fredag 23 december 2011

Pirate doctors?

I write the Christmas 2011 Editorial for the BMJ (BMJ 2011;343:d8101) Three planks of the Pirate Party’s platform that matter to doctors.

Although the Pirate Party was initially concerned with file sharing, it has expanded its focus to include three areas that are especially relevant to doctors: reform of copyright law, respect for patients’ right to privacy, and the abolition of drug patents.


tisdag 20 december 2011

Utbilda fler naturvetare och tekniker?


Utan fler ingenjörer stannar Sverige, vi måste satsa på forskningen, samverka för att öka intresset för naturvetenskap och teknik hos unga. När argumentationen läggs fram i så allmänna ordalag av parter på arbetsmarknaden eller politiker är det svårt att argumentera emot.

Fast generaliseringar är inte alltid så nyttiga. Är verkligen behovet av naturvetare och tekniker så stort? Ger vi ungdomarna falska förhoppningar? Jag undersöker hur arbetsmarknaden och utbildningen ligger till i Efterfrågas det fler naturvetare och tekniker? hos Teknikdebatt den 19 december 2011.

Det är ju inte alla sorters ingenjörer som efterfrågas på arbetsmarknaden, vilken tvärtom kan vara rätt svår för en del specialiseringar. Forskaryrket kan ofta innebära en prekär arbetssituation för disputerade, och forskarkompetens är sällan uppskattat inom svenskt näringsliv. Antalet disputerade har aldrig varit högre, men vart tar de vägen?

Det för tanken till lärdomarna från Supply without demand, en kontroversiell ledarartikel som publicerades i Science Magazine den 20 februari 2004. Dåvarande chefsredaktören Donald Kennedy kritiserade tillsammans med sina kollegor Jim Austin, Kirstie Urquhart och Crispin Taylor de ofta återkommande kraven på att det måste utbildas fler naturvetare och tekniker. Kraven verkar inte ta hänsyn till balansen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden och inom forskningsvärlden.

Kennedy m.fl. kopplade kraven till uppfattningen att fler av naturvetare och tekniker i sig leder till ekonomiska framsteg, vilket ju inte behöver vara fallet. Institutioner vill växa och det får gärna ske med högre anslag, då de akademiska strukturerna och de statliga anslagen prioriterar att just öka antalet utbildade studenter. Bristen på prioriteringar ses i att antalet fast anställda forskare minskar och nästan alla yngre forskare är anställda på årsbasis eller med stipendier i stället för att anställas.

Artikelförfattarna pekade också på att forskningssektorn och teknikindustrin tjänar på att det utbildas fler kunskapsarbetare än vad det finns arbetstillfällen för. Det ger låga lönekostnader och hög produktivitet, mot förstås betydande svårigheter i arbetslivet för de studenter som valt fel disciplin.

Kennedy m.fl. har en poäng i att varna för de långsiktiga kostnaderna av att inte matcha utbud och efterfrågan. De flesta utexaminerade från prestigefyllda utbildningar inom efterfrågade discipliner kommer att i slutändan få bra anställningar eller forskarplatser, men vid en ålder då deras föregångare var väletablerade sedan länge. För de andra väntar ett tufft utanförskap, ofta med en börda av studieskulder, då det inte finns någon möjlighet för dem att dra nytta av sin kompetens.

Rådet som Kennedy m.fl. gav är fortfarande aktuellt, utbud och efterfrågan måste få råda. Det är inte rimligt att sända ut signaler om att det behövs fler naturvetare och tekniker i största allmänhet. Institutionerna bör tänka över vilken kvalitet de rimligen kan erbjuda studenterna, och ha styrkan att precisera för studenterna vilka utsikterna är efter en examen. En mer nyanserad samhällsdebatt om naturvetenskapens och teknikens roll skulle också ge studenterna en förmåga att värdera och ställa högre krav på lärosätena.


söndag 18 december 2011

Faktum: uppkopplade uteliggare

Tidningen Faktum ger hemlösa försäljare en inkomst och skapar rutiner och nya sociala sammanhang för dem. Köp ett exemplar av nummer 111 av en auktoriserad försäljare på Göteborgs och Skånes gator.

Om inte annat för att du vill ha koll på hur informationsrevolutionen, smarta material och ny teknik hjälper och bemäktigar hemlösa runt om i världen genom min artikel "Uppkopplad uteliggare" i det aktuella numret. I artikeln finns bland annat en beskrivning av skyddsrocken Element S i bilden till vänster.


torsdag 15 december 2011

Aerosols and the climate

Venkatachalam Ramaswamy, professor at Princeton University gave the 2009 lecture in memory of Bert Bolin at Stockholm university.

The Swedish scientist Bert Bolin played an important role to display carbon dioxide effects on the climate. Already in 1959 Bolin spoke to the NAS about the potential for a 25 percent increase in carbon dioxide could have serious effects on the climate by the year 2000. Bolin alleged human activity long before his colleagues. Bolin had a head start as Swedish climate researchers could use computers for their climate science investigations.

Bolin participated in and led the work from early on to coordinate governments' efforts. He was principally instrumental in starting up and steering the UN climate panel IPCC. It was important for Bolin to have the science right from the start, before policy was discussed.




Ramaswamy's lecture regarded the role of aerosols in climate change. Particles in the air, aerosols, can form during combustion. They affect radiation balance both by reflecting or absorbing solar radiation and indirectly affect how clouds are formed. Aerosols are needed to form cloud droplets and ice crystals, and the more aerosols there are in the atmosphere, the more cloud droplets are formed.

The clouds get whiter (and brighter), and less rain falls making the clouds more long-lasting. Aerosols reflect the Sun's heat back to space, cooling the climate by cloud reflection. Changes in radiation from the sun is a minor cause of the observed 20th century climate change, says Ramaswamy. Explosive volcanic eruptions are episodic. The outbreaks emit aerosols, but they are transient and remain in the atmosphere only for one or two years.

Climate models are a mathematical representation of the major climate components and how they interact. The models consist of mathematical equations, played out on a global scale and are solved with a computer in a grid. From the results the researchers' pose hypothetical questions. What would happen if a factor that can affect climate changed? For example, what would the climate change look like if the system was driven only by changes in CO2, or just by areosols, only by solar radiation or volcanic eruptions? Then the researchers split the changes according to nature's own influence and to human impact.

This is a way to mathematically sort out the climate impacts due to the different known factors that are known to have the potential to alter the climate.

Ramaswamy looks at carbon dioxide, ozone, black carbon and organic carbon. The model shows that the influence of solar radiation and volcanic eruptions would have been such as to cool the Earth slightly over the past 50 years. In contrast, human interference with the climate has caused significant increases in the surface temperature. The model simulates the effects due to the known changes in anthropogenic and natural factors is consistent with observations of warming over the last fifty years.

Ozone and other gases are as important as the emissions of carbon dioxide for the global average. Ramaswamy showed in a model calculation for Europe the extent of the difference between natural and anthropogenic impacts incurred over the past 50 years. For the same period, the difference between the natural and anthropogenic changes can also be seen over North America and Asia. Major changes have occurred in the northern hemisphere, with the impact of both the anthropogenic greenhouse gases and aerosols proving to be important, however overall the net anthropogenic effect has been one of warming.

Model investigations of the drought situation in the Sahel area between 1970-1990 has shown that aerosols can play a role in local climate. Also, aerosols can cause important changes in the ocean's temperatures. Anthropogenic warming is likely observed on all human-inhabited continents.

The models put focus on the different forces, but all show pretty well the same line of the observed temperature changes. Professor Ramaswamy pointed out however that it is important get the right answer for the right reason. This allows researchers to investigate and try to understand the pattern of surface temperature changes, like in different areas in the U.S. What are the continental patterns of temperature changes? Not all the forces that affect climate may lead to distinct signatures in terms of temperature changes.

We still do not know enough about aerosols. It is difficult to quantify their effect especially that arising out of their interaction with clouds, which in turn complicates the precise understanding of the impact of greenhouse gases on all of the important climate variables. In order to provide recommendations for policy science needs to review better estimates of the total effect of aerosols, both in the past as well as in the future.

A Swedish version of the article can be read in Voltaire Magasin.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

måndag 12 december 2011

Tandlöst klimatmöte i Durban

Elefanten mitt i rummet som ingen vill låtsas om är hur rimligt och genomförbart ett globalt klimatavtal är.

I Tandlöst möte i Durban på Newsmill den 12 december 2011 skriver jag om klimatförhandlingars stötesten. Ett avtal som ska övervaka hela ekonomin i USA såväl som i Kina, Togo såväl som Oman, Sydkorea såväl som Nordkorea, Sverige såväl som Iran. Det innebär en administration som är omöjlig att införa.

Klimatkonferensen i Durban hade två möjliga utfall. Ett var en total politisk härdsmälta som skulle ha varit pinsam på kort sikt men som på lång sikt skulle ha banat väg för mer hoppfull utveckling. Det andra var att en sy ihop ett pseudoavtal för att undvika kortsiktiga pinsamheter, för större problem på längre sikt. Gissa vilket som förhandlarna valde, precis som i Cancun?

Förhandlarna har nu arbetat i två veckor på COP17 i Durban, och det gällde att visa upp ett avtal. Gärna med en försening, precis som Cancun och Köpenhamn, så att allmänheten ser att förhandlarna jobbar hårt. Den symboliska förseningen blir allt längre dessutom.

Nu kommer man överens om att man ska komma överens till 2015 för ett avtal som ska gälla från 2020. Det är långt in i framtiden ur en politisk synvinkel, där mycket kan hända tills dess. Det är dessutom ingen fortsättning på Kyotoavtalet. UNFCCC-processen  räddar ett minimum av diplomatisk trovärdighet så att det blir ett COP18 i Qatar också.

Det är en rätt behaglig utveckling för många parter. President Barack Obama kan föra bort fokus från sina många misslyckanden på klimatområdet. EU och miljöminister Lena Ek kan säga att de går före, medan de sitter och väntar på att Kina och Indien ska göra något. U-länderna kan fortsätta skicka sina delegationer till prestigefyllda möten.

Tuvalu i Söderhavet skickade en delegation på tio personer till COP17. Det är i allmänhet en stor delegation, än mer för ett land med 10.000 invånare (det är som om miljöminister Lena Ek hade åkt till Durban i sällskap med 9.500 byråkrater till Durban). Undrar om Tuvalu betalade resorna själva?

Det är inte ovanligt att FN-processer faller ned i svarta hål, se på WTO-förhandlingarna. Under tiden drar processen politiskt kapital från miljörörelsen och från Europeiska Unionen. Även de så kallade skeptikerna borde vara oroade över debaclet i Durban. Skeptikerna har främst angripit forskningen bakom klimatförändringarna. Kampen kanske blir hårdare än många trott men för allmänheten låter det bara som en kryptisk holmgång mellan forskare om komplicerade väderfenomen, tung matematik och datamodellering och kaotiska system. Då avgår ortodoxin med segern i slutändan.

Elefanten mitt i rummet som ingen vill låtsas om är hur rimligt och genomförbart ett globalt klimatavtal är. Ett avtal som ska övervaka hela ekonomin i USA såväl som i Kina, Togo såväl som Oman, Sydkorea såväl som Nordkorea, Sverige såväl som Iran. Det innebär en administration som är omöjlig att införa.

Vetenskapen har prioriterats i debatten för att det ska gå att svälja ett orealistiskt klimatavtal med absurda kostnader. USA skulle alltså betala miljarder dollar till Nordkorea, Sudan och Iran för deras klimatomställning? EU skulle börja betala pengar till Ryssland och Syrien mitt i eurokrisen? Kina, Indien och Brasilien skulle skära ned på sin tillväxt?

Klimatförändringarna kan definitivt innebära stora problem, fast det hindrar inte att världen måste ställa några frågor. Vi måste ställa oss frågan om kostnaden för att inte göra något är alltför hög? Är de föreslagna åtgärderna rimliga och effektiva? Finns det lättare och billigare sätt att uppnå samma mål? Så bedöms rimligheten både för att byta ut kullerstenarna på kommunens gator, som för att skriva en klimatkonvention.

Om kostnaden för att inte göra något uppgår till världens undergång, så tittar ingen på alternativkostnaderna för de föreslagna åtgärderna. Självfallet tittar alla länder i världen på alternativkostnaderna nu när en svår ekonomisk kris står inför dörren. Då är fortsatta årliga klimatkonferenser för tjänstemän ett billigt pris för att inte få till stånd några omöjliga klimatavtal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 11 december 2011

Framtidens smarta stad, LivingPlanIT

I Paredes i norra Portugal byggs en smart stad helt från grunden. En it-intensiv och miljömässigt hållbar stad för 225 000 invånare där inflyttningen börjar nästa år. Och det är inte den enda - liknande initiativ tas i hela världen.

Följ med mig till framtidsstaden LivingPlanIT i Smart stad skapas från grunden i Computer Sweden den 9 december 2011.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Google Gemini - the innovator's dilemma?

Det var många som reagerade på Googles AI Gemini. I sitt försök att korrigera tidigare bias i sökmotorn har Google fått kritik för att ha gå...