söndag 4 juli 2010

Afghanistan: trettio år till?

Afghanistan, skall vi planera för reträtten? Varför är vi kvar? Dick Erixon vill lyfta fram att det går bra. Wiseman's Wisdoms påpekar att det inte finns några slutmål, ingen mission accomplished. Utan det finns ingen väg ut. Skall vi fortsätta biståndet?

Australiensiska Crikey kommer nog anledningen på spåret, även de svenska styrkorna markerar svensk goodwill mot USA. Vi är beroende av USA för att försvara Sverige i händelse av krig. Sverige är inte alliansfritt och neutralt, vi är med i USA:s intressesfär. Då är Afghanistan ett billigt sätt få amerikansk hjälp, istället för att hålla sig med ett svenskt försvar. Det kan finnas poänger och goda skäl för det, fast den debatten borde föras öppet.

Ted Galen Carpenter på Cato Institute har skrivit om hur USA:s bristfälliga säkerhetspolitik har skapat upp problem för USA.

USA:s politik har haft framgångar de senaste åren, just när man varit tydlig med vad man vill uppnå. Insatsen i Afghanistan avlöpte väl när man fokuserade på att oskadliggöra talibanerna och Al Qaida. När man lade till målet att även bekämpa opiumhandeln slog man bort en tredjedel av landets ekonomi, och gav islamisterna en ny chans. Den ursprungliga mellanösternpolitiken Condoleeza Rice tog fram, att pragmatiskt vika av från linjen med de stora fredsfördragen och satsa på begränsade insatser, gav bättre resultat. Fördragen hölls ju ändå inte. Den pragmatiska linjen gav också bättre resultat än att försöka etablera ett demokratins brohuvud i Irak, då man blev tvungen att ägna sig åt nationsbyggande. I dag blir världens polisman också världens socialassistent.

Tyvärr har Carpenter poänger om att USA:s konstitution inte är skriven för att hålla landet i krig i årtionden. Hoten finns mot både landets demokrati och ekonomi. Frågan är vilka framsteg som hade kunnat ske med en satsning på att puffa ut svagare diktataturer?

Vilka är villkoren för seger i Afghanistan? När behövs inte instatser längre? När säkerhetsläget är något lugnare? När sista talibanen har rakat skägget? När Afghanistan har blivit ett modernt välfärdsland med en etablerad och stabil demokrati? Med avancerad modern infrastruktur? Som Francis Fukuyama påpekat är det anmärkningsvärt vad som konservativa ser som okej i Afghanistan- man skojar om könsmaktsordningar och genusväldet i Sverige, men när det gäller Genderforce we support our troops. Bistånd, mångkulturalism, social ingenjörskonst och genusteori är även problematiska i Afghanistan.

Afghanistan är ett splittrat och mycket fattigt land. Även om det skulle ske betydande utveckling de närmaste åren, så skulle landet fortfarande vara exceptionellt fattigt och instabilt. Sätts ribban på den höjden kommer ISAF att behöva hålla trupper i Afghanistan i årtionden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Skicka en kommentar

Nudge – en frihetlig knuff?

Vinnaren av årets Nobelpris i ekonomi, Richard Thaler från University of Chicago, har varit ett delvis kontroversiellt val. Thaler är känd ...