Victor Tausk, en av Sigmund Freuds lärjungar, skrev år 1919 en intressant artikel som på svenska heter Om den schizofrena ‘påverkansapparatens’ uppkomst (se PDF). Diagnosen schizofreni hade nyligen myntats och Tausk kände igen att många av dem med diagnosen var övertygade om att deras sinnen och kroppar styrs av en avancerad teknik osynlig för alla utom dem själva.
Schizofreni definierade Tausk som en förlust av identitet. De har tappat förmågan att kunna koppla sina egna känslors ursprung till dem själva. De egna känslorna och tankarna upplevs som övergrepp utifrån. De drabbade uppfattar det som att tankar, bilder och meddelanden förs in i hjärnan av någon yttre makt eller av hemlighetsfulla röster från ingenstans som är ute efter att styra och kontrollera dem.
Beskrivningen av påverkansapparaterna var formad efter dåtidens mest avancerade tekniker: fonografer som sände röster, kinematografer som visade bilder. Det var en tid av stora tekniska förändringar. Wilhelm Röntgen och Guglielmo Marconi väckte stor uppmärksamhet när de visade upp kraften i osynliga strålar och det gav Tausks patienter ett nytt språk för att beskriva sitt tillstånd.
Den schizofrene kan berätta att påverkansapparaten påminner om samtida teknik, men det är alltid fråga om en så avancerad och komplex teknologi att den inte kan beskrivas, bara anas i fragment och långsökta exempel.
När förklaringen om påverkansapparaten inte passar ihop med den schizofrenes egna upplevelser eller ifrågasätts av andra, utökar den schizofrene ofta sin förklaring. Tekniken förfinas av dem som ligger bakom den till att bli än mer komplex och obegriplig, så den förklaring som ifrågasätter apparaten stämmer inte. För övrigt är de som ifrågasätter antingen själva under apparatens kontroll eller en del av den hemlighetsfulla gruppen. Tausks viktigaste patient "Natalija A" slutförde inte sin terapi just med motiveringen att Tausk också hamnat under apparatens påverkan.
Hur psykosen artar sig är enligt Tausk inte bara galimatias, utan pusslas ihop från samtidskulturen. En medeltida bonde hörde lockrop från drakar och demoner eller budord från änglar och helgon. I fallet med James Tilly Matthews på 1810-talet handlade det om en slags mekanisk vävstol som använde magnetism och elektricitet för tankekontroll. Vävstolen användes av en skum grupp spioner för att styra politikerna till att orsaka Napoleonkrigen.
I dag uppfattar många mediernas starka inflytande, och det finns dem som upplever sig leva i en iscensatt dokusåpa à la filmen Truman show. Tekniken verkar vara kapabel att kunna styra människans tankar genom inplanterade mikrochip och underrättelsetjänster som CIA och NSA verkar besitta obegränsade resurser för sina dunkla uppdrag. På internet går det också att hitta likasinnade att dela psykosen med.
Fast är det grundlöst? I en samtid med virtuell verklighet, sociala medier, neurovetenskapliga framsteg och genteknisk utveckling talas det om att tekniken skulle kunna radikalt förändra det mänskliga tillståndet. Många av teknikerna är komplicerade och inte så lätta för allmänheten att förstå. Nyhetsflödet innehåller många abstrakta händelser som kan vara nog svåra att sätta i ett sammanhang.
Den egna identiteten är mer än tidigare något som man får bygga ihop själv. Schizofreni styrs av ärftlighet och påverkas av trauman från den sociala miljön, så det är ett steg för långt att säga att samtiden skulle trigga schizofreni, men informationssamhällets gränser för att förstå vad som är reellt och vad som är virtuellt är vagare. Vissa skulle säga det inte spelar någon roll längre.
Då är det lockande att tänka sig att någon sinister person eller grupp skulle ha förståelse och kontroll, och då går det också att skylla problem på dem. Tomheten, att det inte finns någon direkt ansvarig som övergripande styr hur tekniken utvecklas och omvärlden formas, är ofta svårare att ta till sig.
Det är nu till viss del fråga om en tid då människan behöver förstå världen på nya sätt för att kunna bedöma den korrekt. Det gör det än viktigare att skilja agnarna från vetet, och peka på vilka tekniska utvecklingar och användningar som faktiskt är rimliga och varför de är det.
Schizofreni definierade Tausk som en förlust av identitet. De har tappat förmågan att kunna koppla sina egna känslors ursprung till dem själva. De egna känslorna och tankarna upplevs som övergrepp utifrån. De drabbade uppfattar det som att tankar, bilder och meddelanden förs in i hjärnan av någon yttre makt eller av hemlighetsfulla röster från ingenstans som är ute efter att styra och kontrollera dem.
Beskrivningen av påverkansapparaterna var formad efter dåtidens mest avancerade tekniker: fonografer som sände röster, kinematografer som visade bilder. Det var en tid av stora tekniska förändringar. Wilhelm Röntgen och Guglielmo Marconi väckte stor uppmärksamhet när de visade upp kraften i osynliga strålar och det gav Tausks patienter ett nytt språk för att beskriva sitt tillstånd.
När förklaringen om påverkansapparaten inte passar ihop med den schizofrenes egna upplevelser eller ifrågasätts av andra, utökar den schizofrene ofta sin förklaring. Tekniken förfinas av dem som ligger bakom den till att bli än mer komplex och obegriplig, så den förklaring som ifrågasätter apparaten stämmer inte. För övrigt är de som ifrågasätter antingen själva under apparatens kontroll eller en del av den hemlighetsfulla gruppen. Tausks viktigaste patient "Natalija A" slutförde inte sin terapi just med motiveringen att Tausk också hamnat under apparatens påverkan.
Hur psykosen artar sig är enligt Tausk inte bara galimatias, utan pusslas ihop från samtidskulturen. En medeltida bonde hörde lockrop från drakar och demoner eller budord från änglar och helgon. I fallet med James Tilly Matthews på 1810-talet handlade det om en slags mekanisk vävstol som använde magnetism och elektricitet för tankekontroll. Vävstolen användes av en skum grupp spioner för att styra politikerna till att orsaka Napoleonkrigen.
I dag uppfattar många mediernas starka inflytande, och det finns dem som upplever sig leva i en iscensatt dokusåpa à la filmen Truman show. Tekniken verkar vara kapabel att kunna styra människans tankar genom inplanterade mikrochip och underrättelsetjänster som CIA och NSA verkar besitta obegränsade resurser för sina dunkla uppdrag. På internet går det också att hitta likasinnade att dela psykosen med.
Fast är det grundlöst? I en samtid med virtuell verklighet, sociala medier, neurovetenskapliga framsteg och genteknisk utveckling talas det om att tekniken skulle kunna radikalt förändra det mänskliga tillståndet. Många av teknikerna är komplicerade och inte så lätta för allmänheten att förstå. Nyhetsflödet innehåller många abstrakta händelser som kan vara nog svåra att sätta i ett sammanhang.
Den egna identiteten är mer än tidigare något som man får bygga ihop själv. Schizofreni styrs av ärftlighet och påverkas av trauman från den sociala miljön, så det är ett steg för långt att säga att samtiden skulle trigga schizofreni, men informationssamhällets gränser för att förstå vad som är reellt och vad som är virtuellt är vagare. Vissa skulle säga det inte spelar någon roll längre.
Då är det lockande att tänka sig att någon sinister person eller grupp skulle ha förståelse och kontroll, och då går det också att skylla problem på dem. Tomheten, att det inte finns någon direkt ansvarig som övergripande styr hur tekniken utvecklas och omvärlden formas, är ofta svårare att ta till sig.
Det är nu till viss del fråga om en tid då människan behöver förstå världen på nya sätt för att kunna bedöma den korrekt. Det gör det än viktigare att skilja agnarna från vetet, och peka på vilka tekniska utvecklingar och användningar som faktiskt är rimliga och varför de är det.
The Influencing Machine: Brooke Gladstone on the Media from WW Norton on Vimeo.
Läs även andra bloggares åsikter om psykologi, teknik, schizofreni, framtiden, forskning, historia, samhälle
Intressant
