Krigarnas och helgonens tid : Västeuropas historia 400-800 e.Kr. by Dick HarrisonMy rating: 4 of 5 stars
Folkvandringstiden (cirka 400–600 e.Kr.) har ofta beskrivits som en kaotisk och våldsam epok där vilda horder av germaner och hunner svepte över Europa, ödelade städer och störtade Västrom. Men hur mycket av denna bild är myt och hur mycket är historisk sanning? Dick Harrison tar sig an frågan i "Krigarnas och helgonens tid!", där han med sitt karakteristiska detaljrika berättande försöker nyansera och förklara en period som varit föremål för många missuppfattningar. Den var en tidig bok i Harrisons populärvetenskapliga författarskap, och han har senare återvänt till Folkvandringstiden som ämne.
Boken är imponerande i sin ambition att skildra den tidiga medeltiden. Den spänner över hela Västeuropa under en tid av dramatiska förändringar. Harrison tecknar porträtt av härskare, helgon, krigare och vanliga människor, och visar hur folkvandringarna skedde på olika sätt: ibland som långsamma migrationer där folkgrupper blandades och anpassade sig till sin nya omgivning, ibland som brutala erövringståg där militära ledare styrde rövarband i jakt på makt och rikedom. Han belyser också hur många av folkvandringstidens grupper inte var enhetliga folk, utan löst sammansatta sammanslutningar av krigare, handelsmän och flyktingar, vilket är en bild som överensstämmer med modern forskning. Det är intressant inte minst för att när bokens första utgåva kom år 1999, var den tidiga medeltiden mycket mindre känd för allmänheten. Bilden av enhetliga folkgrupper som "romare", "vandaler", "visigoter", "franker" och "langobarder" användes ofta av nationalistiska skäl.
Bokens styrka ligger i dess skildring av människors levnadsvillkor. När Harrison tar oss med in i byar, kloster och kungahus blir historien levande. Läsaren får en känsla för hur vardagen såg ut i en tid där den romerska ordningen föll samman och nya maktstrukturer tog form. Särskilt intressant är skildringen av drottningen Theudelinda, en bajuvarisk hertigdotter som gifte sig med langobardiska kungar och spelade en central roll i den tidens maktspel.
Däremot kan boken bitvis kännas tungrodd. Harrison har i boken en tendens att stapla kunganamn och detaljer på hög, vilket kan göra texten svår att följa. Ibland känns det mer som en uppräkning av härskare och strider än en sammanhängande berättelse. För den som inte redan är insatt i epoken kan det vara svårt att hålla isär alla folkgrupper, kungadömen och geografiska förändringar. Det kan bero på att boken har åldrats kunskapsmässigt och att författaren fått utgå från de källor som fanns. Ett annat skäl är att boken hade tjänat på att inte bara beskriva vad som hänt, men även beskriva mer ingående varför en utveckling skett.
"Krigarnas och helgonens tid" är en fascinerande men ojämn skildring av en epok som ofta fallit i skuggan av antiken och medeltiden. Det var inte bara för att skrivandet gick tillbaka i Västeuropa, fram till Karl den Stores tid, men också för att renässansens lärda uttryckligen formade bilden av den tidiga medeltiden som särskilt barbarisk, och som ett tydligt avbrott mot antikens högcivilisation. Harrison visar att Folkvandringstiden var snarare en fortsättning på utvecklingar som redan funnits en längre tid under antiken.
Boken inleds med ett porträtt av den frankiske hertigen Rauching, som var ett bra exempel på alla fördomar om epokens stormän. Från den inledningen så lyckas Harrison bryta ner många förenklade bilder av folkvandringstiden och visar hur komplex denna period faktiskt var. Den ger mycket kunskap, men det är en bok som kräver tålamod. För den historieintresserade finns mycket att hämta, men för den som vill ha en mer lättillgänglig skildring kan det stundtals bli väl detaljerat.
View all my reviews
