Medellivslängden i Sverige ökar oavbrutet, sedan 80-talet har den stigit med 4,5 år. SCB:s statistik visar att två av tre svenskar är 80 år eller äldre när de dör. Hälften av dem som föds idag kan räkna med att fylla 85 år. Enligt prognoserna kommer år 2060 två av tre dö efter att de fyllt 90 år, och då antar SCB bara samma utveckling som tidigare i historien.
Fantastiska framgångar, men forskningen ser än bättre förutsättningar för att leva längre och friskare. Tidigare har forskningen inriktat sig enskilda kroniska sjukdomar som hjärt- kärlsjukdom, typ-2 diabetes och Alzheimers. De kan ha en gemensam grund som går att ringa in och behandla och förebygga.
Forskningsresultaten har visat att det finns fog för optimismen, då långsiktiga skador på ämnesomsättningen och genetiska mutationer spelar en stor roll för den process som kallas åldrande. Det finns ingen kod i människans gener som säger att kroppen ska bli gammal och skröplig. Det handlar om små skador över tid på cellerna, och att läkningen av skadorna efterhand går allt långsammare och sämre. Biprodukter från ämnesomsättningen, som fria radikaler, kan orsaka fler skador på cellerna och påskynda åldrandet. Det finns ett stort intresse bland forskarna för mitokondrierna, cellernas kraftverk, där antalet mutationer i mitokondriernas DNA ökar med tiden. Forskarna söker svar på om mutationerna beror på åldrandet eller orsakar åldrandet. Svaret är viktigt, då nedsatta funktioner på mitokondrierna är en påverkan till hjärt- kärlsjukdomar, Parkinson och diabetes.
En banbrytande prövning, som direkt inriktas på åldrandet, börjar i november. Forskaren Nir Barzilai ser intressanta
tillämpningar av diabetesmedicinen metmorfin och tar just sikte på att förhindra slutpunkten av att åldrandesjukdomar bryter ut. Det är en viktig skillnad mot annan läkemedelsforskning, där en enskild sjukdom efterforskas.
Ming Xu vid University of Connecticuts Centre on Ageing riktar in sig på cellåldrande, cellernas avtagande förmåga att föröka sig över tiden.
Senolytisk behandling riktar in sig på de “zombieceller” som sprider sig över tiden och avger ämnen som orsakar inflammationer och cellskador.
Rapamycin har visat resultat på åldrandet i tester hos jästsvampar, maskar och möss. I försök hos människor riktar sig forskningen in på immunförsvarets nedgång över tid, för att se om
läkemedel som efterliknar rapamycin kan förstärka immunförsvaret. Nu finns preparat i fas III- studier som riktar in sig på åldrandets biologiska orsaker.
Demenssjukdomarna är en knäckfråga. Idag har 20 procent av dem som är äldre än 80 år någon form av nedsatt funktion och hos dem som är äldre än 95 år har hälften av befolkningen det. Därför är det anmärkningsvärt att forskare har lyckats
vända åldringsprocessen i hjärnan hos råttor genom stamceller.
Det är forskningens skifte på senare år från att se enskilda sjukdomar kopplade till åldrande, till att se helheten och bakomliggande faktorer som inger optimism. Forskningen verkar också gå mot att eftersöka liknande mekanismer, snarare än att forska fritt efter grunderna.
Åldrandet dödar fler än klimatförändringarna och terrorismen tillsammans. Vi står inför skenande sjukvårdskostnader och en kraftig ökning av antalet åldersrelaterade sjukdomar. Därför drivs frågan om inte
världshälsoorganisationen WHO borde börja att se åldrandet som en sjukdom. Argumentet är att det skulle lyfta åldrandefrågan på dagordningen och understryka betydelsen och möjligheterna för sjukvården och läkemedelsindustrin.
Om vi kan bli äldre och friskare fysiskt och mentalt kan vi arbeta längre, leva lyckligare och till större nytta för oss själva och omgivningen.
