torsdag 28 januari 2016

Pseudovetenskap och tankefel

Stora och komplicerade problem är ofta bra att dela upp i små bitar

Pseudovetenskap tror vi på lite till mans. Ofta därför att vi inte känner till vad forskningen säger om en viss fråga. Ibland är det fråga om verkliga åsiktskillnader inom vetenskapen och det är definitivt inte lätt att dela upp resultaten i rätt eller fel, särskilt för att tolka resultaten till praktisk politik.

Forskare åtnjuter ofta ett högt förtroende från allmänheten. Dels för att forskare oftast förklarar sin vetenskap på ett bra sätt. Dels för att forskaren och dennes resultat är ju oftast storyn som står bakom artikeln. Det är sällan som man läser om att forskare bekräftat att ett förhållande inte stämmer eller inte kan bevisas, även om det är lika viktig forskning. Det ger näring åt larmjournalistiken, “if it bleeds it leads, and when the media bleed they must lead the bleed”.

Konsekvenserna kan bli förödande i vardagen, arbetslivet, politiken och för forskningen. Ofta stammar stödet för pseudovetenskapen ur tankefel. Tankefel är ett sätt att spara tankekraft. Vi är ofta tvungna att lita på tumregler. Det vet politiker och reklammakare.

Att lära sig något, vare sig det handlar om anatomi eller homeopati, kräver ansträngning. Sjunkna kostnader, “sunk costs” eller IKEA-effekten, påverkar genom att man redan ansträngt sig så mycket för ett budskap att man tycker sig lika gärna kunna svälja hela stycket. Pengar och prestige påverkar också.

Vi letar ofta efter material som ger oss rätt, snarare än något som ställer nya frågor till oss. Det är tyvärr lättare att ramla in i den sortens självuppfyllande profetior idag genom filterbubblorna.

Hjärnan är också mycket bra på att söka mönster i ett material och skapa upp berättelser kring om varför ett visst mönster finns. Konspirationsteorier ger enkla förklaringar men blir för svåra att hålla hemliga ju längre tiden går och desto fler som är inblandade.

Barnum-uttalanden kan vara påfallande framgångsrika

Idag har många människor en högre kunskapsnivå än föregående generation. Det är bra, men samtidigt finns risken att många har tillräckligt med kunskap för att kunna överskatta den, den s.k. Dunning-Kruger effekten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

The challenge between natural and artifical?

We have no right to be afraid of the future! That was the message from Corriere della Sera’s former editor Ferruccio de Bortoli, thought-pro...