fredagen den 18:e april 2014

CSR- boten är värre än soten

En hand kupad för att skydda eller daska till?
Finns det ett entydigt gott handlande? I samtidens alltmer osäkra och kulturellt varierade tankevärld läggs frågor om etik under standarder och program. Alltmer storslagna deklarationer görs, men handlar de om rätt saker? Uppförandekoder som kallas CSR, Corporate Social Responsibility, appliceras allt oftare men är de snarare till skada för samhället?

Adam Sandberg har skrivit EU-lagstiftning om Corporate Social Responsibility – Hur påverkas välståndet i fattiga länder? som presenterades på ett intressant seminarium. Sandberg berättade om ett förslag inom EU att företagen ska vara skyldiga att redovisa sitt CSR-arbete i sina årsredovisningar, vilket sägs underlätta för investerare och skapa tillväxt. Frågan som inte diskuterats är vilka effekterna egentligen blir för utvecklingen i fattiga länder om lagen ständigt ger mer stöd och pengar till CSR-organisationerna? Sandberg argumenterade att mycket talar för att ökade krav har negativa effekter för dem som har de allra mest utsatta arbetena i den informella sektorn.

Cecilia Wikström, europaparlamentariker för Folkpartiet, visade som opponent att Sandberg har en poäng. Hon var där för att försvara lagförslaget, fast ändå inte för hon var inte rapportör och lagförslaget handlar inte om CSR fast CSR är mycket bra.

Kluvenheten och förvirringen har sina orsaker. Politiker gillar CSR just för att det är en lifestyle-markör om att man är god. Så fort CSR handlar om att diskutera konkreta fakta så är det svårare för politiker att ta ansvar för konsekvenserna. I den här miljö blir strumpdockorna, folkrörelserna utan folk, mycket mäktiga.

Det visar sig tydligt i att Cecilia Wikström gång på gång underströk att alla i Europaparlamentet är eniga om lagstiftningen om CSR (som inte är CSR) och endast extremistpartier som Vlaams Belang röstar emot.

Motsatsen hade varit konstig. Europaparlamentets arbete i utskotten handlar nämligen om att få till en skrivning som precis alla partier i utskottet kan ena sig om. De största ideologiska skillnaderna och hårdaste politiska striderna inträffar långt bakom kulisserna. För vad vi väljare vet kan den hårdaste striden, där de politiska knivarna vässats, ha skett inom ALDE - Cecilia Wikströms och Folkpartiets egen grupp i Europaparlamentet.

När väl frågan kommer upp till votering i parlamentet så är förslaget så fluffigt att alla gemensamt kan sjunga "we shall overcome". För den vanlige väljaren blir konsensuspolitiken obegriplig, där formas "Bryssel", uppfattningen om europapolitiken som en elit mest lojal med sig själv. Vilket inte är så fel ute, strävan efter konsensus drivs av rädslan för att Europaparlamentet ska splittras efter nationella linjer. Lösningen borde vara mer politik, fler ideologiska skillnader. Då blir tyvärr den enda oppositionen, de som uppfattas ta politiken på allvar, just obehagliga partier som Vlaams Belang som vinner billiga poänger.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

tisdagen den 15:e april 2014

Internet of things, enighet om teknik och standarder?

Priset på sensorer sjunker, allt fler kräver ständig uppkoppling, appar förenklar skapandet av tjänster och moln ger datakraft när den behövs. Sakernas internet ställer krav på säkerheten just genom sin användbarhet.

Artikeln Sakernas internet - en avvägd risk i TechWorld den 15 april 2014 undersöker The Internet of Things. Konceptet har diskuterats i tjugotalet år, men kommer det att bli verklighet? Det är en balansakt för it-avdelningen där det behövs en avvägning mellan datorprestanda, funktionalitet och säkerhet och press på tillverkare för bättre systemutformning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

lördagen den 12:e april 2014

Omvandling är naturligt

Bevisen från arkeologin är tydliga. Våra förfäder använde verktyg av sten, brukade elden och jagade i grupp för att kunna utvinna mer näring från miljön än vad som annars vore möjligt. Matlagning gjorde att de kunde utvinna mer näringsämnen från växter och djur och lagra födan över tid. De förändrade sin miljö genom att sprida de för människans intressen mest användbara arterna och brände ned skogar för att förbättra chanserna för jakten och sökandet efter föda.

Den allt mer avancerade tekniken gjorde att de kunde upprätthålla en växande befolkning i ett landskap som sedan länge hade transformerats av deras förfäder. Planetens bärkraft för förhistoriska mänskliga jägare och samlare var nog inte mer än en miljon individer (uppnåddes troligen 10.000 år före vår tideräkning). Men utan teknik och sociala färdigheter som gjorde att de kunde dra större nytta av sin intelligens, skulle förmodligen världsbefolkningen varit mycket mindre. 

Jordbruket möjliggjorde en ännu större befolkningstillväxt som krävde allt intensivare markanvändningsmetoder för att få mer näring från samma gamla mark. Som mest kan det globala befolkningsutrymmet med relativt outvecklat jordbruk har varit på någon miljard invånare, vilket ungefär var världsbefolkningens omfattning år 1800. Det hade varit svårt att upprätthålla den befolkningen, även om många svalt på den tiden och de flesta ytterst sällan fick tillfälle att äta kött.

Men människan är duktig på att undvika kollaps och vi växlar istället upp till att bli något annorlunda mot vad vi var tidigare. I dag står vi inför ett liknande val.


Det finns fyra teknologier vi bör vara uppmärksamma på då de går mot att stråla samman, att konvergera:
  • Nanoteknik: Teknik relaterad till funktioner på nanometerskala: tunna filmer, fina partiklar, kemisk syntes, avancerad mikrolitografi.
  • Bioteknik: Tillämpningen av vetenskap och teknik för att direkt eller indirekt användning av levande organismer, delar eller produkter av levande organismer i deras naturliga eller modifierade former .
  • Informationsteknik: Tillämpade datorsystem, både hårdvara och mjukvara, inklusive nätverk och telekommunikationer .
  • Kognitionsvetenskap: Studiet av intelligens och intelligenta system.
InfoBioNanoKogno (engelska NBIC) är en kraftfull konvergens av tekniker, som undersökts av National Science Foundation i USA. Forskningen håller på att se över sina gränsdragningar . Det går inte att göra riktigt bra fysik utan kunskap om kemi och biologi och tvärtom. 

Världens befolkning beräknas nu till 7,2 miljarder. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO uppskattar att mer än nio miljarder människor förväntas år 2050. Om mänskligheten skulle ha dött ut, då skulle det ha varit i stenåldern. Det fanns så mycket färre människor då att en katastrof hade kunnat bli relativt mer allvarlig. Mänskligheten hade också färre valmöjligheter för sitt handlande, men man skapade sig över tiden fler.

Vad kommer att vara möjligt med framtidens teknik? Tekniska framsteg och konvergens driver människans motståndskraft och ger oss fler valmöjligheter. Alternativen vi ställs inför kommer att bli minst lika radikala som de tidiga människornas, och överlevnaden att förändra människans villkor än mer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

torsdagen den 10:e april 2014

Det rätta priset för läkemedel

Stigande kostnader för sjukvården brukar ses något entydigt dåligt. Det som ligger bakom är förändringar i befolkningsunderlaget och att behandlingar blir alltmer kostsamma. De flesta är friskare under en längre tid av livet, men behöver mycket vård de sista åren. Främst har politikens intresse riktats mot kostnaderna för läkemedel.

Läkemedelskostnaderna i de flesta utvecklade länder utgör omkring 16 procent av vårdkostnaderna. Det är så klart ingen struntsumma, men OECD har flera gånger visat att ökade vårdkostnader inte behöver betyda ökade kostnader för läkemedel. Snarare har läkemedelsprisernas andel av ökningen för vårdkostnaderna minskat sedan mitten av 00-talet.

Självfallet bör man vara försiktig med skattebetalarnas pengar när det gäller vilka läkemedel som köps in, men läkemedelskostnaderna är också lite för politiskt bekväma för vårdpolitiker att lägga sin uppmärksamhet på. Det blir större politiska konflikter av att försöka styra upp lokalkostnaderna, organisationerna eller läkarnas arbete. Patienterna tjänar mer på en sammanhållen syn på kostnadskontroll.

Då upphandlingen av läkemedel i Europa oftast sker genom en central offentlig uppköpare, så kan staten använda sin monopsoni (det finns bara en köpare). Vem som får tillverka läkemedel är också styrt av lagar och tillståndsgivning, även för att introducera nya produkter på marknaden.

Hur prisregleringen ser ut skiljer sig åt, vilket ger konstgjorda prisskillnader över hela Europa. Inom EU kan priserna på samma läkemedel variera så mycket som 25 procent, även om EU egentligen sägs vara en gemensam inre marknad. Det ger pressar ned priserna mot det lägsta, oavsett hur de enskilda marknaderna ser ut.

De offentliga monopsonisterna vill ha "rättvisa priser". Tanken på att det finns ett "sant" pris på en marknad är mycket gammal och återfinns hos Aristoteles och Duns Scotus. Inbyggt i varans natur finns en prislapp som är rättvis, oavsett tillgång och efterfrågan, går tanken. Det sker genom antingen prisregleringar från de statliga myndigheterna eller på en mer marknadsmässig grund bara det att den statliga inköpsmyndigheten är den enda tillåtna kunden. Resultatet blir ungefär detsamma och tanken att  någonslags sant pris på en vara kan bestämmas i en platonsk idévärld är förstås felaktig. Syftet är att ge bättre villkor till den statliga uppköparen än vad som hade varit möjligt på en fri marknad. Det är redan ett steg framåt om debatten är öppen kring att det faktiskt är syftet med regleringarna.

Ett marknadsmässigt satt pris ger mer stöd åt innovation, och därmed nya funktioner från läkemedel. Priskontrollerna ger incitament för att minska kostnader, inte nya funktioner för att möta ett förändrat hälsoläge i samhället. Det har byggt in en sällan omtalad risk i den europeiska vården. Patienter, läkare och vårdpolitiker i Sverige har lämnat ifrån sig möjligheterna att styra sjukvårdens riktning. Det är de mer öppna marknaderna i USA och Asien som betalar mer av marknadspriset på läkemedel. Det enda Europa kan göra är att försöka sänka kostnaderna på de läkemedel som utvecklats för andra marknaders behov.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

lördagen den 5:e april 2014

Förfalskade läkemedel hotar hälsan


Undermåliga och förfalskade läkemedel är ett växande hot mot vården, det gäller i Afrika, Latinamerika och Asiens fattigare delar men även i Europa och Nordamerika.

Världshälsoorganisationen WHO har uppskattat att i många utvecklingsländer så är mellan 25-50 procent av läkemedlen av undermålig kvalitet eller förfalskningar. Det finns faktiskt ett antal exempel varje år av undermåliga och förfalskade läkemedel som upptäcks även i Sverige.

Korruption av tjänstemän inom läkemedelsupphandlingen ger en uppenbar och farlig öppning för spridningen. Det finns riktlinjer för upphandlingen och kvalitetsnormer från organisationer som WHO, Världsbanken och Globala Fonden. En ökad uppmärksamhet på kvalitetssäkring är viktig.

De ger tillsammans en god vägledning, men ofta har riktlinjerna varit för abstrakta och svåra att arbeta med på plats. De har samtidigt motverkats av att generikahandel har uppmuntrats då den enbart har utgått från priset, stora marknadsingrepp har gjorts av myndigheter och läkemedelsförsörjningskedjan har i vissa länder blivit beroende av de stora läkemedelsföretagens givmildhet.

I dag beror många problem på en för stel utvecklingskedja, så det är riskabelt att göra den ännu stelare för att få mer kvalitetskontroll. I vissa fall kan det behövas exitstrategier från dåliga marknader för att driva på. Trade, not aid får en god effekt på lång sikt, att det byggs upp institutioner och incitament även för kvalitetskontroll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

onsdagen den 2:e april 2014

Bitnets och botnets hotar internet

Botnets seglar upp som en av de största riskerna på nätet. Jag skriver om att Kidnappade datorer gräver Bitcoin i TechWorld den 2 april 2014.

Det pågår en katt-och-råtta lek där botherdar styr sina nätverk av zombiedatorer undan Microsoft, Europols cyberkommando EC3 och FBI. Kommer din dator tas över att för att gräva Bitcoins åt nätkriminella?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

måndagen den 31:e mars 2014

Folkrörelser utan folk

För något år sedan publicerade Christopher Snowdon en skrift på IEA om strumpdockorna, som jag läste från Almedalen. Strumpdockorna är de frivilligorganisationer som är helt beroende av statliga bidrag för att kunna överleva.

Snowden har granskat utvecklingen på Europanivån i skriften Euro Puppets. Efter Maastricht-fördraget förändrades Europeiska Gemenskapen till Europeiska Unionen. Det som också förändrades var den elitism som präglat organisationen. Nu skulle EU inte längre diktera beslut, utan förankra dem. Ankringsplatsen var frivilligorganisationerna, att jobba in vissa NGO i den politiska processen. Det var en svår och kostsam uppgift för det civila samhället att börja driva politik i Bryssel och Strasbourg, så därför började Europeiska kommissionen med en generös utdelning av bidrag.

Fast det ekonomiska stödet riktades in på de grupper som stödjer den politik som Europeiska kommissionen driver. Snarare än att öppna bubblan i Bryssel har bidragen sett till att sprida bubblan lokalt till medlemsländerna, med fickor präglade av europanivån prioriteringar. Bubblans prioriteringar och språkbruk kopplar sällan till det nationella planet, så pengarna blir främst ett sätt att driva organisationernas gamla vanliga agendor.

Jesper Jönsson på Vargfakta ger tänkvärda exempel på hur bidragsberoende även stora föreningar med många medlemmar är, att bidragsnivåerna ökar kraftigt samt att alltmer av statens politik och satsningar numer dikteras av strumpdockorna. Det är en sak med de gamla folkrörelserna som i alla fall har en del medlemmar, även om de tränger ut de civila samhället. Det nya är att politiska debatter kan dyka upp ur tomma intet och ta över agendan, genom 5-6 personer som sitter på lite olika stolar i en mängd mikroskopiska strumpdockeorganisationer med pipeline in i departementen och anslagsgivande myndigheter.

Nu är Snowden tillbaka med en skrift om vad som borde göras åt problemet, The Sock Doctrine - What can be done about state-funded political activism? Snowden anser att det finns sätt att ge nytt liv åt demokratin och det civila samhället. Hans råd är förstås anpassade till brittiska förhållanden, men en del tankar kan även vara till hjälp i Sverige.

Statligt finansierade folkrörelser har släppt sin folkrörelsekoppling. Långt mer än andra intressenter har därför allmänheten intresse av att få reda på vad de gör med anslagen och politiska kontakter tar för pengarna. Offentlighetsprincipen hjälper medborgarna att se vilka anslagen är, men moderna strumpdockeorganisationer är blandningar av ideell förening, aktiebolag och stiftelser där det kan vara svårt att få insyn. Kan Snowdens förslag om att organisationerna tydligt ska deklarera hur mycket av deras intäkter som kommer från offentliga anslag vara till hjälp för att vidga medborgarnas insyn?

Anslag ska gå till föreningar där det finns ett legitimt folkligt intresse, uppstartsbidrag från staten av alla det slag visar att det inte finns ett tillräckligt folkligt intresse. Det gäller inte minst för den vegetation av underföreningar och specialorganisationer som de stora grupperna startat endast för att kunna få anslag ur olika budgetar på samma myndighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

söndagen den 30:e mars 2014

Futurismen som filosofi

Futurismen var en mycket bred rörelse. Idag låter futurismens anslag bombastiskt, närmast löjligt men dess koppling till masskulturen gjorde att delar av ligger kvar i grunderna för reklam, film, fotografi, industridesign etc. Motiven finns inte kvar, men en del av futurismens manér. Jubileumen av manifestet år 1909 brukar uppmärksammas, men vankelmodigt.



Futurismen kopplades politiskt till fascismen. Det går att diskutera om det var nödvändigt givet riktningens idéer, men med Marinetti som dominant frontfigur var vägen utstakad. Det låg förstås en del opportunism från Marinettis sida, men inte enbart, likheter fanns i många av de rörelser och riktningar som spirade i Italien på 1910-talet.

Marinetti strävade förstås att futurismen skulle bli den fascistiska regimens officiella konstsmak, vilket diktatorn Benito Mussolini inte lät den bli. Precis som med futurismens arkitektoniska kusin razionalismo, var Mussolini mer lagd åt en pompös klassicism. Till skillnad från Adolf Hitler lämnade han ett utrymme åt fler konstriktningar om de tjänade hans syften, futurismen sågs däremot av nazisterna som ”degenererad konst, Entartete Kunst”.

Futurismens fick betala för Marinettis dominans. Han såg det som det radikala steget att stödja Mussolini även när han störtats från makten och grundade sin marionettstat Salòrepubliken. När sedan Marinetti dog av en hjärtattack 1944, så tog riktningen tvärt slut och var försvunnen efter kriget.



Riccardo Campa, en sociolog som undervisar vid Jagellonska universitetet, har skrivit en bok om denna antifilosofiska rörelse och försökt gräva fram dess filosofiska rötter från manifesten, dikterna, böckerna och essäerna. Finns det en egen position? Mycket är handlingsmystik men Campa gör jämförelsen med Aristoteles metafysik och dess uppfattning av under, häpnad, fascination för det okända och nyhetens behag. Från nyhetens behag går det till innovation, då Campa beskriver den futuristiska filosofin som ett ställningstagande mot den tyska idealismen, särskilt synlig i filosofen Benedetto Croces verk som vid tidpunkten dominerade den akademiska filosofin i Italien. Inspiration kommer från t.ex. Nietzsche.


Campa ser den futuristiska ansatsen som en fortsättning av filosofin, genom att den bevarar ett intresse för metafysiken. Mycket av filosofin begränsas sedan till språkspel, reflektioner över det egna tillståndet eller definitioner av den vetenskapliga metoden. Under den andra halvan av 1900-talet blir filosofin så begränsad att frågor om fysik och metafysik snarast tas över av fysiker och teologer. Futuristerna sätter tekniken i rollen som frälsare och helare, enligt Campa. De är också bättre rustade att närma sig döden som koncept, vilket den samtida filosofin hade börjat få svårt för genom sitt avskiljande från kristendomen. Futuristernas förandligande av teknik och handling tar dem tillbaka till en pansofisk, allomfattande, filosofi som närmast påminner Campa om de klassiska grekerna eller renässansen.

Författaren gör en intressant läsning av futuristerna, även om vissa bitar i pusslet han lägger känns något inpressade. Det mest värdefulla är utmaningen som futuristerna slungar mot vår tid.

Modernismen blev en mycket fransk rörelse. Det futuristiska manifestet publicerades i den konservativa dagstidningen Le Figaro, och reaktionerna från konstnärerna och de intellektuella var tämligen kyliga. Futurismen hamnade i periferin, i Italien och det tidiga Sovjetunionen.

Även i Frankrike, konstens bubblande kittel de första årtiondena av 1900-talet, kändes en önskan för rörelse, av uppbrott och omfattande förändring. Däremot tog den sig uttryck genom kubismen. Guillame Apollinaire, själv påverkad av futurismen, ansåg att dess ”fetisch” av tingen skulle leda till att futuristerna bara skulle bli ”plakatmålare”. Pablo Picasso förlorade mot Marcel Duchamp, som vägledde konsten ut ur kulturen. Apollinaire hade en poäng, men den modernism som överlevde efter kriget saknade idéerna och snart nog även relevansen och vitaliteten.

Då blir det tydligare varför futurismen går på tvärs med samtiden, och beskylls för dogmatism och nihilism då den tar sig an frågor om att förändra samhället och bemästra naturen. Det finns alltså anledning att, medveten om tidigare misstag, damma av delar av futurismens estetiska, tekniska och politiska nyfikenhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

lördagen den 29:e mars 2014

Vilka it-kompetenser efterfrågas mest?

Vilka it-kompetenser efterfrågas mest? I media får vi ofta läsa om molntjänster, big data och avancerade säkerhetslösningar men efterfrågar arbetsgivarna kompetens om dem på arbetsmarknaden? I artikeln "Du ska kunna minst ett språk" den 28 mars 2014 talar jag för TechWorld med tre experter och undersöker en rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

söndagen den 23:e mars 2014

Socker är livets krydda

Image courtesy of [Grant Cochrane] / FreeDigitalPhotos.net

Det pågår ett korståg mot socker. En förklaring är att livsmedelsverk i Europa och Nordamerika förklarade fett som det stora hotet och att pendeln nu svänger. Det finns en del skumma händelser bakom fettets demonisering på 1970-talet med kontakter till livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin.

Två fel ger inte ett rätt. Kampanjen mot socker rymmer varningstecken. Det finns en sur stämning, en något för auktoritär tankestruktur och risk för konspirationstänkande. Genom en del nya dieter finns kopplingar till andra delar av livsmedelsindustrin. Det ropas om Sockerfällan. Det förrädiska sötsuget är beroendeframkallande! Det har inget näringsvärde (vilket ju kalorier förstås här)! Det ropas på skatter och förbud. Siffror förs fram över sjukdomar som sägs vara kopplade till sockret men ofta är svåra att koppla ifrån allmän vällevnad och åldrande.

Världshälsoorganisationen WHO väger in i debatten på ett konstruktivt sätt med sin öppna konsultation.

Free sugars contribute to the overall energy density of diets. Ensuring energy balance is critical to maintaining healthy body weight and ensuring optimal nutrient intake. 
There is increasing concern that consumption of free sugars, particularly in the form of sugar-sweetened beverages, may result in both reduced intake of foods containing more nutritionally adequate calories and an increase in total caloric intake, leading to an unhealthy diet, weight gain and increased risk of noncommunicable diseases (NCDs).

WHO påpekar också problemet med karies, vilket inte är så kontroversiellt.

Det är tonen som är upplyftande, organisationen säger inte att socker är knark eller att fruktos är farligare än sackaros och glukos. Den försiktiga linjen borde vara vägledande för framtidens debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Twingly Rank

Twingly BlogRank

PageRank

PageRank Checker

NetworkedBlogs

Bloggintresserade

Knuff

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Map

Topblogarea

Vetenskap bloggar

BlogPing

bloggping

Bloggar

Bloggar - Topplista

BloggRegistret

BloggRegistret.se

Bloggfavoriter

Commo

Blogg

Svenska sajter

SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen

Ping Frisim

Pinga Frisim

Creeper

Creeper

MediaCreeper

MediaCreeper