Välfärdsexplosionen

Det har ju funnits tidpunkter då civilisationer haft intensiv tillväxt: Romerska kejsardömet under Principatet, Abbasidkalifatet, Mogulriket och Songdynastin. Varför har inte moderniteten kommit tidigare? Varför ägde skiftet rum i England på 1800-talet? Historikern Stephen Davies bok “The Wealth Explosion: the Nature and Origins of Modernity”, en kortfattad bok om den andra singulariteten, skiftet till industrialismen och moderniteten, ger intressanta svar. Läs mer på Välfärdsexplosionen på Medium den 18 augusti.

Agenda 2030: utan demokrati ingen utveckling

De globala målen för hållbar utveckling, SDG, är 17 målsättningar som är en del av Agenda 2030. I september kommer SDG att diskuteras och biståndsminister Peter Eriksson är orolig för att Agenda 2030 ska tappa fart. Tillämpningarna har tappat farten, eller har inte börjat.

Utvecklingen är inte överraskande. Milleniemålen, som Agenda 2030 ersatte år 2015, gick att uppfylla relativt enkelt då det var 8 mål med tydligt fokus och därför mätbara. Mätbarhet gör det möjligt att prioritera resurserna efter effektivitet.

När FN skulle ta fram nya planer efter Millenniemålen gjorde organisationen sin största rådfrågning någonsin, där medlemsländer och intressenter kunde lägga fram önskemål. Det enda sättet att få alla länder att enas var att inte ställa dem mot varandra. Det blev 169 delmål för Agenda 2030. Alla kunde få med sin favoritfråga och hålla på sin prestige, men komplexiteten blir förstås mycket hög. Det som mindre och fattigare länder saknar är tekniskt bistånd och kunskap om dataanalys. De har svårt för att samla in data till att börja med. SDG:erna ska vara desamma för alla länder; rika som fattiga, stora som små.

Målen får inte ställas mot varandra eller prioriteras, men vissa delmål bygger på att andra redan uppfyllts. För att mål 2: ingen hunger ska vara rimligt så måste det gå före delmål 11.7: skapa säkra och inkluderande grönområden för alla. Vissa delmål, som 8.5: full sysselsättning och anständiga livsvillkor med lika lön för alla, är omöjliga och tvärtom skadliga på en global nivå.

Det kommer att kosta att genomföra Agenda 2030, prognoser anger 56 biljoner kronor om året. Sveriges statsbudget är på ungefär 1 biljon kronor och världens samlade biståndsbudget ligger på 1,68 biljoner kronor. Mycket av pengarna kommer länderna själva få lägga ut, pengar som de fattigaste inte har och därför kan behöva låna till.

Det är förstås svårare att utveckla mätverktyg för nivån av hållbar turism än för vad som är svält. Det är dock för den sortens mål som pengarna finns i de rika länderna och då prioriteras de av näringslivet och det civila samhället.

Risken är att Agenda 2030 kan öka den globala sårbarheten. Tydliga åtgärder som bekämpande av malaria och TBC eller stöd till familjeplanering försvinner när de ställs mot välfinansierade och allomfattande problemställningar. Politiskt energikrävande processer för världssamfundet, som återupplivandet av världshandelsorganisationen WTO, finns inte med bland åtgärderna. Framgångarna för Millenniemålen berodde på att många fattigare länder hade en hög tillväxt runt millennieskiftet, särskilt Kina, vilket gav mer resurser till allt. En friare handel gav dem möjligheten att växa.

Det mest oroande med Agenda 2030 är att för att få med sig världens diktaturer, särskilt FN:s viktiga finansiär Folkrepubliken Kina, så togs inte några demokratimål med! Kina har sitt eget projekt för globaliseringen och i det ingår att förändra FN.

Om den svenska regeringen vill göra en insats för Agenda 2030 så skulle det vara i utvecklingsarbetet för att formulera vilka delmål som kommer att ge mest nytta för pengarna och att inte vika i demokratiarbetet.

Kryonik, döden läggs på is

Utrustning för kryonisk nedfrysning från utställningen "Framtiden börjar här".

En anledning till att besöka utställningen Framtiden börjar här på ArkDes är dess utställning om kryonik.

Kryonik är nedfrysning för att bevara människor efter att de dödförklarats i förhoppningen om att de i framtiden ska få ett fortsatt rikt liv genom att läkarvetenskapen utvecklats så mycket att den kan återuppliva de nedfrysta och bota sjukdomarna. Idén kom från början i boken “The Prospects of Immortality” som skrevs av matematikern och fysikern Robert Ettinger. Det ställer frågan om det finns ett liv efter döden i ett nytt sken.



Det finns bara några hundratal frysbevarade i hela världen och metoden har väckt kontrovers. I USA framförs kryonik ofta som ett alternativ till en sekulär begravning. Det är fortfarande en teknik på gränsen till vetenskap, främst därför att ingen har återupplivats. Den senaste tiden har forskare kunnat visa på framsteg, men priset för att bli kryoniskt bevarad har inte förändrats. Många som skulle vara intresserade av kryonik ställer den låga sannolikheten mot alternativkostnader.

Kryonik har varit provocerande för ett sekulärt och humanistiskt samhälle, genom att döden och livets slutskede fortsatt har varit religionens och filosofins område, snarare än vetenskapens. Samhället accepterar religiösa tankar om döden, då det inte är lika känslomässigt utmanande. En pretention om vetenskapligheten i det laddade ämnet om döden möter däremot traumat med full kraft.

Ett rättsfall skakar om kryoniken i USA, fast det rymmer också en positiv utveckling mot ökad konsumentmakt. Kunderna kräver mindre science fiction, mer värde för pengarna och mer professionalism hos kryonikinstituten. “Det går inte att göra en ko av en hamburgare”, men det påståendet har kommit något mer på skam den senaste tiden. De nedfrysta är döda sett med dagens medicin, kryoniken måste anta framsteg, upp till troligen avancerad nanomedicin. Om tillräckligt mycket bevaras tillräckligt väl, blir de stora framsteg som krävs inte fullt lika omfattande. Då krävs standarder, processadministration, kvalificerad personal och samarbeten som på ett sjukhus. Det är tid att gå ifrån pionjärtidens nätverk av frivilliga.

Svenska Kryonikföreningen verkar för att så många som möjligt ska välja kryobevarning istället för jordfästning eller kremering. Det rör sig i allmänhet när det gäller döden, med startups inom Death Tech som utmanar begravningskedjorna. Utrymmet kan finnas.

Teknikpanikens mönster

När ny teknik introduceras uppfattas den som världsomvälvande innan användarna lär sig använda den. Analysföretaget Gartner har formaliserat händelseförloppet i sin hajpkurva.

Modellen från Gartners hypekurva kan också användas för att formalisera de rädslor som samhället upplever när en ny teknik introduceras, en teknikpanik. En teknikpanik sker när en ny teknik introduceras och dess risker spelas upp och förstärks i samhällsdebatten. Tekniken beskrivs i en framtida, färdig form och inte i de första versioner som finns tillgängliga för uppfinnaren, tekniker och early adopters. Det finns idag en skrämselindustri där aktivister, partier, stiftelser, tankesmedjor och forskare fyller olika nischer för att driva på larm. Värderingarna hos en integritetsfundamentalistisk kärna motsvarar inte de prioriteringar som resten av samhället gör men de driver ofta på den första paniken, i ett läge när få ens känner till teknikens existens.

Panikkurvan når ett maximum, där det inte finns någon gräns för teknikens genomslag på övervakning och integritetsintrång. Media, politiker, tjänstemän, forskare och säkerhetsföretag som vill sälja tjänster ser möjligheten att driva på och för ut larmen. Påfallande ofta handlar åtgärderna som förespråkas på paniktoppen om allmänna regleringar av Big Tech snarare än att möta problem i handfasta situationer. I det här stadiet förs larmet gärna in som del av mer övergripande berättelser om moraliskt förfall i samhället. Ungdomen försoffas, människors relationer faller samman, konsumtionen skenar, inre och yttre fiender griper makten genom tekniken.

Efter ett tag visar sig varningarna överdrivna, inte minst för att tekniken var så ny att de flesta bara spekulerade om dess förmåga. När tekniken kommer närmare användarna så visar sig den inte vara så farlig, så snart använder alla den. Man tar sig an felaktigt bruk, inte tekniken i sig.

Larm och varningar kan hetsa fram tidiga förbud och begränsningar, inte sällan på otillräckliga grunder. Teknikpaniker har ett kumulativt drag, inte minst om politiker vill spänna kärran före åsnan med breda regleringar. Användarnas uppfattningar kan bli så negativa av teknikpaniken att tekniken stoppas, som när användare skämdes bort från att använda de förstärkta verklighetsglasögonen Google Glass.

Sluten teknik ger inte en uppfattning av kontroll, användarna får svårt att bedöma hur pålitliga tillverkarna kan vara, vilket i sin tur gör det svårare att uppskatta teknikens värde. Det är i handfasta, enskilda intrång som integritetsförespråkare och lagstiftare kan göra nytta. Sociala normer hindrar ofta användningar som är möjliga men oönskade. Regleringar bör ge den enskilde användaren kontrollen över sin data, ett exempel är NIX-registret.

Verklig integritet är en följd av personligt ansvarstagande och vi bör vara misstänksamma mot de som hävdar att vanliga användare inte kan anförtros det ansvaret.

Databehandling och skydd för ett innovativt samhälle

Databehandling är väsentligt för små och stora företag, oavsett bransch. Det är genom spridningseffekterna som digitaliseringen påverkar samhället i stort.

Hur insamling och bearbetningen av data går till kommer att spela stor roll för vilka tjänster som utvecklas och användarnas fortsatta förtroende. Nu när maskingenererad data framställs, såsom exempelvis data genererad genom maskininlärning och artificiell intelligens, blir kvaliteten på data allt viktigare, går det att fortsätta använda gratis data snarare än bra data för att få fram rätt information?

Skydd för data ges av tre lagar: upphovsrättslagen, lagen om skydd för företagshemligheter och Dataskyddsförordningen GDPR.

Upphovsrättslagen skyddar formen av den data som sammanställts, inte datan i sig, som kan uttryckas i en annan form. Det gäller även för databaser, lagen skyddar sammanställningen.

Lagen om företagshemligheter kan betyda problem om flera varit med om att samla in datan och bearbeta den. Det sker ofta idag och om inte äganderätten är klart uttryck kan den hemliga datan inte skyddas.

GDPR är i mycket en uppdatering av dataskyddsdirektivet från 1995 (i Sverige antaget som PuL), men idag är vi till skillnad från 1995 alla databehandlare. Att anpassa sig till GDPR:s regelverk har tvingat många företag till tids- och kostnadskrävande omställningar när det gäller att samla in, bearbeta och sprida dataflöden. Det är kostsamt med ofta otydlig nytta, vilket ger en ojämn tillämpning för olika aktörer.

Regleringar tenderar att frysa marknaden till läget vid regleringens införande. Det gynnar främst de större marknadsaktörerna som har råd att kunna följa regleringarna. I värsta fall kan det slå undan benen för nya aktörer, eller att marknaden i sin helhet utsätts för disruption till att själva affärsmodellen förändras. Risken finns att istället för att skapa bättre system för datainsamling så uppfyller företagen bara det som krävs för compliance.

Nu ändras reglerna kring öppen data och öppnas upp, i enlighet med Psi-direktivet, istället för att de var tänkta en stor inkomstkälla för de dataintensiva myndigheterna. Öppna data kommer fortsatt att vara en viktig fråga när kommuner och regioner köper in tjänster som de tidigare själva producerade. En del kommuner kan säkert tänka sig, i ekonomiskt svåra tider, att betala entreprenörerna med användardata. Därför bör det i upphandlingarna finnas tydliga krav på ägarskap av data, hur data får behandlas och hur data ska tillgängliggöras för allmänheten.

De bästa lösningarna för databehandling står ofta att finna i just tekniken. Det finns en viktig nisch att fylla för den som kan skapa produkter, tjänster och affärsmodeller för att skydda användarnas data.

Ett bra exempel på en teknisk lösning för att få kontroll över vilka data som lämnas ut är annonsblockerare för webbläsare, så att användaren själv får kontroll. Adblocks visar dock att även tekniska lösningar kan vara kontroversiella, då de störde ut tidningar och plattformars annonsdrivna affärsmodeller.

Very Good Security - VGS, är förstås en lek med namnet Pretty Good Privacy, PGP. VGS är en mellanhand som anonymiserar transaktioner, auktorisationer och autentifieringar så att persondata inte lagras och sänds runt till att försäljare och deras kontakter. Konkurrensen driver integriteten, som exempelvis Google Incognito Mode. Företag vill inte lagra data, de vill bara använda dem.

Många har byggt upp en mycket centraliserad och kontrollinriktad dataarkitektur, men idag samlas data in från många olika källor. Heterogena data ställer frågor kring uppskattningar av strikt ansvar mot oaktsamhet, annars finns risken att systemen blir sårbara. Här har blockkedjan påtänkts som ett sätt att skydda data decentraliserat.

Risken är att vi avskräcker användarna från att använda data med fel policy – många användare har något skämtsamt sagt att de skulle återgå till papper och penna på grund av GDPR (som i själva verket är teknikneutral).

Det som påtänkts hittills är nationella handlingsplaner, som AI-agendan. Vi har också kunskap att hämta från nobelpristagaren Elinor Ostrom och hennes tankar om institutioner. Det kan utveckla fler standarder för datainsamling, best practice, ratings för hur väl data behandlas, mellanhänder och metaplattformar. Försäkringsbranschen har också en viktig roll att spela i att ta fram bra standarder. Vi ska inte heller underskatta den betydelse som sociala normer hos användarna spelar för att styra databehandlingen rätt.

Kritiken brukar handla om att Ostroms tankar inte kan användas på något så omfattande som datainsamling har blivit, men det missar poängen. Det är många bäckar små, en mångfald av lösningar, som kan ge bättre databehandling för alla.

Ovanstående är en redigerad variant av talespunkter framtagna för ett rundabordssamtal i Almedalen lett av Christina Wainikka från Svenskt Näringsliv, med Jon Simonsson från  Kommittén för teknologisk innovation och etik (KOMET)), Christine Grahn från Facebook och My Bergdahl från IT & Telekomföretagen.

Robotar och politik

Intervjun med mig i tidningen fPlus om robotar, AI och politik omnämns i Samtiden den 24 juni i Kan Stefan Löfven ersättas av en robot.

Vad är Västvärlden?

Utsikt över Batumi, Georgien. Möter Väst Öst här, eller något annat?

Vad är Västvärlden? Gränsdragningarna kring idén om något slags geografiskt och kulturellt  sammansatt civilisation dyker ibland upp. De senaste åren främst ur en postkolonial synvinkel av “Västen mot Resten”.

En ny inriktning ger poängen att kristendomen skulle genomsyra det västerländska och göra det särskilt särpräglat mot andra civilisationer. Samuel Huntington, nestorn för den sortens berättelser tog upp det i sin sista bok "Who are we?" för att formge en amerikansk nationalkaraktär. Samuel Huntington var skaparen av cyberpunkeposet Civilisationernas kamp.

Vad syftar det här skapandet av Västerlandet till? En central person för att beskriva hur Västerlandet skapades är den franske historikern Michel Foucault, som argumenterade för en teori om diskurser. Diskurser handlar om att sociala, moraliska och politiska påstående sällan är “sanna” eller “falska” i en vetenskaplig betydelse, där det inte är så lätt att avgöra sanningen med hjälp av fakta, då fakta delvis byggs upp av själva det språk vi använder för att beskriva det. I dessa diskurser ryms sanningsregimer enligt Foucault, de sätt på vilka samhället anser att man kan se och samtala om en fråga. Västerlandet blir inte så mycket något som upptäcks som något som skapas, i många bemärkelser under 1800-talets slut.



Det finns alltså olika uppfattningar som kan skapas av diskursen om Västvärlden och dessa uppfattningar strävar efter att uppnå olika syften. Filosofen Aristoteles underordnande av barbarerna vänds under hellenismen till tanken att även barbarer kan bli greker. Mycket av det som uppfattas av det klassiska arvet uppstår i mötena mellan det grekiska och det persiska.



Predikanten Paulus skapar kristendomen genom att bryta upp Jesus judiska rörelse med romerska tankar. Det som kallats för “folk” har ofta varit rätt små grupper kring en härskare, se Dick Harrison om vandalernas historia.

Natalie Wynn på ContraPoints har en viktig poäng i sin video. Det vi har kommit att kalla “Västvärlden” har utvecklats i opposition mot judisk-kristna värderingar. Det särskiljer sig i sådana fall från andra uppfattade civilisationer genom just sin öppenhet och förändringsbenägenhet.