Är Fratelli d'Italia ett fascistiskt parti? FdI har sina rötter i Movimento sociale italiano (MSI), efterkrigstidens politiska rörelse, "inspirerad" av fascismen. MSI var ett nyfascistiskt parti som var en problematisk del av Italiens politiska system efter kriget.
Det som inte tas upp i diskussionen om FdI är att i mitten av 1990-talet avsade sig MSI:s ledare, Gianfranco Fini, offentligt dess fascistiska historia och återuppfann det som ett nytt högerparti – Alleanza Nazionale (AN) – som kunde bli en del av Berlusconis regeringskoalition. AN rörde sig så långt mot mitten att partiet på 2000-talet uppgick i Berlusconis nya parti Il Popolo della Libertà (PdL). Det var AN som var det reformerade partiet.
Toppstyrt som partiet var, så blev det föga debatt när Fini svängde. När Giorgia Meloni startade upp FdI efter Berlusconiregeringens fall, var det inte genom att återuppliva AN utan det MSI:s ungdomsförbund som hon själv uppfostrats i. Att Mussolinis sonson ställt upp som kandidat för FdI är bara något att konstatera en passant.
Fratelli d’Italia räknas således till en av de nostalgiska rörelserna från "il Duce". Dess tidning, Il Secolo d'Italia, grundades av MSI:s radikalkonservativa Julius Evola-flygel. Partisymbolen är den fackla som MSI använde för att symbolisera att den fascistiska tanken fortfarande brinner. Sakpolitiskt rymmer partiprogrammet mycket agg mot HBTQ-rättigheter, migration och minoriteter, tillsammans med socialkonservativa anslag som statliga daghem och familjebidrag på 400 euro i månaden.
Partiet har varit försiktigt socialpolitiskt, men det feltolkas som en öppnare inställning i ekonomiska frågor. AN var relativt framgångsrikt i Syditalien, då det sågs som ett skydd mot Legas vilja att ta bort bidragen därifrån. Nu äger Femstjärnerörelsen M5S socialpolitiken, inte minst med sin medborgarlön som gav den många röster i syd. De rösterna finns därför inte så lätt tillgängliga för FdI. Partiet upprätthåller dock en tydlig linje om vilken företagsamhet som är okej. Meloni blåser gärna i hundvisslan mot det judiska kapitalet genom att ställa de "produktiva" industriföretagen mot det "tärande och främmande" finanskapitalet och med George Soros som exempel.
Meloni kan inte riktigt föra den politik som hon vill nu. Atlantismen och europeismen, med dess implicita ställningstaganden, är nödvändiga för ett land vars ekonomi hankar sig fram månad för månad med ett öga på prisskillnaden mellan tyska och italienska statsobligationer. I vissa fall kommer FdI snarare behöva vara knaskontroll i regeringen, då Lega kan implodera efter Salvini och Forza Italia kan blåsa bort om så bara 85-årige Berlusconi slår av lite på takten, eller fortsätter att uttala sig förlåtande om Vladimir Putins styre. Det är inte omöjligt att det blir nyval redan i år.
