Kryonik, döden läggs på is

Utrustning för kryonisk nedfrysning från utställningen "Framtiden börjar här".

En anledning till att besöka utställningen Framtiden börjar här på ArkDes är dess utställning om kryonik.

Kryonik är nedfrysning för att bevara människor efter att de dödförklarats i förhoppningen om att de i framtiden ska få ett fortsatt rikt liv genom att läkarvetenskapen utvecklats så mycket att den kan återuppliva de nedfrysta och bota sjukdomarna. Idén kom från början i boken “The Prospects of Immortality” som skrevs av matematikern och fysikern Robert Ettinger. Det ställer frågan om det finns ett liv efter döden i ett nytt sken.



Det finns bara några hundratal frysbevarade i hela världen och metoden har väckt kontrovers. I USA framförs kryonik ofta som ett alternativ till en sekulär begravning. Det är fortfarande en teknik på gränsen till vetenskap, främst därför att ingen har återupplivats. Den senaste tiden har forskare kunnat visa på framsteg, men priset för att bli kryoniskt bevarad har inte förändrats. Många som skulle vara intresserade av kryonik ställer den låga sannolikheten mot alternativkostnader.

Kryonik har varit provocerande för ett sekulärt och humanistiskt samhälle, genom att döden och livets slutskede fortsatt har varit religionens och filosofins område, snarare än vetenskapens. Samhället accepterar religiösa tankar om döden, då det inte är lika känslomässigt utmanande. En pretention om vetenskapligheten i det laddade ämnet om döden möter däremot traumat med full kraft.

Ett rättsfall skakar om kryoniken i USA, fast det rymmer också en positiv utveckling mot ökad konsumentmakt. Kunderna kräver mindre science fiction, mer värde för pengarna och mer professionalism hos kryonikinstituten. “Det går inte att göra en ko av en hamburgare”, men det påståendet har kommit något mer på skam den senaste tiden. De nedfrysta är döda sett med dagens medicin, kryoniken måste anta framsteg, upp till troligen avancerad nanomedicin. Om tillräckligt mycket bevaras tillräckligt väl, blir de stora framsteg som krävs inte fullt lika omfattande. Då krävs standarder, processadministration, kvalificerad personal och samarbeten som på ett sjukhus. Det är tid att gå ifrån pionjärtidens nätverk av frivilliga.

Svenska Kryonikföreningen verkar för att så många som möjligt ska välja kryobevarning istället för jordfästning eller kremering. Det rör sig i allmänhet när det gäller döden, med startups inom Death Tech som utmanar begravningskedjorna. Utrymmet kan finnas.

Teknikpanikens mönster

När ny teknik introduceras uppfattas den som världsomvälvande innan användarna lär sig använda den. Analysföretaget Gartner har formaliserat händelseförloppet i sin hajpkurva.

Modellen från Gartners hypekurva kan också användas för att formalisera de rädslor som samhället upplever när en ny teknik introduceras, en teknikpanik. En teknikpanik sker när en ny teknik introduceras och dess risker spelas upp och förstärks i samhällsdebatten. Tekniken beskrivs i en framtida, färdig form och inte i de första versioner som finns tillgängliga för uppfinnaren, tekniker och early adopters. Det finns idag en skrämselindustri där aktivister, partier, stiftelser, tankesmedjor och forskare fyller olika nischer för att driva på larm. Värderingarna hos en integritetsfundamentalistisk kärna motsvarar inte de prioriteringar som resten av samhället gör men de driver ofta på den första paniken, i ett läge när få ens känner till teknikens existens.

Panikkurvan når ett maximum, där det inte finns någon gräns för teknikens genomslag på övervakning och integritetsintrång. Media, politiker, tjänstemän, forskare och säkerhetsföretag som vill sälja tjänster ser möjligheten att driva på och för ut larmen. Påfallande ofta handlar åtgärderna som förespråkas på paniktoppen om allmänna regleringar av Big Tech snarare än att möta problem i handfasta situationer. I det här stadiet förs larmet gärna in som del av mer övergripande berättelser om moraliskt förfall i samhället. Ungdomen försoffas, människors relationer faller samman, konsumtionen skenar, inre och yttre fiender griper makten genom tekniken.

Efter ett tag visar sig varningarna överdrivna, inte minst för att tekniken var så ny att de flesta bara spekulerade om dess förmåga. När tekniken kommer närmare användarna så visar sig den inte vara så farlig, så snart använder alla den. Man tar sig an felaktigt bruk, inte tekniken i sig.

Larm och varningar kan hetsa fram tidiga förbud och begränsningar, inte sällan på otillräckliga grunder. Teknikpaniker har ett kumulativt drag, inte minst om politiker vill spänna kärran före åsnan med breda regleringar. Användarnas uppfattningar kan bli så negativa av teknikpaniken att tekniken stoppas, som när användare skämdes bort från att använda de förstärkta verklighetsglasögonen Google Glass.

Sluten teknik ger inte en uppfattning av kontroll, användarna får svårt att bedöma hur pålitliga tillverkarna kan vara, vilket i sin tur gör det svårare att uppskatta teknikens värde. Det är i handfasta, enskilda intrång som integritetsförespråkare och lagstiftare kan göra nytta. Sociala normer hindrar ofta användningar som är möjliga men oönskade. Regleringar bör ge den enskilde användaren kontrollen över sin data, ett exempel är NIX-registret.

Verklig integritet är en följd av personligt ansvarstagande och vi bör vara misstänksamma mot de som hävdar att vanliga användare inte kan anförtros det ansvaret.

Databehandling och skydd för ett innovativt samhälle

Databehandling är väsentligt för små och stora företag, oavsett bransch. Det är genom spridningseffekterna som digitaliseringen påverkar samhället i stort.

Hur insamling och bearbetningen av data går till kommer att spela stor roll för vilka tjänster som utvecklas och användarnas fortsatta förtroende. Nu när maskingenererad data framställs, såsom exempelvis data genererad genom maskininlärning och artificiell intelligens, blir kvaliteten på data allt viktigare, går det att fortsätta använda gratis data snarare än bra data för att få fram rätt information?

Skydd för data ges av tre lagar: upphovsrättslagen, lagen om skydd för företagshemligheter och Dataskyddsförordningen GDPR.

Upphovsrättslagen skyddar formen av den data som sammanställts, inte datan i sig, som kan uttryckas i en annan form. Det gäller även för databaser, lagen skyddar sammanställningen.

Lagen om företagshemligheter kan betyda problem om flera varit med om att samla in datan och bearbeta den. Det sker ofta idag och om inte äganderätten är klart uttryck kan den hemliga datan inte skyddas.

GDPR är i mycket en uppdatering av dataskyddsdirektivet från 1995 (i Sverige antaget som PuL), men idag är vi till skillnad från 1995 alla databehandlare. Att anpassa sig till GDPR:s regelverk har tvingat många företag till tids- och kostnadskrävande omställningar när det gäller att samla in, bearbeta och sprida dataflöden. Det är kostsamt med ofta otydlig nytta, vilket ger en ojämn tillämpning för olika aktörer.

Regleringar tenderar att frysa marknaden till läget vid regleringens införande. Det gynnar främst de större marknadsaktörerna som har råd att kunna följa regleringarna. I värsta fall kan det slå undan benen för nya aktörer, eller att marknaden i sin helhet utsätts för disruption till att själva affärsmodellen förändras. Risken finns att istället för att skapa bättre system för datainsamling så uppfyller företagen bara det som krävs för compliance.

Nu ändras reglerna kring öppen data och öppnas upp, i enlighet med Psi-direktivet, istället för att de var tänkta en stor inkomstkälla för de dataintensiva myndigheterna. Öppna data kommer fortsatt att vara en viktig fråga när kommuner och regioner köper in tjänster som de tidigare själva producerade. En del kommuner kan säkert tänka sig, i ekonomiskt svåra tider, att betala entreprenörerna med användardata. Därför bör det i upphandlingarna finnas tydliga krav på ägarskap av data, hur data får behandlas och hur data ska tillgängliggöras för allmänheten.

De bästa lösningarna för databehandling står ofta att finna i just tekniken. Det finns en viktig nisch att fylla för den som kan skapa produkter, tjänster och affärsmodeller för att skydda användarnas data.

Ett bra exempel på en teknisk lösning för att få kontroll över vilka data som lämnas ut är annonsblockerare för webbläsare, så att användaren själv får kontroll. Adblocks visar dock att även tekniska lösningar kan vara kontroversiella, då de störde ut tidningar och plattformars annonsdrivna affärsmodeller.

Very Good Security - VGS, är förstås en lek med namnet Pretty Good Privacy, PGP. VGS är en mellanhand som anonymiserar transaktioner, auktorisationer och autentifieringar så att persondata inte lagras och sänds runt till att försäljare och deras kontakter. Konkurrensen driver integriteten, som exempelvis Google Incognito Mode. Företag vill inte lagra data, de vill bara använda dem.

Många har byggt upp en mycket centraliserad och kontrollinriktad dataarkitektur, men idag samlas data in från många olika källor. Heterogena data ställer frågor kring uppskattningar av strikt ansvar mot oaktsamhet, annars finns risken att systemen blir sårbara. Här har blockkedjan påtänkts som ett sätt att skydda data decentraliserat.

Risken är att vi avskräcker användarna från att använda data med fel policy – många användare har något skämtsamt sagt att de skulle återgå till papper och penna på grund av GDPR (som i själva verket är teknikneutral).

Det som påtänkts hittills är nationella handlingsplaner, som AI-agendan. Vi har också kunskap att hämta från nobelpristagaren Elinor Ostrom och hennes tankar om institutioner. Det kan utveckla fler standarder för datainsamling, best practice, ratings för hur väl data behandlas, mellanhänder och metaplattformar. Försäkringsbranschen har också en viktig roll att spela i att ta fram bra standarder. Vi ska inte heller underskatta den betydelse som sociala normer hos användarna spelar för att styra databehandlingen rätt.

Kritiken brukar handla om att Ostroms tankar inte kan användas på något så omfattande som datainsamling har blivit, men det missar poängen. Det är många bäckar små, en mångfald av lösningar, som kan ge bättre databehandling för alla.

Ovanstående är en redigerad variant av talespunkter framtagna för ett rundabordssamtal i Almedalen lett av Christina Wainikka från Svenskt Näringsliv, med Carolina Brånby från Svenskt Näringsliv, Jon Simonsson från Kommittén för teknologisk innovation och etik (KOMET)), Christine Grahn från Facebook och My Bergdahl från IT & Telekomföretagen.