Den 21 oktober 2015 har blivit ett lika ikoniskt datum som den 21 december 2012 (då mayakalendern förutspådde att världen skulle gå under). Det var det datumet som karaktären Marty McFly (spelad av Michael J. Fox) reste till i filmen Tillbaka till framtiden 2.
Den 21 oktober 2015 var en popkulturell bild av framtiden sedd från 80-talet och sedan blivit den ikoniska nära framtiden för den generation som såg Tillbaka till framtiden-trilogin. En framtid som var relativt nära, så nära att biobesökarna kunde tänka sig att de själva levde i den som vuxna.
Marty McFlys amerikanska år 2015 är inte socialt annorlunda än filmens 80-tal. Det går att göra en framtidsprojektion om 2040-talet som fortfarande antar att Sverige finns kvar och har landsting, samtidigt som man antar att informationstekniken gör stora framsteg.
Robert Zemeckis film går ju in för komiska poänger och igenkänning (faxmaskiner och japanska företagsuppköp) men pekar ändå på ett problem som ofta präglar framtidsutsikter; vi tror att framtiden är mer av samma.
Därför missar också filmerna inte bara på vilka prylar som skulle finnas, utan också vilka framtider vi anser vara möjliga (jämför med filmen Tomorrowland). Främst gäller det de omvälvande effekt som informationstekniken har fått på vardagen. Troligen kommer vi ta lika mycket fel om 2040-talet.
Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, kultur, film, teknik, samhälle, forkning, usa, historia
Intressant
