Falsk gryning för Afrika?

Den vanligaste medieberättelsen om Afrika är fortfarande den om barnen i Biafra/svälten i Etiopien/massmordet i Rwanda. Afrika, den förlorade kontinenten.

Det finns en medieberättelse till, tyvärr ofta lika missvisande som skräckberättelsen. Det är berättelsen om den snara afrikanska vändpunkten. Den berättelsen brukar också dyka upp med jämna mellanrum.

Vilka länder som brukar framhållas som föredömen varierar allteftersom de politiska vindarna växlar; Ellen Johnson Sirleafs Liberia, Robert Mugabes Zimbabwe, teknokraternas Angola, Kwame Nkrumahs Ghana, Tanzania på Julius Nyereres tid eller glesbefolkade Botswana, Libyen, Gabon och Namibia. Men hoppfullheten leder inte i sig till ett nytt Taiwan eller Sydkorea. Tittar vi på BNP-tillväxten i sig är siffrorna blygsamma när vi tittar på köpkraftsjusterade siffror (men tar inte med inflation) snarare än bara titta på om ekonomin växer.

Problemen är förstås mycket stora, och de låga förväntningarnas tyranni hjälper inte så mycket vare sig om förväntningarna är optimistiska eller pessimistiska. Det är också viktigt att påpeka hur olika kontinentens länder är i förutsättningar, historia och ekonomisk utveckling.

Brain-drain pågår ännu. Sydafrikas utveckling och ökade korruption är oroande. ANC fick för mycket goodwill från Nelson Mandelas presidentperiod. Rwandas steg framåt är osäkra. Nordsudan och Sydsudan står på randen mellan ett krig om oljan eller att kollapsa i var sitt inbördeskrig. Valet i Senegal nyligen visade att landets demokrati inte är så stark som många bedömare trodde. Jag behöver nog inte diskutera problemen på Afrikas Horn eller i Kongo då de är så uppenbara. Den arabiska våren har lett till ett osäkert politiskt läge och en ekonomisk nedgång i Maghreb-länderna. Det väldiga Nigerias utveckling med regionala, etiska, ekonomiska och politiska konflikter räcker för en hel kontinent. Boko Haram är ett riktigt allvarligt problem för Nigeria och andra västafrikanska länder då staterna har problem att bekämpa en transnationell terrorgrupp. De brukar ha problem med de gamla vanliga lokala gerillorna.

Visst, det finns mycket goda tecken som bättre utbildning och sjukvård. Det har utvecklats en hel del afrikansk industri och handel, för en del länder troligen en mer hållbar sådan än att bara sälja mer råvaror under 00-talets högkonjunktur. Det betyder mycket att både länder som är rika på naturresurser och länder som klarat att dra nytta av tekniska innovationer och tjänster framhålls som exempel.

En BNP-tillväxt behöver inte innebära bättre levnadsvillkor för flertalet, vilket setts i Ekvatorialguinea och Gabon. Den andra generationens afrikanska ledare behöver visa att deras teknokratiska styre inte är lika korrupt som de galna diktatorernas i den första generationen. Med en fördubbling av befolkningen till år 2050 åren lär de flesta afrikanska ekonomier växa. Frågan är om det är tillräckligt mycket?

Läs även andra bloggares åsikter om afrika, ekonomi, bistånd, utveckling, utrikespolitik, samhälle, forskning, sida

Intressant

Storleksminskning som en häst travar

Har hästar blivit mindre under perioder av uppvärmning? Det säger Jonathan Bloch och Ross Secord med grund i Bergmanns lag. Tankarna har funnits en längre tid här i ett paper från 1989 och i en uppiffad version från 2003.

Hästars storlek har varierat med tiden. Under paleocen, då Sifrhippus sandrae levde var dagens nordamerika täckt av skogar. Savann och grässlätter fanns inte förrän åtta miljoner år sedan. I omkring 47 miljoner år före det var det mesta av planeten täckt av skogar.

Hästarnas första förfader var ett litet skogslevande djur vars avkomma sedan fick ge sig ut på prärien. Det kan ha varit en evolutionär fördel att bli mindre. Under eocen kom de första gigantiska växtätande däggdjuren som coryphodon, uintatherium och arsinotherium och köttätare som mesonyx och hyaenodon. Stora tunga djur som konkurrerar och jagar sifrhippus, det kan ha gynnat arten att blir mindre och smidigare. Fast det är svårt att säga, det finns för stora luckor i vilka fossiler som finns kvar från den tiden. Den nya ekologiska nischen kan också ha pressat senare avkommor i en annan riktning. Ute på grässlätterna överlevde de som var snabba nog att springa ifrån rovdjur. De djur som var lite större kunde springa fortare och försvara sig, så de hästarna kunde få fler avkommor. Syrebalansen kan ha påverkat.

Det finns alltså fler faktorer än temperaturen som påverkar ett djurs storlek. Bergmanns lag kan stämma för att pygméer blev mindre och isbjörnar blev större än sina förfäder, men storleken är inte den enda vägen som evolutionen kan ta vid en förändring i omgivningarna. Kroppsstorleken kan ändras eller kroppsformen (varmare klimat ger slankare kroppar och större extremiteter), hur mycket päls djuret har eller så kan kroppstemperaturen förändras.

Jämför zebran och den mongoliska ponnyn (kanske en av världens äldsta hästraser). De lever i helt olika klimat men deras mat kommer från halvtorra grässlätter och därför är zebran och ponnyn ungefär lika stora.

Dagens hästar har människan avlat på intensivt i många hundra år, så där kan vi inte få några ledtrådar om storleken. För övrigt dog hästarnas släkte ut i Amerika, hästarna cowboys och indianer rider på idag är ofta släkt med de hästar de spanska conquistadorerna kom med.

Det finns alltså många olika teorier på vad som skett Sifrhippus sandrae och dess avkommor där den troligaste förklaringen är att djurarten bytte nisch i ekologin. Fast en sådan förklaring utan koldioxid ger nog inte lika mycket forskningsmedel och dess pressrelease får inte lika mycket uppmärksamhet. Det hade också varit bra att ta en titt extra på storyn, att är publicerad i Science betyder inte att den är rätt per automatik.

Läs även andra bloggares åsikter om häst, hästar, paleontologi, klimat, klimatforskning, forskning, vetenskap, miljö, eocen, paleocen, evolution, ekologi

Intressant

För höga förhoppningar om konstgjort kött

Konstgjort kött ska rädda världen säger forskare från AAAS. Den forskningen har pågått rätt länge nu.

Forskare vid universitetet i Eindhoven har lyckats att framställa ett konstgjort kött. Det är muskelceller från svin som fått växa in vitro i näringslösning i en tank. Resultatet är fläskkött som aldrig suttit på en gris. Odlingen skulle kunna förse människor med mer miljövänligt kött, utan att någon gris fått sätta livet till.

Problemet är att köttet inte alls har den fasta och magra konsistens som vi är vana vid. Det odlade köttet påminner inte om fläskkotletter, snarare om sojabiffar eller quorn. Forskarna försöker nu att hitta ett sätt att få det odlade köttet att bli mer vältränat. Om in vitro köttet inte smakar eller känns som kött kommer inte konsumenterna att köpa det.

Både forskningen på konstgjort kött och ersättningar från växter lider av problemet att konsumenterna ofta utgår från en bild av ett autentiskt, naturligt jordbruk. Om man har problem att lansera tanken på genteknik i mat gäller samma här. Se mer i boken Som egenmäktiga gudar.

Läs även andra bloggares åsikter om kött, djur, veganism, genteknik, gmo, forskning, teknik, vetenskap, idéer, ekologiskt, csr, miljö, jordbruk

Intressant

IMF söker sin nya roll med gamla medel

IMF och Världsbanken är två udda organisationer som fått en renässans genom finanskrisen, fast kanske inte för att de är så väl fungerande utan bara för att de råkat finnas tillhands för politikerna.

IMF har aldrig haft så mycket pengar och inflytande för att forma Europas öde och undvika en ekonomisk hjärtinfarkt. Så var det inte före finanskrisen började 2008 där IMF snarare hade problem med att hitta ett sätt att vara relevant på (se mer i en rätt tunn intervju i Newsweek nyligen med chefen Christine Lagarde). När krisen började såg IMF sin chans, de skulle åter bli en lender of last resort, och då behövdes stora ekonomiska resurser. Gång på gång har IMF tillförts mer pengar av världens stater.

Här sågs problemet med att utse chefer som Dominique Strauss-Kahn och Christine Lagarde på urval att Europa ska ha IMF:s chefspost. Strauss-Kahn gick med EU:s tanke att den europeiska skuldkrisen beror på att PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien) har ett likviditetsproblem snarare än ett soliditetsproblem. Det är högst troligt att bedömningen Strauss-Kahn gjorde påverkades av sättet han blev tillsatt på. Hade en IMF-chef från Singapore gjort samma bedömning?

Euro-länderna missbrukade helt enkelt möjligheten med att börja spendera massivt, vilket ledde till stora underskott i statsbudgeten som kunde externaliseras. Detta kopplat till väldiga bostadsbubblor, främst i Spanien och Irland.

Euro-länderna har inte längre egna valutor och har stora problem med att anpassa sig inom EMU. Problemet före euro infördes var att många europeiska länder hade som vana att inflatera bort problemen. Om regeringarna hade möjlighet att inflatera skulle de kanske kunna få upp sin export, fast frågan är hur mycket PIIGS-länderna har att exportera? Nu blir det deflation av priser och löner.

IMF borde ha sett att länderna egentligen var bankrutta, men det hade varit svårt att driva igenom politiskt och gått emot IMF:s strategi. IMF:s recept på krishantering brukar vara en ordenlig injektion av kapitalutlåning, följd av benhårda besparingar. Det är en åtgärd för att stärka likviditeten hos landet, så att deras tillväxt sedan kan lösa problemet med tiden. Fast problemet är ju att det inte finns någon tillväxt i ekonomin. Det var tydligt i mitten av 2000-talet när högst modesta kreditdrivna tillväxtsiffror omtalades som en väldig högkonjunktur.

Lösningen som nu drivs är att Tyskland och Frankrike börjat förstå att det inte är fråga om en likviditetskris och därför kräver att problemländerna ska skriva på juridiskt bindande underskottsminskningar som ska övervakas utifrån. Egentligen möter det samma problem, nämligen att tillväxten är för låg. Minskningen av underskotten måste främst komma från en högre tillväxt, inte från en nödbroms, och frågan är hur den ska åstadkommas utan att tänka nytt om den gemensamma valutan och hur EU-ländernas ekonomier fungerar?

I det arbetet är IMF till föga hjälp.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, eu, imf, världsbanken, grekland, finanskris, christine lagarde, tillväxt, finans, euro, emu

Intressant

Nazisternas plan inget mot dagens politik

Den onda nazistiska planen kan jämföras med Bank of Englands egen politik. Nazisterna tryckte upp sedlar till 10 procent av penningmängden under cirka 4 år. Bank of England har under de senaste fyra åren tryckt upp sedlar till 28 procent av penningmängden och ökat penningmängden med en faktor på 3,34!

Tack Adam Smith Institute.

Varför är det inte hyperinflation i Storbritannien nu? Förmodligen för att många fler länder gör precis som Bank of England...

Läs mer i Din guide till pengar i Magasinet Neo.

Läs även andra bloggares åsikter om pengar, ekonomi, hitler, tyskland, storbritannien, england, bank, finans, kris, riksbanken, andra världskriget, politik

Intressant

Vi behöver mer lobbyism

Fredrik Gertten debatterar för registrering och mer reglering av PR-firmorna. De största firmorna lär inte få några problem (snarare drar de nytta av ett svårare affärsklimat), däremot blir det värre för de mindre och för medborgarna. Se mer om detta i Vi behöver mer lobbyism, inte mindre.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, lobbyism, fredrik gertten, debatt, samhälle

Intressant

Tyst vår 50 år, vad hände sedan?

Varje dag utsätts du för hundra tusen kemikalier. De används i nappflaskor, plastbestick, tidningspapper och allt annat man behöver för ett bra liv. Hur ska du kunna skydda dig?

I år är det femtio år sedan farorna kring modern kemi uppmärksammades av Rachel Carson i boken Tyst Vår. Hur väl har boken som blev startskottet för miljörörelsen stått sig? Jag undersöker kemikaliesamhället i magasinet Neo nummer 1 för 2012. Lägger vi för stor eller för liten vikt vid riskerna? Hur påverkas vår hälsa? Hur påverkas vår ekonomi?

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, miljö, kemi, kemikalier, kemikaliesamhället, försiktighetsprincipen, natur, djur, ekonomi, rachel carson, tyst vår

Intressant

Kollaps för civilisationen? Valet är vårt

Jag recenserar boken Kollaps, livet vid civilisationens slut av David Jonstad i Svensk Tidskrift den 3 februari. Läs mer i En västerländsk kollaps.

Pamfletter om förestående katastrofer och skräckvisioner är en viktig del av den politiska litteraturen. Det är ett negativt, men ofta framgångsrikt sätt, att argumentera på.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, miljö, kyla, väder, kollaps, ekonomi, klimat

Intressant

Pengarna och politiken

Dagens Arena tar upp frågan om pengar i amerikansk och svensk politik. Hur kandidater och partier finansierar sina valkampanjer diskuteras alltmer.

Det har blivit en vanlig anklagelse både från vänster och höger att politiker är korrupta, pengarna styr politikerna och lobbyisterna dirigerar sakfrågorna. Visst finns problemet, men att räkna pengar och tala om korruption kan skyla över den politiska debatten.

Amerikansk politik är inte så korrupt som den brukade vara. Ta dig en titt på ett avsnitt av Boardwalk Empire om inte annat. Dagens politik skiljer sig mycket från tidigare, se mer i den artikel jag skrev för UNT.

En skillnad från förbudstiden är intressant nog att många amerikanska politiker är tämligen förmögna på egen hand till att börja med. Där finns en risk i den svenska politiken, den enskilde politikern är rik på grund av sin position - inte trots den.

Men köper inte pengar röster? Då borde (m) och (s) vara än större, (v) borde ha åkt ur riksdagen för länge sedan och (sd) aldrig kommit in. När eBays tidigare VD Meg Whitman ställde upp i guvernörsvalet i Kalifornien 2010 var hennes kampanjbudget mer än tio gånger större än motståndaren Jerry Browns. Brown vann en rätt bekväm seger. Demokratiska presidentkandidaterna har mycket mer pengar att röra sig med än republikanska, ändå har republikanerna vunnit två av fem val sedan 1992.

Den påverkan som pengar och lobbyism har på politiken är mycket mer subtil än så, och beror snarare på vilka kanaler som står öppna för allmänheten att påverka.

Varför behövs pengar i politiken till att börja med? Därför att valkampanjer har blivit mer toppstyrda. I både Sverige och USA har inte politikerna längre de levande kontakterna med samhället genom ett brett nätverk. Även Barack Obamas omtalade valkampanj på internet präglades av toppstyrning och det främsta budskapet var att skänka pengar till Obamas valfond. I Sverige är även de största partierna i riksdagen beroende av de statliga partibidragen för att kunna fungera. Partierna har garderat sig mot vikande medlemssiffror och behovet att möta väljarna.

I slutändan handlar bristen på förtroende om politikernas oförmåga att uttrycka värderingar och formulera visioner. Politiken tolkad som administration och företag beror på det. Lagar om transparens och mot korruption kan i längden inte lösa det problemet.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, socialdemokraterna, carema, USA, samhälle, statsförvaltning, korruption, pengar

Intressant

Framsyn är bättre än förutsägelser

Några tankar kring essän Det blir inte alltid som man tänkt sig av Henrik Höjer om förändringar i synen på framtiden.

”Ofta förutsätts att den tekniska utvecklingen är en tydlig linje från smart idé genom tillämpad forskning, tillverkning, försäljning och fram till användning och acceptans. Men verkligheten är mer komplex. Utvecklingen av en teknik hänger ofta på återkoppling med förslag och klagomål från dem som använder den...”

”Kortsiktiga förutsägelser baserade på prototyper i laboratorier eller under testning har problemet att de sällan förutsäger i vilken ordning teknikerna kommer i allmänt bruk. Orsaken är att även om de med god säkerhet identifierar vad som är på väg så är den kontext av ekonomi, politiska beslut och kunders val som avgör hur snabbt de utvecklas för komplex för att förutsägas med säkerhet. Även en tekniskt lyckad uppfinning kan behöva övervinna mycket motstånd och förseningar innan den når ut. Den kan också få nya användningsområden som ingen väntat sig”.

”... närmare kopplad till centrala forskningsområden och framför allt beskriver underliggande mekanismer – cellbiologi, genetik, datorteknik o.s.v. Den försöker inte heller ge exakta tidpunkter, vilket brukar bli varje domedagsprofets eller framtidsforskares bane”

”Ett sätt att överväga framtida teknik och metoder är att satsa på bredden snarare än djupet: även om utvecklingen av varje enskild teknik är osäker så är summan av dem betydligt säkrare. Även om stamceller visar sig kliniskt oanvändbara och beslutsstödsystem aldrig blir ekonomiska i vården, så kommer resultatet av de cellbiologiska och informationsmässiga framstegen ändå att förändra vården. Vi kan därför använda de individuella teknikerna som indikatorer för att bättre analysera vilken sorts förändringar vi kan vänta oss. Även tekniker som inte utvecklas eller appliceras pekar på vilka förbättringar som är möjliga och bör beaktas”.

Citaten är hämtade ur Tekniken befriar kroppen.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, robotar, forskning, framtiden, samhälle, debatt, framtidsforskning, teknikhistoria, historia

Intressant