söndag 22 februari 2015

Ozonhålet ökar eller minskar?


Inför klimatkonferensen i Lima nyligen så kom nyheten att hålet i ozonlagret är på väg att läkas, tack vare Montrealprotokollet från 1987 som stoppade användningen av klorfluorkarboner CFC. Det måste tas med en nypa salt, för nyheten från NASA tar upp en liten förändring i nivån av ozonet och framförallt på norra halvklotet. Den stora skrämselhickan på 80-talet gällde ju hålet över Antarktis.

Ozonhålet är som störst under våren i Antarktis (våren stäcker sig från september till början av december) då starka västliga vindar börjar cirkulera runt kontinenten. Innanför denna polarvirveln faller halten av ozon med 50 procent i nedre delen av stratosfären. Fast det är svårt att se ett mönster i ozonhålet, två studier vid samma tidpunkt pekar på tecknen på återhämtning inte finns där och så sent som 2011 talade WMO om att hålet var rekordstort.

För forskningen vet inte hur stort ozonhålet över Antarktis brukade vara på våren före CFC-gaser började användas, bara att det varierar från år till år, eller hur mycket som gaserna spelar in. Det är svårt att säga i efterhand då det rör sig om så kort tid, förändringar kan ta längre tid än årtionden. Andra faktorer som vind, kyla, solaktivitet och förändringar i de allmänna vädermönstren över Antarktis spelar förmodligen också en viktig roll.

Vi måste tänka på att ljusförhållandena på våren så långt söderut på Jordklotet är samma som långt norrut. Det är mörkt den mesta tiden på dygnet och det över en kontinent som bebos av pingviner och några forskare. De sydligaste delarna av Patagonien och Nya Zeeland får kanske 12 procent mer ultraviolett ljus än normalt, vilket motsvarar nivåerna några hundra mil norrut. Hudcancer är vanligare förkommande norrut, fast hudcancern i Australien, Sydafrika och Sydamerika har en viktig riskfaktor: europeiskt ursprung. Rapporterna att grodorna dog visade sig bero på en svampinfektion som spridits från Afrika.

Montrealprotokollet var relativt lätt att förhandla. Det rörde sig om en specifik grupp gaser, med begränsad användning från ett begränsat antal tillverkare som ändå hade vettiga substitut på gång. De ekonomiska och sociala kostnaderna blev då förstås relativt låga. Politiken spänner ofta kärran framför hästen, för att sedan kunna peka på att det skulle vara den förda politiken som har åstadkommit förbättringarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

Nudge – en frihetlig knuff?

Vinnaren av årets Nobelpris i ekonomi, Richard Thaler från University of Chicago, har varit ett delvis kontroversiellt val. Thaler är känd ...