torsdag 28 maj 2015

The future of biopolitics

How should we react to the radical possibilities of GMOs (genetically modified organisms), human cloning, life extension, selection and modification of the genetics of embryos, novel reproductive technologies, and other means to direct the future of human evolution? Which possibilities should we fear, and which should we grasp? How should politics approach the breathtaking changes of "the biotech century"? This is a talk given recently in London by Stefano Vaj on his book Biopolitics.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

fredag 22 maj 2015

Jobbapokalyps eller renässans, automatiseringens framfart


Jag skriver i Svensk Tidskrift den 22 maj 2015 om Jobbapokalyps eller renässans. Debatten om automatiseringens roll i samhället befinner sig idag i ett dödläge mellan dem som avfärdar att det finns en problematik för arbetsmarknaden och dem som förutspår att alla jobb snart kommer att ta slut. Trenderna mellan extremerna är fortfarande öppna för att påverkas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

tisdag 19 maj 2015

Online blir offline, offline blir online när e-handeln skiftar till omnikanal

Vilka är e-handelns möjligheter? Vad innebär omnichannel retail för logistiken? Vilka hamnar klarar sig efter EUs svaveldirektiv? Läs om utmaningar och möjligheter i Svenska Dagbladets bilaga Fokus: Logistik den 19 maj 2015.

Läs mer om:
  • Logistiken binder samman e-handelns kanaler. Kunderna vill ha fler alternativ när de handlar online. Det ger nya logistiska utmaningar för branschen att möta med öppenhet och tillgänglighet.
  • Hamnen, logistikens gröna knutpunkt. Sjöfarten är det viktigaste transportslaget globalt och när hamnens betydelse som knutpunkt för transportslag ökar blir dess betydelse för miljön viktigare.
  • Expertpanalen har ordet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

lördag 16 maj 2015

Infrastrukturministern och de japanska järnvägarnas gåta

Infrastrukturminister Anna Johansson (s) har nyligen besökt Japan för att studera landets järnvägar. På Medium skriver jag om Infrastrukturministern och de japanska järnvägarnas gåta.

Vad finns det för lärdomar att dra för tågtrafiken i Sverige från Japan? Japan har ju fördelen att vara mycket mer tättbefolkat och samtidigt ha ett dubbelt så stort järnvägsnätet dubbelt som Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

söndag 10 maj 2015

Lama Lima och poänglösa Paris

COP20 i Lima var det första klimatmötet som inte utgick från att stifta ett nytt klimatavtal efter Kyotoprotokollet. Avsikten med mötet i Lima 2014 var att förbereda inför COP21 i Paris i december för att ett internationellt bindande avtal ska stiftas där.

De som mest gladdes åt COP20 i Lima var flygbolagen som flög dit tusentals delegater och Limas hotellägare som fick full beläggning. Mötet i Perus huvudstad visade att klyftan mellan de rika länderna, med EU i spetsen, och BRIC-länderna som kan tänka sig att minska utsläppen av koldioxid om väst betalar för det.

Efter COP16-mötet i Cancun år 2010 startades en fond med ju det ändamålet. Fast behoven är ju enorma, avsikten är att fonden ska innehålla 100 miljarder dollar till år 2020 (då nytt avtal eventuellt skulle börja) och det är nog för lite. Inför COP20 så fanns det 10 miljarder dollar i fonden.

Elefanten mitt i rummet som ingen vill låtsas om är hur rimligt och genomförbart ett globalt klimatavtal är. Ett avtal som ska övervaka hela ekonomin i USA såväl som i Kina, Togo såväl som Oman, Sydkorea såväl som Nordkorea, Sverige såväl som Iran. Det innebär en administration som är omöjlig att införa. (Tandlöst klimatmöte i Durban)

Det blir svårt att sälja in att pynta ut 90 miljarder dollar till, och dessutom till mindre trevliga länder. Hur mycket skulle USA vilja betala Kuba och Nordkorea för omställningen?

COP15 i Köpenhamn år 2009 var en vändpunkt. Mötet i Bella Center blev grunden för den nya cykeln av klimatförhandlingar som vi har sett sedan dess. Först kommer artiklarna på våren om att "läget är värre än vi tidigare anat", om istäcket på Antarktis eller att året varit det varmaste någonsin.

Forskningen har svårt att komma med något nytt. Den grundar sig på är tvådelad modell där det först antas att en temperaturökning med ungefär en grad Celsius sker en fördubbling av koldioxidhalten. Därefter sker det en återkoppling från ökad halt av vattenånga och molnbildning som måste vara minst dubbel så stor för att modellerna ska stämma. Det forskarna inte bevisa utan blir tvungna att anpassa sina modeller till det registrerade utfallet som man sedan extrapolerar. Det är därför nya observation ute på fältet är ett problem, det ger en ny faktor som modellen inte justerats för. Då visar förstås modellerna fel.

Larmen försöker att förstärka läget för ett typ av avtal som varit rätt kört ända sedan USAs senat sa nej till Kyoto. Det blir en mammutkonferens som drar över tiden för att leda till långa dokument där ingen binder sig till mer än att fortsätta nästa år.

Den viktigaste utvecklingen på senare tid var att USAs president Barack Obama tog initiativ förra året till avtal med Kina. Alla diskussioner om klimatet är rätt meningslösa utan Kina, det land i världen som släpper ut mest koldioxid. De flesta länder är bara komplikationer för ett avtal. Burkina Faso och landets koldioxidutsläpp skulle utan problem kunna försvinna från jordens yta eller fördubblas i morgon bitti och det skulle inte göra till eller från.

Kina säger, föga förvånande, nej till alla former av yttre övervakning av deras ekonomi och energianvändning. Avtalet mellan USA och Kina innebär att USA ska sänka sina CO2-utsläpp med 27 procent till 2025 med utgångspunkt från 2005 års nivå. Å sin sida har president Xi Jinping bara åtagit sig att Kinas utsläpp ska nå sin topp år 2030. Många av åtgärderna känns som saker Kina skulle  ha gjort i alla fall, särskilt mot landets enorma smogproblem. Obama gick med på väldigt mycket för att få ett avtal att visa upp, vilket kan leda till svårigheter för metoden att skriva fler avtal på nationsnivå.

För några större planer om hur olika länder skulle arbeta vid COP21 i Paris finns inte, och då är det inte bra visa upp att individuella avtal gå bra att ha bara som dekorationer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 5 maj 2015

Öppen data ett vinnarhack för samhället


Jag bevakar tävlingen Hack for Sweden i tidningen TechWorld nr. 3/2015. I artikeln Öppen data - ett vinnarhack för samhället intervjuar jag IT-minister Mehmet Kaplan och civilminister Ardalan Shekarabi om hur regeringen vill öppna myndigheternas data. Vem vann Hack for Sweden och hur?

Min personliga favorit var siten Myndighetsdata som erbjuder ett enkelt API som gränssnitt. Många på tävlingen talade om bristen på samstämmiga data och det är nog svårt att bygga appar och tjänster om det blir till att jämföra äpplen och päron som samlats in på olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

onsdag 29 april 2015

Matteo Renzi och svaghetens politik i Italien


Premiärminister Matteo Renzi har tagit världen med storm sedan han tillträdde i februari 2014. Efter ett lyckat val till Europaparlamentet fick han ett flygande förtroende för sin regering. Otroligt nog har Renzi lyckats att stabilisera Italiens kaotiska politiska landskap runt sitt parti Partito Democratico. PD har blivit en mycket brett maktparti långt mer än att kallas ett mitten-vänsterparti. Det har gjort att Renzi har kunnat hålla fackföreningarna och vänstern i schack, han har inte omedelbart behov av dem för att regera.

Högern är uppsplittrad. Silvio Berlusconi sitter som en propp i sitt parti Forza Italia. Berlusconi är för komprometterad, för visionslös, för mycket inriktad på att behålla kontrollen över sitt eget parti för att kunna ladda om och ta partiet från 10 procent av väljarna till de 20 procent man brukade ha förr. Lega Nord skjuter vilt på den populistiska arenan med en mix av "hårdare tag" och "mera bidrag": stoppa invandringen, Italien ut ur euron, upprätta tullar mot "orättvis konkurrens" från utlandet, hårdare banklagstiftning och mera pengar till polisen. Matteo Salvini har kanske lyckats rädda Lega Nord från att trilla av banan, men mer än 15 procent av väljarna räcker inte hans bräckliga trovärdighet till. Lägger vi till det Beppe Grillos förvirrade Movimento 5 Stelle som lyckats bli utmanövrerade trots 20 procent av rösterna (och som nu tappar väljare till Renzi) märker vi att det måste till en mycket bred och konstig koalition för att ens matcha Renzi.

Matteo Renzis relativt fina läge beror alltså motståndarnas svaghet och en bra skjuts från ECBs kvantitativa lättnader och negativa utlåningsräntor, vilket gett honom många nytryckta euro. Det låga oljepriset är också till fördel för den italienska ekonomin. Det gav en bra start.

Nu är smekmånaden över. De konstitutionella reformerna som Renzi lagt mycket politiskt krut på handlar lite för mycket om att stärka hans egen makt snarare än att sparka gång Italiens politik. Felet ligger inte i maktdelningens princip utan i senatens sklerotiska uppbyggnad.

Det är nu som Renzi borde sätta in en full stöt på att reformera byråkratin, bygga upp viktig digital infrastruktur, minska kostnaderna genom att ta bort gammalt valfläsk och förenkla det diaboliska skattesystemet. Han har den politiska styrkan för att göra det och Mario Draghi har sett till att budgetunderskottet kan finansieras till mycket låga räntor. Statsobligationerna ligger på 0,1 procents ränta för tre månader till 1,7 procent för en förfallotid på tio år.

Här skulle Renzi lagt sitt krut, minska budgetunderskottet. Det gör stor skillnad att skuldsättningen nu ligger på över 130 procent av BNP mot under 130 procent av BNP för i fjol. Räntekostnaderna tömmer ut handlingsutrymmet och Renzi planerar att höja momsen från 22 procent till 25,5 procent för att få ihop mer intäkter till staten.

Det är tillväxt som måste till men prognosen ligger på att den italienska ekonomin bara ökar med 0,6 procent i år. Renzi säger att resten av Europa bara ser flyktingvågen över Medelhavet som ett italienskt problem, fast oavsett det inger inte avsaknaden av strategi något förtroende för regeringens politik.

Nej, det är inte samma turbulens som 2011 när Berlusconi avsattes efter påtryckningar från de andra EU-länderna. Det handlar om att en god start efter omständigheterna nu kan gå i kvav, vilket det inte finns marginaler för.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

söndag 26 april 2015

Äkta robotar eller äkta människor?


Ska robotarna fortsatt ses som själlösa föremål eller som jämlikar till människan? Linda Johansson har skrivit boken Äkta robotar om vår samtids snabba utveckling av artificiell intelligens. Når hon fram att kunna beskriva den här viktiga samhällsutvecklingen? Vilken etik bör användas för att bedöma allt mer självständiga robotars handlingar? Läs mer i min recension i Corren den 26 april 2015.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 23 april 2015

Automatiseringen åt upp managementgurun

Från funk till urban gaga? Foto av Johan Hellström

Det är CITE inne i Hagamagasinet vid Frösundaviks strand i Solna. På scenen står Kjell A. Nordström, de svenska managementgurunernas okrönte kung. Svarta kläder, check. Kal hjässa, check. Väl avvägda soundbites, check. Föreläsarprovokationer av publiken, check. Utan ironi så är Nordström i gammalt gott slag här.

Vilket kanske är problemet.

Det är en intressant slump att vi sitter inte långt från SAS Koncernbyggnad av Niels Torp. Riv Pyramiderna, utropade Jan Carlzon! Det någonstans här managementgurun slog igenom i Sverige.

Kaizen eller karaoke?

Nu skulle man vara kaizen och visst genomgick världen en stor förändring i tanke och attityd i slutet av 80-talet. Fattas bara, Sovjetunionens fall öppnade den andra världen och satte skjuts på den tredje världen. Internet kom och förändrade inte bara omvärlden utan också sig självt några gånger (jämför Web 1.0 och Web 2.0 och kanske även Web 2.5). Företagens organisationer behövde förändras, managementguruns tid var kommen. Det var tänkare som Richard Florida, Clayton Christensen och mer hemvävt som sagt Kjell A. Nordström, Jonas Ridderstråle, Alexander Bard, Jan Söderqvist, Micael Dahlén... listan kan göras mycket lång.

Fast när jag lyssnar på Kjell A. Nordström så nickar jag ibland instämmande, men då är det för att påpekar någon företeelse i omvärlden som är rätt så etablerad. På en del saker uppfattar jag att han även tar miste om trender. De andra talarna på förmiddagspasset har inte riktigt Nordströms stora överblick av samtiden. Det kanske delvis präglar min recension av Urban Express, tiden har kommit i kapp grunderna av det som var visionärt 1999.

The Economist lägger en viktig pusselbit i sin artikel Twilight of the gurus. De stora trendspanarna får inte längre samma genomslag. Den globalisering som storhetstidens gurus skrev om är vardagsmat idag och being digital är rätt självklart. Hur globaliseringen och digitaliseringen tog form avvek också väldigt mycket från trendspaningarna, synbart mycket för tillräckligt stora grupper.

The Economist har också en viktig poäng att just digitaliseringen med algoritmer, Business Intelligence och dataflöden har gett mycket mer taktisk kunskap till organisationerna men mindre överblickbar strategi. Big Data åt upp managementgurun och när dessutom vissa företag själva går in på gurumarknaden för att bli "thought leaders" och själv vara visionära om t.ex. molntjänster. Gartner hade inte alls samma ställning som på 90-talet och visst ger det tyngd åt evangeliseringen att Vint Cerf inte bara pejlar utan även sätter standarden.

The Economist ser i artikeln några utvecklingar som kan återuppliva guruindustrin, men än så länge verkar utvecklingen gå mot att algoritmer, data och statistik river managementgurunas pyramiderna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag 20 april 2015

Politico Europe, Europas Dagens Nyheter?

Image courtesy of [Ambro] / FreeDigitalPhotos.net
I morgon kommer ett spännande medieprojekt att lanseras, Politico Europe tar steget att bli en europeisk tidning.

Trots årtionden av europeisk integration genom EU och EES, bättre kunskaper i engelska överlag och att förvånansvärt många identifierar att de anser sig ha en europeisk identitet har europeiska media varit mycket få och begränsade till sin ambitioner.

Exempel är den amerikanska opinionssajten TCS Daily som utkom med en europeisk utgåva fram till 2006 samt ungdomstidskriften Café Babel (startades till en början av några Erasmusstudenter i Strasbourg och har fortsatt den inriktningen med redaktioner runt om i Europa) och Eurozine (ett samarbete mellan några kulturtidskrifter). Läs mer här om Café Babel och Eurozine.

EU har gett stöd åt en flora av publikationer som Euronews, Presseurop, Euractiv och även till veckotidningen The European Voice från The Economist. I Sverige utgav kommissionen Europaposten. Ingen av dem har rönt några större framgångar, vare sig publicistiskt eller publikmässigt.

I Bryssel har elittidningar som The Economist, Financial Times och i långt mindre utsträckning Wall Street Journal Europe (ses som alldeles för amerikansk) varit viktiga, men det är i Bubblan. Ute i medlemsländerna har inte de tidningarna alls samma inflytande, en europeisk identitet ses av en del publicister som en motsats till den regionala, nationell eller även internationella identiteten (jämför svenska mediers europarapportering med deras betydligt mer betydelsefulla utrikesrapportering från Mellanöstern).

Ibland har det skett korspubliceringar och samarbeten mellan europeiska medier, oftast genom att en story har korsat en fysisk gräns mellan två länder och man tar hjälp av en tidning i grannlandet. The Guardian och några andra tidningar har exempelvis ett stående samarbete. Fast det är mer undantag än regel.

Politico Europe har fördelen att vara ett testat koncept från USA och backas upp av den stora tyska koncernen Axel Springer. Man köpte också upp European Voice, så att publikationen från början har en bas.

Fast det blir nog svårt. Europeiska medier är bundna av språket, av publiken som förväntar sig ett nationellt språk men än viktigare av annonsörerna. Det finns ingen gemensam europeisk annonsmarknad även om kakor kanske kan hjälpa. Frågan är hur väl Politico Europe kan bryta igenom den vallen med betalväggar, redaktionella annonser och eventmarknadsföring?

Risken finns att det blir en publikation till i Brysselbubblan med mest EU-politik istället för att slå igenom som ett Europas Dagens Nyheter. Vi får vänta och se vad som sker, Politico Europe är ett spännande medieprojekt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Twingly Rank

Twingly BlogRank

PageRank

PageRank Checker

NetworkedBlogs

Bloggintresserade

Knuff

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Map

Topblogarea

Vetenskap bloggar

BlogPing

bloggping

Bloggar

Bloggar - Topplista

BloggRegistret

BloggRegistret.se

Bloggfavoriter

Commo

Blogg

Svenska sajter

SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen

Ping Frisim

Pinga Frisim

Creeper

Creeper

MediaCreeper

MediaCreeper