söndag 15 februari 2015

Politikens smedja: en disruption av flödet


I serien Politikens smedja har vi följt tankesmedjans utveckling från en akademiliknande organisation i mitten av 1900-talet, till en publicistisk organisation på 1970-talet, till strategisk aktivism genom skapandet av olika Do tanks samt strumpdockornas genombrott de första åren på 2000-talet. Det är en miljardindustri. Nu befinner vi oss i mitten av 2010-talet och nya förändringar är på gång, kanske en fjärde generation börjar att ta form.

Tankesmedjornas rötter i det akademiska arbetssättet omvandlades av den andra generationen till att bli intellektuella produkter med lång hylltid. Det ska gå att plocka fram en gammal rapport eller bok och relativt enkelt börja använda den i samtidsdebatten. Internets genombrott betyder att materialet oftast hittas genom sökningar på nyckelord. Sakta, sakta så kliver idéerna in i samhällsdebatten. Trägen vinner, en skrift kan vara för klarsynt eller framåtblickande för sin samtid och få sitt genombrott först många år efter publiceringen.

Redan här finns det skäl att fundera på vilka antaganden som görs kring offentligheten på 2010-talet. Flödet, det snabba innehåll som media, bloggar, social medier producerar är inget som man googlar på i efterhand. Materialet är oftast avsett att konsumeras i ögonblicket, det är sällsynt att ämnet i en krönika kan tas upp många år efter publicering. Det kan vara svårt att hitta den där superintressanta Facebookuppdateringen som gjordes för några år sedan. Den snabba omsättningen präglar samtiden.

Den första och andra generationen upplevde i mitten av 2000-talet att deras kanaler drabbades av en aktiv IQ-förlust. Det blev svårare att få redaktionerna att täcka en ny publicering eller väva in materialet från en tidigare bok i flödet. Pressmeddelandet skickat före redaktionens morgonmöte blev allt mindre läst. Mer komplicerade ämnen började få allt mindre utrymme i en mediamiljö präglad av snabb matning för att kunna få in läsare till de egna hårt pressade nätannonserna. Mer om mediernas utveckling hittar du här.

Svaret är hyfsat tydligt, det är den tredje generationen som själva kliver ut i medieströmmen, skapar nyheter och själv driver publiken. Notera hur representanter för den tredje generationen kommenterar dagspolitiken, tidigare generationers företrädare har svårare för det. De är ju utformade för att bygga idéer som kanske kommer in och behärskar samhällsdebatten om 5-10 år.

Do tanks och sock puppets är en del av en bredare trend. Den av Handelsbanken ägda kanalen EFN är ett annat exempel (vi kan diskutera graden av framgång). Fler kan publicera sig i skrift, ljud och bild om inte annat på blogg eller i ett klipp på YouTube. Bloggposter eller filmer om ett ämne når ju inte ut till en publik på samma sätt som tidigare, men många bäckar små blir till slut en stor å.

Makten i medieflödet greps av den som kunde aggregera flödet. Google, Facebook och Twitter avgör genom sina algoritmer vem och vad som ska visas i flödet, vilket förstås ger slagsidor till det personliga. Bloggosfären kom och gick.

OK, så här långt är nog alla med. Fast om den tredje generationen kan skriva för flödet, så kan väl Big Content skriva för framtiden? Den disruptionen kan ske inom det som är den viktigaste målgruppen: beslutsfattare och opinionsledare.

Disruption är ett dumt slagord men även ett viktigt koncept, skriver Vox. Själva Vox är ett exempel på hur den här omvandlingen kan se ut från Big Contents sida. Tidskriften Nya Argus noterar också delar av skiftet när de ser att mediet bara blir en del av en större plattform. Hittills har det varit politisk tyckande som dominerat flödet, men det kan ändra sig.

Pdf-filen har varit tankesmedjornas livsblod på 2000-talet, då pdf-filen är den digitaliserade varianten av boken och rapporten. Man skrev en text, lade upp den som pdf-fil och drev sedan samma sorts kampanj kring den med pressmeddelanden, artiklar, medieframträdanden och seminarier som för döda trädvarianten. Det var snabbt och billigt, jämfört med papper, men tappade det kvarvarande stödet från infrastrukturen runt pappret av bokhandlare, bibliotek, samarbetspartners o.s.v.

"Det är inte mediet som är viktigt, det är budskapet" var svaret i slutet av 00-talet när utvecklingen först uppmärksammades, men problemställningen låg snarare i att genomslaget helt berodde på att pdf-en lyftes av redaktionerna.

Pdf-en har nog en fortsatt användning framöver, men den traditionella releasen möts av utmaningar. Big Contents aggregerade berättelser har sällan samma djup som en pdf, men om en beslutsfattares eller opinionsledares allt mer pressade assistent till ska hinna sätta in sig i ett ämne för att skriva en snabb kommentar eller policysammanfattning så fungerar det ganska bra.

Dessutom är aggregationen dynamisk, samlar ljud och bild likaväl som text och löper inte risken att tappa i aktualitet på samma sätt. Det drar nytta av de sociala mediernas intensiva engagemang. Läsaren kanske lämnar tidningen som plattform, för att få nyhetsartiklar och tyckande från länkar på Facebook och Twitter. Aggregationen lockar tillbaka läsaren från Google och sökmotorn. Genom datajournalistik, faktarutor och grafik kommer en störtflod av svar. Den svårare uppgiften blir att ställa frågor, men fram till dess kan mycket väl journalistikens politisering påverka sin omgivning även med tyngre innehåll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...