torsdag 17 juli 2014
tisdag 8 juli 2014
Näthatet, en fråga om gemenskap
Det talas om ofta om näthät. En del går säkert under samma rubrik som nätberoendet, men ett tillräckligt stort och öppet forum kommer att innehålla hemsk mobbning och säkert mycket som går utanför lagens råmärken. Abraham Foxman and Christopher Wolf har skrivit boken Viral Hate: Containing Its Spread on the Internet som beskriver hur nätmobbning och näthat uppstår och kan utvecklas även till fysiska angrepp offline.
Foxman och Wolf talar främst om USA. I Sverige valde vi att inte ha yttrandefrihet utan istället en korporativ modell för mediabranschen där yttrandefriheten bärs av en ansvarig utgivare. Det märks i skillnaden för skyddet mellan publikation och en medborgares sociala medier (fast möjligheten finns genom Myndigheten för radio och TV). "Rätten att bli glömd" som EU tagit fram genom dataskyddsförordningen kommer att påverka frågan ytterligare.
Mest kontroversiellt är att Foxman och Wolf tar upp att anonymiteten på nätet är en av orsakerna till näthatets spridning och föreslår att alla bör kommunicera under sitt riktiga namn. Motargumentet är att det verkar som ett extremt förslag av författarna, men ett sätt att bevara anonymiteten skulle att hantera pseudonymer istället.
Författarna tar fram en bra blandning av åtgärder för att hindra näthatet, som utbildning för att höja kunskapen om de digitala medierna, vilken roll ISPer bör spela med att sätta gränser inom den tjänst de erbjuder och hur gammal hederlig nätetikett kan komma till nytta igen. Juridiken en trubbigt vapen, och polisingripanden för att tysta grupper eller individer online kan sprida sig till andra sammanhang och slå tillbaka.
Återkomsten av etikett och gemenskaper på nätet är nog bästa sättet för att mildra och förbättra problemen till en bra nivå.
Läs även andra bloggares åsikter om näthat, internet, webb, teknik, debatt, media, boktips
Intressant
Foxman och Wolf talar främst om USA. I Sverige valde vi att inte ha yttrandefrihet utan istället en korporativ modell för mediabranschen där yttrandefriheten bärs av en ansvarig utgivare. Det märks i skillnaden för skyddet mellan publikation och en medborgares sociala medier (fast möjligheten finns genom Myndigheten för radio och TV). "Rätten att bli glömd" som EU tagit fram genom dataskyddsförordningen kommer att påverka frågan ytterligare.
Mest kontroversiellt är att Foxman och Wolf tar upp att anonymiteten på nätet är en av orsakerna till näthatets spridning och föreslår att alla bör kommunicera under sitt riktiga namn. Motargumentet är att det verkar som ett extremt förslag av författarna, men ett sätt att bevara anonymiteten skulle att hantera pseudonymer istället.
Författarna tar fram en bra blandning av åtgärder för att hindra näthatet, som utbildning för att höja kunskapen om de digitala medierna, vilken roll ISPer bör spela med att sätta gränser inom den tjänst de erbjuder och hur gammal hederlig nätetikett kan komma till nytta igen. Juridiken en trubbigt vapen, och polisingripanden för att tysta grupper eller individer online kan sprida sig till andra sammanhang och slå tillbaka.
Återkomsten av etikett och gemenskaper på nätet är nog bästa sättet för att mildra och förbättra problemen till en bra nivå.
Läs även andra bloggares åsikter om näthat, internet, webb, teknik, debatt, media, boktips
Intressant
onsdag 2 juli 2014
Danah Boyd och myten om nätberoendet
Danah Boyds bok It’s Complicated: The Social Lives of Networked Teens är en viktig läsning för dagens spända nätdebatt. Hon byter fokus till att se internet från tonåringarnas synvinkel, vilket är bra. Det har ofta varit att samhällsdebatten inte sett ungdomarnas motiv eller satt rätt proportioner på vad som sker online, och mest blivit en projektionsyta på vuxnas åsikter om nätet och sociala medier. Då är det lätt att det blir sagan om Rödluvan och Vargen.
Det är ju inte tekniken som drivit på ensam, det handlar lika mycket om djupgående förändringar i samhället i allmänhet. Politikens och institutionernas förändrade roll, och i vissa reträtt, från offentligheten och kränkhetskulturen är bara delvis beroende av de nya medierna. Om en ungdom som blir alltmer övervakad och skjutsad, även online, vilket Boyd pekar ut. Hon har en poäng i att det gör ungdomar mer oförberedda på internets risker. Ungdomar är inte längre 90-talet digitala nyckelbarn.
Läs även andra bloggares åsikter om internet, teknik, nätmobbing, psykologi, sociologi, samhälle, böcker
Intressant
Det är ju inte tekniken som drivit på ensam, det handlar lika mycket om djupgående förändringar i samhället i allmänhet. Politikens och institutionernas förändrade roll, och i vissa reträtt, från offentligheten och kränkhetskulturen är bara delvis beroende av de nya medierna. Om en ungdom som blir alltmer övervakad och skjutsad, även online, vilket Boyd pekar ut. Hon har en poäng i att det gör ungdomar mer oförberedda på internets risker. Ungdomar är inte längre 90-talet digitala nyckelbarn.
Läs även andra bloggares åsikter om internet, teknik, nätmobbing, psykologi, sociologi, samhälle, böcker
Intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
På den tiden som existensialismen var populär, och ett paket Gauloises var billigt, slog den många som befriande. Den verkade erbjuda en fr...
-
Min hustru läser vid Högskolan Kristianstad. Hon har aldrig varit på plats eller träffat sina lärare och kurskamrater. Allt går över intern...
-
Ett läkarlag på Karolinska räddade en cancerpatient genom att ge honom en ny luftstrupe som odlats i labbet med hjälp av en syntetisk stru...