Min hustru läser vid Högskolan Kristianstad. Hon har aldrig varit på plats eller träffat sina lärare och kurskamrater. Allt går över internet. Kursen som högskolan ger är de ensamma om i Sverige. Det pekar på att universitetet redan håller på att förändras. Universitetets avsikt var inte grundutbildningen, utan att förbereda och vaska fram doktoranderna!
I internetundervisningens låga kostnader träder framtiden fram. Det är för dyrt att studera på högskola och universitet, skuldsättningen är för hög och ger relativt låg nytta.
Hundraåriga institutioner ändrar man inte så lätt på. De prestigeladdade undervisningarna kan skyddas av politik, av lagar kring vem som får praktisera ett yrke, nätverkande med blivande kollegor under studierna för att få de tjänster och gentjänster som är avgörande för många yrken, viss status upprätthålls då vissa utbildningar markerar klasstillhörighet. Det är roligare och mer lärorikt att ha en nära kontakt med lärare och studiekamrater.
Det finns skäl som talar emot digitaliseringen men stora förändringar kan ofta komma hastigt och när nu rapporterna strömmar in om hur alltfler väljer studier som ersättning för arbetslöshet så kommer pressen på högskolesystemet att bli allt större.
Den pressen koncentrerar utbildningarna till allt färre lärosäten. Svenska lärosäten, även Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan blir i sammanhanget för små. Internet har lett till skalfördelar som slår över hela linjen. Du använder Google till allt, inte en specifik sökmotor för en viss typ av sökningar. Ska en högskola klara sig genom specialisering måste den vara hårt specialiserad. Det kan leda till att utbildningar alltmer likriktas, alla gör som MIT och Harvard. En likriktad utbildning gör det framförallt lättare för arbetsgivarna att snabbt välja ut specialiserad kunskap.
Professorsrollen har alltmer blivit en administrativ funktion för institutionen. Frågan är hur många universitet som kommer att kunna fortsätta med både undervisning och forskning? Det kommer att bli större press på att lärarna levererar tentamensrelevant undervisning snarare än att ge djup åt ämnet. Studenterna har svårt tillgodogöra sig djupet med digital undervisning.
Forskningen kommer alltmer att vara närmare industrin, i speciella företag eller beroende av insamlingar på nätet. Fördelen är att det kan sporra och vitalisera relevansen för många discipliner, nackdelen är att all viktig forskning inte kan direkt formuleras i en konkret nytta före att man har forskat.
Möjligen kan det digitala universitetet leda bort från den problematiska och dyra kredentialismen. Det blir viktigare att visa upp sig och arbeta jämsides med sin kompetensutveckling med mer frilansande och tillfälliga inhopp i projekt. Det faktum att så många företag och organisationer främst erbjuder obetalda praktikplatser visar att betalningsviljan har gått ned för fullbakade generalister.
Det är uppenbart att systemet idag lever på att forskningsassistenter och doktorander är villiga att leva med en väldigt prekär situation, arbeta med att avlasta seniora forskare från undervisningen och göra forskningsmoment som kan ersättas av IT och robotar. Å andra sidan kommer möjligheterna som privatlärare bli större än tidigare åt de studenter som vill förkovra sig.
I grund och botten tror jag att utvecklingens goda sidor överväger. Fler får chansen till mer utbildning, därför att utbildning är för dyrt för individen i dagens Sverige. Studietiden och eventuell forskning kan spridas ut över hela livet, istället för en intensiv period de första trettio åren där många blir alltför överspecialiserade. Det leder åtminstone till lägre skuldsättning i samhället.
Hur tror du att digitaliseringen av högskola och universitet kommer att se ut?
Läs även andra bloggares åsikter om arbete, politik, universitet, jan björklund, forskning, ekonomi, svenskt näringsliv, LO, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, utbildning, jobb, arbetslöshet, vetenskap
Intressant
I internetundervisningens låga kostnader träder framtiden fram. Det är för dyrt att studera på högskola och universitet, skuldsättningen är för hög och ger relativt låg nytta.
Hundraåriga institutioner ändrar man inte så lätt på. De prestigeladdade undervisningarna kan skyddas av politik, av lagar kring vem som får praktisera ett yrke, nätverkande med blivande kollegor under studierna för att få de tjänster och gentjänster som är avgörande för många yrken, viss status upprätthålls då vissa utbildningar markerar klasstillhörighet. Det är roligare och mer lärorikt att ha en nära kontakt med lärare och studiekamrater.
Det finns skäl som talar emot digitaliseringen men stora förändringar kan ofta komma hastigt och när nu rapporterna strömmar in om hur alltfler väljer studier som ersättning för arbetslöshet så kommer pressen på högskolesystemet att bli allt större.
Den pressen koncentrerar utbildningarna till allt färre lärosäten. Svenska lärosäten, även Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan blir i sammanhanget för små. Internet har lett till skalfördelar som slår över hela linjen. Du använder Google till allt, inte en specifik sökmotor för en viss typ av sökningar. Ska en högskola klara sig genom specialisering måste den vara hårt specialiserad. Det kan leda till att utbildningar alltmer likriktas, alla gör som MIT och Harvard. En likriktad utbildning gör det framförallt lättare för arbetsgivarna att snabbt välja ut specialiserad kunskap.
Professorsrollen har alltmer blivit en administrativ funktion för institutionen. Frågan är hur många universitet som kommer att kunna fortsätta med både undervisning och forskning? Det kommer att bli större press på att lärarna levererar tentamensrelevant undervisning snarare än att ge djup åt ämnet. Studenterna har svårt tillgodogöra sig djupet med digital undervisning.
Forskningen kommer alltmer att vara närmare industrin, i speciella företag eller beroende av insamlingar på nätet. Fördelen är att det kan sporra och vitalisera relevansen för många discipliner, nackdelen är att all viktig forskning inte kan direkt formuleras i en konkret nytta före att man har forskat.
Möjligen kan det digitala universitetet leda bort från den problematiska och dyra kredentialismen. Det blir viktigare att visa upp sig och arbeta jämsides med sin kompetensutveckling med mer frilansande och tillfälliga inhopp i projekt. Det faktum att så många företag och organisationer främst erbjuder obetalda praktikplatser visar att betalningsviljan har gått ned för fullbakade generalister.
Det är uppenbart att systemet idag lever på att forskningsassistenter och doktorander är villiga att leva med en väldigt prekär situation, arbeta med att avlasta seniora forskare från undervisningen och göra forskningsmoment som kan ersättas av IT och robotar. Å andra sidan kommer möjligheterna som privatlärare bli större än tidigare åt de studenter som vill förkovra sig.
I grund och botten tror jag att utvecklingens goda sidor överväger. Fler får chansen till mer utbildning, därför att utbildning är för dyrt för individen i dagens Sverige. Studietiden och eventuell forskning kan spridas ut över hela livet, istället för en intensiv period de första trettio åren där många blir alltför överspecialiserade. Det leder åtminstone till lägre skuldsättning i samhället.
Hur tror du att digitaliseringen av högskola och universitet kommer att se ut?
Läs även andra bloggares åsikter om arbete, politik, universitet, jan björklund, forskning, ekonomi, svenskt näringsliv, LO, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, utbildning, jobb, arbetslöshet, vetenskap
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar