söndag 12 februari 2017

Transhumanism i det lilla är oundvikligt


En av 2016 års mest intressanta böcker är Beyond Human, skriven av Eve Herold på Genetics Policy Institute och tidigare ordförande för American Psychiatric Association. Herold beskriver utvecklingen av transhumanism “med litet t” och hur den håller på att omvandla mänskligheten.

Beyond Human tar upp att det finns två sorters transhumanism. Transhumanism “med stort T” är transhumanismen som idérörelse, när den lägger sin tyngdpunkt på att vara en ism. Den är omtalad, men har hittills inte blivit vitt omfattad. Transhumanismen “med litet t” handlar om användningen av radikalt omvälvande teknik och det har blivit en del många människors vardag.

Eve Herold inleder boken med en fiktiv berättelse om en 250-årig man, med en 30-årings kropp, som ser tillbaka på hur han i början av 2000-talet var ganska så negativt inställd till livsförlängning, genterapi och kroppsmodifikation. Bara genom att leva i sin samtid och ta del av dess allmänt tillgängliga teknik har han utvecklats till en postmänsklig varelse - med 2000-talets mått mätt.

Författaren talar med människor och undersöker deras attityder efter en medicinsk behandling de gjort som att få en avancerad benprotes, eller inför ett tänkt ingrepp som att hindra att en medfödd sjukdom ärvs av de egna barnen. En del människor reagerar positivt över att deras radikala förändring beskrivs med ett ord; “Transhumanist? Det har jag nog alltid varit, nu har jag ett ord för det” men ganska många reagerar negativt “mitokondrietransplantationen är ju bara för att mitt barn ska bli normalt friskt”.

Det normala och det naturliga är högt skattat i dagens samhälle, men det normala kan vara nog så svårt att uppfylla utan kroppsmodifikationer idag. Närsynthet blir allt mer onormalt genom tillgång till glasögon, linser och laseroperationer. Utbildningar på amerikanska elituniversitet har börjat att bli svåra att klara utan nootropika.

En stor del av boken ägnas åt kampen mot åldrandet, där mainstream verkligen möter transhumanism med litet t. Få människor ser fram mot ett naturligt åldrande och forskningen ruckar på många gränser. Åldrandet har gått från att bli allt mer skröplig och dement under en lång tid, till att vara vid god vigör fram till ett kort stadium precis innan man dör. Förebyggande och regenerativ medicin kan bygga på trenden.

Beyond Human går alltför mycket på djupet med att beskriva nanomedicinen, inte bara på bekostnad av diskutera vad andra tekniker som genterapi kan göra för att återställa slitna celler, men också därför att nanomedicin ofta är svår att greppa för den breda allmänheten. Det lätt att gilla eller avfärda en fantastisk framtida teknik, men det testosteron som redan idag ges till mormor väcker mer påtagligt komplicerade frågor.

Beyond Human är riktad till en amerikansk publik. Det hade varit intressant att se hur transhumanism med litet t ser ut i länder som Kina, Japan, Taiwan, Sydkorea eller Singapore. De asiatiska länderna har inte stora transhumanistiska folkrörelser, men många teknologier är mer accepterade och använda än i USA och EU.

Boken påpekar att alla sidor av utvecklingen inte är ljusa. En av de största utvecklarna av nootropika och implantat är militären och Herold berättar om forskningen på DARPA. Den har målet att skapa effektivare och dödligare soldater utan någon filosofisk tanke om människans natur bakom forskningen. Andra exempel på tekniker som utvecklas av stater, företags marknadsföringsavdelningar och läkemedelsbolag låter otäcka. Fast för att säga att en viss teknologi är otäck eller underbar så har diskussionen flyttat sig närmare till transhumanismen med ett stort T.

Det är bokens friktionspunkt. Transhumanismen “med litet t” antar att transhumanismen är oundviklig därför tekniken är så nyttig att alla kommer att vilja använda den. Alla som redan idag vill bevara sin kropp efter döden med kryonik, byta kön, göra fosterdiagnostik eller ta modafinil före tentan stöter ofta på ett motstånd från lagar, regler och attityder. Vardagstranshumanismens problem måste lösas med en större samhällsdebatt.

Eve Herolds anser att det är varje individs ansvar att göra de val som upplevs som rätt. Det är inte staten eller samhällets ansvar att begränsa människors frihet för att andra känner sig kränkta. Beyond Human jämför också filosofiska biokonservativa argument med folklig biokonservatism och jämför argumenten för och emot mänsklig utveckling. Biokonservatismen har inte lyckats att förklara varför enbart dem som vill avstå från tekniken ska ha valfrihet. Där kommer hon fram till att vi bara kan se vilka vi egentligen är idag genom våra mer utvecklade erfarenheters och förmågors backspegel. Den självkännedomen kan ta oss bortom det mänskliga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

Transhumanism, ethics and human rights

The new possibilities and threats from AI, surveillance, and new technology put us in a situation where we must deal with new kinds of ...