fredag 27 september 2013

IPCC och klimatmodellernas giltighet

Klimatfrågan är oerhört viktigt för oss alla. Om förtroendet för IPCC är motiverat så bör effektiva riskreducerande åtgärder ges hög prioritet. Debatten rör sig då från vad som är problemet till hur man bäst kan lösa det, antingen genom de mest kostnadseffektiva minskningarna av koldioxidutsläppen eller att helt enkelt vänta tills framtida forskare har utvecklat lönsam energiteknik som inte använder fossila bränslen.

Om förtroendet för IPCC är fel, så faller argumenten för radikalt minskade koldioxidutsläpp. Det faktum att det inte finns något slut i sikte på Kina och Indiens ökande användning av kol kan redan ses som att dagens politik har misslyckats, men det har inte stoppat EU och några andra länder från att införa höga kostnader för att minska sin egen användning av fossila bränslen. För målet med den förda politiken har varit att göra användningen av fossila bränslen så dyr att ingen ska finna det rationellt att bruka dem. Problemet har varit att de alternativa energikällorna som vind, sol och vågenergi inte har varit så billiga att energianvändarna har kunnat växla över till dem. EU betalar miljarder dollar för att kanske få temperaturen att minska med 0,05 grader Celsius i början av 2100-talet. Det är lika meningslöst som det låter.

Forskarna sliter med att förklara varför uppvärmningen varit långsammare än vad modellerna förutsagt. Inte för att svenska medier tagit upp frågan, det lär bli ändring när nyhetskedjan skiftar. Det kan få enorma följder, vi vet att mänskligheten aldrig släppt ut så mycket växthusgaser som idag och ändå är temperaturerna betydligt lägre än förutsägelserna. 

Vart tar all värme vägen? Att värmen ”gömt sig” i havet som IPCC för fram verkar som en för bekväm förklaring. Då det är omöjligt att bestämma havets värmemängd eller förändringar i den med tillräcklig noggrannhet, så går det ju inte att motbevisa. Aerosolerna finns där, men forskarna känner ännu inte till deras relativa betydelse för klimatet. Den mest sannolika förklaringen till uppvärmningspausen är att klimatkänsligheten överskattades i tidigare modeller på grund av felaktiga antaganden om nettoförstärkning genom återkopplingen från vattenånga.

Klimatpolitiken för att minska utsläppen har handlat om mycket konkreta temperaturökningar, se ”tvågradsmålet”, där forskarna hade exakt kunskap från sina modeller. IPCC har alltid talat om sannolikheten att mer än hälften av klimatförändringarna beror på människans förbränning, men i offentligheten har människans andel alltid förts fram som den enda orsaken. Vilken effekt har andra faktorer haft?

En del av problemet pekas ut av Naomi Oreskes. Ja, hon som skrev boken The Merchants of Doubt. Innan det var Oreskes känd för att studera de fundamentala vetenskapsteoretiska problem som de nya möjligheterna att numeriskt lösa komplicerade matematiska modeller genom datorberäkningar har lett till (vilket gäller även andra forskningsområden)

Det handlar om komplexitetsparadoxen, att utvecklingen av modellerna sker genom att göra dem alltmer komplicerade med alltfler detaljer. Det är intressant att Oreskes konstaterar att just komplexiteten gör att modellerna blir allt svårare att använda för långtidsprognoser. Det är svårt att riktigt utröna när modellerna har varit fel, på grund av problemet med backtracking.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

The road leaving Mont Pelerin is the road leading to renewal

Read the article  The road leaving Mont Pelerin is the road leading to renewal on Medium on the future of free market and liberal ideas. ...