare, går det att fortsätta använda gratis data snarare än bra data för att få fram rätt information?

Skydd för data ges av tre lagar: upphovsrättslagen, lagen om skydd för företagshemligheter och Dataskyddsförordningen GDPR.

Upphovsrättslagen skyddar formen av den data som sammanställts, inte datan i sig, som kan uttryckas i en annan form. Det gäller även för databaser, lagen skyddar sammanställningen.

Lagen om företagshemligheter kan betyda problem om flera varit med om att samla in datan och bearbeta den. Det sker ofta idag och om inte äganderätten är klart uttryck kan den hemliga datan inte skyddas.

GDPR är i mycket en uppdatering av dataskyddsdirektivet från 1995 (i Sverige antaget som PuL), men idag är vi till skillnad från 1995 alla databehandlare. Att anpassa sig till GDPR:s regelverk har tvingat många företag till tids- och kostnadskrävande omställningar när det gäller att samla in, bearbeta och sprida dataflöden. Det är kostsamt med ofta otydlig nytta, vilket ger en ojämn tillämpning för olika aktörer.

Regleringar tenderar att frysa marknaden till läget vid regleringens införande. Det gynnar främst de större marknadsaktörerna som har råd att kunna följa regleringarna. I värsta fall kan det slå undan benen för nya aktörer, eller att marknaden i sin helhet utsätts för disruption till att själva affärsmodellen förändras. Risken finns att istället för att skapa bättre system för datainsamling så uppfyller företagen bara det som krävs för compliance.

Nu ändras reglerna kring öppen data och öppnas upp, i enlighet med Psi-direktivet, istället för att de var tänkta en stor inkomstkälla för de dataintensiva myndigheterna. Öppna data kommer fortsatt att vara en viktig fråga när kommuner och regioner köper in tjänster som de tidigare själva producerade. En del kommuner kan säkert tänka sig, i ekonomiskt svåra tider, att betala entreprenörerna med användardata. Därför bör det i upphandlingarna finnas tydliga krav på ägarskap av data, hur data får behandlas och hur data ska tillgängliggöras för allmänheten.

De bästa lösningarna för databehandling står ofta att finna i just tekniken. Det finns en viktig nisch att fylla för den som kan skapa produkter, tjänster och affärsmodeller för att skydda användarnas data.

Ett bra exempel på en teknisk lösning för att få kontroll över vilka data som lämnas ut är annonsblockerare för webbläsare, så att användaren själv får kontroll. Adblocks visar dock att även tekniska lösningar kan vara kontroversiella, då de störde ut tidningar och plattformars annonsdrivna affärsmodeller.

Very Good Security - VGS, är förstås en lek med namnet Pretty Good Privacy, PGP. VGS är en mellanhand som anonymiserar transaktioner, auktorisationer och autentifieringar så att persondata inte lagras och sänds runt till att försäljare och deras kontakter. Konkurrensen driver integriteten, som exempelvis Google Incognito Mode. Företag vill inte lagra data, de vill bara använda dem.

Många har byggt upp en mycket centraliserad och kontrollinriktad dataarkitektur, men idag samlas data in från många olika källor. Heterogena data ställer frågor kring uppskattningar av strikt ansvar mot oaktsamhet, annars finns risken att systemen blir sårbara. Här har blockkedjan påtänkts som ett sätt att skydda data decentraliserat.

Risken är att vi avskräcker användarna från att använda data med fel policy – många användare har något skämtsamt sagt att de skulle återgå till papper och penna på grund av GDPR (som i själva verket är teknikneutral).

Det som påtänkts hittills är nationella handlingsplaner, som AI-agendan. Vi har också kunskap att hämta från nobelpristagaren Elinor Ostrom och hennes tankar om institutioner. Det kan utveckla fler standarder för datainsamling, best practice, ratings för hur väl data behandlas, mellanhänder och metaplattformar. Försäkringsbranschen har också en viktig roll att spela i att ta fram bra standarder. Vi ska inte heller underskatta den betydelse som sociala normer hos användarna spelar för att styra databehandlingen rätt.

Kritiken brukar handla om att Ostroms tankar inte kan användas på något så omfattande som datainsamling har blivit, men det missar poängen. Det är många bäckar små, en mångfald av lösningar, som kan ge bättre databehandling för alla.

Ovanstående är en redigerad variant av talespunkter framtagna för ett rundabordssamtal i Almedalen lett av Christina Wainikka från Svenskt Näringsliv, med Carolina Brånby från Svenskt Näringsliv, Jon Simonsson från Kommittén för teknologisk innovation och etik (KOMET)), Christine Grahn från Facebook och My Bergdahl från IT & Telekomföretagen.

Robotar och politik

Intervjun med mig i tidningen fPlus om robotar, AI och politik omnämns i Samtiden den 24 juni i Kan Stefan Löfven ersättas av en robot.

Vad är Västvärlden?

Utsikt över Batumi, Georgien. Möter Väst Öst här, eller något annat?

Vad är Västvärlden? Gränsdragningarna kring idén om något slags geografiskt och kulturellt  sammansatt civilisation dyker ibland upp. De senaste åren främst ur en postkolonial synvinkel av “Västen mot Resten”.

En ny inriktning ger poängen att kristendomen skulle genomsyra det västerländska och göra det särskilt särpräglat mot andra civilisationer. Samuel Huntington, nestorn för den sortens berättelser tog upp det i sin sista bok "Who are we?" för att formge en amerikansk nationalkaraktär. Samuel Huntington var skaparen av cyberpunkeposet Civilisationernas kamp.

Vad syftar det här skapandet av Västerlandet till? En central person för att beskriva hur Västerlandet skapades är den franske historikern Michel Foucault, som argumenterade för en teori om diskurser. Diskurser handlar om att sociala, moraliska och politiska påstående sällan är “sanna” eller “falska” i en vetenskaplig betydelse, där det inte är så lätt att avgöra sanningen med hjälp av fakta, då fakta delvis byggs upp av själva det språk vi använder för att beskriva det. I dessa diskurser ryms sanningsregimer enligt Foucault, de sätt på vilka samhället anser att man kan se och samtala om en fråga. Västerlandet blir inte så mycket något som upptäcks som något som skapas, i många bemärkelser under 1800-talets slut.



Det finns alltså olika uppfattningar som kan skapas av diskursen om Västvärlden och dessa uppfattningar strävar efter att uppnå olika syften. Filosofen Aristoteles underordnande av barbarerna vänds under hellenismen till tanken att även barbarer kan bli greker. Mycket av det som uppfattas av det klassiska arvet uppstår i mötena mellan det grekiska och det persiska.



Predikanten Paulus skapar kristendomen genom att bryta upp Jesus judiska rörelse med romerska tankar. Det som kallats för “folk” har ofta varit rätt små grupper kring en härskare, se Dick Harrison om vandalernas historia.

Natalie Wynn på ContraPoints har en viktig poäng i sin video. Det vi har kommit att kalla “Västvärlden” har utvecklats i opposition mot judisk-kristna värderingar. Det särskiljer sig i sådana fall från andra uppfattade civilisationer genom just sin öppenhet och förändringsbenägenhet.

Kommer AI att ersätta politikerna?

En fjärdedel av européerna kan tänka sig att låta så kallade ”AI-politiker” styra sina länder, visar en undersökning. Och redan i dag har robotarna Alice och Sam gjort anspråk på tunga politiska poster. Men vad skulle det innebära om robotarna ”tog över” politikernas jobb? Den 21 juni intervjuar fPlus mig om utvecklingen av AI i artikeln Kan Stefan Löfven ersättas av en robot?

Il Parlamento Europeo 2019- 2024: riforma o rivoluzione?

Incontro Fratelli Rosselli il 15 giugno al Wenner-Gren Center per discutere le recenti elezioni europee. Il mio intervento ha analizzato i possibili sviluppi per la politica dell'Unione Europea e quale gruppi politici che decideranno la direzione i prossimi cinque anni.

Möte den 15 juni för det politiska sällskapet Fratelli Rosselli på Wenner-Gren Center för att diskutera europaparlamentsvalet nyligen. Jag bidrog med en analys av möjliga utvecklingar för EU:s politik och av vilka partigrupper som kommer att bestämma riktningen de närmaste fem åren.

EU policy and transhumanist history at TransVision 2018 in Madrid

The slides of my to presentations at TransVision 2018 in Madrid are now online. You can download "Policy challenges in the EU for transhumanism and exponential technologies" from this link, and a brief history about "Transhumanism in Sweden" from this link.

Framtiden börjar här - ArkDes visar optimismens möjligheter

Utställningen “Framtiden börjar här" på ArkDes är en fascinerande bild av framtiden. Konceptet för “The Future Starts Here” skapades ursprungligen av Victoria & Albert Museum i London och som utställningskatalogen påpekar så har museet en intressant bakgrund. V&A:s samlingar stammar nämligen från Londonutställningen i Crystal Palace år 1851. Utställningen var med och skapade sin samtids uppfattning av hur den industrialiserade världen skulle se ut inom en snar framtid, med dåtidens bästa konst utställd jämte med den senaste teknologin och vetenskapens färska landvinningar. Föremålen i utställningen stod om varandra, utan hierarkier och ofta med utställarens uttryckliga tanke att samma sorts utveckling drev på ett gemensamt framsteg för mänskligheten. Samlingarna splittrades sedan, typiskt nog; naturvetenskapen och tekniken hamnade på The Science Museum och designen på V&A.

Kuratorerna från V&A sätter i fokus vilken roll som design har i att omforma morgondagen, vilka teknologier som håller på att utvecklas och de gemensamma val som mänskligheten står inför. Utställningen visar prototyper, experiment och färdiga produkter med en blandning av design, vetenskap och teknik. Det är ett klokt val för att engagera besökaren och visa på vidden av förändringarna i framtiden.

Presentation på pressträffen med överintendent Kieran Long

ArkDes delar upp framtiden i avdelningar om självet, det offentliga, planeten och livet efter detta. Här finns både det stora konceptet och det lilla föremålet, ofta med tankeväckande utvecklingar för åskådaren. Det är en bild av en tid med stora förändringar och av oförutsägbarhet som framkommer för besökaren. Risken finns att överdramatisera den nära framtiden för besökarens räkning. Ingen vill ju leva i en tid då inget speciellt händer, under de år som framtidens historiker kommer hasta förbi för att komma fram till årtalet då de omvälvande händelserna började. ArkDes undviker den risken genom att fokusera på just designen, för designen samspelar med funktionen, vilket spekulationen inte kan. Därför finns det mindre om AI, genteknik och nanoteknik än man först kunde tro.

Besökaren får se utprovningen av hjälpmedel till en amputerad kvinnas behov, där hon sällan använder sin specialanpassade myoelektriska handprotes till förmån för mer praktiska anpassningar av föremål och enklare men smidigare proteser. Ska tekniken höja hennes förmåga i enskilda situationer eller kan det vara bättre att höja hennes förmåga i allmänhet?

Vilken påverkan har smartphones haft på samhället och våra relationer? I utställningen verkar det dra mot att det är ett beroende men det är egentligen inte fråga om smartphones, utan vad de används till.

Robotarna Jibo och Paro ger en bild av de sociala robotarna, fast de visar bara upp begränsade handlingar som tolkas som ett beteende av en människa.

Restaurangen Een Maal som är avsedd för att gästerna ska äta ensamma speglar förändrade måltidsvanor.

Utställningen visar den dräkt som Antanas Mockus, Bogotás borgmästare på 90-talet, bar som “Superciudadano” en slags omvänd Stålmannen/Clark Kent där filosofen och toppolitikern blir en vanlig, vänlig, ordningsam medborgare för att föregå med gott exempel. Fast idag är politiker mer beroende av PR-byråer, tjänstemän och utvalda forskare för att kommunicera med intressenterna i institutioner, snarare än att själva föra ut sina idéer. De idéer om e-demokrati, e-förvaltning eller flytande demokrati som var vanliga för 20-25 år sedan är inte lika framträdande.

Luchtsingel, en crowdfundad 400 meter lång gångbro i trä över gatorna i Rotterdams finanskvarter, är en modell där arkitekterna i Zone Urbaines Sensibiles (ZUS) ställer det röriga och problemlösande mot de höga modernistiska byggnadernas enhetliga vision. Just crowdfunding gjorde många debattörer oroliga för att städerna inte längre skulle se sig tvungna att betala infrastruktur centralt, utan börja förlita sig på glokala lösningar.

Facebooks soldrivna flygplan Aquila som från hög höjd förser världen med Wi-Fi och 5G visas som ett exempel på filantrokapitalism. Idag oroar sig samtidsdebatten över att Facebook har så mycket data insamlat om människor att de kan överflyga staten och överta dess funktion.

Den billiga DNA-sekventieraren MinION som kostar som en smartphone och det populära gentestet 23andMe, visar upp föremål från konceptet med digital health som omtalades för några år sedan.

BRCK är en mobil Wi-Fi router och hårddisk för användning i fattigare länder, men också en illustration på dragkampen mellan internets centralisering till molnjättarnas datacenter och nätets tidigare decentralisering.

Oculus Rift, ett steg i den långa utvecklingen av Virtual Reality

Slutförvaringen av kärnbränsle i Onkalo, Domedagsrummet i fröbanken på Svalbard, den Gröna Muren mot ökenspridningen i Sahel och kryonik visar “det långa nuet” och behovet av framsyn. Fast kärnbränslet är att likställa med annat farligt avfall som existerar i mycket större mängder. Domedagsrummet behöver anta en domedag och Sahara sprids inte, det är ett stabilt ekosystem. Ökenspridning är misskötsel av mark och utställningskatalogen beskriver skogsbrukspionjären André Aubrevilles oro över skador i ekologin som kunde ske genom några få streck från en fjärran kolonialadministratörs penna utan att folk någonsin skulle få kännedom om det eller förstå. Det är inte en mur som behövs, utan en förståelse för anpassning av och till ekologin. Kryoniken, att frysa kroppar för framtiden, är en teknik som söker sin vetenskap.

Jag förklarar principerna bakom kryoniken tillsammans med Anders Sandberg från Future of Humanity Institute vid Oxfords universitet

Virtuell verklighet och bärbara datorer har varit under utveckling i årtionden. Börsterminalen som står utställd är från en tid då människor styrde börshandeln och den digitala erans motsvarighet till Madonna, Hatsune Miku, har blivit en gammal tant som musikprogram räknat.

Utställningen citerar Paul Virilios tämligen pessimistiska liknelse om att uppfinningen av skeppet var också uppfinningen av skeppsbrottet. Det är dock inte en administration av fruktan i Virilios anda som utställningen framhåller. Snarare en subaltern framtid, påverkad av Gayatri Spivak, och med mycket optimism. Besökaren får intrycket att de stora förändringarna är drivna av de samverkande teknikanvändarna. Det är hackarnas och nätverkens framtid; Manuel Castells informationssamhälle, Alexander Bards och Jan Söderqvists nätokrater och funky business med Kjell A. Nordström och Jonas Ridderstråle. Det är alltså den i huvudsak optimistiska tidsandan från omkring millennieskiftet (utan millenniebuggen) som ser människorna som lösningen och experimentets viktiga roll.

Bortvald framtid, två förslag till ny flagga för Nya Zeeland

Formandet av framtiden handlar ju också om att välja bort framtider. Ibland kan besökarna ana samtidens andra stora utvecklingslinje, den om stabilitet och kontroll. Den Stora recessionen 2007-2009 ledde i kombination med Kriget mot terrorismen till att försiktighetsprincipen fördjupades i väst genom oron för en ny krasch. Samhällsdebatten blev mycket pessimistisk, där den vände tillbaka till 70-talets tanke om begränsning och styrning snarare än experiment, ofta med samma lösningar som söker problem. Det hölls aldrig en samhällsdebatt om det hållbara samhället var möjligt att genomföra, vilka sociala kostnader det skulle medföra och vilka konflikter det skulle innebära med andra målsättningar. FN:s globala mål för hållbar utveckling inom Agenda 2030 erkänner inga målkonflikter eller behov att prioritera. Utan att ha en tydlig idé om hur framtidens energisystem skulle fungera har politikerna fastslagit att det ska vara förnybart. Förnyelsebara energikällor utvecklades inte för att ge energi till ett modernt samhälle. Det är en framtid av försiktighet, begränsningar och låga ambitioner. Hur vi inte ska förlora det vi har, inte hur vi ska få det bättre.

Utställningen på ArkDes är genomtänkt, engagerande och omfattande. Ovanstående beskrivningar skrapar bara på ytan av alla föremål, intryck och lärdomar. En besökare kan behöva komma tillbaka minst en gång till för att kunna smälta och få perspektiv.

Framtiden är ofta en raffinerad samtid. Den är en bild av hur vårt nuvarande liv skulle se ut om det togs ett steg till och därför upplevs framtidens visioner ofta som något passé redan när de är uttalas. Uttalanden tar dock ut riktningen. “Framtiden är vår skjorta, medan nuet är vår hud”, för att citera Eugène Ionesco. Skjortor kan lyckligtvis bytas ut, lagas och ersättas med andra plagg.

Professionell pessimism bekämpas bäst med fakta

Foto Viktor Fladvad

”Det finns ingen plats för fakta om våra sinnen är fyllda av rädsla” sa Hans Rosling och nog finns det många som vill sprida rädsla. Media följer principen "if it bleeds, it leads" för att fånga publikens uppmärksamhet, forskare brer på om vilka slutsatser som dras av deras studier och om hur starka resultaten är för att kunna få förnyade anslag, företag vill sälja varor och tjänster som löser de stora problemen och myndigheter behöver katastrofer och dåliga utvecklingar att reglera. Det finns få som lyfter positiva utvecklingar eller ställer frågor om det pessimistiska budskapet. Läs mer om optimism och pessimism i Professionell pessimism bekämpas bäst med fakta som publiceras av fPlus den 5 juni.

Optimism på Världshavens Dag

I dag på Världshavens Dag den 8 juni uppmärksammas världshavens betydelse i våra liv. Världshaven är i ganska god form, särskilt på längre sikt och om vi människor kan hålla oss realistiska och optimistiska i vårt förhållningssätt till dem. Läs mer på Warp Voyager om Optimism på Världshavens Dag.

After the European Parliament election - which way for the EU?

Participate at my analysis of the European elections at the Associazione Fratelli Rosselli in Stockholm at 16h00 on June 15th. Who won, who lost? What developments are possible for Italy and Sweden? My intervention will be followed by a very interesting discussion. In order to attend, please e-mail fratellirossellise(at)gmail.com latest on Sunday June 9th.

TEDxStockholm intervention by Waldemar Ingdahl

Waldemar Ingdahl speaking about the nature of innovation, techlash, TEDlash, the reason to elect an AI as President and our need for a Doomslayer at TEDxStockholmSalon Reflections #TEDxStockholm #TEDxSthlm10

Global Challenges Expo 2019

Jag fick hedersuppdraget att vara medlem i juryn som bedömde studenternas projekt i kursen Global Challenges på Handelshögskolan i Stockholm. Den 21 maj hölls Global Challenges Expo 2019 där projektet The AI Challenge vann både det pris vi i juryn delade ut och publikens omröstning.