tisdag 24 februari 2015

3D-printers: Cornucopia or Pandora’s Box?

We could begin to see a revival of manufacturing in the United States and Europe, when 3d printing is becoming increasingly productive, affordable and accessible.

I write 3D-printers: Cornucopia or Pandora's Box in CapX on February 23rd 2015. It is an article on the policy of 3D-printers that considers that the first hype of the 3D-printers peaked about a year ago. Headlines promising restored manufacturing have become less common. What can we realistically expect from the technology? What effects will it have on the patent system? What role will open source play? Which industries will it disrupt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

måndag 23 februari 2015

Mitokondriebyte räddar liv

Mitokondrien är ett slag organ för kroppens celler, en organell. Det finns en teori inom vetenskapen att mitokondrierna ursprungligen var bakterier som nu blivit en del av våra celler. Transplantation av mitokondrier är en fortsättning av den naturliga processen att cellen tar till sig organismer utifrån. Människokroppen förändras, skillnaden är hastigheten.

I morgon, tisdagen den 24 februari, så röstar brittiska överhuset om mitokondriebyte ska tillåtas. Storbritannien är det första landet som uttryckligen röstar om en lag som tillåter transplantation av mitokondrier, efter en omfattande debatt i samhället. Lord Carney, tidigare ärkebiskop av Canterbury, försvarar mitokondriebyte.

En del brittiska kommentatorer har klagat på att det varit för mycket debatt, men debatt är bra därför att de länder som förbjudit behandlingen har ofta gjort det efter snabb moralpanik hos lagstiftarna. I till exempel USA, Australien och några andra länder i Europa så är mitokondriebyte inte olagligt, men det finns ingen lag som reglerar det.

Molekylärbiologen Henrik Brändén sticker hål på tanken att transplantation av mitokondrier skulle betyda att barnet har tre föräldrar. Det är ungefär som att säga att du blir förälder till någon du donerar en njure till, för ditt DNA följer ju med. Brändén motsätter sig mitokondriebyte med det argument som oftast används mot alla innovationer: känner inte till alla effekter av tekniken och innan dess så bör den inte vara tillåten. Fast vi kommer inte att få full kunskap om tekniken, särskilt inte om den inte sätts i praktiken och en etisk kommitté kan vara hur väl sammansatt som helst men den kommer inte heller att få fullständig kunskap.

Det var trevligt att kunna hjälpa Hannes Sjöblad med råd och dåd i att skriva en replik för att tillåta mitokondriebyte i Sverige. I Sverige har Statens Medicin-Etiska Råd SMER hittills sagt nej till transplantationerna. 

Erfarenheter från genteknikdebatten pekar dock på att det inte är fakta som är huvudproblemet, utan grundläggande värderingar och moraliska resonemang. Rädslan för kloning av människor driver debatten, men kloning är inte kopiering. En klonad person har samma gener som donatorn, punkt. Tyvärr används ofta arvsmassan som en sekulär ersättning för själen i samhällsdebatten och man antar att den fastställer människans identitet och natur. Men människans värdighet sitter inte i generna och vi behöver en debatt som inte hänger upp sig på tekniken, utan istället handlar om människosynen eller vad tekniken ska användas till.

Mitokondriebyte är i längden bara en försmak av framtidens bioteknik; innerst inne handlar det om vad en människa är och kan bli. Och just den aspekten kommer främst fram i vardagens små beslut, som ett par blivande föräldrar som inte vill att deras barn ska lida.


söndag 22 februari 2015

Ozonhålet ökar eller minskar?


Inför klimatkonferensen i Lima nyligen så kom nyheten att hålet i ozonlagret är på väg att läkas, tack vare Montrealprotokollet från 1987 som stoppade användningen av klorfluorkarboner CFC. Det måste tas med en nypa salt, för nyheten från NASA tar upp en liten förändring i nivån av ozonet och framförallt på norra halvklotet. Den stora skrämselhickan på 80-talet gällde ju hålet över Antarktis.

Ozonhålet är som störst under våren i Antarktis (den stäcker sig från september till början av december) då starka västliga vindar börjar cirkulera runt kontinenten. Innanför denna polarvirveln faller halten av ozon med 50 procent i nedre delen av stratosfären. Fast det är svårt att se ett mönster i ozonhålet, två studier vid samma tidpunkt pekar på tecknen på återhämtning inte finns där och så sent som 2011 talade WMO om att hålet var rekordstort.

För forskningen vet inte hur stort ozonhålet över Antarktis brukade vara på våren före CFC-gaser började användas, bara att det varierar år från år, eller hur mycket som gaserna spelar in. Det är svårt att säga i efterhand då det rör sig om så kort tid, förändringar kan ta längre tid än årtionden.

Vi måste tänka på att ljusförhållandena på våren så långt söderut på Jordklotet är samma som långt norrut. Det är mörkt den mesta tiden på dygnet och det över en kontinent som bebos av pingviner och några forskare. De sydligaste delarna av Patagonien och Nya Zeeland får kanske 12 procent mer ultraviolett ljus än normalt, vilket motsvarar nivåerna några hundra mil norrut. Hudcancer är vanligare förkommande norrut, och hudcancern i Australien, Sydafrika och Sydamerika har en viktig riskfaktor: europeiskt ursprung. Rapporterna att grodorna dog visade sig bero på en svampinfektion spridits från Afrika.

Montrealprotokollet var relativt lätt att förhandla. Det rörde en specifik grupp gaser, med begränsad användning från ett begränsat antal tillverkar som ändå hade vettiga substitut på gång. De ekonomiska och sociala kostnaderna blev förstås relativt låga. Politiken spänner ofta kärran framför hästen, för att sedan kunna peka på att det skulle vara den förda politiken som har åstadkommit förbättringarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 15 februari 2015

Politikens smedja: en disruption av flödet


I serien Politikens smedja har vi följt tankesmedjans utveckling från en akademiliknande organisation i mitten av 1900-talet, till en publicistisk organisation på 1970-talet, till strategisk aktivism genom skapandet av olika Do tanks samt strumpdockornas genombrott de första åren på 2000-talet. Det är en miljardindustri. Nu befinner vi oss i mitten av 2010-talet och nya förändringar är på gång, kanske en fjärde generation börjar att ta form.

Tankesmedjornas rötter i det akademiska arbetssättet omvandlades av den andra generationen till att bli intellektuella produkter med lång hylltid. Det ska gå att plocka fram en gammal rapport eller bok och relativt enkelt börja använda den i samtidsdebatten. Internets genombrott betyder att materialet oftast hittas genom sökningar på nyckelord. Sakta, sakta så kliver idéerna in i samhällsdebatten. Trägen vinner, en skrift kan vara för klarsynt eller framåtblickande för sin samtid och få sitt genombrott först många år efter publiceringen.

Redan här finns det skäl att fundera på vilka antaganden som görs kring offentligheten på 2010-talet. Flödet, det snabba innehåll som media, bloggar, social medier producerar är inget som man googlar på i efterhand. Materialet är oftast avsett att konsumeras i ögonblicket, det är sällsynt att ämnet i en krönika kan tas upp många år efter publicering. Det kan vara svårt att hitta den där superintressanta Facebookuppdateringen som gjordes för några år sedan. Den snabba omsättningen präglar samtiden.

Den första och andra generationen upplevde i mitten av 2000-talet att deras kanaler drabbades av en aktiv IQ-förlust. Det blev svårare att få redaktionerna att täcka en ny publicering eller väva in materialet från en tidigare bok i flödet. Pressmeddelandet skickat före redaktionens morgonmöte blev allt mindre läst. Mer komplicerade ämnen började få allt mindre utrymme i en mediamiljö präglad av snabb matning för att kunna få in läsare till de egna hårt pressade nätannonserna. Mer om mediernas utveckling hittar du här.

Svaret är hyfsat tydligt, det är den tredje generationen som själva kliver ut i medieströmmen, skapar nyheter och själv driver publiken. Notera hur representanter för den tredje generationen kommenterar dagspolitiken, tidigare generationers företrädare har svårare för det. De är ju utformade för att bygga idéer som kanske kommer in och behärskar samhällsdebatten om 5-10 år.

Do tanks och sock puppets är en del av en bredare trend. Den av Handelsbanken ägda kanalen EFN är ett annat exempel (vi kan diskutera graden av framgång). Fler kan publicera sig i skrift, ljud och bild om inte annat på blogg eller i ett klipp på YouTube. Bloggposter eller filmer om ett ämne når ju inte ut till en publik på samma sätt som tidigare, men många bäckar små blir till slut en stor å.

Makten i medieflödet greps av den som kunde aggregera flödet. Google, Facebook och Twitter avgör genom sina algoritmer vem och vad som ska visas i flödet, vilket förstås ger slagsidor till det personliga. Bloggosfären kom och gick.

OK, så här långt är nog alla med. Fast om den tredje generationen kan skriva för flödet, så kan väl Big Content skriva för framtiden? Den disruptionen kan ske inom det som är den viktigaste målgruppen: beslutsfattare och opinionsledare.

Disruption är ett dumt slagord men även ett viktigt koncept, skriver Vox. Själva Vox är ett exempel på hur den här omvandlingen kan se ut från Big Contents sida. Tidskriften Nya Argus noterar också delar av skiftet när de ser att mediet bara blir en del av en större plattform. Hittills har det varit politisk tyckande som dominerat flödet, men det kan ändra sig.

Pdf-filen har varit tankesmedjornas livsblod på 2000-talet, då pdf-filen är den digitaliserade varianten av boken och rapporten. Man skrev en text, lade upp den som pdf-fil och drev sedan samma sorts kampanj kring den med pressmeddelanden, artiklar, medieframträdanden och seminarier som för döda trädvarianten. Det var snabbt och billigt, jämfört med papper, men tappade det kvarvarande stödet från infrastrukturen runt pappret av bokhandlare, bibliotek, samarbetspartners o.s.v.

"Det är inte mediet som är viktigt, det är budskapet" var svaret i slutet av 00-talet när det först utvecklingen först uppmärksammades, men problemställningen låg snarare i att releasen helt berodde på att pdf-en fick genomslag och lyftes av redaktionerna.

Pdf-en har nog ett fortsatt användning framöver, men den traditionella releasen möts av utmaningar. Big Contents aggregerade berättelser har sällan samma djup och som en pdf, men om en beslutsfattares eller opinionsledares allt mer pressade assistent till ska hinna sätta in sig i ett ämne för att skriva en snabb kommentar eller policysammanfattning så fungerar det ganska bra.

Dessutom är aggregationen dynamisk, samlar ljud och bild likaväl som text och löper inte risken att tappa i aktualitet på samma sätt. Det drar nytta av de sociala mediernas intensiva engagemang. Läsaren kanske lämnar tidningen som plattform, för att få nyhetsartiklar och tyckande från länkar på Facebook och Twitter. Aggregationen lockar tillbaka läsaren från Google och sökmotorn. Genom datajournalistik, faktarutor och grafik kommer en störtflod av svar. Den svårare uppgiften blir att ställa frågor, men fram till dess kan mycket väl journalistikens politisering påverka sin omgivning även med tyngre innehåll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 4 februari 2015

Framsteg för gentekniken i Europa

Europaparlamentet har röstat för att utöka möjligheterna för medlemsländerna att själva bestämma om genförbättrade grödor GMO ska få odlas eller inte i det egna landet. Sett till den slutna politiska situationen i frågan så är det ett steg framåt för Europa som helhet.

Spanien är idag det enda land där det sker en odling av genmodifierad majs. Nu vill spanska myndigheter godkänna fler växter. Problemet är att EU:s moratorium kanske är släppt sedan många år, men den europeiska godkännandeprocessen för nya grödor är svår, långsam och komplicerad. Det kan ta upp till tio år att få en ny variant genom systemet, vilket gör den olönsam. Medlemsländerna har tidigare fått mer att säga till om i frågan, nu har det löpt vägen ut.

Det politiska beslutet är ett resultat av en osannolik allians mellan länder som är positiva till GMO, som just pådrivande Spanien och ett allt mer entusiastiskt Storbritannien och några av de länder vars regeringar är mest negativa till GMO, som Österrike och Grekland.

Det visade sig att den spanska kniptångsmanövern fungerade, för den hittade det egentliga hindret för att odla GMO i Europa: den byråkratiska europeiska godkännandeprocessen som främst Frankrike stött. Frankrikes motiv är att regeringen är negativt inställd till GMO, men då franska bönder är mer öppna för odla sådana grödor, har man undvikit att öppet ta ställning nationellt och låtit EU göra jobbet.

GMO-frågan är sig märkligt lik över årtiondena, se mer i boken Som egenmäktiga gudar. Bara det att nu är året 2015, genförbättrade grödor är inte någon ny, högteknologisk företeelse vi ska ställning till och som "väcker allvarliga frågor" hos någon bioetiker. Förutom i Europa är det en mogen teknik. Det finns forskningsdata och metastudier som visar att växterna är säkrare, billigare och bättre för miljön än vanliga grödor. Det behövs mindre bekämpningsmedel och skördarna blir större, vilket ger bönderna större avkastning och vinster. Nu har de första patenten gått ut, så den frågan löser sig med tiden.

Då europeiskt jordbruk formats av den gemensamma jordbrukspolitiken är det tveksamt om det skulle stå sig på en öppen världsmarknad. Bönderna kan inte få tillräckligt betalt för att driva sin verksamhet. Certifieringar är ett försök att kunna få ta ut ett högre pris. Ekologiskt har förblivit en nischprodukt för ett kundsegment. Kombinationslösningen av ekologisk och genmodifierad odling som Pamela Ronald förespråkar har inte slagit igenom. Ekologiskt säljer inte så mycket på kvalitet som den image konsumenten uppfattar av ursprunglighet, vilket avspeglar sig i upplevd samhällsstatus. En sådan image kan skadas allvarligt när inte heller ekologisk odling kan leva upp till renhetsidealen.

Det som drabbats mest av förbuden och svårigheterna att få ut nya grödor på marknaden har varit bönderna i fattigare länder, inte i Europa. De har inte fått exportera till EU-länder till att börja med om de säljer grödor som framställts med genteknik. Nu är det länder som Brasilien och Kina som har tagit ledningen i utvecklingen och odlingen av GMO. Det är där som biotekniken kommer att ta sina fortsatta steg. Nu har åtminstone några länder i Europa chansen att hänga med i matchen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 28 januari 2015

Delad risk är dubbel risk för patienten?


Riskdelning är en ny tanke som dykt upp inom hälsa- och sjukvårdspolitiken. Den politiken ser rätt olika ut i praktiken från land till land, med olika modeller och regleringsmekanismer i verkan. Konceptet är populärt, men risken är stor för missförstånd då terminologin inte är så tydlig.

Drivkraften är förstås att många länder ser sina sjukvårdskostnader stiga. Budgetproblem ser till att det inte finns mer pengar till läkemedel. Myndigheterna pekar främst ut stigande kostnader för läkemedel som problemet, antingen genom att nya mediciner kan lindra eller bota så mycket mer eller genom att läkemedelsföretagen skor sig.

Därför används finansiell riskdelning som en sorts avtal mellan myndigheter och industri. I Sverige gjordes ett första formellt avtal år 2012 om prostatacancermedicinen Zytiga då TLV och tillverkaren Janssen inte kom överens om ett pris. Det blev ett lapptäcke av lösningar tills att landstingens gemensamma grupp för nya läkemedel och Janssen skrev ett riskdelningsavtal. Zytiga köps in men Janssen betalar tillbaka priset för de patienter som inte svarat på läkemedlet efter tre månader. Priset har också minskats för de patienter som behöver medicinen längre tid än så. Nu verkar idén om riskdelning ha slagit rot i Sverige. Främst gäller det cancermediciner, då de uppfattas som relativt dyra.

Det positiva med riskdelning är att det kan vara bra att tydliggöra varför ett visst läkemedel finns med kostnadsersättningen eller inte och därför tydliggöra nyttan.

Fast läkemedelskostnadernas andel av sjukvårdsutgifterna är kanske 20 procent i de flesta länder i Europa, och står inte för den största delen av den sammanlagda kostnadsökningen. Snarare minskar de i många OECD-länder.

Problemet är att kombinera att hålla kostnader nere och försäkra patienter tillgång till mediciner, samtidigt som man ska sporra användningen av nya preparat och nya behandlingsformer. Redan från början har det varit tydligt att riskdelningsavtal måste ta höjd för tidskrävande förhandlingar, dyr pappershantering, utvärderingssvårigheter och risken att många avtal blir mycket komplicerade.

Resultaten har visat sig svåra att utvärdera och därför är det svårt för myndigheter och läkemedelsbolag att förutse framtida förhandlingars utfall. Forskningen kring riskdelning är ny, precis som företeelsen i sig, så det är svårt att få vägledning därifrån. Det är inte hållbart för framtiden om det är patienterna som måste bära risken som myndigheter och företag delar på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 27 januari 2015

Bönder måste sluta gråta över spilld mjölk

Jag skriver på Sveriges Television Opinion den 26 januari 2015 om att mjölkbönderna måste sluta gråta över spilld mjölk. Det finns ingen garanti för att alla tillverkare ska kunna hålla sig kvar på en marknad. Priset är en fråga om tillgång och efterfrågan. Jordbruket med de höga omkostnader som omfattande regleringar orsakar kommer inte att kunna fortsatta som hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 25 januari 2015

Människans framtid på Konstfack


Följ mig på en resa in i framtiden. Den 29 januari klockan 16.30 hålls ett föredrag om framtidens teknik och konstens avbildningar av människans utveckling på Konstfack i Stockholm, LM Ericssons väg 14. Föredraget hålls i Kårgalleriet. Välkomna!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 18 januari 2015

Hur många artificiella intelligenser kan dansa på ett nålshuvud?

Det talas mycket mer om artificiell intelligens nuförtiden. Elon Musk och Stephen Hawking varnar för superintelligent AI kan innebära en stor katastrof för mänskligheten. I nästa månad utkommer boken Superintelligence av Nick Boström på svenska.

När Max Tegmark skrev sitt öppna brev om forskningsprioriteringar blev media extra intresserade för att det var början till ett nytt institut om existensiella risker med utgångspunkt från en konferens i San Juan på Puerto Rico.

Superintelligent AI är en intressant fråga att forska om och diskutera. Samtidigt är det en yrvaken reaktion från akademiker och opinionsbildare, då man låtit sig ta på sängen av utvecklingarna inom digitaliseringen. En varning för AI-apokalyps smäller dessutom högre än en tråkig rubrik om att det pågår forskning.

För Elon Musk donerar kanske mycket pengar till Future of Life Institute, men han är främst företagare och inte AI-expert. Stephen Hawking brukar gilla att komma med storstilade uttalanden, men han är främst kosmolog, och hans Cambridge University har nyligen lanserat ett eget forskningscentrum för existensiell risk som ska marknadsföras.

AI-forskningen har pågått länge, och ofta så har budskapet från forskarna varit att om 10-20 år så är en maskin lika intelligent som en människa. Det underskattar hur svårt arbetet ofta är, snarare än att försöka hitta den rätta algoritmen som skriver sig själv så är AI-forskning ett långsamt hantverk där man sitter och filar på kod månad efter månad. Mer gnet än heureka, och det är därför som förhoppningen att större forskningsanslag ska lösa problemen inte är så verksam som många tror.

För den viktigaste forskningen framöver när det gäller AI är nog inte att försöka räkna ut den troligen mycket låga sannolikheten för att en superintelligent AI som påminner om gamla testamentets Jehova ska slippa lös.

Just nu är superintelligent AI fråga om mer eller mindre välgrundade spekulationer, och vårt samhälle har inte varit så bra på att bemöta stora risker med låg sannolikhet. Det är viktigare att undersöka riskerna för att AI-program inte kraschar, har buggar eller råkar bryta mot lagar eller personlig integritet i sina arbetsuppgifter. Det är mer hanterbara risker och det finns bättre möjlighet att ta vara på teknikens fördelar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

lördag 10 januari 2015

Livet och döden i det uppkopplade samhället


Jag recenserar boken Leva och låta dö, varför bjässarna i politik, näringsliv och kultur är döende eller redan döda i Svensk Tidskrift den 9 januari 2015. Läs mer om globaliseringen, digitaliseringen och individualiseringen och hur de omvandlar samhället idag. Frågan är dock hur framtiden ser ut, givet att alla de tre drivkrafterna slår igenom?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Min blogglista

Twingly Rank

Twingly BlogRank

PageRank

PageRank Checker

NetworkedBlogs

Bloggintresserade

Knuff

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Map

Topblogarea

Vetenskap bloggar

BlogPing

bloggping

Bloggar

Bloggar - Topplista

BloggRegistret

BloggRegistret.se

Bloggfavoriter

Commo

Blogg

Svenska sajter

SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen

Ping Frisim

Pinga Frisim

Creeper

Creeper

MediaCreeper

MediaCreeper