lördag 31 maj 2014

Kriget mot åldrandet

Medellivslängden i Sverige ökar oavbrutet, sedan 80-talet med 4,5 år. SCB:s statistik visar att två av tre svenskar är 80 år eller äldre när de dör. Enligt prognoserna kommer två av tre dö när de fyllt 90 år 2060, och då antar SCB bara samma utveckling som tidigare i historien.

Det är åldersgruppen på 85 år eller äldre som växer och de kommer att behöva mer bostadsanpassning, larmtjänster, hemsänd mat, dagverksamhet, färdtjänst, hemtjänst och särskilda boenden, sjukhus och vårdcentraler med krav på personal som är tillgänglig dygnet runt.

Åldrandet ses som ett problem som medför kostnader och belastningar på systemet. Genom att kontakterna mellan generationerna är alltför begränsade så räknas inte de äldres ekonomiska, sociala och kulturella bidrag fullt ut. Snarare ses de som att ligga till last.

Våra föreställningar om åldrandet har fastnat i det förflutna och skrämmer upp oss i onödan. I det tysta har hälsan för äldre revolutionerats. För många är 70 det nya 50 och därför märks de äldre mindre i samhället även om deras antal ökat.

Åldrandet dödar fler än klimatförändringarna och terrorismen tillsammans. Det ger rätt perspektiv på att vi behöver ett nytt sätt att tänka på åldrandet. Där det finns liv finns det hopp. Forskningen säger oss att åldrandet är oundvikligt, men hur åldrandet ser ut är individuellt. Det kroppsliga slitaget orsakas främst av miljön, inte generna. Riskfaktorer som dålig kosthållning, brist på motion, stress och rökning orsakar det stora antalet dödsfall i hjärt- kärlsjukdomar och stroke. Där finns många fler aktiva år i livet att hämta. 

Vårdbehovet går inte att bygga bort med fler vårdplatser. Det har varit genom innovationer i öppenvården, dagkirurgi, läkemedel och medicinteknik som fler äldre har kunnat hålla sig friska istället för att åldras.

Medicinen har främst fokuserat på att försöka lindra konsekvenserna av åldrandet som demens, cancer och diabetes. Det har gjort att vi lagt till fler år till livet. Om vi ​​ska bli gamla och förbli vid god hälsa, har vi några svåra hinder. Antalet hundraåringar ökar, men antalet hundratioåringar ökar inte. En kärnfrisk hundraåring är ändå ganska skröplig. Den dåliga hälsan beror inte så mycket på ett pussel av många olika krämpor som att skador ansamlats över lång tid. Då blir svårare att förebygga bort problemen. Exempel: de som rökte och lever har redan slutat, och de andra har redan dött.

Knäckfrågan är demenssjukdomarna. Idag har 20 procent av dem som är äldre än 80 år någon form av nedsatt funktion och hälften av dem som är äldre än 95 år.

Vi kan försöka förbättra vår ämnesomsättning så att den genererar mindre skadliga restprodukter eller vi kan hitta ett sätt att rensa upp dessa restprodukter. Vi kan ta itu med konsekvenserna från ansamlingen av skador på kroppen över tid. Det finns experiment om hur förbättrad ämnesomsättning kan öka livslängden hos nematodmaskar. Studierna ger sällan konsekventa resultat och det är svårt att överföra rönen till att vara kliniskt användbara för människan.

Regenerativ medicin rensar upp de skador som samlas i celler, vävnader och organ. Odlandet av organ, stamcellsforskningens utveckling och läkande biologiska mediciner återställer funktioner. Om våra celler alltid är i toppform behöver vi kanske inte byta ut våra organ.

Den bästa chansen att bli äldre än hundra år idag är att ha föräldrar och mor-och farföräldrar med rätt anlag. Risken finns, om man inte tar ett helhetsgrepp på åldrandet, att vi får en större grupp och mycket gamla och mycket sjuka. 

Problemet är att ingen tar ett samlat grepp. De forskande läkemedelsföretagen LIF borde ta tag i att industrin utvecklar enskilda preparat istället för terapier. Det borde ligga i industrins intresse att utveckla terapier när storsäljarna faller ifrån.

Pensionärsorganisationerna PRO och SPF tänker på villkoren för dagens pensionärer, inte på morgondagens, även om dessa är fler och står inför andra utmaningar. Forskarna behöver se ett helhetsperspektiv på åldrandet som sådant, annars riskerar forskningen att köra fast i återvändsgränder. Äldreminister Maria Larsson bör se till att kommuner och landsting tar ett helhetsgrepp om äldreomsorgen.

Fler äldre kommer att betyda högre kostnader för äldreomsorgen, oberoende av hur omsorgen finansieras, även om de stora omkostnaderna kommer högre upp i åldrarna. Äldreomsorgen och sjukvården har olika huvudmän, kommunen respektive landstinget. Kommunernas satsningar ses på att landstingen får lägre kostnader för vård av äldre, men inte på att de äldre får längre och friskare liv. Det oavsett om det svenska pensionssystemet kan överleva kombinationen av låg ekonomiskt tillväxt och fler pensionärer.

Om dessa klyftor kan övervinnas, finns löftet om ett aktivt åldrande för alla ger fördelar för alla, allt från statskassan till individens välbefinnande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

Make the future come sooner på Arholma GAL-festival!

Den 3 september anordnas Arholma GAL-festival – en mötesplats och forum för gröna, alternativa och libertära aktörer. Festivalen å...