DevOps gör det möjligt att dra nytta av agila utvecklingsmetoder samtidigt som snabb, anpassad och stabil systemförvaltning håller takten med produktutvecklingen. Den 29 januari 2016 skriver jag artikeln Alla pratar om devops – men vad är det egentligen? i TechWorld och berättar mer om kulturens historia, teknik och utveckling.
Stora och komplicerade problem är ofta bra att dela upp i små bitar
Pseudovetenskap tror vi på lite till mans. Ofta därför att vi inte känner till vad forskningen säger om en viss fråga. Ibland är det fråga om verkliga åsiktskillnader inom vetenskapen och det är definitivt inte lätt att dela upp resultaten i rätt eller fel, särskilt för att tolka resultaten till praktisk politik.
Forskare åtnjuter ofta ett högt förtroende från allmänheten. Dels för att forskare oftast förklarar sin vetenskap på ett bra sätt. Dels för att forskaren och dennes resultat är ju oftast storyn som står bakom artikeln. Det är sällan som man läser om att forskare bekräftat att ett förhållande inte stämmer eller inte kan bevisas, även om det är lika viktig forskning. Det ger näring åt larmjournalistiken, “if it bleeds it leads, and when the media bleed they must lead the bleed”.
Konsekvenserna kan bli förödande i vardagen, arbetslivet, politiken och för forskningen. Ofta stammar stödet för pseudovetenskapen ur tankefel. Tankefel är ett sätt att spara tankekraft. Vi är ofta tvungna att lita på tumregler. Det vet politiker och reklammakare.
Att lära sig något, vare sig det handlar om anatomi eller homeopati, kräver ansträngning. Sjunkna kostnader, “sunk costs” eller IKEA-effekten, påverkar genom att man redan ansträngt sig så mycket för ett budskap att man tycker sig lika gärna kunna svälja hela stycket. Pengar och prestige påverkar också.
Vi letar ofta efter material som ger oss rätt, snarare än något som ställer nya frågor till oss. Det är tyvärr lättare att ramla in i den sortens självuppfyllande profetior idag genom filterbubblorna.
Hjärnan är också mycket bra på att söka mönster i ett material och skapa upp berättelser kring om varför ett visst mönster finns. Konspirationsteorier ger enkla förklaringar men blir för svåra att hålla hemliga ju längre tiden går och desto fler som är inblandade.
Idag har många människor en högre kunskapsnivå än föregående generation. Det är bra, men samtidigt finns risken att många har tillräckligt med kunskap för att kunna överskatta den, den s.k. Dunning-Kruger effekten.
Jag fick nyligen tillfälle att tala om algoritmernas stora betydelse i vår samtid på Sveriges Radios program Den gömda koden (lyssna här).
Algoritmernas betydelse är ett stort ämne och mest slående är Kinas system av social kontroll över internet. Programtiden var kort, så därför utvecklar jag lite mer här på bloggen. Det finns en skillnad mellan hur internet utvecklats från sitt amerikanska ursprung och hur utvecklingen sett ut i Kina. Till viss del också i resten av Asien.
I USA och Europa utvecklades affärsmodellerna på webben med reklam och data från användarna i centrum. I Asien finns det mer av mikrokrediter som driver transaktionerna, men datadrivna algoritmer blir allt mer viktiga även de.
Nu omtalas Sesame Credit från Alibaba, Tencents kreditsystem och ett obligatoriskt statligt system som ska träda i kraft år 2020. Det är fråga om tre olika system som inte överlappar och delvis inte är på plats ännu. Än så länge, är nog bra att tillägga.
Det är viktigt att ta upp debatten om hur data används, i många fall är det nog redan försent, om inte mer transparens skapas i systemen.
Victor Tausk, en av Sigmund Freuds lärjungar, skrev år 1919 en intressant artikel som på svenska heter Om den schizofrena ‘påverkansapparatens’ uppkomst (se PDF). Diagnosen schizofreni hade nyligen myntats och Tausk kände igen att många av dem med diagnosen var övertygade om att deras sinnen och kroppar styrs av en avancerad teknik osynlig för alla utom dem själva.
Schizofreni definierade Tausk som en förlust av identitet. De har tappat förmågan att kunna koppla sina egna känslors ursprung till dem själva. De egna känslorna och tankarna upplevs som övergrepp utifrån. De drabbade uppfattar det som att tankar, bilder och meddelanden förs in i hjärnan av någon yttre makt eller av hemlighetsfulla röster från ingenstans som är ute efter att styra och kontrollera dem.
Beskrivningen av påverkansapparaterna var formad efter dåtidens mest avancerade tekniker: fonografer som sände röster, kinematografer som visade bilder. Det var en tid av stora tekniska förändringar. Wilhelm Röntgen och Guglielmo Marconi väckte stor uppmärksamhet när de visade upp kraften i osynliga strålar och det gav Tausks patienter ett nytt språk för att beskriva sitt tillstånd.
Den schizofrene kan berätta att påverkansapparaten påminner om samtida teknik, men det är alltid fråga om en så avancerad och komplex teknologi att den inte kan beskrivas, bara anas i fragment och långsökta exempel.
När förklaringen om påverkansapparaten inte passar ihop med den schizofrenes egna upplevelser eller ifrågasätts av andra, utökar den schizofrene ofta sin förklaring. Tekniken förfinas av dem som ligger bakom den till att bli än mer komplex och obegriplig, så den förklaring som ifrågasätter apparaten stämmer inte. För övrigt är de som ifrågasätter antingen själva under apparatens kontroll eller en del av den hemlighetsfulla gruppen. Tausks viktigaste patient "Natalija A" slutförde inte sin terapi just med motiveringen att Tausk också hamnat under apparatens påverkan.
Hur psykosen artar sig är enligt Tausk inte bara galimatias, utan pusslas ihop från samtidskulturen. En medeltida bonde hörde lockrop från drakar och demoner eller budord från änglar och helgon. I fallet med James Tilly Matthews på 1810-talet handlade det om en slags mekanisk vävstol som använde magnetism och elektricitet för tankekontroll. Vävstolen användes av en skum grupp spioner för att styra politikerna till att orsaka Napoleonkrigen.
I dag uppfattar många mediernas starka inflytande, och det finns dem som upplever sig leva i en iscensatt dokusåpa à la filmen Truman show. Tekniken verkar vara kapabel att kunna styra människans tankar genom inplanterade mikrochip och underrättelsetjänster som CIA och NSA verkar besitta obegränsade resurser för sina dunkla uppdrag. På internet går det också att hitta likasinnade att dela psykosen med.
Fast är det grundlöst? I en samtid med virtuell verklighet, sociala medier, neurovetenskapliga framsteg och genteknisk utveckling talas det om att tekniken skulle kunna radikalt förändra det mänskliga tillståndet. Många av teknikerna är komplicerade och inte så lätta för allmänheten att förstå. Nyhetsflödet innehåller många abstrakta händelser som kan vara nog svåra att sätta i ett sammanhang.
Den egna identiteten är mer än tidigare något som man får bygga ihop själv. Schizofreni styrs av ärftlighet och påverkas av trauman från den sociala miljön, så det är ett steg för långt att säga att samtiden skulle trigga schizofreni, men informationssamhällets gränser för att förstå vad som är reellt och vad som är virtuellt är vagare. Vissa skulle säga det inte spelar någon roll längre.
Då är det lockande att tänka sig att någon sinister person eller grupp skulle ha förståelse och kontroll, och då går det också att skylla problem på dem. Tomheten, att det inte finns någon direkt ansvarig som övergripande styr hur tekniken utvecklas och omvärlden formas, är ofta svårare att ta till sig.
Det är nu till viss del fråga om en tid då människan behöver förstå världen på nya sätt för att kunna bedöma den korrekt. Det gör det än viktigare att skilja agnarna från vetet, och peka på vilka tekniska utvecklingar och användningar som faktiskt är rimliga och varför de är det.
Den kunskap som efterfrågas går mot en högre specialisering eller mot enklare tjänstearbeten som är svåra att automatisera, sägs det. Problemet är att det inte verkar matcha. Det hemliga ingrediensen är att ekonomin rör sig från en kunskapsekonomin till en innovationsekonomi. Det räcker inte att bara stapla civilingenjörer. Problemet är att samtidigt drabbas även vissa specialiserade och högutbildade yrken. Arbetsmarknaden har globaliserats och öppnats. Förbättrad logistik och automatisering har ändrat förutsättningarna.
Arbetsstyrkan arbetar inte längre med ungefär liknande saker och är därför svår att pressa till samma lön. Även Kina, all outsourcings moder, har tuff konkurrens från Vietnam, Indonesien och Bangladesh på vissa marknader.
Vad är ett rimligt socialförsäkringssystem? Konstigt nog diskuteras frågan sällan.
I några inlägg kommer här några grova skisser och frågor. Låt oss börja med ett egentligen grått förslag från farfars tid: medborgarlön, basinkomst, UBI eller negativ inkomstskatt.
Socialsystemen bygger än idag främst på att mannen i en heterosexuell parrelation tjänar mest pengar i en stabil tillsvidareanställning i ett mycket stort företag med ett så högt förädlingsvärde att det kan göra en stabil vinst genom åren. I Sverige särskilt pådrivet av processindustrins tillverkning mot prognos. Systemet ses som en försäkring, då arbetslöshet och andra problem (som pensionstiden) är snabbt övergående. Snart behöver bruket återanställa för att klara en topp för nästa prognos. Det är anpassat för 1950-talet då barnafödandet minskade, fler kom i arbete och antalet gamla var litet.
Det som provats från statsmakterna är att stoppa arbetskraftinvandring till förmån för flyktinginvandring, även öppningar mot andra EU och EES-medborgare har främst riktats mot specialister som behövs för viktiga särintressens produktionstoppar. Höga inkomstskatter, löneskatter, företagsskatter och moms sänker efterfrågan men samtidigt finns ett stort antal åtgärder insatta från statsmakten för att försöka göra vissa sorters arbete billigare genom riktade rabatter och understödsprogram.
Myndigheterna och marknaden har försökt dämpa utbudet av arbetskraft genom att förlänga utbildningstiden allt mer, ofta till hög kostnad för den enskilde som måste belåna sig och inte får en lön som motsvarar det som de kan erbjuda marknaden (dubbeldoktor till praktikantpris). Arbetslinjens press höjer inte i sig förmågan eller villigheten att anställa. Medikalisering ut från arbetsmarknaden är en särskilt dyr åtgärd.
Allmänheten är rädda för free riders i systemen, vilket kan göra skattekrediter mer populära än bidrag. Basinkomstförespråkarna menar att det gäller att ta tillvara det stödet, så att det går i en konstruktiv lösning.
En del av motståndet mot en basinkomst är många tänker att alla mottagare skulle luta sig tillbaka och leva bara på basinkomst. Risken är att ersättningarna höjer trösklarna för att ta vissa arbeten, antingen får man över en viss lön eller så tar man inte arbetet. Idag pressas det mer av att vissa arbeten försvinner genom automatisering eller än värre - att vissa arbeten inte uppfinns då de är för dyra.
Samtidigt har tanken på vad en miniminivå utgör stigit, en del människor blir fortfarande chockade av att romska tiggare har smartphones, men allt fler ser tillgång till internet som del av livets nödtorft.
Transaktionskostnaderna för administrationen av utbetalningarna stiger genom att arbetsmarknaden förändrats och att en del av kostnaderna har skjutits ut på den sökande.
Så vad öppnar för ett mer mångsidigt försäkringssystem, ger en individualiserad lägsta nivå, är lätt och säker att tillämpa, tar bort trösklarna mellan arbete och bidrag. Negativ inkomstskatt innebär en basinkomst som faller eller stiger med inkomsten.
Negativ inkomstskatt har hittills inte lyckats få ett stöd, då den ersättningen setts som för hög av högern och för låg av vänstern. Båda har uppfattat det som en press på de väljargrupper som varit innanför industrialisamhällets arbetsmarknad. Därför betalar man hellre understöd för att vissa grupper ska vara utanför marknaden och informationssamhällets arbetsmarknad behövde inte ta tag i problemet utan kunde lägga på några år till på universitetsstudierna.
Innovationssamhället och AirBnB-samhället ställer andra krav och problemet förvärras enormt av att stora grupper ställs utanför genom invandringen. Basinkomsten möter samma dilemma, om än möjligtvis mildare, av nationalstatens ihopkoppling av medborgare som skiljer sig allt mer åt i livets förutsättningar. Hur möter man grupper med speciella behov? Räcker det med en annan avräkningspunkt för den negativa inkomstskatten?
Hör vetenskapsjournalisten Waldemar Ingdahl berätta hos Svensk-Indiska föreningen om den indiska rymdfartens historia, rymdorganisationen ISRO från pionjärernas svåra val i början på 70-talet, till framgångarna på 00- och 10-talen och de möjligheter och utmaningar som nu väntar. Ingdahl berättar också om sin intervju med U.R. Rao, det indiska satellitprogrammets fader och tidig medarbetare till den legendariske Vikram Sarabhai.
När? 12 januari 2016, kl 18.00
Var? Per Albin-rummet, ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm
Fri entré
