tisdag 1 januari 2019

Årskrönika 2018: techlash och AI


Techlash, den stora backlashen mot Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google slog till under 2018. En tekniknegativ våg utlöstes och FAANG har haft svårt att samla sig. Kritik mot IT har funnits länge. Det nya är att kritiken är samlad, förberedd och slår över digitaliseringens hela linje genom dess kraftfulla ifrågasättande att verksamheter kan effektiviseras och vitaliseras genom ständig förbättring.

FAANG- företagens framstående ställning beror på att de löste viktiga behov i övergången mellan Webb 1.0 och Webb 2.0. Http är inte tillräckligt robust för korslänkar. Det inte finns ett öppet protokoll för att enkelt dela video eller öppna protokoll för identiteter på internet. Samtidigt är decentraliseringen ännu inte tillräckligt väl definierad.

Debatten om AI har varit svår att följa, då utvecklingen ses som en stor vändpunkt. Då utvecklingen inte är där, så distraheras offentligheten från vad AI är. Vilka slutledningar kan dras från data idag, hur värdefulla är de? Under år 2019 kommer det behövas mycket mer forskning om AI från samhällsvetenskaperna och humaniora.

Delarna för AI börjar att skönjas men ännu inte ritningen och därför sätts AI ihop för hand. Det behövs mer av ingenjörsvetenskap än av hantverk, för att få in analys och design och den första konvergensen mellan AI, blockkedjan och sakernas internet.

måndag 31 december 2018

Årskrönika 2018: ekonomi och politik


via GIPHY

Den allmänt positiva utvecklingen i världen håller i sig även om nyheterna verkar negativa. Det beror på att människor utökar sin definition av dåliga nyheter, som Harvardpsykologerna David Levari och Daniel Gilbert skrivit om i sin forskning.
"On what principle is it that with nothing but improvement behind us, we are to expect nothing but deterioration before us?” ― Thomas Babington Macaulay (1800- 1859)
Samtidigt finns det negativa trender men de är samma problem som ofta varit med oss sedan ungefär ett årtionde.

Årets politiska vinnare är Rysslands president Vladimir Putin. Det är inte för att det skulle gå bra för Ryssland, inte minst med sjunkande priser på olja och gas. Fast det är inte Putins poäng, han har visat sin styrka med attentatet mot Sergej Skripal i Salisbury, i ett lyckat fotbolls-VM, fortsatt kriget i Syrien, vidare provocera Ukraina och exportera dess kol på svarta marknaden.

Årets förlorare var Frankrikes president Emmanuel Macron som vek sig mot de gula västarnas protester. Oavsett innehållet i hans politik så skadade han sin trovärdighet när han backade genom att kasta valfläsk på demonstranterna. Macron framstår som Matteo Renzi gjorde, de är båda populister men kunde inte följa upp sina första framgångar med en långsiktig politisk linje. Populism fungerar inte för det.

Ekonomin ser många bedömare dystert inför 2019 med centralbankernas pågående QT - Quantitative Tightening - eller Brexit och handelskonflikter men dessas effekter är mindre jämfört med låg produktivitetsökning i väst, mycket skuldsättning hos stater, företag och privatpersoner och en kortsynt politik. ECB och Sveriges Riksbanks politik av kvantitativa lättnader har inte fungerat.

Under år 2018 försämrade även Kina sin image genom att ekonomin inte gick så bra, Belt and Road Initiative inte gav nya vänner och väst blev mer medvetet över det digitala kalla kriget.

Från UNFCCC:s COP24 i Katowice är det tydligt att Kina börjar att tappa intresse för klimatförhandlingarna. USA vill inte betala och EU kan inte betala 100 miljarder dollar årligen till Gröna Klimatfonden för att föra över till länder som idag inte är “fattiga syd” utan integrerade delar av världsekonomin och därmed konkurrenter. Bristen på alternativ strategi till UNFCCC håller igång dödläget.

söndag 16 december 2018

Pessimismen som maktmedel


Samtidens nyhetsflöde består till största delen negativa nyheter, “if it bleeds, it leads”. Den amerikanske samhällsdebattören Ben J. Wattenberg påpekade att problemet var inte enskilda händelser utan att medierna missade de goda utvecklingarna. Enskilda händelser är lätta att skildra medan det är svårt att skildra processer i samhället, särskilt långsiktiga sådana, vilka goda utvecklingar ofta är.

Den negativa världssynen underlättar en villkorad moral, att man inte kan tillämpa vardagens värderingar under de påstått extrema förutsättningarna. Det förstärks av den vanliga uppfattningen att mänskliga rättigheter är ett köpslående mot skyldigheter som måste uppfyllas innan man kan få rätt till rättigheter.

Abraham Maslows behovstrappa är inte huggen i sten. Det finns dåligt empiriskt stöd för att mänskliga behov tillfredsställs i en viss ordning. Snarare kan det vara tvärtom, för att få de lägre behoven som t.ex. mat, kroppslig säkerhet och hälsa tillfredsställda behövs de högre behoven av självförtroende, respekt, kreativitet och moral. Förtryckta människor är sällan mätta och trygga, deras privata sfär lämnas inte i fred. Människor i ofria samhällen befinner sig ofta på lägre nivåer i behovstrappan, just för att de inte kan sträva uppåt.

Cynism inför dåliga nyheter är en självförstärkande mekanism, ett sätt att visa sig tuff när man känner sig hjälplös. Livet kommer dock aldrig att bli tryggt nog för att kunna blomstra med den inställningen. Då ligger det auktoritära tänkandet nära till hands för i vår samtid feltolkas misstänksamhet och livsleda ofta som försiktighet och vishet. Den auktoritära tanken vill dock inte ge konstruktiv kritik eller en rationell riskanalys, utan syftar till att ge bilden av katastrofen, nedgången eller förlusten en känsla av oundviklighet. Analyser och prioriteringar nedvärderar det stora hotets omedelbarhet.

I katastrofens omedelbarhet går makt före rätt. En intressant studie gjordes av psykologen Dan Ariely, som jämförde sanningsenligheten hos dem som vuxit upp i demokratiska Västtyskland med dem som vuxit upp i kommunistiska Östtyskland. Det visade sig att även i detta experiment utan högre insatser från deltagarna var de f.d. DDR-medborgarna mer benägna att ljuga för att få en fördel.

Förtroende och samarbete måste föregå upprätthållandet av lagen, annars skulle inte lagen kunna fortleva. När frihet inte finns, finns inte heller förutsättningarna för ömsesidigt förtroende eller hederlighet, när reglerna inte backas upp med makt. Den som följer lagarna och reglerna utan att tvingas till det, förlorar på det i auktoritära samhällen. Alla bryter till slut mot någon lag, vilket gör alla medskyldiga.

För att undgå auktoritarismens Norrmalmstorgssyndrom behöver pessimismen och cynismen debatteras, inte bara om rimlighet och fakta, men även peka ut att det finns professionella pessimister, vilka deras drivkrafter är och förklara deras kopplingar.

onsdag 28 november 2018

Why are thousands of Swedes inserting microchips?

Why are thousands of Swedes inserting microchips? Lately, there has been a lot of discussion and media attention internationally regarding biohacking in Sweden. What would drive such a trend?

Moa Petersén lecturer in Digital Culture at Lund University addresses the topic on June 20th in The Conversation: "Thousands of Swedes are inserting microchips into themselves – here’s why". Moa Petersén traces one of the sources of the biohacking trend to the Swedish transhumanist movement.

I am honored that Petersén in her article linked my speech at TransVision in Brussels to provide the backstory of transhumanism's development in Sweden.

The article in The Conversation has also been published in The Independent on June 21st, The Local on June 22nd, Quartz on June 25th, Irish Examiner on June 26th, and Unboxholics on July 1st.

tisdag 27 november 2018

EU-armén, nödvändigt ont eller logiskt steg?


Valet till EU-parlamentet kan återigen präglas av bristande engagemang från partier, väljare och medier. När debatten förs som diplomati mellan stater blir det svårt att få en djup politisk laddning och idédebatten fastnar i tekniska detaljer utan att se till helheten. En sådan fråga är den om ett europeisk försvarssamarbete, den av Emmanuel Macron och Angela Merkel omtalade EU-armén.

Hittills har NATO varit den allians som Europas säkerhet vilat på. De militära relationerna inom NATO är troligen de bästa sedan flygbombningarna av Jugoslavien år 1999. De politiska relationerna är däremot allvarligt hotade, då alliansens styrka bygger på USA:s underförstådda försäkran att hjälpa medlemmarna med sin militära förmåga och sitt kärnvapenparaply. Idag är det högst tveksamt om viljan finns i Vita Huset. President Donald Trump visar direkt motvilja mot de andra medlemmarna. Det är dock, som president Emmanuel Macron uppfattat, fråga om en långsiktig förändring av USA:s intresse. Politiken är inte helt ny, inte ens Krimkrisen väckte föregångaren Barack Obamas intresse för att reformera NATO. Europeiska länder tar president Trump på orden, i kombination med osäkerheten kring andra NATO-länder som Turkiet, så försvarsutgifterna i Europa har börjat höjas sedan flera år.

Ryska påverkansoperationer och kinesisk “sharp power” ställer också Europa i ett nytt läge. Ryssland bedriver en hård politik mot det östra partnerskapet. Kinas "Made in China 2025"- politik ställer dess stora statsägda företag till säkerhetspolitikens förfogande genom uppköp över hela värdekedjan i strategiska områden som AI, kvantdatorer, maskininlärning och infrastrukturen till framtidens mobilnät 5G.

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken CSDP har en mängd strukturer, men inget innehåll i dem. Europeiska utrikestjänsten har oklara ansvarsområden, institutionella överlapp och revirtänkande både internt och mot medlemsstaterna. Insatsstyrkor som EUFOR och förband som Eurokåren är för tillfälliga fredsbevarande operationer eller inaktiva.

Det blir en svår utmaning för svensk säkerhetspolitik att aktivera sig. Å ena sidan finns en linje från Kalla kriget om alliansfrihet syftande till neutralitet. Kalla kriget är historia, inte en vägledning för framtidens säkerhetspolitik. Å andra sidan har alternativet som funnits varit att förespråka medlemskap i NATO. Båda alternativen har snabbt förlorat i aktualitet.

För att ta fram nya alternativ behövs en politisk debatt, snarare än en diplomatisk. Kanske om en EU-armé? Nya lösningar under PESCO och kanske om ett mer handfast säkerhetssamarbete inom ramen för EU? Vilka partier kommer att föra fram trovärdiga alternativ?

tisdag 20 november 2018

Bakom Kinas system för social kreditvärdighet


Social Credit System är en bra story, då den fångar upp några av vår samtids rädslor kring informationssamhället, och placerar dem i ett fantasieggande men samtidigt något avlägset land, vars växande inflytande allt mer verkar påverka den västerländska kultursfären. Får vi rätt förståelse av vad som sker i Kina? I artikeln "Bakom Kinas system för social kreditvärdighet" på Medium undersöker jag vad Sesame Credit är och hur algoritmerna påverkar användarnas liv.

lördag 27 oktober 2018

Så vann pessimisterna över optimisterna på internet


Samtidens hippa intellektuella analys handlar om kritik mot internet. Om inte som företeelse, så med hur det ser ut idag. De som är optimistiska om internet och digitaliseringens möjligheter är på reträtt. Hur gick det till när debatten vände? Läs mer i Så vann pessimisterna över optimisterna på internet på Medium.

Årskrönika 2018: techlash och AI

Techlash, den stora backlashen mot Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google slog till under 2018. En tekniknegativ våg utlöstes och ...