Edmund Burke, postumt faderskap

Edmund Burke blev konservatismens fader först efter sin död år 1797. “Konservatism” diskuterades som en egen politisk riktning först på 1830-talet och Burkes faderskap till idériktningen omtalades först på 1880-talet, för att bemöta krav på irländskt självstyre och en utökning av rösträtten. På sin egen tid var han mer känd som talare än som tänkare. Vilket gör samtiden något orättvis mot honom, Burke var djupare än att bara vara en kritiker av reformer och revolutioner. Läs mer i Edmund Burke, postumt faderskap på Medium.

Novembermigrationen, ett öppet eller slutet protokoll för framtidens digitala samhälle?

Det finns en hög risk att öppna protokoll förblir vid de små instanserna. Det är den syn på tekniken som format dem. I artikeln Novembermigrationen, ett öppet eller slutet protokoll för framtidens digitala samhälle? på Medium diskuteras om användarna kommer att börja att lämna de stora plattformarna som Twitter, till förmån för öppna plattformar i Fediversum. Det skiftet kan visa sig svårt, och artikeln jämför med de utvecklingar som behövdes när öppen mjukvara blev allt mer använd och tillslut drivande för digitaliseringen. Kan en liknande utveckling ske för internet?

Domesticeringen av Barbie och en framtida cyborg

Det finns några perspektiv i den kulturella analysen om filmen Barbie som jag saknar. 

Genom att använda arkeologin, Michel Foucaults metodik för historisk analys, uppfattas en förändring av dockans representation av kvinnlighet. Vid lanseringen på 1960-talet var Barbie en yrkeskvinna: sjuksköterska, moderedaktör, flygvärdinna men hon hade karriärer som kvinnor inte hade kunnat göra på den tiden. Barbie var astronaut två år efter Valentina Tereshkova, hon avbildades som läkare under en tid som kvinnor utgjorde 9% av läkarkåren, hon har varit presidentkandidat många gånger före Hillary Clinton kandiderade. Hennes CV är imponerande, men ett fall i försäljningen förändrade avbildningen till husliga, mer traditionella sysselsättningar. Det finns nya modeller för att avbilda Barbie i nya identiteter med rullstol, proteser, olika hudfärg men den ursprungliga sprängkraften kan ha tonats ned. Den "stereotypa Barbie" sammanfaller i början av 2020-talet med en feminitetsdiskurs med representationen av oligarkhustrun och influencern, bortom de tidigare "närande" avbildningarna.

I filmen finns även ett inspel till vetenskapsteoretikern Donna Haraways begrepp om cyborgen ("Jag är hellre en cyborg än en gudinna") där Haraway gör upp med idealiseringen och särskiljandet av det manliga och kvinnliga, och av det mänskliga, naturliga och tekniska. Slutet av filmen är mångtydigt genom  "stereotypa Barbies" vaginalkonstruktion. Det är mer än en kommentar till samtidens diskurs kring transsexualitet och genuskonstrution, det är ett skifte till postmänsklighet där Barbies narrativ inte har ett bestämt slut och hon kan gå långt bortom sitt ursprung.

Threads mot Twitter, konversation kontra argumentation?

Metas svar på Twitter, Threads, har snabbt expanderat till 100 miljoner användare, delvis av nyhetens behag, men också som en protest mot Twitters nuvarande tekniska problem och skraltiga policy.

Det är lite konstigt att det inte finns någon DM-funktion på Threads, och det återstår fortfarande att se vilken typ av moderering som kommer att tillämpas över tiden. Threads är lättare att sätta upp (om du har ett konto på Instagram), och det är en bättre användarupplevelse, speciellt när det kommer till Twitters ihoprasade statistikfunktion.

Mediet är budskapet, för att använda Marshall McLuhans gamla citat. Threads finns inte tillgängligt i Europa ännu, och det kan bli svårt genom hur dataskyddsförordningen GDPR fungerar. 

Threads verkar underbygga en konversation mellan användarna, men riskerar mediet falla in i samma problem som Instagram har? Twitter står för nyheten och argumentationen, vilket är engagerande för användarna. Twitter har också fördelen av att många organisationer har en sunk cost bias.

AI är transformativ om den delas av alla

Samtidens debatt om artificiell intelligens är inte den första, och robotar var en stor fråga i mitten av 10-talet. Nu handlar den om maskininlärning och språkmodeller. Fast OECD-ländernas ekonomier har ökat produktiviteten med bara 1% om året sedan dess. Borde inte AI gjort mer?

Produktivitetsparadoxen omtalas av ekonomhistorikern Lennart Schön, som märkte hur produktiviteten sjönk på 90-talet, trots att IT spreds i samhället. Samhället gick igenom en fas av tillvänjning och tillämpning. 

Det var mycket datorstrul i början. Dotcom-bolagen skrev affärsmodeller för webben, men vem kunde hitta dem? Visionerna började slå igenom på 10-talet i kombination med smartphones. Det gick trögt då datorerna skulle anpassas till verksamheten, snarare än att tänka om verksamheten efter de digitala förutsättningarna.

Stora språkmodeller blir allt större och dyrare. Det kommer att spela roll om det blir öppen eller sluten kod, men någonstans måste den köras, då blir den körd på någons kraftfulla dator som behöver mycket energi. På 90-talet skedde många genombrott hemma, inte minst då de anställda hade bättre teknik än arbetsgivaren. Fick man inte en bra användarupplevelse bytte man dator. Det kan inte ett företag eller en myndighet göra, så de anställda får hålla till godo. 

För även artificiell intelligens måste ha en fas av tillvänjning och tillämpning. Om debatten präglas av tanken på en Fast Take Off, i kombination med criti-hype, blir det svårare att lösa många tillämpningsproblem. Annars så bidde det en tumme av en teknologi som kunde ha löst klimatkrisen, den kommande hälsokrisen och produktivitetskrisen. Många aktörer kan uppfatta utvecklingen som för komplicerad och börja avvakta och följa, men teknik påverkar sin omgivning när den tillämpas, särskilt av de som är minst produktiva.