Artificiell Intelligens definierat som ett öppet system

A Robot Is After Your Job; New technology isn't a panacea, artikel i New York Times, den 3 september 1980.

Det var inte så konstigt att OpenAI:s nya chatbot, ChatGPT, skulle elda på debatten. Utvecklingen inte så ny, däremot behövs en ny förståelse för hur AI-utvecklingen kan göras säkrare.

En LLM är en typ av artificiell intelligens som har tränats på en enorm mängd textdata för att producera svar på ett mänskligt språk. Den “förutspår” vad som kan vara nästa ord i en viss inmatning. Om något är rätt kan den inte säga. ChatGPT är en välartikulerad killgissare. Det är därför som den ibland framstår som briljant, ibland som korkad. Sammanhangen i svaren pusslas ännu ihop av mänskliga användare.

Det finns de som säger att tekniken kommer att utvecklas till att bli fantastisk eller fruktansvärd. Det är inget nytt. Medierna lyfter ofta nya utvecklingar med braskande rubriker, eventuella konflikter förstärks gärna för att öka spänningen. Samma kan inträffa i andra sektorer.

Däremot så verkar riskerna med AI diskuteras mer specifikt än möjligheterna. Det är lättare att tänka sig att förlora jobbet till AI, att diskriminering förs in i datasystemen eller att den personliga integriteten hotas. Förutom de mer filmiska undergångsscenarierna framstår teknikpessimismen som mer underbyggd i samhällsdebatten. Techlash är välutvecklat idag. Det är svårare att se ekonomisk nytta och förbättringar av mänskligt liv, miljö och välbefinnande utspritt över tiden. Det inte minst därför att gårdagens mirakel blir vardagens livsnödvändighet. Se på hur svårt det kan vara att förklara riktigt hur mycket välståndet ökat över bara något årtionde.

Vilket är problematiskt. Den som har en teknikdeterministisk syn ser bara en linjär användning av en viss teknik. Då är det lätt att se just den tekniken som den avgörande för mänsklighetens utveckling.

AI är inte en teknik, utan har flera åtskilda användningar. Lagstiftare tenderar att klumpa ihop teknologier och se dem som en distinkt industri. Det är som politikerna på 1910-talet skulle försöka att hitta ett sätt att förutse och prioritera rätt bland alla de användningar som “förbränningsmotorsindustrin” skulle få. Ändå skulle de många olika tillämpningarna bli omvälvande för mänskligt liv.

På motsvarande sätt skulle vi behöva förutse riskerna och möjligheterna för hur vitt skilda användningar av olika AI-tekniker inom alla upptänkliga samhällssektorer, och ett flertal vi troligen inte kan ens tänka oss idag. För att skydda mot risker behöver teknik med många generella användningar, delas upp på dessa användningar. Då får lagar om produktansvar, försäkringar, normer och resolutioner ett riktigt genomslag. De blir kopplade till hur teknikerna används, och anpassar sig efter framtida möjligheter och risker. De tekniska framsteg kan vara imponerande, men samtidigt djupt mänskliga och formas även av sociala regler. Då spelar det roll vad beslutsfattare, techbaroner, forskare, teknikjournalister och vanliga användare gör med tekniken.

Hur invasionen av Irak förändrade världen

Den 20 mars 2003 började invasionen av Irak, en av de händelser som främst format vår samtid. Västvärlden har varit fast i ett tillstånd av kvasi-permanent kris sedan dess. Hur påverkades samhällets och kulturens uppfattning om världen, samtiden och framtiden av den långa konflikten och kostnaderna för den? Hur invasionen av Irak förändrade världen på Medium är ett försök att se över vilka utvecklingar som skedde och hur de format världen av idag.

AI skapar en ny marknad för söktjänster?

It is time for eternal September again!

Googlesökningar som slutar med “site:reddit.com” ökar. Varför? Därför att sökresultaten från Google inte är tillräckligt bra för många användare. 

De första träffarna som inte är annonser är sökordsoptimerade webbplatser fyllda med affiliate-länkar. Det brukade finnas memes om sidan två på ett Googlesök. Skämtet var att ingen ju klickar sig dit. Fast idag börjar fler att titta på tredje eller fjärde sidan på ett Googlesök, det är för mycket reklam och AI-genererat innehåll på de första. 

Ett annat problem är Googles egen AI, som försöker vara lite väl smart och fundera ut vad du "egentligen" menade med din sökning. Google går från att visa vad användaren frågade om till att visa vad Google vill att du ska se. På Reddit upplever många att de får en djupare och mer förklarande träff, inte minst då den håller sig till sökningens ämne.

Google gick bokstavligen från mammas garage till 90% av sökmarknaden! Varför? Rätt produkt vid rätt tidpunkt, det sena 90-talets webb var en röra som många sökmotorer försökte bringa ordning i. Modellen handlade inte om att bringa ordning i internets information, utan att hitta relevant information. Resultatet blev det marknadsdominanta företag som fascinerade och skrämde så många på 00-talet. 

Det är inte så konstigt att ett företag som funnits sedan 1998 har samlat på sig en del overhead genom åren. Google är känt för att vara lite för innovativt, där nya produkter lanseras utan att riktigt få stöd, och hamna på kyrkogården. Google hade råd med det. 

Det var en mycket snävare grupp människor som använde webben i slutet av 90-talet och webben var öppnare. Webb 2.0 handlade om att få fler användare att stanna på plattformen. Fast Googles plattform är fortfarande bara länkar på en sida, medan allt mer innehåll är bild och film. Det gör att Google inte matchar hur webben fungerar. Samtidigt får Google ett problem med affärsmodellen: är söket för dåligt lämnar användare, men är söket för bra så klickar ju färre på annonserna.

Google är fortfarande det dominanta företaget på sökmarknaden, men mer än om “early adopters” borde vi kanske om “early leavers”. En del rör sig ut på Discord eller ut på det osynliga nätet. TikTok blir ett alternativ till Google, som försöker att lansera ett multisök som motdrag .  

Sökkrigets frontline går genom AI. Googles sena svar på ChatGPT har gett Microsoft en sällsynt chans att göra anspråk på en teknisk fördel när sökmarknaden står inför sin största förändring på flera år. För konsumenterna är det den bästa utvecklingen.

Kapsejsar borgerligheten som politisk kraft?

Det ser illa ut i hela västvärlden för liberalkonservativa, socialliberala och kristdemokratiska politiska partier. För bara ett decennium sedan dominerade mitten-högern politiken. Idag leds inget större västerländskt land av ett traditionellt mainstream-högerparti. Hur gick det till?

Artikeln The strange death of the centre right i New Statesman lyfter fram fyra utvecklingar.

Partierna tas över av mer extrema element, de splittras upp, de krymper och de signalerar i ord och handling till sina väljare att egentligen har högerpopulismen svaren på samhällsfrågorna. Då fortsätter partierna att förlora väljare. 

Artikelförfattaren Jeremy Cliffe menar att utvecklingen påverkats av att många fler väljare har universitetsutbildning, traditionell religion minskar, samhället präglas av ökad mångfald samt att den politiska debatten handlar mer om värderings- och kulturfrågor. Författaren hänvisar förändringen till att det liberalkonservativa åsiktspaketet har blivit svårt att hålla ihop, medan det är lättare att hålla ihop ett socialdemokratiskt.

I en artikel i Liberaleren beskriver Lene Johansen, med Mont Pelerin Societys möte i Oslo 2022 som bakgrund, hur viktiga samtal om framtiden lämnades därhän för att fortsätta i gamla hjulspår.

Författaren och låtskrivaren TaraElla har en intressant synvinkel i en essä om pratshow-värden Dave Rubin och dennes utveckling. En mer omfattande tribalism inom samhällsdebatten har minskat utrymmet för en öppnare debatt. Om många upplever att de inte har tid för nyansering, och samhället är mer polariserat än vad det har varit på länge, så är det sannolikt att idémarknaden domineras av starkt formulerade, enkla, och begränsade budskap. Det kanske inte är så bra att tänka fritt, det kan ju sätta frågetecken kring den egna sidans budskap?

Under åren efter millennieskiftet så slutade många opinionsbildare och institutioner i mitten-högern att tänka långsiktigt om samhällets utveckling. Det var nog att vara emot mitten-vänstern. Om inte politiken vägleds av teori för att utvecklas vidare, kommer även idéutvecklingen att präglas av samma kortsiktighet och agendan sätts av andra. Tidigare segrar kan bli sänken, inte minst om de kopplas till särintressen, och står i vägen för nya förbättringar. Det inte minst då partier, föreningar och institutioner ofta förblir desamma. Snarare än att nytolka uppdragsbeskrivningar från 1980-talet, behövs tydliga målsättningar och solnedgångsklausuler.

Den cirkulära ekonomin, en återanvänd idé?

I den cirkulära ekonomin används saker så mycket som möjligt, det som inte lagas blir återanvänt. Det är som ett kretslopp, där så lite resurser som möjligt används.

Så brukar ett av samtidens viktigaste begrepp beskrivas, ett begrepp som förenar såväl storföretag som Kinas kommunistiska parti. Mot det cirkulära ekonomin står den linjära, där resurser utvinns, används och slängs bort.

Fast är det en korrekt beskrivning av hur dagens produktionssystem ser ut, undrade Pierre Desrochers? Pierre Desrochers har tidigare skrivit om livsmedelssystemet. Han har tittat på de antaganden som görs i den cirkulära ekonomin, och hur det ser ut när de omfattande förändringarna görs.

Hur ska ekonomin omorganiseras? Desrochers finner att i stort sett handlar det om mandat uppifrån och ned, gröna skatter, subventioner, förordningar och mandat som kommer att motverka användningen av jungfruliga material och främja (om)design och utökad förvaltning av konsumentvaror. Det blir en mycket petig och ofta kostsam förändring. Fast globalt tillämpar företag redan ett brett utbud av metoder som inkluderar vad som sägs vara principer för cirkulär ekonomi, fast det har inte bara kallats så. Det är fråga om rationell återvinning av material, rationell processtillverkning och avfallshantering. Mer slutna system ser inte heller till den viktiga roll som mellanhänder spelar för att hitta nya och bättre användningsområden för materialen.

Vad är det för företag som använder mer material än de måste, inte förbättrar sina förpackning, inte försöker se över vad det återvinna eller ser över hur produkter kan förbättras, undrar Desrochers. Han pekar på en lång historia, där t.o.m. Karl Marx skrev om hur avfall spelade en viktig roll i branschers verksamhet på hans tid.

Dagens cirkulära ekonomi verkar då mycket mer inriktad på sin egen teori och hamnar ofta i att återuppfinna gamla processer. Det finns en hel del intressanta frågeställningar och svar i hans essä om den cirkulära ekonomin.

GSP - är Sverige för frihandel?

President Joe Biden hotar inte som föregångaren med att lämna världshandelsorganisationen WTO, men USA blockerar fortfarande tvistlösningsmekanismen. Doharundan kraschade på oviljan från stora utvecklingsländer som Kina och Indien att öppna sina marknader. Regionala handelsavtal sprider sig vid sidan av, men tillväxten i världshandeln verkar ha tappat kraft. 

Tyvärr har tidskriften The Economist en poäng i att världshandeln allt oftare ses som ett nollsummespel. Biden för en aggressiv industripolitik, konsekvensen är att en farlig spiral till protektionism satts igång över hela världen. Det är sannolikt att det kan fräta på den gemensamma säkerheten, hålla tillbaka tillväxten och höja kostnaderna för den gröna omställningen och många andra gemensamma problem.

EU har en blandad inställning till utvecklingen. Relationen till Ryssland, särskilt på energiområdet, sätter en stor press. Det finns en tilltro till regelverket i Bryssel, som det är uttryckt i Anu Bradfords bok, The Brussels Effect: How the European Union Rules the World, snarare än öppna handelskonflikter.

Förblir det så? Sverige har varit en av de starkaste förespråkarna för frihandel inom EU. Det beror delvis på självbevarelsedrift för att den inre marknaden ska fungera, men även på en samsyn i svensk politik om att frihandel i allmänhet är önskvärd.

EU:s allmänna preferenssystem (GSP) handlar om att exportera till EU till låga tullar eller tullfritt. Ett sätt för att fattigare länder som uppnår vissa målsättningar inom mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljölagstiftning ska få en belöning. Nu rapporterar POLITICO Europe att Sveriges regering driver på under sitt ordförandeskap på att migration ska inkluderas, att länder måste ta emot flyktingar som deporteras för att få tillgång till GSP. Risken är att handelspolitiken blir en alltför komplicerad och svårnavigerad kryssning mellan sinsemellan väldigt olika frågor, och då kapsejsar. Oavsett hur det går är signalen sänd, inte ens Sverige är riktigt lika intresserade av frihandel. 

Tyvärr känns det som att de stora framgångarna på 1990-talet med GATT:s Uruguayrunda inte så mycket berodde på att man hade ett ramverk, utan att det fanns en politisk vilja i den processen, särskilt från länder som USA och Sverige. De tryckte på att frihandel var viktigt och det gav resultat.

Lärande byggnader är anpassningsbara

Alla byggnader förändras efter att de byggts: de växer, förändras, delar läggs till, de underhålls (eller förfaller), och det är viktigt att förstå att dessa förändringar som sker över tid är avgörande för att utforma en bra byggnad från första början.

Det är poängen i en bok av Stewart Brand. Brand blev känt för tidskriften “Whole Earth Catalog” från början av 70-talet som tog upp ämnen om självförsörjning, ekologi, alternativ utbildning, "gör det själv"- tänkande och holism, under sloganen "tillgång till verktyg". Det inte är inte konstigt att Apples Steve Jobs senare jämförde den med ett "Google på papper". Stewart Brand har sedan blivit känd på 00-talet för sin ekopragmatism om kärnkraft, genteknik och geoengineering.

År 1995 skrev han just en bok som fortfarande har ett viktigt budskap om arkitektur och stadsplanering. How Buildings Learn - What Happens After They're Built fick ett visst genomslag under sin samtid, men är väl värd att läsas om.

Brand hävdar att byggnader som inte är arkitektritade, det han kallar The Low Road (den låga vägen), erbjuder den största anpassningsförmågan och att arkitekter borde ägna mycket mer uppmärksamhet åt dessa framgångar i designa nya byggnader.

Brands bok skisserar en rad misslyckanden som arkitekter gjort när de inte lyssnar på dessa förändringar: han argumenterar att de spenderar mer tid på exteriören än interiören; de ser byggnader som fasta och slutgiltiga objekt; och de går aldrig tillbaka för att lära sig av vad som verkligen händer under byggnadens liv. 

Det är fasader som Brand anser många arkitekter bryr sig om, byggnadens uppsyn, såväl som face - det egna ansiktet och ryktet. Snarare berömmer han det folkliga formspråket, som det presenterades i Bernard Rudofskys framstående och kontroversiella utställning Architecture Without Architects på NYC MoMA.

Det är en kritik av arkitekter, byggherrar och planerare, vare sig när det gäller modernistiska visioner eller visioner om en tillbakagång till ett tidigare lokalt samhälle. Alltför sällan lyssnar de på den lokala erfarenheten, eller tar in data om den.

I huvudsak hävdar Stewart Brand att om vi tittar närmare på vilka förändringar de boende gör i byggnader och sina närområden när de tillåts göra sådana, kan vi bättre förstå hur man designar för nuvarande användningsområden såväl som framtida.

BBC gjorde en TV-serie om boken år 1997.