Getting policy right is of high importance, so what can we learn from previous successful ideas? I am very happy to have helped produce Mats Engström's report Learning from success stories in addressing global catastrophic risks. Download the report on this page at the Global Challenges Foundation and listen to the podcast with some of the sharpest minds.
Den mänskliga naturen, medvetandet, AI och transhumanismen är mycket breda samtalsämnen, men idag är många tidigare teoretiska frågor nu närmast vardagliga.
Det sammanfattar diskussionen om medvetande, AI och transhumanism på Katedralakademin i regi av Stockholms domkyrkoförsamling. Jag var inbjuden tillsammans med teologen Oliver Li, neurobiologen Maria Lindskog och filosofen Fredrik Svenaeus samt med teologen Carl-Reinhold Bråkenhielm som samtalsledare.
Det var intressant att inleda med påpekandet om hur nära transhumanistiska frågor kommit publiken. De som satt i Storkyroksalen var där genom att ha tagit ett mRNA- vaccin. Det mRNA som vaccinet innehåller produceras syntetiskt i ett laboratorium, utan celler från människor och djur. Vaccinet innehåller inte eller några delar från Coronaviruset. Däremot innehåller vaccinet budbärar-RNA, som innehåller koden för virusets ytprotein (det så kallade spikproteinet) och immunisera mot Covid-19. Det är en snabb utveckling under knappt ett års tid, ett genombrott i stor skala för gensaxen CRISPR och biotekniken (visserligen möjliggjord av myndigheternas snabbehandling).
Aurea Smigrodzki i USA fyllde ett år i somras. Hennes föräldrar valde mellan 33 befruktade foster för att implantera det som hade lägst risk för att utveckla en fallenhet för genetiskt påverkade sjukdomar som cancer och hjärt- kärlsjukdomar (vilka pappa Rafal, som hjärtläkare är särskilt orolig för).
ABBA har gjort comeback och det är roligt att ålderismen inte håller dessa 70-åringar tillbaka från popscenen. Fast samtidigt är det ju inte Benny, Björn, Agneta och Anni-Frid som ska ut och spela, utan “ABBAtarerna”, digitala tredimensionella inspelningar som mixats ihop av gamla filminspelningar.
Tre exempel på hur teknik och människa samspelar. Teknikutvecklingen stöper om både samhället och ekosystemen, och tvingar oss att ta ställning till helt nya frågeställningar. Nya tider kräver nya svar på nya frågor – därför är gamla etiska principer inte alltid användbara.
Transhumanismen har sina rötter i upplysningen och humanismens tankesätt, och omfamnar samma ideal: förnuft, vetenskap, frihet och självförverkligande. Den kombinerar en djupgående förståelse för teknikens möjligheter med en djupt rotad känsla för humanistiska ideal.
Transhumanismen är ett ifrågasättande av vad som egentligen är naturligt och normalt vad gäller att vara människa. Transhumanismen innebär ett kritiskt synsätt på dagens människa och den mänskliga erfarenheten.
Utgångspunkten är insikten att människoarten i dess nuvarande form inte är slutpunkten för vår utveckling utan istället är en början. Vi är inte allt vi kan vara, vi skulle kunna vara så mycket mer.
Transhumanismen menar att en utveckling av en ny människoart – eller många – inte bara verkar trolig, utan också eftersträvansvärd. Att förändra sig själv med teknik är i själva verket det mest mänskliga man kan göra. Exempelvis kan inte människans mage smälta kött och många sorters växter utan tillagning, utan tekniken eld skulle inte ens grundläggande kroppsfunktioner fungera som idag.
Att tillåta människor att utvecklas och få sina önskningar tillfredsställda är något bra, även om vårt samhälle inriktas på att begränsa deras möjligheter och uttryckssätt. Detta psykologiska felslut kallas för status quo bias och det är inte samma sak som när det nuvarande är objektivt bättre än tillgängliga alternativ eller att någon saknar viktig information för att fatta beslut.
Kunskap är källan till rikedom. Forntidens människor hade alla de materiella resurser vi har idag, men visste inte hur de skulle använda dem. Det som begränsar inlärningen är oftast tiden, det är ett skäl till varför det är bra att leva längre. Därför är transhumanismen inte bara en idériktning utan även en serie praktiker för att omvandla vardagen i en moralisk. Det är i det lilla vi skaffar oss förståelse för hur neuroteknik och artificiell intelligens ska införlivas på ett fungerande sätt.
Ingen vill ha krig, men en önskan kan inte ensam stoppa att ett krig inte bryter ut. Militär konfrontation är vanligtvis ett irrationellt och barbariskt svar på ett i sig instabilt upplägg. När internationella spänningar får en uppenbart militär form är det mer sannolikt att strider utbryter, genom politiska felbedömningar eller till och med av misstag. Är vi i början på det andra kalla kriget?